I sommar har jag följt radioföljetongen "Madame Bovary" av Gustave Flaubert i fin nyöversättning av Anders Bodegård och i underbar uppläsning av Philip Zandén. Jag hade redan läst boken en gång för länge sedan, vilket var bra, för nu visste jag vad jag hade att vänta mig. I stället för att irritera mig på den osympatiska och olyckliga Emma Bovary kunde jag i ljudbokens makliga tempo stället njuta av Flauberts noggranna beskrivningar av alla detaljer i den lilla franska småstaden vid mitten av 1800-talet. Det som var hyperrealism då är ju snarast exotiskt för en nutida läsare. "Madame Bovary" är ingen bok som jag blir känslomässigt engagerad av, men intellektuellt tycker jag mycket om denna klassiker.
Betyg: EEEE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar