Efter ett långt uppehåll har jag gett Arnaldur Indriðason en ny chans med två ljudböcker:
I "Den kalla elden" får man veta vad Erlendur Sveinsson gör under sin långa frånvaro från polisjobbet i Reykjavík (se "Mörka strömmar"). Han har rest till östra Island, där han växte upp, för att utforska sin barndoms stora trauma: brodern som försvann i en snöstorm. Ett annat gammalt mysterium kommer också i hans väg, men det är en ganska konstlad historia. Som vanligt gillade jag miljöskildringarna, men tyckte att historien var rätt seg.
Betyg: EE+
I "Den stora matchen" är det 1972 och den berömda schackduellen mellan ryssen Spasskij och amerikanen Fischer ska äga rum i Reykjavík. Huvudpersonen i den här boken är inte Erlendur, utan hans företrädare och mentor Marion Briem. Han är en trevlig bekantskap och jag gillar både berättelsen om hans barndom och mordhistorien som utspelas i det kalla krigets skugga. Jag ska inte säga att tempot är hisnande, men i vart fall tillräckligt för att hålla mitt intresse uppe genom hela boken.
Betyg: EEEE
I "Den kalla elden" får man veta vad Erlendur Sveinsson gör under sin långa frånvaro från polisjobbet i Reykjavík (se "Mörka strömmar"). Han har rest till östra Island, där han växte upp, för att utforska sin barndoms stora trauma: brodern som försvann i en snöstorm. Ett annat gammalt mysterium kommer också i hans väg, men det är en ganska konstlad historia. Som vanligt gillade jag miljöskildringarna, men tyckte att historien var rätt seg.
Betyg: EE+
I "Den stora matchen" är det 1972 och den berömda schackduellen mellan ryssen Spasskij och amerikanen Fischer ska äga rum i Reykjavík. Huvudpersonen i den här boken är inte Erlendur, utan hans företrädare och mentor Marion Briem. Han är en trevlig bekantskap och jag gillar både berättelsen om hans barndom och mordhistorien som utspelas i det kalla krigets skugga. Jag ska inte säga att tempot är hisnande, men i vart fall tillräckligt för att hålla mitt intresse uppe genom hela boken.
Betyg: EEEE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar