-Strindberg skulle väl vända sig i sin grav om han hörde att vi pratade om hans bok som en parodi! sa en av deltagarna i min Stockholmsbokcirkel när vi diskuterade "En dåres försvarstal". Boken är Strindbergs febriga och hatfyllda skildring av äktenskapet med Siri von Essen (fast här heter de Maria och Axel). Eftersom jag hade läst Lena von Einhors roman "
Siri" hade jag redan en annan bild av det stormiga äktenskapet, men oavsett det kan man inte ta "En dåres försvarstal" på allvar idag. Min strategi blev alltså att läsa den som en parodi, vilket gjorde läsningen rolig och jag kunde njuta av Strindbergs språk utan att bli arg hela tiden. Faktum är att Strindbergs språk känns förvånansvärt spänstigt och modernt, liksom hans skildring av förälskelsen och den tillhörande besattheten. Det är inte tungläst på något sätt. Märta Tikkanen (som själv levt i ett konstnärsäktenskap med en självupptagen och alkoholiserad man, läs mer
här) har skrivit ett fint förord som mycket träffande avslutas så här: "Sen kan man väl bara vara tacksam över att det inte var Strindberg man gick och förälskade sig i."
Betyg: EEE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar