Första delen ("
Kärleken") av Jonas Gardells trilogi "Torka aldrig tårar utan handskar" gjorde mig så förtjust och omtumlad att det med nödvändighet blev svårt för del två, "Sjukdomen", att leva upp till de högt ställda förväntningarna. Nu är min läsning också färgad av att jag sett teveserien och vet vad som kommer att hända. Läsupplevelsen störs av att jag hela tiden ser bilder från teveserien i mitt huvud och omedvetet jämför med det som står i texten. Det är ändå rörande och upprörande läsning om kärleksparet Rasmus och Benjamin och deras vänner som en efter en drabbas av hiv/aids. Men den här gången irriterar jag mig lite på det ödesmättade tonfallet och tycker att indignationen ibland blir väl högljudd och onyanserad.
Betyg: EEEE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar