Ruggigt i regnigt London

Jag var rädd att "Bleeding Heart Square" av Andrew Taylor skulle vara någon sorts spökhistoria, men det var det som tur var inte! Det är en härlig deckare som utspelar sig i London på 1930-talet. Huvudperson är den sympatiska Lydia Langstone, som lämnar sin brutala make och hamnar på 7, Bleeding Heart Square i stadens mindre fina kvarter. Huset har tidigare ägts av en medelålders kvinna vid namn Miss Penhow, men hon försvann spårlöst några år tidigare. Vissa tror att hon blivit mördad och att den skyldige är husets nuvarande innehavare, den skrämmande Major Serridge. Boken är välskriven, spännande och med underbara skildringar av 30-talets London. Betyg: EEEE+

Positiv till Proust

Med stor förtjusning har jag lyssnat på "På spaning efter den tid som flytt - Combray" av Marcel Proust i underbar översättning av Gunnel Vallquist och i fin uppläsning av Krister Henriksson. Det var min mamma som rekommenderade mig att just lyssna till Proust, eftersom man då inte kan slarvläsa som jag annars lätt gör. Proust kräver lugnt tempo, för det är språkets skönhet i de långa, vindlande meningarna som är poängen. Det finns inte mycket handling, men man får veta alla detaljer om berättarens barndomssomrar i tante Léonies hus i Combray. Det är tante Léonie som bjuder på den berömda madeleinekakan med lindblomste. Det som förvånade mig mest var att boken är så underhållande och många gånger till och med rolig. Tyvärr finns ingen mer del i den långa serien inläst som ljudbok. Betyg: EEEEE

Mer oläst

Det är bara att erkänna: jag kommer inte längre än ca 80 sidor i självbiografiska Augustvinnaren "Ett annat liv" av P.O. Enquist. Jag tycker den är tråkig och tänker inte tvinga mig längre. Synd, för jag gillade "Livläkarens besök" och "Lewis resa". Betyg: E

För dystert för mig

Det är antagligen orättvist men jag har lagt ifrån mig "Allt som återstår" av Elin Boardy redan efter drygt 30 sidor. Jag vill tycka om den, men den är så dyster och språket så tillkämpat poetiskt och litterärt. "Allt som återstår" handlar om en kvinna som bor på en bondgård i Bohuslän i början av förra seklet. Hennes mamma är död och hennes syskon har emigrerat till Amerika. Själv blev hon kvar på gården där hon gifter sig med drängen (?) och föder barn på barn. Mer vet jag inte, eftersom jag gav upp. Betyg: E

Poetisk pamflett

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men "Flicka möter pojke" ("Girl meets boy") av Ali Smith är i alla fall något annat. Den är en lite underlig, men charmig, blandning av nyter debattskrift (för jämställdhet, rättvisa och tolerans) och berusande kärlekshistoria. Den handlar om de skotska systrarna Anthea och Imogen som bor i Inverness. Ansvarstagande storasyster Imogen gör allt för att passa in och leva upp till förväntningarna på jobbet och i familjen. Rebelliska lillasyster Anthea missköter jobbet och förälskar sig i en androgyn, kvinnlig aktivist. Boken ingår i "Mytserien" och är Smiths personliga tolkning av Iphismyten om en flicka som uppfostras som pojke och blir kär i en annan flicka. Språket är underbart och översättningen mycket lyckad. På grund av alla ordlekar och -vändningar hade jag dock gärna läst boken på originalspråk. På mitt bibliotek fanns den dock tyvärr bara på svenska. Betyg: EEE+

Mörka hemligheter och ond, bråd död

"The House at Riverton" av Kate Morton är 600 sidor klassisk gotisk roman. Berättare är Grace, som 1914 kom till herrgården Riverton för att börja arbeta som tjänsteflicka. Hon blir förtrollad av döttrarna i huset: den frihetslängtande Hannah och den ömhetstörstande Emmeline. 1999 ser Grace tillbaka på sitt liv och den tragedi som inträffade på Riverton 1924, då de båda systrarna blev vittne till hur den unge poeten Robbie Hunter tog livet av sig. Ingen vet dock att Grace också var där och att hon hela livet burit med sig hemligheten om vad som egentligen skedde. Det jag gillar bäst med den här boken är inte hemligheterna och mysteriet utan skildringen av tjänstefolket och relationen mellan dem och herrskapet. Mina tankar går till teveserien "Herrskap och tjänstefolk" och filmen "Gosford Park" och i efterordet nämner författaren också dem som del av sin inspiration. Boken är underhållande, men den hade vunnit på att kortas rejält och det är nästan löjligt många som dör i den (även om man tar första världskriget i beaktande). Betyg: EEE+

Andra delen i Shetlandskvartetten

Tydligen tänker Ann Cleeves skriva fyra delar om polisen Jimmy Perez på Shetlandsöarna. Hon får gärna skriva fler! Den första delen "Raven Black" ("Svart som natten") tyckte jag mycket bra om och jag blev inte besviken på fortsättningen "White nights" ("Vita nätter"). Det är en välskriven, klassisk pusseldeckare som utspelar sig i midsommartid. Eftersom Shetlandsöarna ligger på ungefär samma breddgrad som Gävle innebär det ljusare nätter än mer sydligt boende britter är vana vid. Den sympatiske Perez går på sin målande flickväns debutvernissage, där han får ta hand om en storgråtande engelsman som påstår sig ha tappat minnet. Dagen efter hittas engelsmannen mördad på stranden och Perez får börja med att ta reda på vem han var och sedan försöka lista ut vem i den lilla byn som kan ha velat honom illa. Betyg: EEEE

Ren och skär njutning

Om man vill bli underhållen på ett okomplicerat och otroligt trivsamt sätt ska man läsa "The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society" ("Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap") av Mary Ann Schaffer och Annie Barrows. Den är något nuförtiden så ovanligt som en brevroman och den utspelar sig i England 1946. Juliet Ashton är en 32-årig journalist som blivit populär genom att skriva humoristiska krönikor om britternas vedermödor under andra världskriget. En dag får hon ett brev från en bonde på Guernsey. Han berättar om den bokklubb han är med i, hur den bildades av en slump under den tyska ockupationen och vilken glädje böckerna sprider i hans by. Juliet inleder en korrespondens med flera av medlemmarna i bokcirkeln och åker till slut till Guernsey för att träffa dem. I likhet med "Drottningen vänder blad" handlar denna bok mycket om läsandets glädje, men den är också en kärleksförklaring till Guernsey (som lär få ett uppsving i sina turistsiffror, särskilt efter filmen som redan är på gång). Krigets hemskheter beskrivs, så man får fälla en tår eller två, men eftersom detta är en feel good-bok står kärleken och de goda, modiga, vänfasta människorna i centrum. Betyg: EEEE

Finansdeckare i 1700-talets London

David Liss bok "A Conspiracy of Paper" påminner om Steven Saylors Sub Rosa-serie i det att den är en historisk deckare med ett mycket tydligt undervisningssyfte. I detta fall lär man sig om finansmarknadens och börshandelns framväxt. "A Conspiracy of Paper" utspelar sig i London 1719 och har en klassisk inledning: en sliten privatdetektiv tar emot en okänd klient på sitt kontor och får i uppdrag att undersöka om två dödsfall som förklarats som självmord respektive olycksfall inte egentligen är mord. Privatdetektiven heter Benjamin Weaver och han är en f.d. boxare av judisk börd. Det ena dödsfallet som han ombeds utreda gäller hans egen far, en aktiehandlare som han inte träffat på tio år. Weaver får alltså ett incitament att återuppta kontakten med sin judiska släkt. Utredningen för honom vidare till de kaffehus där aktiehandeln sker och till ett otal sjaskiga pubar och andra tillhåll för Londons tjuvar och prostituerade. Skildringen av London vid den här tiden är underhållande, men i övrigt är boken en något udda blandning av hårdkokt deckare (en genre som jag inte är så förtjust i) och lärobok i ekonomisk historia. I likhet med i Saylors böcker blir tempot och spänningen lite lidande av allt undervisande. Jag får också en känsla av att boken är i skriven med en filmatisering i åtanke och det tycker jag inte om. Betyg: EEE

En ny deckarbekantskap

Nu har jag en till brittisk, medelålders, frånskild, manlig polis att hålla reda på: Frank Elder, som är huvudperson i "Av kött och blod" av John Harvey. Elder har gått i pension och bosatt sig i en stuga i Cornwall, men lockas tillbaka när en man som han fått dömd ska släppas ur fängelset. Snart därefter försvinner en tonårsflicka och Elder påminns om ett gammalt, olöst fall med en försvunnen flicka. Harvey skriver i en ganska "rå" stil: det är blodigt, skitigt och eländigt. Språket (och översättningen) är bra, men historien är inte särskilt originell. Betyg: EEE

Charmigt om läsglädje

Den mycket omtalade "Drottningen vänder blad" ("The Uncommon Reader") av Alan Bennett är en kort och snabbläst bok om hur drottningen av England av misstag hamnar på en bokbuss och av ren artighet lånar en bok. Sedan är hon fast och blir storläsare! Hela upplägget är lite publikfriande, eftersom den som läser boken med stor sannolikhet är bokälskare och således blir jätteförtjust över att läsa om någon annan som upptäcker läsandets glädje. Men det är roligt, vansinnigt charmigt och håller nästan hela vägen igenom. Betyg: EEEE

Fransk bokhandlare löser mordgåtor i Eiffeltornet

Tack vare Calliope books har jag hittat den franska deckarförfattaren Claude Izner (pseudonym för två systrar). Jag började ambitiöst med att läsa den första delen, "Mystère rue des Saints-Pères", på franska. Det gick bra, men jag tror att jag skulle få ännu större nöje av det om jag läste den engelska översättningen. (Böckerna finns inte på svenska.) "Mystère rue des Saints-Pères" ("Murder on the Eiffel tower") utspelar sig under världsutställningen i Paris 1889 och det nyuppförda Eiffeltornet spelar en stor roll. Huvudpersonen Victor Legris har en bokhandel i sjätte arrondissmentet men han har inte tid att sälja så många böcker, för han fnattar runt i stan för att lösa en serie mord som verkar ha en koppling till människor som står honom nära. Han växlar mellan att misstänka sin kompanjon och kvinnan han är kär i. Deckarhistorien är inte lysande, men det är skildringen av Paris 1889! Victors privatliv är också mycket franskt och intressant: älskarinnor hit och dit och en obegriplig kärlekshistoria. Av omdömena på amazon.fr verkar det som om de följande delarna i serien är bättre, så jag ser fram emot att läsa dem! Betyg: EEE

2 x tio-i-topp 2008

I år gör jag två tio-i-topp-listor: en för deckare och en för övriga böcker.

Bästa deckare 2008

1. "Skrivet i eld" av Simon Beckett
2. "Dödens mästarinna" av Ariana Franklin
3. "The Brass Verdict" av Michael Connelly
4. "Locked rooms" av Laurie R. King
5. "Terror" av Håkan Östlundh
6. "Skumtimmen" av Johan Theorin
7. "Messenger of truth" av Jacqueline Winspear
8. "Danteklubben" av Matthew Pearl
9. "Den hand som skälver" av Kjell Eriksson
10. "Svarta sinnen" av Ian Rankin

Bästa övriga böcker 2008

"Atonement" ("Försoning") av Ian McEwan

"Att tro på Mister Pip" av Lloyd Jones

"Ursprunget" av Li Li

"No tears for queers" av Johan Hilton

"Jane Austen" av Carol Shields

"The Crimson Petal and the White" av Michael Faber

"Boktjuven" av Markus Zusak

"Ivans återkomst" av Tawni O’Dell

"Shakespeare’s wife" av Germaine Greer

"Silveråldern" av Cao Xuequin

Mitt nyårslöfte är att jag ska låna så många böcker som möjligt på biblioteket under 2009 i stället för att köpa dem. (Jag har redan börjat!)

GOTT NYTT ÅR!

Här ska jag sitta och läsa i sommar!

700 sidor Rebus i ett svep

Nu har jag läst ut min tjocka julhelgsbok "Rebus: The St Leonard's Years" av Ian Rankin. Det är en samlingsvolym med tre av Rankins tidiga 90-talsdeckare: "Strip Jack", "The Black Book" och "Mortal Causes". De här tre Rebus-deckarna är tyvärr ganska tråkiga, framför allt den första, som handlar om en parlamentsledamot som fastnar i en räd på en bordell. Den andra, som bl.a. handlar om en nedslagen poliskollega och en gammal, ouppklarad hotellbrand, är bäst, medan den tredje känns mest daterad, upplagd som den är kring Nordirlandkonflikten (och dessutom ingår datahackers på 486:or och försvunna datadisketter i plotten). Men, men, det är charmiga Edinburgh-beskrivningar och det är ju lite kul att läsa tre i rad för man kommer ihåg alla bipersonerna i form av Rebus trevliga och otrevliga kollegor, dambekanta, m.fl. Rebus eviga fiende Big Ger Cafferty är givetvis med. Betyg: EE+

DN:s jultävling

Med lite hjälp av familj och vänner har jag nu listat ut alla svaren (tror jag!) i DN:s decembertävling "Illustrerade klassiker". Alla ledtrådarna ligger på DN:s hemsida och man har till den 29 december på sig om man vill vara med och tävla om bokpaket!


På julafton gjorde jag också ett försök att lösa SvD:s citattävling med operatema, men den var alldeles för svår...

Nu ägnar jag mig åt att läsa gamla Ian Rankin-deckare i stället!

GOD FORTSÄTTNING!

Lysande, Dickens!

Nere i magasinet i källaren på Uppsala stadsbibliotek hittade jag en 1970-talsutgåva av Charles Dickens "Lysande utsikter" ("Great Expectations"). Den var väl värd att leta rätt på! Jag har nog inte läst Dickens sedan jag var i tonåren. Jag tror att jag då läste och gillade "Oliver Twist", och försökte men inte tog mig igenom "Little Dorrit", men jag kan minnas fel. "Lysande utsikter" handlar i alla fall om Pip, som är föräldralös och växer upp hos sin otäcka syster i en liten by på engelska landsbygden. Systerns man är en snäll smed och Pip skulle nog vara nöjd med att bli smedslärling, bo kvar i byn och gifta sig med grannflickan, om det inte var så att han av en slump kallas till en fin dam för att bli lekkamrat till hennes högfärdiga fosterdotter Estella. Pip blir besatt både av Estella och av det fina liv han får en inblick i. Som tur är får han några år senare en chans att bli en gentleman när en anonym välgörare skänker honom en stor summa pengar. Pip ger sig av till London och lägger sitt gamla, simpla liv bakom sig. Men Estella kan han inte glömma och chansen att hon ska vilja se åt honom ökar förstås när han blivit en fin herre. "Lysande utsikter" är klart värd sin klassikerstatus och jag hade stort nöje av att läsa den! Betyg: EEEE

När Dickens kom till Söderhavet

Berättaren i "Att tro på Mister Pip" av Lloyd Jones heter Matilda och hon är 13 år när historien börjar. Matilda bor på en krigshärjad ö i Stilla Havet. När skolläraren ger sig av träder den ende vite mannen i byn, Mr Watts, in i hans ställe. I brist på andra böcker läser han "Lysande utsikter" av Charles Dickens för barnen och låter dessutom barnens föräldrar och släktingar komma till skolan och berätta om sådant de känner till. Redan efter några få sidor var jag fast i den här boken, som fick mig att både skratta och gråta. Med ett utsökt vackert språk (mycket väl översatt av Olov Hyllienmark) berättar den om fantasins och litteraturens makt och magi, om människors relationer, om saknaden efter försvunna föräldrar, om krigets vansinne och mycket mer. Min enda lilla invändning är att jag tycker att boken tappar lite i koncentration mot slutet, men jag ger ändå högsta betyg! Betyg: EEEEE

P.S. Den här boken skapar givetvis en stark önskan att läsa "Lysande utsikter" också, så nu har jag lånat den på biblioteket!

P.S.2 Här kan man läsa mer om författaren Lloyd Jones och ön Bougainville där boken utspelar sig.

P.S.3 Läs också "En halv gul sol" av Chimamanda Ngozi Adichie.

Bittert besviken på sista Emily-boken

Sista delen i L.M. Montgomerys serie om Emily Starr heter "Emily's Quest" och är, vad jag vet, inte översatt till svenska. Efter att ha läst den på engelska (med härligt Harlequin-kitschig framsida) förstår jag varför. "Emily's Quest" har väldigt lite av charmen och humorn från de tidigare böckerna i serien (eller Anne på Grönkulla-serien). Som erfaren Montgomery-läsare har man förstått från första boken hur det ska gå: Emily blir framgångsrik författare och gifter sig till slut med barndomsvännen Teddy. Tyvärr hade Montgomery inte så mycket annat att fylla boken med, så den är ganska långtråkig. Emily bor kvar med mostrarna på släktgården och reser aldrig längre bort än till närmsta stad. Hon skriver hela nätterna, hon beundrar naturens skönhet, hon trånar efter Teddy, hon sköter lite hushållsarbete, avfärdar några oönskade beundrare och sen händer det inte så mycket mer... Jo, ett tag är hon förlovad med fel man och sedan förlovar sig bästa vännen Ilse också med fel man (gissa vem!), men det ordnar upp sig så att alla gifter sig med rätt person. (Utom Emilys stackars f.d. fästman som försvinner utomlands och ut ur historien.) Åh, vad synd att den här boken inte var bättre! Betyg: EE

P.S. De första delarna heter "Emily of New Moon" och "Emily climbs". På svenska delades de upp på tre delar: "Emily", "Emily och hennes vänner" och "Emily på egna vägar".

Connelly sammanför Haller och Bosch

I Michael Connellys senaste bok "The Brass Verdict" är försvarsadvokaten från "The Lincoln Lawyer" ("I lagens limo"), Mickey Haller, huvudperson. Efter ett års frånvaro från advokatjobbet får han plötsligt ärva en hel praktik med ett trettiotal klienter, inklusive en stenrik Hollywoodprocudent som är åtalad för att ha mördat sin fru och hennes älskare. Det är ju bra för Haller, men anledningen till att han får ärva är tråkigare: hans gamle vän och kollega som ägde byrån har blivit mördad. Polisen, med Harry Bosch i spetsen, utreder mordet och är övertygade om att mördaren är någon av advokatens klienter, som nu alltså är Hallers.

Som vanligt när Connelly skriver är det välskrivet, spännande och skickligt hopkommet. I likhet med "The Lincoln Lawyer" är "The Brass Verdict" mer en rättegångsroman än en deckare. Det är kul att Connelly till slut sammanför Haller och Bosch. De två hör ju ihop på ett sätt som man som läsare känner till om man följt hela Bosch-serien! Det är också lite intressant att se hur Connelly får ihop det när han vill beskriva hur en skicklig försvarsadvokat "vinner" ett mål genom att trixa så att en klient går fri, samtidigt som hans och läsarnas rättvisekänsla inte kan acceptera att en mördare ska gå ostraffad. Lösningen blir lite för mycket "öga för öga" för min smak... Men det är en mindre invändning, eftersom detta är underhållslitteratur och inte ett debattinlägg. Betyg: EEEE

Chick-litt i deckarform

Efter att ha läst gott om chick-litt-författaren Jennifer Weiner på Bokhora.se tog jag mig an "Perfekta hemmafruar". Den handlar om New York-tjejen Kate som inte fattar hur hon plötsligt hamnat med man och tre barn i en förortsvilla i Connecticut. Hon har slutat på sitt journalistjobb och känner sig misslyckad jämfört med de andra, perfekta hemmafruarna i Upchurch. När en av grannfruarna blir mördad och det är Kate som upptäcker kroppen, får hon en anledning att aktivera hjärncellerna igen och försöka ta reda på vad som hänt. Som deckare är historien sådär - den blir rätt tjatig och jämntjock. Men uppblandat med lite humoristisk chick-litt i form av tillbakablickar på singeltiden på Manhattan med bästa väninnan Janie och snygga grannen Evan och Kates halvdana försök att passa in bland hemmafruarna i förorten blir det ganska underhållande. Synd bara att boken är plågsamt dåligt översatt! Ibland så dåligt att man inte förstår vad som menas. Läs den på engelska! (Då heter den "Goodnight Nobody".) Betyg: EEE