Död och dekadens

"The Vesuvius Club" av Mark Gatiss börjar bra. Societetsmålaren Lucifer Box berättar om sitt liv som depraverad dandy i London i början av 1900-talet och om sitt andra liv som hemlig agent och lönnmördare i hans majestät konungens tjänst. Det är en udda och rolig deckare, med charmiga skildringar av sekelskiftets London och Neapel. Jag läser med förtjusning, fram till slutet när historien blir helgalen i en James Bond-stil som jag har lite svårt för. Än värre är att den blir rasistisk och då tappar den tjusningen helt för mig. Det stör mig också att alla kvinnor i boken är antingen karikatyrer och/eller monster. Det känns som om Gatiss har ansträngt sig för att skriva in ett antal kvinnliga personer i sin historia, men inte förmått skildra dem på ett trovärdigt sätt. Männen är för all del också karikatyrer till viss del, men de känns ändå mer mänskliga.
Betyg: EE

Skrivet i sepia

Jag blev nyfiken på romanen "All the Light We Cannot See" av Anthony Doerr efter att ha hört att den blivit en storsäljare i USA. Den utspelar sig i Frankrike och Tyskland under andra världskriget, men handlar inte om förföljelsen av judar, till skillnad från de flesta andra böcker jag läst om perioden. Läsaren får parallellt följa två personer: den blinda, franska flickan Marie-Laure och den tyska pojken Werner. Marie-Laure flyr tillsammans med sin pappa från Paris när tyskarna invaderar staden och de hamnar i Saint-Malo i Bretagne. Werner är ett föräldralöst, tekniskt geni, som blir antagen till en nazistisk elitskola. Det är en vacker och underhållande historia som berättas i korta, medryckande kapitel, men den är alldeles för romantisk och orealistisk för min smak. Trots alla hemskheter som beskrivs är allt som höljt i en slöja av sepia och blir aldrig riktigt berörande. Och boken lider allvarligt av den amerikanska oförmågan att förstå att "less is more".
Betyg: EEE

Flickan från höghusen

Malin i "Du vet väl om" (tidigare publicerad under titeln "Du vet väl om att du är värdefull") av Stefan Lindberg är ännu en ensam, ung kvinna som fastnat på en mellanstation på väg ut i livet. (Pia-Lisa i "Precis som att börja om" är en annan.) Malin har vuxit upp med sin ensamstående, arbetsskadade mamma i en lägenhet på en liten ort där alla känner alla. Nu är hon drygt tjugo, jobbar på Ica Maxi och umgås med de gamla skolkompisarna. En av dem drömmer om att plugga i Göteborg, men dras in i en frikyrka. Den andra väninnan är förutbestämd att bo kvar på hemorten, gifta sig och skaffa ville, vovve och Volvo (samt barn och sommarstuga). Malin verkar inte veta vad hon vill. Hon inleder ett förhållande med sin chef och det är historiens röda tråd. Jag gillar Lindbergs skildring av den nutida småstadens klasskillnader och av den sjaskiga otrohetsaffären, men har lite svårt att förstå mig på huvudpersonen. Jag får aldrig grepp om varför hon gör som hon gör.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också "Den andra kvinnan" av Therese Bohman.

En flicka växer upp

Pia-Lisa i Ninni Holmqvists roman "Precis som att börja om" växer upp på 1960-talet med mamma översättaren, pappa konsertpianisten, den överlägsna storasystern och den varmhjärtade barnflickan. De bor i ett stort hus på landet i Skåne. Den första delen av boken handlar om barnet Pia-Lisas syn på världen och familjen. I den senare delen av boken är Pia-Lisa en ung vuxen i 1970-talets Malmö. Hon hyr en billig lägenhet, jobbar timmar på sjukhuset för att spara ihop till en långresa och under tiden utforskar hon sin konstnärliga ådra och sin sexualitet. Då händer det saker som gör att det förgångna dras upp igen och Pia-Lisa blir tvungen att omvärdera sin syn på händelser i barndomen. Jag tyckte mycket om den här romanen, särskilt den första delen. Holmqvist låter personerna ha både goda och dåliga sidor som kommer fram allteftersom och jag gillar att hon får läsarens sympatier och antipatier att växla under läsandets gång.
Betyg: EEEE
P.S. Det här var ännu en bok om en ensam ung kvinna på väg ut i livet! Förra året läste jag en rad sådana (se här) och började undra om det är en litteraturtrend eller kanske en genre som jag inte upptäckt förut.

