H som i hök

I "H is for Hawk" berättar engelska författaren och historikern Helen Macdonald om hur hon hanterar sorgen efter sin hastigt bortgångne far genom att träna upp en duvhök. Det är inte fullt så vansinnigt som det låter för Macdonald är en van falkenerare, men hon har aldrig tidigare tränat en duvhök, som är en art som anses särskilt svår att hantera. Höken Mabel flyttar in i vardagsrummet i Macdonalds lilla hus i Cambridge, Helen fyller frysen med döda kaniner och de går tillsammans in i en bubbla där människa och djur flyter samman. Detta är en helt fantastisk skildring av sorgebearbetning och av förhållandet mellan människa och djur. Parallellt med sin egen historia berättar Macdonald om den olycklige författaren T.H. White (Han skrev bl.a. "Svärdet i stenen") och hans misslyckade försök att träna en duvhök på 1930-talet. Macdonald har humor och många kloka tankar och hon skriver på en utsökt engelska som är en njutning att läsa. Läsningen väcker många tankar hos mig. Är det verkligen rätt av människor att hålla så vilda djur som rovfåglar i fångenskap? Men jag har själv gerbiler (ökenråttor) hemma - är det mer moraliskt försvarbart?
Betyg: EEEEE
P.S. Falkenering är förbjudet i Sverige sedan 1969.

Flavia på flickskola

I sjunde delen i Alan Bradleys serie om flickdetektiven Flavia de Luce, "As Chimney Sweepers Come to Dust", har huvudpersonen hunnit bli 12 år och skickats iväg (förvisats, tycker hon själv) till en flickskola i författarens hemland Kanada. Där har hennes mamma gått före henne och skolan visar sig mer eller mindre vara en plantskola för spioner. Men det första som händer är att Flavia hittar ett skelett i skorstenen i sitt rum och får höra att flera flickor har försvunnit på mystiska sätt. Som vanligt är Bradley bra på att blanda humoristisk mysdeckare med psykologiskt trovärdiga skildringar, t.ex. av Flavias hemlängtan och svårigheter att få vänner på skolan.
Betyg: EEEE+

En gangsterhustrus inre liv

Jag minns att när Karolina Ramqvists roman "Flickvännen" kom 2009 så läste jag beskrivningen av vad den handlade om och tänkte att det lät inte så intressant. Sen fick den pris och i år kom den fristående uppföljaren "Den vita staden". Det fick mig att ändå välja "Flickvännen" till månadens bok i bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet". Så nu har jag läst den och kan konstatera att den var precis som jag hade trott, dvs. inte särskilt intressant, men ganska välskriven och effektivt berättad. Den handlar om Karin, vars pojkvän John är kriminell och för stulna pengar har köpt ett tjusigt hus i förorten åt dem. Boken utspelar sig under en helg då John är borta på ett "jobb" och Karin inte får kontakta honom och inte heller lämna hemmet. Karin försöker hantera sin ångest genom att pedantiskt städa det opersonligt inredda, hotelliknande hemmet och omständligt sköta sin kropp och underhålla sin skönhet. Hon blir orolig av att inte veta vad John gör, hon funderar på om han kommer att älska henne när hon inte längre är lika vacker, tänker tillbaka på hur de träffades, försvarar sitt val att leva som hemmafru till en gangster och så förbereder hon en tjejmiddag för Johns "kollegors" flickvänner. Det är en originell historia Ramqvist berättar, men språket har små skönhetsfel och jag har, som sagt, svårt att uppamma något intresse för Karin och hennes livsval.
Betyg: EE+
P.S. Läs hellre Ramqvists 90-talsnostalgiska "Alltings början".

Sveriges nya deckardrottning!

Jag är så glad att det har dykt upp en riktigt bra svensk deckarförfattare: Anna Lihammer! Jag tyckte mycket om hennes debut "Medan mörkret faller" och nu har fortsättningen, "Än skyddar natten", kommit. Temat är fortfarande det nazifierade Sverige på 1930-talet. En tysk arkeologisk expedition reser runt i Sverige för att göra gipsavgjutningar av hällristningar.  En journalist, knuten till den tyska delegationen i Stockholm, hittas med halsen avskuren på en av dessa hällristningar och det börjar pratas om offer och ritualmord. Det tror inte poliskommissarie Carl Hell på ett dugg och som vanligt lyckas han genomdriva sin vilja att få polissystern Maria Gustavsson till assistent i utredningsarbetet. Det är en fantastisk, om än blodig, skildring av det svenska 1930-talet och en rasande spännande historia! Så där spännande att jag kan ha överseende med att upplösningen inte känns helt psykologiskt trovärdigt. Hell och Gustavsson tror jag benhårt på!
Betyg: EEEE+

Brottsbekämpning i Tel Aviv

"Utsuddade spår" och "Okänt hot" är något så ovanligt som israeliska deckare. Författaren heter Dror Mishani. Huvudpersonen, kriminalpolisen Avraham Avraham, skämtar om att det inte skrivs några deckare på hebreiska. Historierna utspelar sig i Tel Aviv och behållningen med dem är framför allt miljöskildringarna och skildringen av den lågmälde Avrahams liv snarare än själva deckarhistorierna. Den första boken handlar om en försvunnen tonårspojke och den andra om ett bombhot mot en förskola. Jag gillar att Mishani låter sin huvudperson bli påverkad av det som händer i den första boken och handla utifrån det i den andra.
Betyg: EEEE