H som i hök

I "H is for Hawk" berättar engelska författaren och historikern Helen Macdonald om hur hon hanterar sorgen efter sin hastigt bortgångne far genom att träna upp en duvhök. Det är inte fullt så vansinnigt som det låter för Macdonald är en van falkenerare, men hon har aldrig tidigare tränat en duvhök, som är en art som anses särskilt svår att hantera. Höken Mabel flyttar in i vardagsrummet i Macdonalds lilla hus i Cambridge, Helen fyller frysen med döda kaniner och de går tillsammans in i en bubbla där människa och djur flyter samman. Detta är en helt fantastisk skildring av sorgebearbetning och av förhållandet mellan människa och djur. Parallellt med sin egen historia berättar Macdonald om den olycklige författaren T.H. White (Han skrev bl.a. "Svärdet i stenen") och hans misslyckade försök att träna en duvhök på 1930-talet. Macdonald har humor och många kloka tankar och hon skriver på en utsökt engelska som är en njutning att läsa. Läsningen väcker många tankar hos mig. Är det verkligen rätt av människor att hålla så vilda djur som rovfåglar i fångenskap? Men jag har själv gerbiler (ökenråttor) hemma - är det mer moraliskt försvarbart?
Betyg: EEEEE
P.S. Falkenering är förbjudet i Sverige sedan 1969.

Flavia på flickskola

I sjunde delen i Alan Bradleys serie om flickdetektiven Flavia de Luce, "As Chimney Sweepers Come to Dust", har huvudpersonen hunnit bli 12 år och skickats iväg (förvisats, tycker hon själv) till en flickskola i författarens hemland Kanada. Där har hennes mamma gått före henne och skolan visar sig mer eller mindre vara en plantskola för spioner. Men det första som händer är att Flavia hittar ett skelett i skorstenen i sitt rum och får höra att flera flickor har försvunnit på mystiska sätt. Som vanligt är Bradley bra på att blanda humoristisk mysdeckare med psykologiskt trovärdiga skildringar, t.ex. av Flavias hemlängtan och svårigheter att få vänner på skolan.
Betyg: EEEE+

En gangsterhustrus inre liv

Jag minns att när Karolina Ramqvists roman "Flickvännen" kom 2009 så läste jag beskrivningen av vad den handlade om och tänkte att det lät inte så intressant. Sen fick den pris och i år kom den fristående uppföljaren "Den vita staden". Det fick mig att ändå välja "Flickvännen" till månadens bok i bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet". Så nu har jag läst den och kan konstatera att den var precis som jag hade trott, dvs. inte särskilt intressant, men ganska välskriven och effektivt berättad. Den handlar om Karin, vars pojkvän John är kriminell och för stulna pengar har köpt ett tjusigt hus i förorten åt dem. Boken utspelar sig under en helg då John är borta på ett "jobb" och Karin inte får kontakta honom och inte heller lämna hemmet. Karin försöker hantera sin ångest genom att pedantiskt städa det opersonligt inredda, hotelliknande hemmet och omständligt sköta sin kropp och underhålla sin skönhet. Hon blir orolig av att inte veta vad John gör, hon funderar på om han kommer att älska henne när hon inte längre är lika vacker, tänker tillbaka på hur de träffades, försvarar sitt val att leva som hemmafru till en gangster och så förbereder hon en tjejmiddag för Johns "kollegors" flickvänner. Det är en originell historia Ramqvist berättar, men språket har små skönhetsfel och jag har, som sagt, svårt att uppamma något intresse för Karin och hennes livsval.
Betyg: EE+
P.S. Läs hellre Ramqvists 90-talsnostalgiska "Alltings början".

Sveriges nya deckardrottning!