Klättring mot döden

Manda Scott är en till deckarförfattare vars namn jag sett någonstans (förmodligen DN) och sen läst den bok som fanns att tillgå på stadsbiblioteket utan att veta så mycket mer. Den här gången blev det "Stronger than Death" från 1997 som är tredje delen med psykiatrikern (psykologen?) Kellen Stewart i huvudrollen. När man läser om Manda Scott (här) står det att hon är veterinär, författare och klättrare. Det förklarar de många och långa passager i boken som handlar om klättring och om djur. Särskilt klättringssekvenserna var alldeles för långa och tråkiga för min smak. Annars är det en ganska originell deckare som utspelar sig i Glasgow inom ett kompisgäng i 40-årsåldern som hållit ihop sedan de gick läkarutbildningen tjugo år tidigare. Nästan ingen av dem lever ett vanligt heterofamiljeliv och det är befriande att läsa en bok där homosexualitet inte är ett undantag utan normen, utan att det egentligen är det som boken handlar om. Den handlar förstås om ett (nej, flera) mord!
Betyg: EEE

Får man hata en överlevare?

"Att falla" av Michel Laub utspelar sig i Brasilien. Berättaren ser tillbaka på tiden när han som tonåring gick på en judisk skola där den enda icke-judiska eleven blev gravt mobbad och till slut svårt skadad. Parallellt berättar han om och försöker förstå sin farfar som överlevde Förintelsen och sen ville börja ett nytt liv i Brasilien efter kriget. Som så många överlevare var han dock svårt traumatiserad av sina upplevelser och han klarade inte av att vara en bra far till sin son, som kom att hata fadern. "Att falla" är en tät och välskriven historia som berättas på ett ovanligt sätt.
Betyg: EEEE

En osynlig kvinna

Eftersom Stef Penneys förra deckare, "The Tenderness of Wolves", utspelade sig i Kanada på 1860-talet utgick jag från att nästa bok, "The Invisible Ones", också gjorde det. Jag blev därför lite förvånad när den visade sig handla om romer i Storbritannien på 1980-talet! Huvudpersonen Ray Lovell är privatdetektiv och får i uppdrag att leta efter en försvunnen romsk kvinna, Rose Janko. Problemet är att hon försvann för sex år sedan och att det inte finns minsta spår efter henne. Lovell närmar sig hennes ursprungsfamilj och den familj hon giftes in i, men ingen kan ge särskilt mycket information. Vartannat kapitel i boken berättas av Lovell och vartannat av den fjortonåriga JJ Smith. Jag blev inte alls lika förtjust i den här boken som i Penneys förra. Jag är lite trött på lillgamla berättare och deckarhistorien är rätt seg.
Betyg: EEE

I ingenjör Andrés fotspår

Jag trodde att Bea Uusmas tjocka bok "Expeditionen. Min kärlekshistoria" skulle ta lång tid att läsa, men det gick på en kväll. I den vackert formgivna boken (den illustrerade utgåvan) är det gott om bilder, kartor och andra illustrationer och texten i sig är inte svår. Den berättar om hur Uusma blev besatt av Andrés försök att nå Nordpolen med luftballong 1897. Ballongen störtade efter några dagar och de tre expeditionsmedlemmarnas kroppar hittades inte förrän 1930. Man vet dock fortfarande inte säkert vad de dog av. Uusma berättar personligt, både om expeditionen och om sin egen besatthet av den, och det är underhållande läsning, men kanske inte så omtumlande som jag förväntade mig av denna omtalade bok.
Betyg: EEE+

