Minnen av skratt och sorg

Jag gillar Anne Tylers romaner, som är välskrivna och lättlästa. Senast läste jag "The Patchwork Planet" och nu har vi läst "Påminnerskan" ("Noah's Compass") i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet. "Påminnerskan" handlar om 60-åriga Liam, som blir uppsagd från sitt lärarjobb, flyttar till en ny lägenhet och blir nedslagen av en inbrottstjuv första natten i det nya hemmet. Han vaknar upp på sjukhus och minns inget av attacken. Han träffar på Eunice, som arbetar som "påminnerska" - ett slags assistent som håller reda på möten och människor åt en upptagen affärsman med dåligt minne. Liam blir fascinerad av Eunice och kontakten med henne får honom att tänka tillbaka på sitt liv, minnas sorger och glädjeämnen och reda ut relationerna till sina närmaste. Jag gillar att Tyler skriver om vanliga människors ganska vardagliga liv på ett sätt som är berörande och underhållande. Bra underlag för diskussioner i bokcirkeln gav boken också!
Betyg: EEEE

Mord på rue St Jacques

Om jag tyckte att det var lite för mycket beskrivningar av olika danser i förra delen av Judith Rocks deckarserie om 1600-talsjesuiten Charles du Luc, kan jag verkligen inte klaga på det nu, för i fjärde delen, "The Whispering of Bones", är det ingen dans alls. I stället för att undervisa i dans och retorik på pojkskolan Louis le Grand är det nämligen meningen att du Luc ska ägna sig åt sina teologiska studier, men ett mord kommer förstås i vägen. Det var extra kul att läsa denna Pariskildring på plats i staden och jag kunde förstås inte låta bli att gå förbi Lycée Louis le Grand på rue St Jacques! Det är fortfarande en elitskola, men den drivs inte längre av jesuiter.
Betyg: EEEE

New England noir möter Den store Gatsby

Finns det en genre som heter New England noir? Det finns i alla fall en hel massa deckare som utspelar sig i New England (se etiketter nedan för exempel). "A field of darkness" av Cornelia Read är en av de bättre i genren och jag beklagar att jag inte upptäckt henne förrän nu! Den utspelar sig 1988 och huvudpersonen Madeline Dare bor i den trista industristaden Syracuse med sin man. Madeline kommer från en "fin" familj på Long Island och har en komplicerad relation till sina föräldrar och släktingar. När hennes kusins namn oväntat dyker upp börjar hon intressera sig för ett gammalt olöst mord på två unga kvinnor. Det utvecklas till en välavvägd och oemotståndlig blandning av psykopatdeckare, småhumoristisk noir och "The Great Gatsby". Jag vill ha mer!
Betyg: EEEEE

Kärleksört och längtans blåa blomma

"Den som jag trodde skulle göra mig lycklig" av Uppsalaförfattaren Christina Wahldén är en roman om verkliga personer: främst Lisa Stina, som var Carl von Linnés äldsta dotter, och Daniel Solander, en av Linnés lärjungar. En knoppande kärlekshistoria mellan dem avbryts genom att Solander reser till London och inte kommer tillbaka. I stället ger han sig av med kapten Cook på en jordenruntresa och är med om att "upptäcka" Australien. Hemma i Uppsala gifter sig Lisa Stina med en annan, men hon flyr snart från det våldsamma äktenskapet och ägnar sig i stället åt trädgårdsodling. Hon har ett stort intresse och begåvning för botanik, men eftersom hon är kvinna är det inte hon som får möjlighet att gå i faderns fotspår. Jag tyckte mycket om denna finstämda, poetiska, feministiska och antikoloniala berättelse, som förutom att följa Lisa Stina och Daniel, berättas ur en gammal, aboriginsk kvinnas perspektiv.
Betyg: EEEE
P.S. "Trädgården" är en annan roman som handlar om Linné, men den tyckte jag inte om, bland annat för att kvinnorna där var helt frånvarande.

