Jag läser sällan svenska deckare men för Anna Lihammers debut "Medan mörkret faller" gjorde jag ett undantag. I grunden är det en vanlig polisdeckare enligt regelboken, men den är läsvärd, dels på grund av sitt för en svensk deckare anmärkningsvärt bra språk, dels på grund av den tid och miljö den utspelar sig i: 1930-talets akademiska Uppsala där Statens institut för rasbiologi var i full gång med sin verksamhet. Nazismens framväxt i Tyskland är mycket påtaglig och det görs tydligt hur närvarande den var även i Sverige. (På DN:s familjesida den 10 juli 2014 säger 95-årige Aron Neuman: "30-talet var ganska jäkligt, du kan inte föreställa dig hur nazifierat Sverige var då!") Huvudpersonen i "Medan mörkret faller" är poliskommissarie Carl Hell vid den nybildade statspolisen. Han är en ensamvarg inom polisen och när han får uppdraget att åka till Uppsala för att utreda ett mord på en hög akademiker vägrar han att ta med sig någon av de i hans ögon inkompetenta polismännen. I stället vill han ha den intelligenta polissystern Maria Gustavsson. Hon har arbetarklassbakgrund och relationen mellan henne och Hell påminner lite om Lynleys och Havers i Elizabeth Georges deckare. De är båda sympatiska bekantskaper, som jag hoppas få se mer av i framtiden!
Betyg: EEEE
P.S. Även denna bok ger DN bort som e-bok till sina prenumeranter i sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar