En fullträff!

Lena Andersson har gjort det igen! Efter den fantastiska "Egenmäktigt förfarande" har hon skrivit en lika bra fristående fortsättning: "Utan personligt ansvar". Ester Nilsson är tillbaka, lika förälskad och lika blind som i den förra boken. Hon försöker tillämpa erfarenheterna från icke-förhållandet med Hugo Rask när hon inleder bekantskapen med den gifte skådespelaren Olof Sten, men det hjälper inte. Han är hopplöst ambivalent och otroligt skicklig på att hålla liv i Esters förälskelse och hopp om att han ska lämna sin fru. På sitt intelligenta, precisa och mycket roliga sätt beskriver Andersson utförligt en dödsdömd romans och begår njutningsfullt lustmord på den manliga huvudpersonen. Jag undrar om någon någonsin kommer att gå ut och säga "Det är jag som är Olof Sten."? I så fall har han definitivt inte läst boken!
Betyg: EEEEE