Änkan som skaffade sig ett liv

Eftersom jag tyckte så mycket om "Brooklyn" av Colm Tóibín fortsatte jag med "Nora Webster" av samma författare. Den kom på svenska förra året, men jag har läst den på engelska. Den utspelar sig i den lilla irländska stad som huvudpersonen i "Brooklyn" kommer ifrån. Det är sent 1960-tal och den medelålders fyrabarnsmamman Nora Webster blir änka. På ett väldigt sympatiskt och lågmält sätt berättar Tóibín om Noras kamp för att hantera sin och barnens sorg samtidigt som hon måste skaffa en försörjning. Till slut blir det också lite utrymme över för henne att hitta ett eget liv, egna vänner och intressen. Tóibíns sätt att skriva om mänskliga relationer, med kvinnor som huvudpersoner och med förmågan att göra det vardagliga livet oupphörligt intressant passar min smak väldigt bra. Faktum är att Tóibín påminner om två av mina andra favoritförfattare: Alice Munro och Anne Tyler.
Betyg: EEEEE

2016-08-19: Jag blev så nyfiken på vilken inspelning av Beethovens ärkehertigtrio som beskrevs i "Nora Webster" att jag skrev till Klassisk morgon i P2 för att få hjälp. De listade ut att det var den här inspelningen från 1970 med Daniel Barenboim, Pinchas Zukerman och Jacqueline du Pré. Otroligt vacker (och otroligt fint beskriven i boken)! 

 

En vinter i helvetet

När jag hörde handlingen i "Mary" av Aris Fioretos beskrivas tyckte jag att den lät lite tråkig. Den handlar om en ung kvinna som hamnar i fängelse under 70-talets militärdiktatur i Grekland. Som tur var passade jag ändå på att lyssna på romanen när den gick som radioföljetong. Berättelsen om Maria, som blir gripen under ett studentuppror, torterad och förd till en avlägsen fängelseö är hemsk, tragisk, vacker och gripande men inte tråkig en sekund. Den handlar om hur Maria förhåller sig till fångvaktare och medfångar, hur hon tänker tillbaka på uppväxten i en konservativ familj, på tiden med den radikale pojkvännen Dimos och på den lilla solen som växer i hennes mage. Fioretos fick, mycket välförtjänt, Sveriges Radios romanpris för den här boken.
Betyg: EEEEE

Ferrantes flickor ger mersmak

Så kom den då äntligen: "Min fantastiska väninna" ("Mi amica geniale") av Elena Ferrante. Det är den första delen i den s.k. Neapelkvartettten om väninnorna Lila och Elena. Till hajpen hör att serien redan blivit en succé i Storbritannien och USA och att författaren är en pseudonym. Själva boken då? Den börjar på 1950-talet. Flickorna bor grannar i en fattig del av Neapel, börjar skolan tillsammans och blir vänner. De är båda intelligenta, men det är bara Elena som får möjlighet att studera vidare. Runt flickorna finns kvarterets andra invånare: arbetare, affärsinnehavare, hemmafruar, änkor, kommunister, folkskollärare. Maffians närvaro anas, men så länge flickorna själva är oskuldsfullt ovetande sätts inget uttryckligt på pränt. Det tog ett tag för mig att komma in i boken, men när jag väl gjorde det blev jag förtjust och precis så förtrollad som många andra blivit. Skildringen av flickorna, deras vänskap och deras omgivning är originell och engagerande. Översättningen av Johanna Hedenberg flyter mycket bra. Tyvärr måste vi svenskar nu vänta till november på nästa del!
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "Stål" av Silvia Avallone, om Elenas och Lilas sentida efterföljare Anna och Francesca.

2 x Mina

Jag hade missat skotska Denise Minas två senaste deckare i Alex Morrow-serien, så det var en lycka när jag hittade båda på biblioteket! De heter "The Red Road" och "Blood salt water".

I "The Red Road" knyts händelser från natten då prinsessan Diana dog 1997 ihop med nutid. En ung, utsatt kvinna hamnade i svåra situationer och begick fruktansvärda handlingar. I nutid är hon barnflicka hos sonen till försvarsadvokaten som räddade henne den gången.
Betyg: EEE+

Det roligaste med "Blood, salt, water" är att den utspelar sig på ett ställe där jag faktiskt har varit en gång på en tågluff i början av 90-talet: det lilla samhället Helensburgh utanför Glasgow. Historien rör sig bland fina villor, affärsinnehavare och småkriminella på orten.
Betyg: EEE+

Denise Mina skriver fortfarande bra och välkonstruerade deckare, men hon är inte alls lika originell som hon var i början av sin karriär, med Garnethill-trilogin, som det banbrytande mästerverket. Det är lite synd.

Flickan i fängelset

Jag fortsätter att ta mig igenom Charles Dickens produktion genom att lyssna på engelska skådespelerskans Mil Nicholsons (helt ideella!) utmärkta inläsningar, som går att strömma via bibliotekets hemsida. Nu var det dags för "Little Dorrit". Huvudpersonen heter egentligen Amy och är ännu en av Dickens änglalika unga kvinnor. Den milda och goda Amy är dotter till en fin man, som har hamnat i fängelse på grund av sina skulder. Han tar sig aldrig därifrån, så hans tre barn får växa upp i fängelset. Det är tur att många av Dickens bipersoner skildras lite mer realistiskt och humoristiskt med mänskliga fel och brister, för annars skulle historierna stå en upp i halsen. Dickens syn på medelålders, ogifta, självständiga kvinnor är inte nådig, men hans fruktansvärt elaka skildringar av dem (både i "The Old Curiosity Shop" och den här) känns mest patetiska idag. Som alltid hos Dickens är det många personer och historier som vindlar sig runt varandra och som alltid tycker jag att det är mycket underhållande! "Little Dorrit" tar 36 timmar att lyssna på och då blev jag ändå lite ledsen när den tog slut.
Betyg: EEEE
P.S. Sent omsider har jag även kommit mig för att se filmen "The invisible woman" om den medelålders Dickens och hans unga älskarinna Ellen Ternan. Välspelad och vacker - missa inte den!

 

På vandring i glömskans rike

Av Kazuo Ishiguro har jag tidigare läst "Återstoden av dagen" och "Never let me go". De utspelar sig i ett ganska realistiskt 1900-tal. I sin senaste roman, "The buried giant" ("Begravd jätte") förflyttar Ishiguro läsaren till ett sagolikt 500-tal där det existerar drakar, jättar och oknytt. Kung Artur är död sedan länge och kelter och saxare lever fredligt sida vid sida, tack vare en mystisk glömska som gör att ingen minns att folken tidigare varit fiender. Huvudpersonerna i boken är något i romaner så ovanligt som ett äldre, mycket kärleksfullt par: Beatrice och Axl. De minns plötsligt att de har en vuxen son och ger sig ut på vandring till byn där de tror att han bor. Som i en äkta saga eller riddarhistoria träffar de på ett antal människor på sin väg, bl.a. den siste riddaren kring det runda bordet. Jag är ingen fantasyläsare vanligtvis, men jag gillar Ishiguros poetiska, eftertänksamma sätt att skriva och tyckte mycket om den här stämningsfulla, fantasieggande historien.
Betyg: EEEE

Eldens själ

"Soul of the fire" är åttonde delen i Eliot Pattisons udda deckarserie om den kinesiske f.d. kriminalpolisen, numera dikesinspektören, Shan i Tibet. Här blir Shan plötsligt och oväntat utsedd att ingå i en kommission som ska granska den våg av självmord genom bränning som sveper över Tibet. I kommissionen ingår tre utlänningar, så syftet med den är att visa upp en respektabel fasad mot omvärlden och försöka dölja att självmorden är en protest mot den kinesiska regeringens outtröttliga och hänsynslösa kamp för att utrota den tibetanska kulturen. Shan försöker på sitt vanliga, envisa och lågmälda sätt att ta reda på sanningen bakom de kulisser som myndigheterna visar upp. Pattisons deckare är sympatiska och underhållande, även om tempot är ganska lågt. "Soul of the fire" fortsätter i samma stil som de tidigare.
Betyg: EEE+

Kapellgatan 13, Katrineholm

Äntligen fick jag tid att läsa"En stad av ljus", som är fjärde och sista delen i Kerstin Ekmans numera klassiska svit "Kvinnorna och staden" från 1970-80-talen! Boken kom ut 1983 och utspelar sig några år tidigare. Då kommer Ann-Marie, som bor i Portugal med sin man, tillbaka till Katrineholm för att sälja familjens hyreshus sedan hennes far gått bort. I det rivningsmässiga huset bor Ann-Maries sjuttonåriga dotter Elisabeth, men när Ann-Marie kommer dit har dottern försvunnit. En vistelse som var tänkt att bli kort och effektiv drar ut på tiden medan Ann-Marie blir alltmer apatisk i sin väntan på dottern. Precis när det börjar bli lite för tråkigt och tragiskt att läsa om Ann-Maries icke-tillvaro i 70-talets Katrineholm går Ekman tillbaka till Ann-Maries barndom och berättar om hennes liv fram till 70-talet. Det handlar om relationer och förluster, konventioner och kläder, alkoholism och psykisk sjukdom, småstadshierarkier och strukturomvandlingar. Allt beskrivet på Kerstin Ekmans fina språk med mycket humor. Så här skriver hon om Ann-Maries tankar inför äktenskapet: "Men jag var i alla fall räddad undan rena misären eller fakturaskriveriet. Jag begrep ju att från och med nu skulle det inte bli roligare precis. Av Fredrik och Jenny hade vi fått en dammsugare i lysningspresent. Jag skulle suga upp påse efter påse med damm och under tiden skulle Hasse överta firman och vi skulle köpa villa och våra barn skulle ta studenten och när jag hade sugit opp ett berg av damm, så mycket att det skulle räcka att lägga en hel stad under ett grått lager som askan efter en stor bomb, då skulle vi hyra Rosenholm och ha femtioårsskiva för Hasse och längre kunde jag inte tänka för sen såg jag bara löständer och rödbetsfläckar på duken och hörde möjligen svag fiolmusik i krematoriet." (s. 419) Om man har läst de tidigare delarna kan man placera in Ann-Marie i linjen av Katrineholmskvinnor: hon är fosterdotter till Jenny och fick sälja godis på torget med Tora när hon var liten. Men man behöver inte ha läst de tidigare delarna för att ha behållning av denna berättelse om en 1900-talskvinna och om Katrineholm, detta "mögel på landskapet", som Ann-Marie kallar staden.
Betyg: EEEE+

En irländska i New York

"Brooklyn" av Colm Tóibín har precis blivit filmatiserad och av filmaffischen (som är bokens omslag i den utgåva jag läst) och trailern får man intrycket att handlingen helt och hållet kretsar runt en  kvinnas val mellan två män. I boken måste man dock komma över halvvägs innan den första killen ens dyker upp! Huvudpersonen heter Eilis Lacey och hon bor med sin mamma och storasyster i en irländsk småstad. Det är tidigt 50-tal och Eilis, som är utbildad i bokföring, lyckas inte få något arbete. Pappan är död och bröderna har flyttat till England för att få jobb. Genom kontakter lyckas storasystern ordna ett arbete åt Eilis i USA och lite motvilligt bryter hon upp från allt välkänt och ger sig av för att skapa sig ett nytt liv. Colm Tóibín var en ny bekantskap för mig och jag är väldigt glad för att jag har upptäckt honom! Hans sätt att skriva är helt i min smak. Han gör något som man inte så ofta ser hos manliga författare: han sätter kvinnor i fokus och berättar på ett lågmält sätt om människor och deras relationer på ett psykologiskt trovärdigt sätt. Jag vill absolut läsa mer av denna författare!
Betyg: EEEEE
P.S. "Brooklyn" verkar inte finnas på svenska, men 2015 kom "Nora Webster" i svensk översättning. Sedan tidigare finns bl.a. "En lång vinter" och "Marias testamente".

Mörka eller ljusa sidan?

Harry Bosch må ha slutat vid LAPD, men han slutar som tur är inte att lösa mordgåtor. I "The Crossing" av Michael Connelly går han motvilligt över till det han kallar "den mörka sidan" och blir utredare åt sin halvbror, försvarsadvokaten Mickey Haller. Hallers klient sitter häktad, misstänkt för ett brutalt mord på en kvinna i hennes hem i Beverly Hills. Den misstänkte binds till mordet av DNA-spår, men trots det är Haller, och så småningom även Bosch, övertygade om hans oskuld. Jag har, som vanligt, inga invändningar utan låter mig underhållas.
Betyg: EEEE

Nybliven pappa och änkling

Poeten Tom Malmquists omtalade prosaskildring av sin sambos död, "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv", är precis så berörande som den har framställts. Jag började gråta redan på första sidan. På ett glasklart och utförligt redovisande språk berättar han den fruktansvärda historien om hur hans gravida flickvän Karin blir plötsligt sjuk, hur barnet hon väntar räddas genom ett kejsarsnitt och hur Karin sedan går bort. Där står Tom kvar med ett för tidigt fött barn och en förlamande sorg. På ett utsökt och exakt språk, med omsorg om varje ord, beskriver han denna ofattbara upplevelse. Andra halvan av boken ger omväxlande en bild av vem Karin var och parets historia tillsammans och av Toms första år som ensamstående, sörjande pappa till lilla Livia.
Betyg: EEEE+

