2010 års bästa böcker

Här är min lista över 2010 års bästa böcker. (I år blev det en 15-i-topplista.)

1. ”Dödgrävarens dotter” av Joyce Carol Oates
2. ”Yarden” av Kristian Lundberg
3. ”Too much happiness” (“För mycket lycka”) av Alice Munro
4. ”Fun Home” (”Husfrid”) av Alison Bechdel
5. ”On Chesil Beach” av Ian McEwan
6. “Himlen i Bay City” av Catherine Mavrikakis
7. “Stjärnans ögonblick” av Clarice Lispector
8. “Darling River” av Sara Stridsberg
9. ”Bleak House” av Charles Dickens
10. ”Med livet framför sej” av Émile Ajar
11. ”Storm över Frankrike” av Irène Némirovsky
12. ”Den röda grevinnan. En europeisk historia” av Yvonne Hirdman
13. ”The End of Mr Y” (”Slutet på Mr Y”) av Scarlett Thomas
14. ”Remarkable creatures” (”Okända väsen”) av Tracy Chevalier
15. “Her Fearful Symmetry” (“Själens osaliga längtan”) av Audrey Niffenegger

GOTT NYTT BOKÅR!

P.S. Här finns listorna över mina bästa böcker 2009 och 2008.

Kul läsning för den som vill känna sig smart

Chiffer, koder, skattjakter, matematik, konsumtionskritik, marknadsföringsteorier, en uppväxtskildring och så lite spänning och romantik. Det är inte lite Scarlett Thomas får in i "PopCo" (på engelska), en bok som hon skrev före "The End of Mr Y". Huvudpersonen Alice Butler är 29 år och har headhuntats från sitt jobb som korsordskonstruktör till det multinationella leksaksföretaget PopCo, där hon hittar på deckar- och spionleksaker för nördiga 9-12-åringar. Boken utspelar sig under en påkostad konferens som PopCo ordnar för sina anställda på en stor egendom i Devon. Parallellt berättar Alice om uppväxten hos sina chiffer- och kodintresserade morföräldrar. Till skillnad från i "The End of Mr Y" finns här inga fantasyinslag, men det är inte mindre tanke- och intresseväckande för det. Och det är förstås skamligt underhållande! Betyg: EEEE

P.S. Jag får lite "Never Let Me Go"-vibbar av den här boken; antagligen på grund av internatskolemiljön och känslan av att det finns en dold agenda som varken läsaren eller berättaren känner till från början.

Farligt att drömma?

Eftersom jag var i behov av något snabbt och lättläst så här dan före dan före dan passade det utmärkt att jag hade två Maria Lang-deckare kvar av bunten som jag köpte på antikvariat i somras! Den som stod på tur heter "Farliga drömmar" och är från 1958. Tyvärr är inte Puck Bure med, men i stället förekommer en annan intelligent och försigkommen ung kvinna: Malin Skog. Hon kommer som tillfällig sekreterare till det isolerade godset Hall på den västmanländska landsbygden. Där ska hon hjälpa den store författaren och nobelpristagaren Andreas Hallman, som är just så lynnig, egocentrisk och charmig som s.k. genier plägar vara. I huset finns också Hallmans familj: hans norskfödda hustru, den älskvärde, sjuklige äldste sonen, den vackra, men lite vulgära sonhustrun, den fadersbundna, alldagliga dottern som citerar Edith Södergran i tid och otid (därav bokens titel) och den frustrerade, yngste sonen. Till detta kommer en husläkare som är så ofta i huset att han också är som en familjemedlem. Känns persongalleriet bekant? Den vampiga, vulgära unga gifta kvinnan och den tafatta hemmadottern är ett par typer som kanske förekommer lite väl ofta hos Lang. En som också alltid förekommer, som tur är, är chefen för Riksmordkommissionen Christer Wijk och han kopplas förstås in här också när ett misstänkt dödsfall sker. Det är trevlig underhållning, men jag saknar Puck! Betyg: EEE+

"Emma" på teve i kväll

SVT har som tradition att visa Jane Austen-filmatiseringar i jultid. I kväll visas första delen av fyra av en BBC-filmatisering från 2009 av Jane Austens bok "Emma" på SVT2 . (Den kommer också att finnas på SVT Play.) Huvudrollen spelas av Romola Garai (från bl.a. "Daniel Deronda" och "Försoning"). Jag hoppas denna version av "Emma" är bättre än de två långfilmerna som gjordes 1996!

Bättre som teveserie?

Orange Prize-vinnaren "Small Island" av Andrea Levy handlar om jamaicanska invandrare i Storbritannien efter andra världskriget och om den rasism och fördomsfullhet de bemöttes med. Den unga, välutbildade Hortense tar sig från Jamaica till England genom att gifta sig med en man hon knappt känner. Han, Gilbert, har stridit för England i kriget, men har efteråt svårt att få jobb och måste släppa drömmarna om att studera juridik. Det mörkhyade paret har också problem att hitta någonstans att bo, men lyckas få hyra ett rum av Queenie, som bor ensam i ett stort hus eftersom hennes man inte kommit hem från kriget. Historien berättas växelvis genom dessa olika personers perspektiv och genom återblickar får man veta mer om deras bakgrund och om vad de upplevt under andra världskriget. Jag ville tycka bra om den här boken, som handlar om angelägna och berörande ämnen, men tyvärr lämnade den mig ganska likgiltig. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som är fel; kanske att personerna känns endimensionella och historien förutsägbar? Jag tycker inte heller att språket är utmärkande på något sätt. Av omslaget framgår att boken har filmatiserats av BBC och jag undrar om den faktiskt inte kan ha blivit bättre som teveserie än som bok. Betyg: EEE

P.S. För den som tycker om att läsa om den här tiden i Storbritannien rekommenderar jag hellre "The Night Watch" ("Nattvakten") av Sarah Waters.

Om att leva i Nigeria

"Everything Good Will Come" ("Allt gott ska komma dig till del") av Sefi Atta börjar 1971. Då är berättaren Enitan 11 år. Hon är en välanpassad, duktig flicka som bor med sina grälande medelklassföräldrar i en villa i Lagos. I trots mot föräldrarna blir hon god vän med grannflickan Sheri, som är vacker, frispråkig och spännande. I romanen får man följa Enitans och Sheris liv under tjugofem år och bokens teman växlar i takt med vad som är viktigast i deras liv: utbildning, vänskap, kärlek, otrohet, äktenskap, barnlöshet, kampen för kvinnors rättigheter och för demokrati. Atta har en stil som inte liknar något annat som jag läst och som jag tycker mycket om. Djupt allvar blandas med humor och ironi på ett originellt och njutbart sätt. Betyg: EEEE

Äventyr i Delfi

Mary Stewart är en författare jag ibland tar till när jag är sjuk och i behov av tröstläsning. Hennes böcker brukar vara välskrivna, charmiga, romantiska och lite lagom spännande. Senast läste jag "Madam, will you talk?" och nu har jag läst "My brother Michael" (från 1959). Huvudpersonen i den senare heter Camilla Haven och hon är på semesterresa i Grekland på egen hand när äventyren börjar genom ett missförstånd på ett café i Aten. Skildringen av Grekland i allmänhet och Delfi i synnerhet är detaljerad och intresseväckande, men historien är konstlad och lite för våldsam för min smak. Tyvärr är inte heller huvudpersonen lika charmig som Charity i "Madam, will you talk". Betyg: EE+

Julklappstips

Det kan vara lite knepigt att köpa böcker i julklapp till en bokälskare - risken är ju stor att han eller hon redan har läst boken! Här är ett annat julklappstips: ett bokställ, som faktiskt fungerar - och är snyggt! Jag hittade stället på trevliga Celsiusbokhandeln i Uppsala. Perfekt för den som vill kunna läsa och äta samtidigt!

Bosch och Haller tillsammans igen

I tidig julklapp hade jag fått "The Reversal" av Michael Connelly, vilket passade bra när jag blev sjuk och behövde något lättsamt och underhållande att läsa. Här har Connelly återigen (som i "The Brass Verdict") sammanfört polisen Harry Bosch och advokaten Mickey Haller. Haller, som vanligtvis arbetar som försvarsadvokat, blir anlitad som åklagare i ett resningsmål när nya dna-fynd gör att livstidsdomen för ett tjugofyra år gammalt barnamordsmål ifrågasätts. Haller anlitar i sin tur sin ex-fru som bisittare och sin halvbror Bosch som utredare. Det resulterar i en ganska lyckad blandning av polisdeckare och rättegångsroman. Kanske inte det bästa Connelly har skrivit, men han är aldrig dålig. Betyg: EEE+

En algerisk mosaik

Språket/kroppen, franska/arabiska, kolonialisering/frigörelse, feminism/postkolonialism, analfabet/läs- och skrivkunnig, muntlighet/skriftlighet. Det här är några av de ordpar som "Kärleken, kriget. En algerisk mosaik" av Assia Djebar fick mig att tänka på. (Bokens titel är ytterligare ett.) I boken varvar Djebar historien om hur Algeriet kolonialiserades av Frankrike på 1830-talet med berättelser från hennes egen ungdom och uppväxt. I den senare delen av boken hörs även andra algeriska kvinnors röster. Det är en berättelse om förtryck, både av ett folk och ett kön, berättat ur de förtrycktas perspektiv. Assia Djebar växte upp i en algerisk familj, men fick gå i fransk skola och slapp bli instängd i hemmet och slöjan. Boken handlar därför också mycket om hur det är att ha två språk och tillhöra två kulturer. Det jag tycker om med den här boken är det vackra och uppfinningsrika språket och ämnena Djebar berättar om. Jag visste t.ex. inte mycket om hur det gick till när Algeriet kolonialiserades. Det som drar ned betyget är att Djebar ställer allt för stora krav på sin läsare: det fragmentariska sättet att berätta och den sakliga, helt osentimentala stilen, samt en del tråkiga krigskildringar gjorde att jag fick anstränga mig för att ta mig igenom boken. Väl igenom tycker jag i och för sig att det var värt det. Betyg: EEE

P.S. Vi diskuterade boken i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet och medelbetyget blev 3,5.

P.S. 2 Läs också "Allt går sönder" av Chinua Achebe - annan afrikansk klassiker om européernas kolonialisering av Afrika.

De bortglömda kvinnornas historia

Tycker du om scenerna från Lyme Regis i Jane Austens "Övertalning" och John Fowles "Den franske löjtnantens kvinna"? Är du intresserad av mineraler, fossiler och naturvetenskapens framväxt? Gillar du att läsa om engelskt 1800-tal? Vill du läsa om bortglömda kvinnor i historien? Läser du gärna romaner om vänskap, kärlek och relationer mellan människor? Om svaret på någon av ovanstående frågor är ja tycker jag att du ska läsa "Remarkable creatures" ("Okända väsen") av Tracy Chevalier (som skrev "Flicka med pärlörhänge"). De två huvudpersonerna har båda funnits i verkligheten: Mary Anning och Elizabeth Philpot, och Chevalier låter dem vara berättare i vartannat kapitel i boken. Mary Anning var en flicka av enkelt ursprung som hjälpte till med familjens försörjning genom att leta efter fossiler på stranden vid Lyme Regis och sälja dem till badgäster. Med tiden blev hon allt skickligare och kunnigare och gjorde upptäckter som blev viktiga pusselbitar i den framväxande naturvetenskapens teorier om jordens och djurlivets utveckling. Elizabeth Philpot var en ogift medelklasskvinna som flyttade till Lyme Regis med sina två systrar på grund av att det var för dyrt att bo i London. Elizabeth Philpot lärde känna Mary Anning och blev smittad av dennas intresse för fossiler. Boken berättar om deras vänskap och konflikter, om hur de begränsas av 1800-talets kvinnoroll, hur männen inte tar dem på allvar, hur de kämpar och utvecklas. Det handlar förstås också om klasskillnader, vilket jag alltid tycker är intressant. Det är kanske inte någon stor litteratur, men uppslukande och underhållande läsning. Betyg: EEEE+

Ojämnt med Tana French

Jag tyckte mycket om Tana French första deckare "In the woods". Nu har jag läst den andra, "Faithful Place" (verkar inte finnas på svenska), och börjat på den tredje, "The likeness" ("Okänt offer").