Jag är så glad att det har dykt upp en riktigt bra svensk deckarförfattare: Anna Lihammer! Jag tyckte mycket om hennes debut "Medan mörkret faller" och nu har fortsättningen, "Än skyddar natten", kommit. Temat är fortfarande det nazifierade Sverige på 1930-talet. En tysk arkeologisk expedition reser runt i Sverige för att göra gipsavgjutningar av hällristningar.  En journalist, knuten till den tyska delegationen i Stockholm, hittas med halsen avskuren på en av dessa hällristningar och det börjar pratas om offer och ritualmord. Det tror inte poliskommissarie Carl Hell på ett dugg och som vanligt lyckas han genomdriva sin vilja att få polissystern Maria Gustavsson till assistent i utredningsarbetet. Det är en fantastisk, om än blodig, skildring av det svenska 1930-talet och en rasande spännande historia! Så där spännande att jag kan ha överseende med att upplösningen inte känns helt psykologiskt trovärdigt. Hell och Gustavsson tror jag benhårt på!
Betyg: EEEE+

Brottsbekämpning i Tel Aviv

"Utsuddade spår" och "Okänt hot" är något så ovanligt som israeliska deckare. Författaren heter Dror Mishani. Huvudpersonen, kriminalpolisen Avraham Avraham, skämtar om att det inte skrivs några deckare på hebreiska. Historierna utspelar sig i Tel Aviv och behållningen med dem är framför allt miljöskildringarna och skildringen av den lågmälde Avrahams liv snarare än själva deckarhistorierna. Den första boken handlar om en försvunnen tonårspojke och den andra om ett bombhot mot en förskola. Jag gillar att Mishani låter sin huvudperson bli påverkad av det som händer i den första boken och handla utifrån det i den andra.
Betyg: EEEE

Flavia och den försvunna mamman

Jag har kommit in ett Flavia-flow och kan inte sluta läsa Alan Bradleys serie om den 11-åriga kemisten och detektiven Flavia de Luce. I sjätte delen "The Dead in their Vaulted Arches", trängs Flavia och hennes familj med halva byn på stationen för att ta emot Flavias mamma Harriet, som varit försvunnen i tio år. I tumultet på stationen får Flavia ett mystiskt meddelande av en okänd man, som innan han hinner förklara sig hamnar under tågets hjul. Flavia slits mellan sin önskan att reda ut familjehemligheterna och att delta i lösandet av mordet på stationen. Hör de kanske ihop? Jag gillade den här delen i serien extra mycket, eftersom den handlar så mycket om Flavias egen familj.
Betyg: EEEE+

Flickan och friheten

"Slammerkin" betyder både löst sittande klänning och lösaktig kvinna. Det är en bra titel på Emma Donoghues roman om Mary Saunders. Mary är en revolterande tonåring med en stark längtan efter skönhet och frihet i 1760-talets London. Hon känner sig oälskad och vill ha en annan framtid än sin mor, som sliter ut sig med sömnadsarbete i hemmet. Tyvärr fanns det inte så många utvägar för en fattig flicka på den tiden och Mary gör inte de klokaste livsvalen. Jag gillar att Donoghue inte gör sin huvudperson till en traditionellt god, vacker och "dygdig" hjältinna utan att hon får vara mänsklig och felbar. Överlag tycker jag att personporträtten är nyanserade och trovärdiga. Miljöskildringarna från London och landsorten är också fantastiskt livfulla och realistiska. Och så älskar jag de lustfyllda skildringarna av kläder, tyger och sömnadsdetaljer.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "The Crimson Petal and the White" av Michel Faber och "Mary Jones historia" av Elin Boardy.

Slammerkin-klänning från 1700-talet

Tanten som blev spion

Hos Lotta Olsson i DN får jag många intressanta boktips, t.ex. "Den otroliga Mrs. Pollifax" ("The Unexpected Mrs. Pollifax") av Dorothy Gilman. Den är från 1966 (på svenska 1968) och verkar inte ha lånats ut på ett bra tag om man dömer efter den tid det tog för biblioteket att leta rätt på denna gamla goding i magasinet åt mig. Det är första delen i en serie spionromaner med Mrs. Pollifax i huvudrollen. Hon är en änka med vuxna barn som tycker att tillvaron är ganska tråkig. Eftersom hon alltid har drömt om att bli spion åker hon till CIA:s högkvarter för att erbjuda sina tjänster. Tack vare en lycklig slump får hon faktiskt ett uppdrag, som bedöms som helt ofarligt och omöjligt att misslyckas med: hon ska åka på semester till Mexico City och ta med sig några dokument hem. Men något går förstås fel och Mrs. Pollifax dras in i en fartfylld actionhistoria. Spionromaner är inte min favoritgenre, men den här var humoristisk och sympatisk.
Betyg: EEE

Het Londonsommar x 2

Jag har lyssnat på två engelska deckare som båda utspelar sig i London under en värmebölja (sommaren 2013?).

"Granne med döden"("The Killer Next Door") av Alex Marwood (som skrev "Wicked Girls") utspelar sig i ett hus i södra London där de olika grannarna mer eller mindre motvilligt måste börja umgås med varandra. Där finns en gammal dam som bott hela sitt liv i källarvåningen, en förrymd tonårstjej från Liverpool, en frånskild musiklärare med autismspektrumstörning, en socialt valhänt medelålders man, en 30-årig kvinna på flykt undan den organiserade brottsligheten och en manlig flykting från Mellanöstern. Först undrade jag om deras mellanhavanden verkligen kunde fylla en hel bok, men jag insåg snabbt, att jo, Marwood fixar det!
Betyg: EEEE

I "En mörk och förvriden flod" ("A Dark and Twisted Tide") av Sharon Bolton (klicka på etiketten Bolton för att se vad jag skrivit om hennes tidigare böcker) har Lacey Flint lämnat kriminalpolisen och i stället börjat vid flodpolisen i London. Det passar henne bra för hon bor på en flodbåt och simmar varje morgon i Themsen. En morgon hittar hon ett lik på sin simtur och eftersom det inte är ett vanligt drunkningsoffer dras Lacey in i en ny mordutredning. Jag gillar Boltons originella historier, sympatiska personer och skildringar av Londons undanskymda hörn. Dessutom är det spännande som sjutton!
Betyg: EEEE

Slump eller livsval?

Jag gav upp om Karin Alvtegen för ett antal år sedan, men nu blev hennes "Fjärilseffekten" sommarens läsning i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet och då gav jag henne förstås en ny chans. Boken börjar med en tidningsartikel om ett tåg som krockat med en bil. Resten av boken är förhistorien, där man får veta vad som ledde fram till den ödesdigra olyckan. Denna ramhistoria, eller vad man ska kalla det, tycker jag är ganska onödig, för den är så kortfattat presenterad att den inte skapade något intresse hos mig att ta reda på bakgrunden. Däremot sögs jag snabbt in i resten av boken, där man får följa en äldre kvinna som plötsligt bryter upp från sitt äktenskap, hennes olyckliga, oförstående dotter och en krisande småbarnspappa i förorten (som hämtad ur "Vi i villa"). Personskildringarna är väl inte alltid helt realistiska, men de är intressanta. Boken visade sig också ge underlag för mycket diskussion i bokcirkeln!
Betyg: EEE

Fast i Flavias garn

I femte delen av Alan Bradleys deckarserie om 11-åriga Flavia de Luce, "Speaking From Among the Bones", är det påsk 1951. I den lilla bykyrkan i Bishop's Lacey ska en 500 år gammal helgongrav öppnas och Flavia är förstås på plats, som alltid när något händer i byn. Eftersom hon är den enda som är liten nog att kika in i graven är hon den som upptäcker att ett mycket färskare lik verkar ha tagit helgonets plats. Som vanligt handlar det också om Flavias jobbiga relation till storasystrarna och den mentalt frånvarande pappan, som snart kan tvingas sälja familjegodset Buckshaw. Jag gillar Bradleys blandning av humoristisk mysdeckare och familjetragedi och är helt fast i Flavias garn. Som tur är finns del 6 ("The Dead in their Vaulted Arches") och 7  ("As Chimney Sweepers Come to Dust")  i serien redan och del 8 ("Thrice the Brinded Cat Hath Mew'd") kommer nästa år!
Betyg: EEEE

Nicola Fuller of Central Africa

Efter att ha skrivit om sin barndom ("the Awful Book" som modern kallar den), men innan hon skrev om sin skilsmässa, skrev Alexandra Fuller en bok om sin excentriska, roliga, starka och sköra mamma: "Cocktail Hour Under the Tree of Forgetfulness". (Den underbara titeln får sin förklaring i boken!) På sin vackra prosa berättar Fuller om mammans aristokratiska skotska bakgrund, barndomen i Kenya, äktenskapet med Tim Fuller, slitet på de olika gårdar dit de flyttar, inbördeskriget, barnen som dog, alkoholismen och den psykiska sjukdomen. Allt beskrivet med mycket humor, kärlek och respekt. Fuller redovisar tydligt sina föräldrars aktiva val att i början av 1970-talet flytta till det rasistiska, minoritetsstyrda Rhodesia, men fördjupar sig inte i motiven till det (mer än att det framgår att de vill ha och arbeta på en egen gård) eller i sina föräldrars ideologiska övertygelser. På slutet framgår att paret Fuller numera driver en framgångsrik fisk- och bananfarm i Zambia och det framstår som om deras kärlek till Afrika i slutändan varit starkare än deras eventuella rasistiska övertygelser. Oavsett är skildringen av Nicola Fullers liv både ett personligt porträtt av en ovanlig kvinna och en bit läsvärd 1900-talshistoria.
Betyg: EEEE

I klichéernas skugga

Det är ett lite uttjatat upplägg: ett gäng bohemiska ungdomar, en sommar, alkohol, knark och sex, något oåterkalleligt händer (se t.ex. "Ödesdiger vändning" av Barbara Vine och "Grenar av gift" av Erin Kelly). I "Skuggan av ett år" av Hannah Richell är det Kat och hennes fyra vänner som tar examen från universitetet sommaren 1980 och inte vet vad de ska göra av sina liv. Ledda av den karismatiska Simon beslutar de att de ska försöka klara sig ett år i en övergiven, avlägsen stuga vid en liten sjö i norra England. Parallellhistorien i nutid handlar om Lila, som är lamslagen av sorg efter att ha förlorat sitt ofödda barn. En dag får hon veta att en okänd person har skänkt henne en stuga i norra England. Trots de något klichéartade ingredienserna (som är fler än de ovan nämnda) är detta helt okej underhållning för den som gillar genren.
Betyg: EEE

Mord, vind och vatten

Elly Griffiths osannolika deckarhjältinna, den medelålders arkeologen och ensamstående mamman Ruth Galloway, är tillbaka i "De öde fälten" ("The Ghost Fields"). Denna gång blir hon inblandad när det vid ett husbygge på ett fält dyker upp ett intakt flygplan från andra världskriget, komplett med en död människa vid spakarna. Deckarhistorien kretsar kring en överklassfamilj i en nedgången herrgård, men den verkliga huvudrollen har Norfolks platta, blåsiga landskap som havet hela tiden hotar att ta tillbaka.
Betyg: EEE+
P.S. Missa inte Dorothy Sayers mästerliga deckare "De nio målarna", som har varit en uppenbar inspirationskälla för Griffiths.

En sagoberättares liv

Det skulle tydligen till en dansk för att få till en riktigt bra biografi över den svenska nationalklenoden Astrid Lindgren: "Denna dagen, ett liv" av Jens Andersen. Det är en välskriven och välresearchad biografi som lägger lagom mycket vikt på de olika delarna av Lindgrens liv. På ett respektfullt och osentimentalt sätt skriver Andersen mycket om det som tidigare inte varit så känt: att Lindgren som 18-åring blev gravid med sin gifte chef, reste till Köpenhamn för att föda sonen Lasse och inte kunde ta honom till sig förrän flera år senare. Ur boken stiger en levande bild av en sympatisk, men mer komplex person, än den helgonförklarade sagotanten som varit den gängse bilden.
Betyg: EEEEE

Kvinnor på konferens

För några år sedan började jag samla på mig Maria Langs tidiga deckare och fick tag på de tretton första på olika antikvariat. (Klicka på etiketten Lang nedan för att se alla recensioner.) På antikvariatet jag besökte i somras hade de en (1) Maria Lang-deckare och det råkade vara den som stod näst i tur: "Att vara kvinna" från 1961. Perfekt! Den utspelar sig i den lilla värmländska bruksorten Blacksta, dit operasångerskan Camilla Martin kommer för att delta i en konferens för yrkeskvinnor. Givetvis sker ett mord och givetvis skyndar kriminalkommissarie Christer Wijk dit för att lösa fallet. Lang lyckas med den svåra balansgången att beskriva de inblandade kvinnorna så att man kan misstänka vem som helst av dem för mord utan att bli misogyn. Tvärtom argumenterar Lang på ett lågmält och humoristiskt sätt för kvinnosaken och använder Anna Maria Lenngrens roliga och ironiska dikt "Några ord till min kära dotter, om jag hade någon" som bokens genomgående tema.
Betyg: EEE+

Konstnärliga mysterier

"En sång från havet" ("A Half Forgotten Song") av Katherine Webb innehåller många mysiga ingredienser: en liten by på engelska sydkusten, soliga mellankrigssomrar, ett mysterium i det förflutna, en spirande kärlekshistoria, en loser som kommer igen. Huvudpersonen Zach ville egentligen bli konstnär, men driver i stället ett konstgalleri som inte bär sig. Hans fru har lämnat honom och ska nu till på köpet ta deras gemensamma dotter med sig och flytta till USA. För att komma bort från sina bekymmer tar Zach tag i ett gammalt, ofullbordat projekt: att skriva en bok om konstnären Charles Aubrey, som kanske var Zachs biologiska farfar. Zach åker till den lilla byn där Aubrey tillbringade sina somrar på 1930-talet och försöker hitta någon som kände honom. Han lyckas över förväntan och hemligheter från förr börjar nystas upp. Det är upplagt för (någotsånär) intelligent underhållning och visst har jag trevligt i Zachs och de andras sällskap, men jag har också några invändningar: historien är för lång och för osannolik för min smak och cliffhangrarna är outhärdliga. (I stil med internets "Du kan aldrig ana vad som händer sen!")
Betyg: EEE+

Vägen till barnet

Klara Zimmergrens sommarprat om barnlängtan 2012 fick mycket uppmärksamhet och 2014 kom hennes bok om samma ämne: "Längtan bor i mina steg". Det är en rolig, fin, personlig och välskriven bok om att vara singel när alla andra skaffar familj, att fundera på att bli singelmamma, att göra allt för många IVF-försök och till slut stå på ett hotellrum i ett främmande land med det barn som det förstås hela tiden var meningen att man skulle få i famnen. Och så handlar det mycket om djur, främst hundar!
Betyg: EEEE

Med en kanin i väskan

"Jaktturen" av Agnès Desarthe är med sina 130 sidor en liten, fransk pärla. Den handlar om en ung man, Tristan, som för att komma in i den manliga gemenskapen i byn dit han flyttat med sin fru, följer med på en ödesdiger jakttur. Det börjar med att han av misstag skadskjuter en kanin och för att dölja detta stoppar ned kaninen i sin väska. Med kaninen för han sedan intressanta resonemang om vad det är att vara människa och läsaren får också veta mer om Tristans bakgrund. Det blir mycket tid för diskussioner och tillbakablickar sedan en av jaktkamraterna råkat ut för en olycka och Tristan blir kvarlämnad för att hålla honom sällskap medan de andra går efter hjälp. Jag tyckte att detta var en fascinerande, smått absurd och mycket originell historia med porträtt av människor som egentligen kanske inte är så realistiska, men ändå oupphörligt intressanta. Historien är också mer fartfylld än vad det kanske låter som på beskrivningen.
Betyg: EEEE+

Miss Marple far till London

På besök hos bekanta som driver ett antikvariat i somras köpte jag några Agatha Christie-deckare på engelska. Jag började med att läsa "At Bertram's Hotel" från 1965. Miss Marple blir bjuden till London och tar in på Bertram's Hotel, där hon bodde som liten flicka. Det är poängen med hotellet: att erbjuda en oförändrad, urengelsk miljö som ska få besökarna att känna sig förflyttade till edwardiansk tid. Så stället gör ett mycket prydligt och rekorderlig intryck, men som vanligt upptäcker Miss Marple med sin skarpa iakttagelseförmåga att under ytan är allt inte lika idylliskt. Det är inte någon klassisk pusseldeckare, för ingen dör förrän på slutet, men en charmig och underhållande deckare ändå.
Betyg: EEE+