Bricken och storstrejken

Jag är väldigt glad att Vibeke Olsson fortsätter sin serie om Bricken på Svartviks sågverk utanför Sundsvall. I "Glödens färger" har det hunnit bli 1909 och Bricken är en 40-årig änka. Arbetarna är nu bättre organiserade och deras levnadsstandard har höjts något. Men de möter fortfarande hårt motstånd från arbetsgivarna och den omtalade storstrejken blir slitsam. Bricken oroar sig för sin äldste son, som visar revolutionära tendenser, och för sin svärson som visar sig vara strejkbrytare. Olsson lyckas väldigt bra med att åskådliggöra konflikter, händelseförlopp och tendenser i tiden utan att göra avkall på gestaltning och berättartempo. Nu hoppas jag att hon fortsätter sin berättelse om Bricken, för den här boken slutade väldigt abrupt!
Betyg: EEEE

1700-talsskvaller

Kärlekshistorien mellan Frankrikes drottning Marie Antoinette och den svenske adelsmannen Axel von Fersen måste vara en av de mest omskvallrade och genomtröskade i världshistorien. Mitt intresse för historien väcktes på gymnasiet när jag skrev specialarbete om Fersenska mordet. Margareta Beckman försöker i "Axel von Fersen och drottning Marie-Antoinette" ge en lite ny bild av relationen genom att återge innehållet i vissa brev, som tidigare tydligen inte varit tillgängliga. Visst, det är en romantisk och dramatisk historia, men jag måste erkänna att mitt intresse för huruvida konceptionen av Marie Antoinettes yngste son tidsmässigt sammanföll med Ludvig XVI:s besök i hennes sovrum eller inte är minimalt. Historien berättas här också med alldeles för många utropstecken och insinuanta punkter (...). Det roligaste med boken var att min 8-årige son blev intresserad och lät mig läsa hela kapitlet om flykten till Varennes högt. Sen tappade han intresset när kungaparet tillfångatogs och fördes tillbaka till Paris. Halshuggningarna var förstås också lite spännande, men jag gick inte in på några detaljer där.
Betyg: EE

Flickan som överlevde

Jag har läst Cordelia Edvardsons självbiografi "Bränt barn söker sig till elden" från 1984 förut, men nu har jag läst om den, efter att ha läst Lotta Lundbergs "Timme noll". Edvardson berättar osentimentalt om sin uppväxt som utomäktenskapligt barn till en katolsk mor och en judisk far. Trots sin katolska uppfostran klassas hon som judinna och hamnar i koncentrationsläger. Skildringen därifrån är fruktansvärd och berörande. Edvardson skildrar också, på ett lite mer poetiskt sätt, hur det var att komma till Sverige efter kriget och hur hennes liv här utvecklade sig. Detta är en klassiker som inte ska missas!
Betyg: EEEE+

Arbetet - en kärlekshistoria?

I början blev jag provocerad av huvudpersonen i "Linjen" av Elise Karlsson. Hon är arbetslös och går ned sig i apati och handlingsförlamning. Men sen får hon ett jobb på ett förlag som ger ut självhjälpsböcker och boken tar sig lite grann. Den ironiska skildringen av livet på ett kontor skapar igenkänning (och tacksamhet för att jag arbetar statligt). Huvudpersonen förvandlas från ett ingenting till en arbetsnarkoman och streber som stiger i graderna och lämnar både kollegor och kärleksobjekt bakom/under sig. Boken gav upphov till intressanta diskussioner i min bokcirkel.
Betyg: EEE
P.S. Se här vad jag skrev om Elise Karlssons förra bok, "Fly".

Spelaren och hans dotterdotter

Det var inte utan saknad som jag skildes från den änglalika Nell och hennes spelmissbrukande morfar, den rättrådige unge mannen Kit, den onde Quilp, den lismande advokaten Sampson Brass och hans manhaftiga syster Sally, den fattige skolläraren, "the single gentleman" och alla de andra i Charles Dickens myllrande roman "The Old Curiosity Shop" ("Den gamla antikvitetshandeln") från 1841. Som de flesta av Dickens romaner publicerades den först som följetong och det märks hur roligt Dickens har haft när han tagit sina ivrigt väntande läsare på olika vindlande äventyr i London och ut i landet. Jag lyssnade på boken i en underbar inläsning av en engelsk skådespelare som verkligen gjorde persongalleriet rättvisa. Det här är inte en av Dickens bästa romaner, men man har mycket trevligt så länge den varar (vilket är 24 timmar)!
Betyg: EEEE

De olyckliga föräldrarnas dotter

Augustnominerade "Masja" är tredje delen i Carola Hanssons trilogi om familjen Tolstoj. (De tidigare delarna heter "Andrej" och "Med ett namn som mitt".) Här står Lev Tolstojs älsklingsdotter Maria i centrum. Stillsamt och respektfullt broderar Hansson ut de biografiska fakta som finns till en skimrande romanväv, interfolierad av författarens berättelse om sin egen resa i Masjas spår. Lev och Sofia Tolstoj fick tretton barn, varav fem dog som barn. De överlevande hamnade i kläm mellan föräldrarna som förde en evig kamp mot varandra. Masja stod på sin pappas sida och gjorde allt för att vara honom till lags, från att bli vegetarian till att delta i höskörden på familjens lantgods, men pappan var sällan nöjd. Hanssons skildring av ett socialt oroligt Ryssland under decennierna före den ryska revolutionen är fascinerande och lärorik. Efter en lite långsam start var det här en bok som jag sögs in i och hade svårt att lägga ifrån mig.
Betyg: EEEE+

Krigets barn får röst

En annan radioföljetong som finns att lyssna på just nu (förutom "Lärkan") är "De sista vittnena" av 2015 års Nobelpristagare Svetlana Aleksijevitj. Sveriges Radio har gjort ett urval av de cirka 100 berättelser som ingår i boken och låtit Evabritt Strandberg läsa in dem. Berättelserna bygger på intervjuer med vuxna som var barn i Sovjetunionen under andra världskriget. Det är skiftande öden som skildras, men gemensamt för berättelserna är att de är fruktansvärda och att det oftast är helt ofattbart att dessa barn faktiskt kunnat överleva (och leva vidare med) det som de upplevt. Det är stor konst att kunna göra litteratur av dessa röster och Eva-Britt Strandbergs inläsning gör dem verkligen rättvisa.
Betyg: EEEE+

Den fula flickans föräldrar

En utmärkt källa till (gratis) ljudböcker är radioföljetongen, eftersom man kan lyssna på alla avsnitt i sträck i appen Sveriges Radio Play.  Just nu kan man bl.a. lyssna på den ungerska romanen "Lärkan" av Dezsö Kosztolányi, inläst av Johan Rabaeus. "Lärkan" är en ungersk klassiker, som tidigare inte funnits översatt till svenska. Den  skrevs på 1920-talet, men utspelar sig under en septembervecka 1899 i en ungersk småstad. Kvinnan som kallas Lärkan är 35 år och så ful (och fattig) att hon inte har blivit gift. Så många andra alternativ fanns ju inte för borgerliga kvinnor på den tiden. Hon bor därför kvar hos sina föräldrar, som lever ett stillsamt och tillbakadraget liv. Romanen börjar med att Lärkan, för första gången i sitt liv, ska åka till släktingar på landet och vara borta från sina föräldrar i en hel vecka. I hennes frånvaro går föräldrarna ut på restaurang, träffar gamla bekanta, blir bjudna på teater och lever upp i största allmänhet. Kosztolányi skildrar den borgerliga småstaden och dess invånare detaljerat, elakt och humoristiskt. Jag tycker om att han inte låter satiren gå för långt utan personerna, framför allt de mest utsatta, får behålla lite värdighet.
Betyg: EEEE

2015 års bästa böcker

Under 2015 läste jag 95 böcker, varav 66 på svenska och 29 på engelska. Här är de bästa:

1. Stål av Silvia Avallone
2. Timme noll av Lotta Lundberg
3. H is for Hawk av Helen Macdonald
4. A Spool of Blue Thread (Den blå tråden) av Anne Tyler
5. Denna dagen, ett liv av Jens Andersen
6. 9,3 på Richterskalan av Andreas Norman
7.  Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
8.  Lilla smycket av Patrick Modiano
9.  Tre systrar och en berättare av Lars Sund
10.   De fattiga i Lodz av Steve Sem Sandberg

Årets bästa deckare är:

1. Än skyddar natten av Anna Lihammer
2. Små svarta lögner av Sharon Bolton
3. The Dead in their Vaulted Arches av Alan Bradley
4. As Chimney Sweepers Come to Dust av Alan Bradley
5. Unseen av Karin Slaughter