Huvudpersonen i "Faithful Place" heter Frank Mackey och är polis med undercoververksamhet som specialitet. (I tredje delen får man veta att han varit Cassie Maddox chef.) Han är i 40-årsåldern, frånskild med en nioårig dotter och ingen kontakt med sin övriga familj. En dag får han ett telefonsamtal som gör att han åker hem till huset på Faithful Place, där han växte upp med många syskon, en misshandlad mamma och en alkoholiserad pappa (ungefär lika muntert som i "Ängeln på sjunde trappsteget"). I boken förekommer det givetvis en mordhistoria, som är riktigt spännande, men det allra mest intressanta är Franks uppgörelse med sin familj och sin bakgrund. Morden berör honom inte som polis i första hand, utan mycket mer personligt. Jag gillar Frenchs långsamma berättartakt och slängiga språk med massor av humor (och svärta). Skildringen av Dublins mindre pittoreska kvarter, nu och på 1970- och 1980-talen, är också lysande. Betyg: EEEE


Jag hade givetvis höga förväntningar på Frenchs tredje deckare, "Okänt offer" ("The likeness"), som jag läste på svenska. Huvudpersonen i den är Cassie Maddox från "In the woods". Hon får gå tillbaka i sin gamla roll som undercoverpolis när det dyker upp ett mordoffer som är hennes exakta avbild och som har övertagit en fejkad identitet som Cassie tidigare använt. Målet är att Cassie ska nästla sig in i en tajt grupp bestående av fyra doktorander i engelsk litteratur, som bor tillsammans i ett gammalt hus på landet. Det är alltså ett upplägg som påminner om Donna Tartts "Den hemliga historien". Jag brukar ju gilla aka-porr, men den här gången funkar den inte. Jag köper helt enkelt inte upplägget med två identiskt lika personer (som inte är enäggstvillingar) eller att fyra forskarstudenter i nutid inte skulle använda datorer över huvud taget (vilket verkar vara nödvändigt för att plotten ska funka). Eftersom historien inte griper tag tycker jag också att det blir för segt, så efter 150 sidor la jag ifrån mig boken. Betyg: EE

Nu hoppas jag att French kommer igen i bättre form i fjärde boken: "Broken Harbour" (ännu ej utkommen).

2010-12-18: Inser nu att "Okänt offer" är den andra delen och "Faithful Place" den tredje. Då blir det lite mer logiskt att "Faithful Place" ännu inte kommit på svenska!

Mys med mord

Vilken tur att Maria Lang inte tog sin egen titel ad notam för "Inte flera mord" från 1951 är bara den tredje deckaren i Langs serie om den charmiga Puck Bure och den första som utspelar sig i Skoga (läs Nora). Dit kommer det nygifta paret Puck och Einar Bure tillsammans med Pucks pappa, egyptologiprofessor Johannes Ekstedt, och katten Thotmes III för några veckors stillsam semester, som givetvis störs av ett brutalt mord i deras omedelbara närhet. Inga överraskningar här utan allt känns mycket hemtamt. Ett tag så till den grad bekant att jag undrade om jag hade läst just den här boken förut, men det hade jag inte... Det spelar ingen roll, jag älskar Langs 50-talsdeckare ändå! Betyg: EEEE

Två engelska klassiker i e-boksform

På tågresor och på hotellrum utan sänglampa har jag läst ytterligare två engelska klassiker i e-boksform på min iphone: "The Jungle Book" ("Djungelboken") av Rudyard Kipling och "A Christmas Carol" ("En spökhistoria vid jul") av Charles Dickens.

Det som förvånade mig mest med "Djungelboken" var att den är mer en novellsamling än en roman och att bara första halvan av boken handlar om Mowgli. Jag kommer visserligen ihåg att vi i skolan fick läsa novellen "Rikki-Tikki-Tavi" och att den inte handlade om Mowgli. Kiplings språk gör att han är värd sin klassikerstatus, men den sista novellen orkade jag faktiskt inte läsa ut på grund av viss övermättnad på berättelser om pojkar, män, krig och strider. Betyg: EEE+

"A Christmas Carol" är den ultimata julklassikern för alla engelskspråkiga och den finns bl.a. som Disneyfilm. Jag har läst den förut men den tål helt klart omläsning. Berättelsen om hur den elake Ebenezer Scrooge på julnatten träffar tre spöken och blir omvänd till en god och trevlig människa är egentligen outhärdligt moralistisk och svartvit, men Dickens är ändå alltid Dickens och jul är ändå alltid jul! Betyg: EEEE

Tio nya världar

Kanadensiska Alice Munro har länge prisats för sina noveller, men jag har inte läst henne förrän nu. Vilken miss! Jag började med hennes senaste novellsamling, "Too much happiness" ("För mycket lycka"). Det är oavbrutet njutbar läsning. Varje ny novell som man börjar på är som en egen värld att försvinna in i. Jag gillar att novellerna har någon slags poäng eller mening utan att det känns sökt eller för "smart". Alla novellerna utspelar sig i Kanada, förutom den sista som handlar om Sonja Kovalevsky och delvis utspelar sig i Stockholm. Betyg: EEEEE

Afrikansk klassiker

"Allt går sönder" av Chinua Achebe har stått länge i min att läsa-hylla, men inget kunde passa bättre än att ta med och läsa den på en resa till Afrika! Visserligen gick resan till Etiopien och "Allt går sönder" utspelar sig i Nigeria, men den kändes ändå mycket relevant och jag märkte att jag ofta hänvisade till den i diskussioner om Afrikas utveckling, kolonialismen m.m. "Allt går sönder" omtalas som en av den afrikanska litteraturens viktigaste verk. Den skrevs på engelska och handlar om igbofolket vid tiden för koloniseringen. Jag förväntade mig en "svår" bok, men den var lättläst och ganska kort. I början irriterade jag mig på att så få kvinnor förekom i historien, men sedan blev de allt fler och författarens lågmält ironiska syn på det patriarkala samhälle han skildrar blev också allt tydligare. Förordet och texten i slutet om igbofolket gjorde läsningen än mer intressant. Betyg: EEEE

P.S. Läs också den moderna nigerianska klassikern "En halv gul sol".

Italiensk centrifug

I min Stockholmsbokcirkel har vi läst "Primtalens ensamhet" av Paolo Giordano. Den handlar om två udda människor: Mattia och Alice. Vi får följa dem från barndomen, då båda är med om traumatiska händelser, genom skoltiden, då de lär känna varandra, och upp i vuxen ålder. Jag sögs direkt in i den här boken, sträckläste den och kom ut på andra sidan alldeles omtumlad. Jag gillade att den är så lättläst utan att författaren gör avkall på språket. Personerna är oavbrutet intressanta, men jag funderade lite på om de egentligen är trovärdiga. Om de inte var det, gjorde det mig inget, eftersom jag uppskattade boken så mycket i övrigt. Omdömena i bokcirkeln var blandade och medelbetyget blev 3,33. Några tyckte att boken var alltför obehaglig för att vara bra. Jag blev också upprörd över många saker, men det gjorde inte boken sämre i mina ögon! Mitt betyg: EEEE

Två olästa

Så sent som i somras utnämnde jag Ian McEwan till en av mina favoritförfattare, men nu har han gjort mig besviken! "Hetta" ("Solar") kom jag bara ca 150 sidor i - sen la jag undan den. I "Hetta" försöker McEwan säga något om klimatförändringarna på ett humoristiskt sätt och det passar inte min smak alls! Det är inte det att jag inte bryr mig om klimatet eller att jag saknar humor, utan att jag har svårt för den här sortens gubbhumor. Huvudpersonen i "Hetta" är en medelålders fysiker, som fått Nobelpriset för en upptäckt i ungdomen och som sedan dess mest levt på sitt goda namn. Han har ett obegripligt kvinnotycke, men när boken börjar håller han på att skiljas från sin femte fru. För att komma bort tackar han ja till en inbjudan att åka till Svalbard med en grupp konstnärer och författare. Betyg: E

P.S. Läs i stället "Försoning", "Lördag" eller "På Chesil Beach"!

Carl Johan Vallgren har aldrig varit någon stor favorit hos mig, så på hans debutroman "Nomaderna" hade jag mindre förväntningar. Att jag över huvud taget försökte läsa den berodde på att min bokcirkel "Det namnlösa sällskapet" hade bestämt att vi skulle läsa den och att vi sen tillsammans skulle gå på Katalin i Uppsala, äta middag och se Vallgrens konsert. Det blev en jättetrevlig kväll, även om jag alltså inte hade klarat av att läsa ut boken... Den kan beskrivas med ett ord: Goaflum. Men andra i cirkeln tyckte bättre om den och det var intressant att diskutera den. Vallgren var också en mycket bra liveartist! Bokens betyg: E (Konserten: EEEE)

Arbetarlitteraturen lever!

Jag har aldrig varit arbetslös, men ibland funderar jag på vad jag skulle göra om jag blev tvungen att ta ett jobb, vilket som helst, för att försörja mig. Det är det som händer författaren Kristian Lundberg och i boken "Yarden" berättar han om året då han jobbar med att tvätta och parkera om bilar i Malmö hamn. Han kämpar för att klara jobbet, lära sig koderna och komma in i gänget av arbetskamrater, där han är den ende med svenskt ursprung och den ende som inte har högskoleutbildning. Samtidigt går hans tankar tillbaka till tonåren: pappan som övergav och förnekade sina barn, mamman som försvann in i psykisk sjukdom, de ständiga flyttarna, den oavslutade skolgången, drogerna, kriminaliteten, påhuggen, böckerna han flydde till, dikterna han skrev. Lundberg är alltså också poet och det märks på hans sätt att skriva: det är oerhört vackert och mycket effektivt, varje ord känns nödvändigt. På 140 sidor får man en fullödig och berörande berättelse om arbete, klass, frihet och ensamhet. Missa inte denna pärla, som knappt uppmärksammades i riksmedia när den kom ut 2009. Betyg: EEEEE

P.S. Boken kommer snart i pocket.

2010-11-13: "Yarden" omnämns i denna intressanta artikel om omvända klassresor i UNT idag.

2010 års Nobelpristagare

Vad kul med en Nobelpristagare som jag faktiskt läst: Mario Vargas Llosa! Boken som jag läst är "Bockfesten", som kom 2002. Det var innan jag hade börjat med den här bloggen, så tyvärr har jag inte skrivit någon recension av den, men jag minns att jag tyckte mycket om den. Den handlar om diktatorn Trujillo som styrde Dominikanska republiken under tre decennier. Jag gjorde en hänvisning till "Bockfesten" i min recension av "Oscar Waos korta förunderliga liv", som delvis handlar om Dominikanska republiken under Trujillos tid (1930-60-tal).

Lögner, minnen och mord

Berättaren i Tana French debutdeckare "In the woods" ("Till skogs") heter Rob Ryan och är polis. Tillsammans med sin kollega Cassie Maddox ska han utreda ett mord på en tolvårig flicka i en förort till Dublin. Vad ingen vet är att Rob växte upp i samma förort och att mordet verkar ha kopplingar till en djupt traumatisk händelse i Robs barndom, då hans två bästa kompisar försvann i skogen. Den klassiska deckarhistorien tar inte så stor plats i den här boken, utan den intressanta relationen mellan Rob och Cassie och Robs hantering av traumat i barndomen är minst lika viktiga ingredienser. Det gör att deckaren inte har samma höga tempo som vissa andra i genren och den är kanske lite för ordrik, men spänningen tar sig i alla fall rejält mot slutet! Boken är dessutom välskriven, rolig och smart, så jag vill gärna läsa mer av French. Betyg: EEEE

Bästa Dickens hittills

Efter att ha sett den utmärkta BBC-filmatiseringen från 2005 och läst många referenser till "Bleak House" av Charles Dickens i bl.a. "The Suspicions of Mr Whicher" och "Drood", ville jag läsa boken. Den är på 740 sidor och det har tagit sin lilla tid, men det har det varit värt! Jag tycker bäst om "Bleak House" av de Dickensböcker jag läst hittills. Som i sina andra böcker berättar Dickens en myllrande historia med massor av personer, mycket humor, lite romantik, lite tragedi och en hel del samhällskritik. I "Bleak House" är det det viktorianska domstolssystemet som får mest kritik, men även fattigvården får en släng av sleven. Jag tror att jag gillar den här boken bäst på grund av att kvinnorna är mer framträdande och mer intressanta än i andra av Dickens böcker. En stor del av boken berättas till och med av en kvinna: den föräldralösa, kloka och sympatiska Esther Summerson. I 20-årsåldern får hon komma till sin förmyndare, Mr Jarndyce, som också tar emot två andra föräldralösa ungdomar: kusinerna Ada och Richard. De är inblandade i en knepig arvstvist som redan pågått i flera generationer och inte verkar ha någon utsikt att bli löst. Andra viktiga personer är adelsmannen Sir Leicester Dedlock, hans vackra hustru Lady Dedlock, den okänslige advokaten Mr Tulkinghorn och den fattiga pojken Jo. Betyg: EEEE+

Sorgliga sonetter

Magnus William-Olsson har använt sig av den gamla, men nuförtiden ovanliga, versformen sonett i en samling som handlar om hans mor: "Ingersonetterna". Dikterna handlar om hur han såg sin mor när han var liten och hur det är nu, när hon har försvunnit in i Alzheimers sjukdom. Det är mycket vackert och sorgligt och det känns som om det är dikter som man kan läsa många gånger och varje gång hitta något nytt. Betyg: EEEE+

Min favorit efter första genomläsningen är nr 22:

Hata. Kämpa. Rasa. Resignera.

Du gick i glömskan in med munnen full

av jord. Oberoendet. För dess skull

slogs du, njöt av kampen. Nu mera

liknöjd. Andra drottningar regera

Och vid ditt rikes gräns tar andra tull

Vardagsplundrarna får säcken full

och ger tillbaka leda. Ditt förr integra

liv är allas lek. Och om du vägra

flinar de. Men är det inte lycka

Inger? Fula ord. I blicken ser jag

gula stråk. En himmel reflektera

underkastelsen. Hur livet smycka

sig med nederlagets sura lera

Viktoriansk true crime

"The Suspicions of Mr Whicher" av Kate Summerscale är en faktabok om ett av 1800-talets mest omtalade mordfall i Storbritannien: the Road Hill murder. I juni 1860 försvinner treåriga Saville Kent från sin barnkammare och hittas lite senare med halsen avskuren. Den lokala polisen fumlar och när Mr Whicher från Scotland Yard kopplas in är det svårt att säkra några bevis. De flesta i det stora huset blir misstänkta: guvernanten, fadern, modern, faderns tonåriga barn från det första äktenskapet, osv. Fallet inspirerade dåtidens författare och Summerscale gör många hänvisningar till bl.a. "The Moonstone" och "The Woman in White" av Wilkie Collins och "Bleak House" av Charles Dickens. Gillar man, som jag, både engelskt 1800-tal och klassiska deckare är det här en bok som måste läsas! (Den finns tyvärr inte på svenska.) Betyg: EEEE

3 x Sjöstedt

Jag har fått läsa Jonas Sjöstedts tre deckare, ”Sammanflöden”, ”Sahara” och ”Spanska brev”, redan på manusstadiet. Jag vill därför inte ge något betyg på dem, men det hindrar inte att jag kan berätta lite om dem! De har samma huvudperson: Daniel Löf, som arbetar som assistent till en EU-parlamentariker. Sjöstedt, som själv har suttit i EU-parlamentet för Vänsterpartiet, tar i varje bok njutningsfullt livet av minst en konservativ parlamentariker på de mest ohyggliga sätt. Kanske ett sätt att hantera politikens frustrationer? I de tre böckerna förflyttas läsaren mellan Bryssel, Norrland, Västsahara, Spanien, Brooklyn m.fl. platser. Sjöstedt skriver bra, särskilt dialogerna, och han är skicklig på att få till spänningen.

Honung och rasmotsättningar

I min Uppsalabokcirkel ”Det namnlösa sällskapet” har vi läst ”Honungsbiets hemliga liv” av Sue Monk Kidd. Tyvärr missade jag träffen, så jag vet inte vad de andra tyckte om boken. Själv blev jag inte så förtjust. Den utspelar sig på 1960-talet i den amerikanska södern. Moderlösa, 14-åriga Lily står inte ut med sin elaka far och rymmer hemifrån tillsammans med den svarta hemhjälpen Rosaleen. De tar sig till en liten stad, där Lily tror att hennes mamma varit, för att leta efter spår. Den fond av rasmotsättningar och medborgarrättsrörelse som boken utspelar sig mot är intressant, men i övrigt tilltalar boken mig inte. Den är skriven på ett enkelt, konstlöst sätt där allt berättas och inget lämnas mellan raderna. Historien är dessutom sentimental och inte särskilt originell - det är aldrig någon tvekan om hur den ska sluta. Att använda bisamhällen som metafor för människors samvaro känns inte heller som en särskilt ny och fräsch idé. Betyg: EE

P.S. Läs mycket, mycket hellre "To kill a mockingbird" ("Dödssynden") av Harper Lee!