Verdon på tomgång

Jag gillade de första två delarna i John Verdons deckarserie om pensionerade NYPD-polisen Dave Gurney, som flyttat till en gård på landet i New England med sin sympatiska fru. Tredje delen, "Let the Devil Sleep" håller tyvärr inte lika hög klass. Den börjar med att Gurney, deprimerad och uttråkad efter en skada, blir ombedd att hjälpa en ung journaliststudent, som ska göra en dokumentärserie om de anhöriga till offren för en seriemördare som härjade för tio år sedan. Resten kan man tänka sig... Det är inte direkt dåligt, men lite segt och förutsägbart.
Betyg: EEE
P.S. Klicka på etiketten Verdon nedan om du vill läsa vad jag skrev om de första två delarna.

En etiopisk mardröm med lyckligt slut

Jag har gått och väntat på att få låna "438 dagar" men nu har den gått som radioföljetong och jag har lyssnat på alla avsnitt i SR Play-appen i stället. Martin Schibbye läser själv sina avsnitt medan en skådespelare läser Johan Perssons delar. Efter den enorma mediebevakningen trodde man att man kanske visste tillräckligt om deras reportageresa till Ogadenprovinsen i Etiopien, gripandet, tiden i fängelse i Addis Abeba och frisläppandet, men boken ger mycket mer. Det är en välskriven skildring av resans syfte, mardrömmen efter gripandet med obehandlade skottskador, skenavrättningar och en farsartad rättegång, vikten av deras vänskap, hur de klarar sig i fängelset och uthärdar saknaden efter dem där hemma. De vittnar också om andra politiska fångar som de träffat på och skildrar sina "vanliga" medfångar med värme och respekt. Missa inte denna blivande reportageklassiker!
Betyg: EEEE+

Livrädd Lacey i Cambridge

När jag ändå var i farten och hade kommit på att jag faktiskt gillade S. J. Boltons deckare passade jag på att läsa andra delen, "Livrädd". Det gick fort och var utmärkt underhållning en sjukdag. Den utspelar sig i pittoreska Cambridge, som Bolton skildrar lika lyhört som de sjaskiga Londonmiljöer som annars blivit hennes signatur. Polisen Lacey Flint får ett undercoveruppdrag som student för att kunna utreda en serie mystiska självmord. Det är lika spännande som i de andra två delarna, men tyvärr inte lika bra översatt.
Betyg: EEEE

Tomhet

Som jag skrivit tidigare har jag redan försökt läsa J.K. Rowlings vuxenroman "Den tomma stolen" ("The Casual Vacancy") en gång, men då gav jag upp efter en kort bit. Nu skulle vi läsa den i min ena bokcirkel, så jag tog mig an den igen. Nu kom jag igenom den, men bokcirkelträffen blev inställd och det känns som förspilld tid... Boken utspelar sig i en liten engelsk håla, där man får följa ett stort antal människor och hur de reagerar när traktens starke man segnar ned död. Humorn från Harry Potter-böckerna är helt borta och jag hade svårt att hålla isär alla de vuxna. Bäst är Rowling när hon skildrar tonåringar och deras problem. Hon borde nog hålla sig till det.
Betyg: EE

Intensiva noveller

Novellsamlingen "Grand Mal" av Linda Boström Knausgård (Ja, hon är gift med Karl Ove.) är inte ens 100 sidor, men den är så intensiv att läsningen tog mer tid och energi än jag förväntade mig. Det var dock väl värt att lägga ned den lilla mödan för det här är en underbar bok! Språket är vackert och originellt utan att stjäla fokus från historierna. Och historier ryms det många på dessa korta sidor. En del vardagsnära, andra mer sagolika, vissa mer angelägna än andra (beroende på tycke och smak hos läsaren), men alla fascinerande och läsvärda.
Betyg: EEEE+

