Jag ger upp "Rosen på Tistelön"

Efter ca 150 sidor har jag gett upp "Rosen på Tistelön" av Emilie Flygare-Carlén. Boken kom ut 1842 och blev en stor succé, men i vår tid har Flygare-Carlén varit ganska bortglömd. Nu är hon "återupptäckt" och den här boken har bl.a. gått som radioföljetong. Huvudperson är den unga, föräldralösa Erika Malm, som kommer till familjen Haraldsson på den karga Tistelön på västkusten. Familjefadern är en råbarkad smugglare och tillsammans med sin äldste son mördar han besättningen på en tullbåt. Erika, som är god och gudfruktig, blir mer eller mindre tvingad att gifta sig med den "onde" sonen och hon gör sitt bästa för att ta hand om den yngre "gode" sonen, som blev vittne till morden, och den lilla flickan Gabriella. Det är Gabriella som är "rosen på Tistelön". Det skulle kunna vara spännande och romantiskt, men det är är lite för segt och alltför osannolikt. Ska jag läsa 1800-talsromaner måste de vara mer engagerande än så här. Betyg: EE