Kärlek per korrespondens

I romanen med den omöjliga titeln ”Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)" berättar Anneli Jordahl om en kärlekshistoria med förhinder. Den börjar på det radikala 1880-talet då läraren och författaren Ellen Key träffar kritikern Urban von Feilitzen och blir förälskad. Känslorna är besvarade, men han är gift, har fyra barn och ett gods i Östergötland att sköta. Deras kärlekshistoria får således till största delen utspela sig i brevform. Vi läste den här boken i min Stockholmsbokcirkel och det var lite olika vem vi blev mest irriterade på: den trånande Ellen (långt ifrån den vanliga bilden av henne som strikt matrona och samhällsmoder) eller den veliga Urban. (Jag hörde till den senare falangen.) Vi var dock ense om att det var intressant att läsa om den här tiden och om de kretsar Ellen Key rörde sig i. Hon dansar med Strindberg, hälsar på Victoria Benediktsson osv. Jag blev dock inte riktigt berörd av boken och tror att det beror på att den inte är tillräckligt bra skriven. Betyg: EEE
P.S. Läs hellre (eller också) "Kvinnor på gränsen till genombrott" av Ulrika Knutson och" K.J." av Carina Burman.

En lång jakt på motorcykel

På insidesfliken till "Jägarens hjärta" skriver Deon Meyer: "Några av mina böcker har börjat med en huvudperson eller med en tanke som till exempel 'vad skulle hända om en kille måste köra motorcykel från Kapstaden till Lusaka medan alla försöker hejda honom', vilket blev utgångspunkten för Jägarens hjärta." Det blev inte bara utgångspunkten - det blev hela boken, åtminstone så långt jag orkade läsa, ca 250 sidor. Där någonstans tog författaren död på min favoritperson i boken och jag tappade ohjälpligt intresset. Synd, för jag gillade ju "Död i gryningen". Skillnaden är att i den fanns det en deckargåta; i den här är det bara action och politisk thriller. Huvudpersonen i "Jägarens hjärta" är Tobela "Tiny" Mpayipheli, som hade en mindre roll i den förra boken. Han har lagt sitt våldsamma förflutna bakom sig och försöker bygga upp ett vanligt, enkelt liv, men, som alltid i sådana här böcker, är det inte så lätt. Betyg: EE

Inte så läskig spökhistoria

Nu vet jag vart jag måste åka nästa gång jag kommer till London: Highgatekyrkogården! På och kring den utspelar sig "Her Fearful Symmetry" ("Själens osaliga längtan") av Audrey Niffenegger. De amerikanska tvillingarna Julia och Valentina ärver en lägenhet intill kyrkogården efter en moster, som de aldrig träffat. De flyttar in och börjar lära känna omgivningarna och husets övriga invånare, bl.a. den man som var mosterns älskare. I lägenheten finns också mostern kvar, som ett mer och mer påtagligt spöke! Jag är inte alltid så förtjust i övernaturligheter i böcker, men jag tycker det är motiverat när det förekommer som ett uttryck för längtan att få kontakt med en älskad avliden (som i "Vi faller" och " Nattfåk"). Så är det även i "Her Fearful Symmetry" och det här spöket har dessutom humor, så skräckeffekten är inte så stor. Jag sträckläste denna spännande och romantiska saga, som handlar om döden, olika slags kärlek och identitetsskapande. Person- och miljöskildringarna är dessutom härliga. Betyg: EEEE+

P.S. Läs också "The Mesmerist"! Inga spöken, men lika härlig Londonskildring.

Uppgraderad chicklitt

Jag började läsa "The Emperor's Children" av Claire Messud utan att veta mer om den än att den utspelar sig på Manhattan, men med höga förväntningar efter att ha läst gott om den. De förväntningarna uppfylldes tyvärr inte. Romanen utspelar sig i början av 00-talet och har tre trettioåriga vänner i centrum: den vackra och självupptagna men också lite vilsna Marina, den intelligenta och duktiga Danielle och den homosexuelle libertinen Julius. I kretsen runt dem finns bland andra Marinas berömda journalistpappa, en karriärlysten, australiensisk medieman och Marinas unga kusin från landet. För mig kändes det här lite som uppgraderad chicklitt (som är en genre som jag inte gillar), fast med bättre språk och mindre humor. Efter ca 150-200 sidor tänkte jag lägga ifrån mig boken, men sen väcktes återigen ett svagt intresse för hur det skulle gå för personerna, så jag läste ut bokens 430 sidor. Nu i efterhand känns det onödigt och jag ångrar faktiskt att jag lagt en veckas lästid på den här. Betyg: EE

P.S. Såg att regissören som gjorde filmen "The Squid and the Whale" ska filma denna bok. Förhoppningsvis kan filmen bli bättre än boken!

Maria Langs första

Jag hoppar lite fram och tillbaka i Maria Langs tidiga produktion, och nu har jag läst hennes allra första deckare: "Mördaren ljuger inte ensam" från 1949. I den har litteraturstudenten Puck Ekstedt nyss träffat Einar Bure och blivit förälskad, så när hon blir bjuden till ett sommarställe i Bergslagen där Einar också kommer att vara tackar hon förstås ja. Huset ligger på en ö i en sjö och där samlas och isoleras, i sann pusseldeckaranda, ett blandat sällskap. Och sen börjar morden ske... Einars barndomsvän kriminalpolisen Christer Wijk introduceras också, eftersom det är han som får komma och nysta upp det hela. Lang kunde konsten att skriva myspusseldeckare redan från början! Betyg: EEEE
P.S. För att inte bli övermätt måste jag nu göra ett litet uppehåll från mitt myckna Lang-läsande!

Igenkänning för 40+

I en intervju i SvD med sångerskan Tracey Thorn från Everything But The Girl nämnde hon romanen "One day" av David Nicholls, vilket gjorde mig nyfiken. Först lyssnade jag på låten Oh, the divorces från hennes nya album och sedan läste jag boken. Den handlar om Emma och Dexter som träffas den 15 juli 1988, samma dag som de tagit examen från universitetet i Edinburgh. Emma är medelklass, smart, rolig och samhällsengagerad, men osäker på sig själv. Dexter är en snygg och charmig, men måttligt begåvad slarver ur överklassen. Det som börjar som ett engångsligg går över i en bestående vänskap. Boken gör nedslag i Emmas och Dexters liv den 15 juli varje år under tjugo års tid.