Guldfeber och stjärntydning

Jag har ägnat ett par veckor åt tegelstenen (835 s) "The Luminaries" av Eleanor Catton. Eftersom den vunnit Man Booker-priset hade jag höga förväntningar, men dem levde den inte upp till. Boken är skriven i 1800-talsstil och utspelar sig i en liten stad i Nya Zeeland under guldruschen på 1860-talet. Det är en slags deckarhistoria som långsamt, långsamt reds ut. Catton presenterar ett stort antal personer och även om hon lyckas beskriva dem så att man kan hålla isär dem någotsånär, tycker jag att hon skildrar dem på ett ganska platt sätt. Jag hade önskat mer gestaltning. Hänvisningarna till astrologi i kapitelrubriker m.m. tycker jag inte tillför någonting. 
Betyg: EE
 P.S. Här är en mer utförlig och mycket mer positiv recension av boken.
P.S.2 Läs hellre "Guld" ("The Colour") av Rose Tremain om du är intresserad av tiden och platsen (och god litteratur).
P.S. 3 För den som gillar 1800-talsromaner rekommenderar jag originalen, t.ex. av Dickens, Austen, Eliot, Gaskell och systrarna Brontë.

Mysteriet med den försvunna lillasystern

Beatrice är den ordentliga storasystern, som har ett bra jobb och en tråkig, men pålitlig, fästman i New York. Tess är den levnadsglada lillasystern, som går på konstskola i London. Trots deras olikheter och fem års åldersskillnad står systrarna varandra nära, så när mamman ringer och berättar att Tess är försvunnen kastar sig Beatrice på första bästa plan hem. "Sister" ("Min syster") av Rosamund Lupton är lite ovanlig i formen eftersom den är skriven som ett brev från Beatrice till Tess. Det tycker jag funkar bra och gör boken originell. Deckarintrigen är inte hundraprocentig i denna debutdeckare, men skildringen av systrarna och deras relation är desto bättre.
Betyg: EEEE

The lost boys

Jag hade för mig att jag inte var så förtjust i S.J. Boltons första deckare om Londonpolisen Lacey Flint "Nu ser du mig", men när jag tittar tillbaka ser jag att jag gav den fina omdömen. Jag har i vart fall inte läst andra delen, "Livrädd", men nu gett mig på tredje delen "Odödlig" ("Like This, For Ever"). I den hittas unga pojkar döda och tömda på blod. Teorierna flödar på sociala medier och någon som kanske är mördaren skriver skrämmande insatta inlägg på Facebook. Lacey Flint är sjukskriven, men när grannpojken Barney blir inblandad i mordhistorien dras förstås Lacey också in. Jag tror att en sak som jag störde mig på i första delen var kärlekshistorien-med-förhinder mellan Lacey och kollegan Mark med de turkosblåa ögonen. Den är fortfarande lika komplicerad och omöjlig, men inte riktigt lika störande. På det hela taget var det en lättläst och underhållande deckare med fina miljöskildringar från Londons mindre tjusiga delar. Till läsglädjen bidrar den utmärkta översättningen av Lilian och Karl G. Fredriksson.
Betyg: EEEE

Föräldrarna som försvann

I "Canada" av Richard Ford berättar Dell Parsons om sommaren 1960 när han var 15 år och bodde i Great Falls, Montana. Det var då hans föräldrar begick ett bankrån och familjen gick under. Fords skildring av Dell och hans tvillingsyster Berner, de olyckliga och olycksaliga föräldrarna, det livsavgörande brottet och dynamiken i familjen är fantastisk. Andra delen av boken utspelar sig i Kanada där Dell hamnar efter rånet och den delen tycker jag mindre om. Kanske var jag för okoncentrerad när jag läste slutet av boken, men jag tycker att Ford kunde ha gjort som sin idol Alice Munro och nöjt sig med ett kortare format.
Betyg: EEEE

Martinis och psykbryt

Jag har läst "Räddaren i nöden" någon gång, men har inget minne av att den var rolig. Jag blev därför glatt överraskad av humorn i "Franny and Zooey" (finns i svensk nyöversättning) av J.D. Salinger. Den består av en novell och en kortroman och 20-åriga Franny har en stor roll i båda. I den första kommer hon till en liten universitetsstad i New England för att träffa sin pojkvän. Det är 1950-tal och de sitter på restaurang och dricker martinis till lunchen. Den självupptagna pojkvännen noterar att Franny har precis rätt utseende för att passa ihop med honom, men han ser inte att hon är på väg att bryta ihop. I "Zooey" har Franny åkt hem till föräldrarna i New York. Där finns också storebrodern Zooey och hela kortromanen är som ett kammarspel där Franny, Zooey och deras mamma har rollerna. Jag är tämligen ointresserad av Frannys existentiella grubblerier, men älskar skildringen av den bohemiska våningen och familjemedlemmarnas komplicerade relationer.
Betyg: EEEE+

Pojken som kunde öppna alla lås

"The Lock Artist" ("Tystnadens gåta") handlar om Michael, som vid åtta års ålder var med om något så hemskt att han sedan dess inte har yttrat ett ord. Vid 17 års ålder är han en fullfjädrad kassaskåpsöppnare, som åker dit hans chef skickar honom utan att ställa några obekväma frågor. Tio år senare befinner han sig i fängelse och börjar skriva ned sin historia. I återblickar berättar han historien om tiden hos sin farbror i en liten håla i Michigan, om hur han lärde sig att öppna lås och hur han träffade Amelia. Det är en spännande, originell och lite rörande berättelse.
Betyg: EEEE

Tredje mordet i Three Pines

Trots att risken för att bli mördad torde vara högre än till och med i Midsomer (som ju är ett grevskap och inte bara en by) skulle jag nästan vara beredd att flytta till Three Pines bara för att få äta av den goda maten (allt bröd är nybakat och frasigt, sopporna är alltid krämiga och vinet flödar) och delta i alla mysiga, gemensamma aktiviteter. I Louise Pennys tredje deckare "The Cruellest Month" ("Den grymmaste månaden") är det påsktid och för att få ett litet avbrott från den överdrivna mysigheten ställer byborna till med seans. Det lyckas över förväntan då en av deltagarna faller död ner. Kommissarie Gamache måste förstås tillkallas, som vanligt. Ibland är det precis en sån här sorts deckare man behöver.
Betyg: EEEE

I Kanadas vildmark

Jag läste någonstans att Stef Penney inte har varit i Kanada och att hennes vildmarksdeckare "The Tenderness of Wolves"("I vargars följe") är full av faktafel. Det är inget man stör sig på som vanlig, fåkunnig läsare. Boken utspelar sig på 1860-talet i en liten nybyggarhåla i de stora kanadensiska skogarna. En bondhustru hittar sin ensamstående granne mördad och samtidigt försvinner hennes 17-årige son. I avsaknad av poliskår tillkallas tjänstemän från det mäktiga Hudson Bay Company för att utreda dödsfallet. Oavsett om de överensstämmer med verkligheten eller inte är miljöskildringarna i boken fantasieggande, men det som jag gillar allra mest är personskildringarna. Det är många personer som presenteras, men de blir alla förvånansvärt mänskliga och mångfasetterade. Det här är ingen dussindeckare!
Betyg: EEEE+

Bland slavar och migranter

Den italienske journalisten Fabrizio Gatti verkar ha gjort det till sin specialitet att wallraffa som invandrare i Italien, för att kunna beskriva de omänskliga förhållandena och brotten mot mänskliga rättigheter. En del av hans bok "Bilal. På slavrutten till Europa" (som kom ut på italienska 2007) handlar om hur han hoppar i vattnet från en klippa på den italienska ön Lampedusa, ropar på hjälp, blir uppdragen och säger sig vara kurden Bilal som kommit med båt. Han blir då satt i den ökända "buren" och kan initierat skildra hur illa människorna där blir behandlade. Senare reser han till Syditalien och tar jobb som tomatplockare, vilket gör att han kan skildra de slavliknande förhållanden som råder för arbetarna där. Men innan Gatti blir Bilal har han genomkorsat Sahara på samma sätt om hundratusentals (miljoner?) afrikaner har gjort: på en överlastad lastbil i 40-gradig hetta. Ingen har någonsin förut sett en vit person på denna rutt. Längs vägen träffar han och lär känna människor, frågar om deras bakgrund och deras drömmar. Han försöker också hjälpa några av dem som blivit strandade i små ökenstäder när militär, polis eller andra rånare har tagit deras sista pengar och de inte kan ta sig varken vidare eller tillbaka hem. Längs hela vägen blir människor misshandlade och utnyttjade, sexuellt eller som gratis arbetskraft, och det verkar vara turen eller slumpen som avgör vem som kommer fram till Libyen och slutligen Europa och vem som slutar som slav i en oas, som skelett i öknen eller som fiskmat på Medelhavets botten. Gatti döljer inte sitt engagemang och sin frustration över att bara kunna hjälpa en liten bråkdel av alla dessa utsatta människor. Gatti tar sig också till Tunisien och träffar människosmugglare som för stora pengar sätter folk i skruttiga båtar och skickar iväg dem mot Lampedusa. Gatti sitter själv i en sådan båt, men i sista stund kliver han av och gör aldrig den farliga resan över havet. En del av boken består av de mejl Gatti får från två bröder som flytt från Liberia och vill ta sig till Europa eller Kanada för att slutföra sina universitetsutbildningar, men som fastnar i Libyen. Allra sist i boken återvänder Gatti till öknen och söker efter de människor som han träffade där och sedan aldrig hörde av igen. Det är en oerhört välskriven, angelägen och drabbande bok som Gatti har skrivit.
Betyg: EEEE+

Nyöversatt Dostojevskij

I bokcirkeln Det namnlösa sällskapet ger vi oss då och då på klassiker och nu föll valet på nyöversättningen av Fjodor Dostojevskijs första bok, "En underjordisk dagbok" (förut hette den "Anteckningar från ett källarhål"). Den är mycket mindre till formatet än hans senare romaner, vilket nog var en förutsättning för att jag skulle läsa ut den. Och då hoppade jag ändå över ett antal sidor i den första delen, som är en lång filosofisk utläggning utan någon handling. Den andra delen är en tragikomisk berättelse där den (relativt) fattige, socialt kantige huvudpersonen tvingar sig på gamla skolkamrater, gör ett avigt försök att "rädda" en prostituerad kvinna och för en märklig kamp mot sin egen tjänare. Det är läsbart och lite underhållande, men inte så mycket mer. Bäst i hela boken tycker jag om efterordet, som sätter in boken och författaren i ett historiskt sammanhang. Dostojevskij hör nog till de klassikerförfattare som man gör bäst att läsa i tonåren (då jag läste "Bröderna Karamazov" och "Idioten"). Mitt försök för några år sedan att läsa "Brott och straff" lyckades ju inte heller.
Betyg: EE

Kommissarien och vampyrerna

Fred Vargas deckare är inte lika någon annans. Efter "I de eviga skogarna" och "Budbäraren" har jag läst "Okänd kontinent". I den numera välbekanta stilen, som är en säregen blandning av saga och polisdeckare, berättas om hur kommissarie Adamsberg dras in i en historia som börjar på Highgate-kyrkogården i London, fortsätter med ett bestialiskt mord i en fin Parisförort och fortsätter till en vampyrhemsökt by i Serbien. Jag gillar inte övernaturliga inslag i deckare, men jag har inget emot Vargas sätt att ta ett tema ur legender och sagor och göra det mesta av det. Det här är den Vargas-deckare jag gillat bäst hittills.
Betyg: EEEE