I min Stockholmsbokcirkel har vi läst den omtalade "Felicia försvann" av Felicia Feldt. Som väl alla vet vid det här laget är hon dotter till föräldragurun Anna Wahlgren och i boken beskriver hon sin mor och sin uppväxt på ett helt oförsonligt sätt. Det är fascinerande läsning, men jag kan inte låta bli att tycka att det är för privat. Jag tycker inte att boken håller tillräckligt hög litterär kvalitet för att bli allmängiltig.
Betyg: EE
Jag hade helt samma känsla. Som att stå i smyg och glo in genom någons vardagsrum.
SvaraRaderaJag tyckte den var allmänt rörig men ändå fängslande. det jag har funderat på är om allt är ett sätt att få uppmärksamhet - kan man inte få det goda så kan man få det onda - i slutänden inbringar det klirr i kassan...
SvaraRaderaJa, uppmärksamhet har hon ju fått i alla fall!
SvaraRadera