Ett oälskat barns berättelse

I adoptionssammanhang får man lära sig mycket om den viktiga anknytningen mellan barn och föräldrar och om hur man kan utveckla den. På senare tid tycker jag att det har börjat uppmärksammas mer och mer att anknytningen kan brista även i familjer där barn och föräldrar har biologiska band till varandra. Så är det uppenbarligen i Åsa Grennvalls drabbande och mycket läsvärda grafiska roman "Deras ryggar luktade så gott". Den handlar om Jenny, som när hon själv får barn, alltmer börjar inse att hennes egen (obefintliga) relation till föräldrarna är ovanlig - andra unga föräldrar får hjälp och stöd av mor- och farföräldrar. I tillbakablickar skildras Jennys uppväxt i en till det yttre välmående och välfungerande familj, där det inte finns någon närhet eller kärlek mellan familjemedlemmarna. Det är en mörk skildring av en fruktansvärd uppväxt, som ändå till slut ger några små ljusglimtar av hopp genom att den vuxna Jenny hittar en terapeut som inte skuldbelägger henne och att det verkar som om hon förmår att ge sina egna barn den närhet hon själv aldrig fick.
Betyg: EEEE+

Flickan som försvann

Dora Bruder i boken med samma namn var en judisk tonårsflicka i Paris. Tillsammans med tusentals andra franska judar deporterades hon till Auschwitz 1942 och dog där. "Dora Bruder" handlar dock mer om Doras liv åren innan deportationen. Hon gick på en katolsk internatskola, men rymde och var borta i flera månader. I en gammal tidning hittade författaren Patrick Modiano Doras föräldrars annons där de efterlyste dottern. Annonsen väckte hans intresse och han började forska i flickans öde. Parallellt berättar han om sin egen bakgrund, om den frånvarande, judiska pappan som ägnade sig åt svartabörshandel under kriget och om sina vandringar i Dora Bruders kvarter. Jag har lyssnat på boken i Björn Granaths uppläsning och är, som vanligt med Modiano, begeistrad.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också dagboken "Ingen kommer att tro mig" av Hélène Berr, en annan ung, fransk, judisk kvinna som gick under i Förintelsen. 

2 x Madeline Dare

Tredje boken om den roliga, snabbtänkta och lojala Madeline Dare (från "A Field of Darkness" och "The Crazy School")  heter "The Invisible Boy" och utspelar sig i New York City. När Madeline hjälper en släkting att rensa på en gammal förvuxen begravningsplats i Queens hittar hon skelettet efter ett litet barn som dött bara ett halvår tidigare. Skelettet visar tydliga tecken på misshandel och indignationen över barnets öde skär genom boken som en laserkniv. Boken är mindre deckare och mer rättegångsroman, men Read klarar också den genren utmärkt. Parallellt får man följa Madelines familjeliv med den gulliga maken Dean, systern Pagan och hippiemamman som ska gifta om sig för tredje eller fjärde gången.
Betyg: EEEE

Just när man börjar tröttna på gullegullet mellan Madeline och Dean lägger Read in (inte så) lite dissonans i fjärde delen, "Valley of Ashes". Paret har fått tvillingar och flyttat till Boulder, Colorado där Maddie försöker klara livet som hemmafru och småbarnsmamma med konstant sömnbrist medan maken tillbringar allt mer tid på jobbresor. Att det tär på äktenskapet är inte så konstigt. Madeline lyckas få ett extraknäck på den lokala tidningen, vilket förmodligen räddar hennes psykiska hälsa, även om hela förtjänsten går till barnvakten. Egentligen ska hon skriva krogrecensioner men hon dras förstås in i allvarligare saker också. Äktenskapsproblemen får klart större utrymme än deckarmysteriet i den här boken, men det har jag ingenting emot.
Betyg: EEEE

Erlendurs första fall

I slutet av "Den stora matchen" klev den unge Erlendur Sveinsson in genom dörren till den erfarne kriminalaren Marion Briem. Om man vill veta vad  Erlendur gjorde innan dess ska man läsa "Nätter i Reykjavík". Det är en varm sommar på 1970-talet och Erlendur jobbar som patrullerande polis, företrädesvis nattetid. Under sitt patrullerande har han råkat på en hemlös man som heter Hannibal. När Hannibal hittas död tror alla att det är en olycka, men Erlendur blir intresserad av fallet och börjar luska i det på sin fritid. Som vanligt hos Indriðason är det ett lugnt tempo och fina miljöskildringar.
Betyg: EEE+

Vuxen trollkarl = tråkig trollkarl?

Jag gillade de två första delarna i fantasyserien om trollkarlen Quentin Coldwater från Brooklyn: "The Magicians" och "The Magician King" av Lev Grossman. De var fulla av svart humor och ironi. Tredje delen heter "The Magician's Land" och när den börjar har Quentin blivit utsparkad från sagolandet Fillory och är tillbaka i USA. Han står utan jobb och utan pengar och tvingas mer eller mindre att anta ett mystiskt uppdrag tillsammans med några andra trollkarlar. Jag gillar Quentin och hans knasiga kompisar, som inte är några typiska fantasyhjältar, men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tråkigt att Quentin har vuxit upp och blivit (ganska) klok. Det är säkert bra för honom, men mindre kul för läsaren. Har man läst de första delarna ska man så klart läsa den här också, men för mig var det något av en besvikelse och fick mig att återgå till min ursprungliga uppfattning, som är att jag inte gillar fantasy.
Betyg: EEE

En rubin i koldammet

Tawni O'Dell skriver galghumoristiska, inte särskilt realistiska, feel good-historier som utspelar sig i mycket (diskbänks)realistiska miljöer: små, slitna, nedläggningshotade gruvstäder i Pennsylvanias bergstrakter. I sin senaste roman, "One of us", fortsätter hon på temat klasskillnader som hon hade i centrum för den förra boken ("Fragile Beasts"). Huvudpersonen Danny Boyle har lyckats ta sig loss ur sin dysfunktionella gruvarbetarfamilj, utbilda sig och få en framgångsrik karriär som rättspsykolog i Philadelphia. Nu åker han tillbaka till hemstaden för att ta hand om sin älskade 96-åriga morfar. Det börjar hända saker, som kanske har en koppling till en dramatisk episod i ortens historia, då den despotiska gruvägaren lät avrätta tio gruvarbetare. Berättelsen har mer drag av deckare än O'Dells tidigare böcker och det borde jag kunna gilla, men jag tycker inte att O'Dell är den som gör sådant bäst. Av henne väntar jag mig andra saker, framför allt suveräna och sympatiska porträtt av människor ur arbetarklassen och deras miljöer. Det finns här också, men kommer i skymundan av den tröttsamma skildringen av den rika gruvägarfamiljens lyxiga liv och rabblandet av märkeskläder. Så trots att det är välskrivet, skickligt konstruerat och spännande, är jag en anings besviken på O'Dell.
Betyg: EEE+

Det bortglömda folkmordet

Så här på dagen 70 år sedan Auschwitz befriades känns det bra att få skriva om "Jag heter inte Miriam" av Majgull Axelsson. Den handlar om Miriam som firar sin 85-årsdag i det vackra hemmet i Nässjö. Omgiven av sin närmaste familj säger hon till slut de otänkbara orden "Jag heter inte Miriam". För hon är egentligen den romska flickan Malika, som misstogs för judinna vid ankomsten till Ravensbrück och tack vare det fick chansen att börja ett nytt liv i Sverige efter kriget. (För romer rådde inreseförbud fram till 1954.) Axelsson skriver engagerat och medryckande, både om liv och död i koncentrationslägren, om de s.k. tattarkravallerna i Jönköping 1948, om flyktingarnas PTSD och svenskarnas ovilja att prata om det obehagliga som förevarit. Detta är en bok som måste läsas!
Betyg: EEEEE 

P.S. Jag rekommenderar också: 

• "Begrav mig stående" av Isabel Fonseca (Kort recension finns under fliken Emmas bokrecensioner 2000-2002.)
• "Den dag jag blir fri - En bok om Katarina Taikon" av Lawen Mohtadi 
• "Ninas resa" av Lena Einhorn
• "Ett kort uppehåll på vägen till Auschwitz" av Göran Rosenberg
• "Maus - en överlevandes historia" av Art Spiegelman
•  "Herr Isakowitz skatt" av Danny Wattin
• "Boktjuven" av Markus Zusak 
• "Den osynliga bron" av Julie Orringer 
• "Ingen kommer att tro mig" av Hélène Berr
• "Bränt barn söker sig till elden" av Cordelia Edvardsson
• "Sophies val" av William Styron
• "Skuggorna vid träbron", "Lång är gryningen" och "Livet till mötes" av Zenia Larsson. 

Missa inte heller att Katarina Taikons barnböcker om Katitzi snart kommer i nytryck!