Det jag gillar med den här boken är:

1. Igenkänningsfaktorn. Huvudpersonerna är cirka fem år äldre än jag, men jag kan ändå känna igen mig i många tidstypiska fenomen och givetvis i det allmänna i hur en människas liv utvecklas mellan 20 och 40 års ålder.
2. Upplägget. Att låta boken utspela sig en viss dag varje år funkar mycket bra.
3. Det typiskt engelska 20+- och 30+-livet som jag känner igen från böcker som "Bridget Jones's dagbok" och teveserier som "Livet kan börja" ("This life").

Det jag inte gillar med boken är

1. Slutet. Som jag förstås inte ska avslöja här men som gjorde mig besviken.
2. Det osannolika i att en tjej som Emma står ut med (och älskar) en ansvarslös och ointelligent man som Dexter under så lång tid.
3. Ladlitt-tendensen, som blir tydligare mot slutet. Jag identifierar mig förstås med Emma (Vi har ju t.o.m. samma förnamn!) men boken handlar egentligen om Dexter, som jag tycker är en rejält irriterande person.

Sammantaget är det inte en dålig bok, utan på det stora hela schysst underhållning för 40+-are(och även 40-). Betyg: EEE+

Mord på Hum B

I Uppsala pratade man förr (när jag var student på det avlägsna 90-talet!) om Hum C, men i Stockholm fanns för ännu längre sedan Hum B, dvs. Humanistiska Biblioteket, i de lokaler vid Stureplan där Spy Bar ligger nu. Där utspelar sig stora delar av Maria Langs "En skugga blott" från 1952. Den börjar med att Puck Bure kommer hem till sin lägenhet och hittar ett lik i badkaret. Hennes man, Einar Bure, är försvunnen, men tack och lov finns vännen och kriminalpolisen Christer Wijk till hands. Flera jag pratat har nämnt den här som en av Langs bästa och det kanske den är, men den är också lite allvarligare och dystrare än vissa andra böcker i serien. Bara en sådan sak som att den utspelar sig i november! Betyg: EEEE

Brasiliansk skönhet

I bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet" har vi läst och diskuterat "Stjärnans ögonblick" av brasilianska Clarice Lispector. Jag har varit nyfiken på Lispector ett tag, men hade inte läst något av henne förut. "Stjärnans ögonblick" (skriven 1977) är en metaroman: den handlar om en författare som skriver en berättelse om en ung, fattig flicka i Rio de Janeiro. Själva handlingen är inte så intressant och berättaren erkänner själv att den är banal och sentimental. Nej, det intressanta med den här boken är det vackra språket och de tankar som konstruktionen väcker. Lispector åskådliggör osedvanligt tydligt författarens oinskränkta makt över sina skapade personer. Eftersom jag nyligen läst "The End of Mr Y" fick det mig att tänka på sådant som vad som är verkligt och på att ord och bokstäver bara är symboler. Jag gillar Lispectors sätt att experimentera med formen utan att tappa skönheten. Betyg: EEEE+ (Snittet i bokcirkeln blev 4,0.)

Träffande nutidsskildring i serieform

Jag läser inte så mycket serier och Lena Ackebo har jag nog inte läst sedan albumet "Hallå där" kom 1999. Nu har jag dock läst hennes senaste album "Fucking Sofo". Den består av flera längre berättelser och utspelar sig i kvarteren runt Nytorget på Söder i Stockholm. (Sofo = South of Folkungagatan") Ackebo skildrar på ett roligt och elakt sätt kvarterets alla typer: trendängsliga reklam- och kulturarbetare, självupptagna småbarnsföräldrar, odrägliga barn, den sista äkta söderkisen, dataspelsnördarna, de blonda bimbosarna m.m. I princip hela boken utspelar sig vid bord på olika uteserveringar och består av personernas samtal. Ett tag i mitten blir det lite segt, men sen avslutas boken med två extra roliga avsnitt, så då tar det sig igen. Sammantaget är det klart underhållande för stunden med hög igenkänningsfaktor. Betyg: EEE+

Nytt deckarland: Sydafrika

Äntligen har jag kommit mig för med att läsa omtalade deckarförfattaren Deon Meyer från Sydafrika! Jag började med "Död i gryningen"("Dead at daybreak"). Huvudpersonen Zatopek van Heerden är en ex-snut som hamnat på dekis. En dag får, han bakis och blåslagen, ett utredningsuppdrag av en kvinnlig advokat: ett testamente saknas efter ett ouppklarat mord nio månader tidigare och han har en vecka på sig att hitta det. Van Heerden tar sig samman och börjar leta spår, som tar honom femton år tillbaka i tiden, då apartheid fortfarande rådde. Parallellt med utredningen får man veta mer om van Heerdens förflutna och varför han blivit som han blivit. Jag gillade den här deckaren, som jag tycker påminner om Michael Connellys Harry Bosch-deckare. Kul också med ett nytt deckarland som träder fram genom bra miljöskildringar. Jag ska helt klart läsa mer av Meyer, men helst på engelska, för jag stör mig lite på översättningen (som kanske inte är direkt dålig, men lite för trogen originalet för min smak). Betyg: EEEE

Mer mysläsning

Jag har fortsatt sommarens deckarmysläsning med "Tragedi på en lantkyrkogård" (1954) och "Mörkögda augustinatt" (1956) av Maria Lang. De är båda klassiska pusseldeckare med Puck Bure som berättare. En sak som jag gillar med Lang är att hon placerar sina berättelser så tydligt i tid och rum. "Tragedi på en lantkyrkogård" utspelar sig i jultid på en prästgård i en liten västmanländsk by och allt som hör en klassisk svensk jul till finns förstås med: granen, julklappsrimmen, dopp i grytan, julottan osv. "Mörkögda augustinatt" utspelar sig, lämpligt nog, i början av augusti och där förekommer förstås en kräftskiva, svamp och nattliga bad i en varm, mörk insjö. Själva deckargåtorna är av mindre intresse! Betyg: EEEE