Minnen av ett mysterium

"Nätternas gräs" ("L'herbe des nuits") av Patrick Modiano har gått som radioföljetong och jag har passat på att lyssna i SR Play. Berättaren Jean försöker med hjälp av en svart anteckningsbok rekonstruera vad som hände fyrtio år tidigare, när han var ihop med den hemlighetsfulla Dannie. Var kom hon ifrån och vad hade hon egentligen för samröre med de skumma männen på Hotel Unic? Som så ofta hos Modiano handlar det om minnen och oändliga stadsvandringar i Paris. Om man gillar Modiano-stämningen vill man bara ha mer.
Betyg: EEEE+

Nervkittlande i nationalpark

Ibland är en gammal, hederlig psykopatdeckare med extra allt precis vad man behöver! "Stum rädsla" ("Hard Facts") av Nevada Barr är en sådan. Det är trettonde delen i en lång serie böcker om parkvakten/rangern Anna Pigeon, men den första som blivit översatt till svenska. Alla delarna utspelar sig i olika nationalparker i USA. I den här delen kommer Pigeon till Rocky Mountains nationalpark, där tre unga flickor har försvunnit några veckor tidigare. Jag gillar personerna, miljön och spänningen. Varning för sträckläsning!
Betyg: EEEE

Skruvad förortsångest

I bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet" har vi nyligen läst "Vi i villa" av pseudonymen Hans Koppel. Den kom 2008 och blev ganska omtalad då. Det är en satir över medelklassens kärnfamiljsliv med villa, Volvo och vovve i valfri svensk villaförort. Boken är originellt nog skriven i andra person singular (du-tilltal) och handlar om Anders, som är gift med Filippa. De bor (förstås) i en förortsvilla, har en dotter och en hund. Anders börjar vantrivas mer och mer med sitt liv och hanterar det på ett inte så konstruktivt, men underhållande, sätt. Jag tyckte att boken var en rolig, tillskruvad bagatell, men humorn var inget som de andra i bokcirkeln framhöll. Snarare var det ord som ångest, sorg, ensamhet och plågsamt som användes.Lättläst är det i alla fall.
Betyg: EEE

Överlastad roman

"True Murder" av ghananska Yaba Badoe handlar om den 11-åriga Ajuba. Hennes föräldrar krisar och hon sätts i en internatskola i England. Där blir hon bästis med Polly, som förefaller ha ett drömliv: hon är vacker, har lyckliga föräldrar och bor på en nyrenoverad herrgård i närheten av skolan. Ajuba dras in i familjens trollkrets, men man vet redan från början att det kommer att sluta illa. Jag blev inte så förtjust i den här boken. Till att börja med tycker jag att språket är stolpigt, men det kan delvis bero på en dålig översättning. Ett än större problem är att Badoe inte lyckas gestalta sin historia. Hon berättar allt som händer och inget sägs mellan raderna. Hennes historia har också för många ingredienser som var och en skulle kunna räcka för en roman: ensam flicka/ung kvinna kommer till hemlighetsfullt gods (den klassiska gotiska romanen), 11-åriga flickdetektiver, internatskoleliv, skilsmässor (i flera familjer), mystisk hemlighet i det förflutna, uppslukande vänskap, avundsjuka, självmord, förhållandet mellan barn och föräldrar och mellan barn och styvföräldrar och så lite övernaturlighet (som man nog ska tolka som psykisk sjukdom) på det. Det finns många andra böcker på dessa teman som jag mycket hellre skulle rekommendera (t.ex. "Tell the wolves I'm home", "The sweetness at the bottom of the pie", "The Secret Place", "Inget allvarligt", "Never let me go",  "The Yonahlossee Riding Camp for Girls",  "The Bellwether revivals", "The little stranger", "The Fields of Grief", "The End of Everything" och "The Minotaur)".

Minnet av en mor

Ju mer jag läser av Patrick Modiano, desto mer förtjust blir jag! Nu har jag läst "Lilla smycket" ("La Petite Bijou"), som finns i svensk pocket. Berättaren är en 18-årig kvinna vid namn Thérèse. En dag tycker hon sig se sin mor på tunnelbanan, trots att hon fått veta att modern dött tio år tidigare. Som i många av Modianos böcker tas läsaren med på långa vandringar längs Paris gator (Jag läser med Pariskartan till hands!) och tillhörande djupdykningar ner i minnenas brunn. Som alltid hos Modiano är det koncentrerat, vackert och vemodigt.
Betyg: EEEEE