Tillbaka till Glasgow

Skotska Denise Mina är en av mina favoritförfattare, men det har dröjt ända till nu innan jag läst hennes senaste: "Still Midnight" ("I midnattens stillhet"). Efter Garnethill- och Paddy Meehan-trilogierna introducerar Mina en ny huvudperson: polisen Alex Morrow. I början känns det lite klyschigt med en tvär polis, som gör sig till ovän med sina kollegor och absolut inte kan samarbeta med sin partner, men sen gör Mina det som hon är bäst på: ger fler och fler pusselbitar så att ens syn på en person eller ett skeende förändras. Brottet som ska utredas i "Still Midnight" är en kidnappning och man får följa det som händer både ur polisernas, förövarnas och offrets synvinkel. Slutet känns lite väl osannolikt, i övrigt är jag förtjust! Betyg: EEEE

Intelligent underhållning

Efter att ha läst en recension i Uppsala Nya Tidning blev jag nyfiken på "The End of Mr Y" av Scarlett Thomas. Den har kommit på svenska ("Slutet på Mr Y"), men eftersom översättningen inte verkar vara så bra har jag läst den på engelska. (Den brittiska utgåvan med häftigt sotade kanter!) Boken handlar om Ariel Manto, som är en överbegåvad, men lite trasig, doktorand i litteraturhistoria med tankeexperiment som specialitet. Hon är särskilt intresserad av den bortglömde 1800-talsförfattaren Thomas Lumas och hans sista bok "The End of Mr Y", som ingen nu levande människa har läst eftersom den inte går att få tag på. Det sägs att det vilar en förbannelse över boken och att alla som har läst den har dött strax efter, inklusive författaren själv. Ariel tror därför knappt sina ögon när hon hittar boken i en osorterad låda på ett dammigt antikvariat. När hon väl läst boken förstår hon vad förbannelseryktena beror på: i boken ges instruktioner hur man kan komma in i "Troposfären", en annan dimension som består av alla människors medvetande. Därefter drar äventyren igång, både i Troposfären och i "verkligheten". Jag är inte så intresserad av fantasy och parallella världar (som i t.ex. "The Magicians"), men den här gången blev jag verkligen förtjust, därför att det handlar om en värld som är uppbyggd av språk, tankar och metaforer. Det handlar mycket om filosofi, fysik, utvecklingslära och religion, vilket får en att känna sig som om man lär sig något, samtidigt som man blir skamlöst underhållen av historien som också innehåller spänning, humor, sex och romantik. Betyg: EEEE+
P.S. Andra tips på intelligenta underhållningsromaner är "Syndafall i Wilmslow" av David Lagercrantz och "The Historian" av Elisabeth Kostova. Tydligen har Scarlett Thomas, i likhet med Lagercrantz, använt sig av den verkliga personen Alan Turing i en annan roman, se denna artikel!

Trilogi om adoption

Finlandssvenska Marianne Peltomaa har skrivit en mycket läsvärd romantrilogi om en adoptivfamilj:

I "Resan" skildras hur 38-åriga Anna kommer fram till att hon vill adoptera ett barn, hur adoptionsprocessen går till och hennes resa till Colombia för att hämta femåriga dottern Nora. Det är bra skildrat och intressant, men det jag gillar allra mest med den här boken är att Peltomaa också berättar om Noras liv före adoptionen och hur hon upplever det som händer. Betyg: EEEE

I andra delen, "En riktig familj", har Nora hunnit bli nio år och hon vill ha en lillasyster. Men det blir en lillebror! Anna och Nora reser tillbaka till Colombia för att hämta fyraåriga Pablo, som visar sig ha en helt annan personlighet än storasyster Nora. Det blir inte lätt för Anna, men nu har hon i alla fall fyra års mammaerfarenhet att luta sig mot. Betyg: EEEE

I tredje delen, "Färgen under huden", är Nora 14 år och Pablo nio. Ytterligare en huvudperson introduceras: Noras bästis Maria, som är adopterad från Indien. Maria har mycket funderingar om vem hon egentligen är, hon mår dåligt men kan inte prata med sina föräldrar om det. Peltomaa skildrar på ett mycket trovärdigt och gripande sätt hur jobbigt det kan vara i tonåren och ännu mer så om man är adopterad. Betyg: EEEE+

Över huvud taget gillade jag den här trilogin därför att det känns som om Peltomaa skildrar verkliga människor med både goda och dåliga sidor och med olika personligheter och förutsättningar. Det blir mycket nyanserat och inte svart-vitt, som det lätt blir när en författare har ett budskap.

Sommarmysdeckare

Efter att ha konstaterat en stor brist i min deckarbokhylla har jag från ett antikvariat inhandlat fem av Maria Langs tidiga deckare. Jag började med att läsa "Farligt att förtära" från 1950. Det är den andra boken i serien och huvudpersonen Puck är ännu inte gift med sin Einar Bure. De är dock förlovade och han ordnar så att hon får ett vikariat under några vårveckor på det läroverk i Stockholm där han också undervisar. Givetvis inträffar det ett spektakulärt mord på skolan och kommissarie Christer Wijk får rycka in för att lösa gåtan. "Farligt att förtära" är en klassisk pusseldeckare där läsaren lär känna en liten krets av människor där en måste vara en kallhamrad mördare. Inte så realistiskt, alltså, men oemotståndligt charmigt och underhållande, trots att en van deckarläsare rätt snart förstår vem som är mördaren! Betyg: EEEE
P.S. Jag har tidigare skrivit om "Kung Liljekonvalje av dungen".

Som att träffa en god vän

Att öppna en ny Mary Russell-deckare av Laurie R. King är som att träffa en gammal god vän som man inte har träffat på länge, men alltid har väldigt trevligt med. "The God of the Hive" utspelar sig 1924 och är en direkt fortsättning på "The Language of Bees" som slutade med en rejäl cliffhanger. Mary Russells man Sherlock Holmes försöker rädda sin skadade son Damian medan Mary tar sig an Damians treåriga dotter och flyr från Orkneyöarna medelst flygplan. Även Sherlock Holmes bror Mycroft har en stor roll i berättelsen. Intrigen har några oväntade vändningar och det är som vanligt spännande, roligt, välskrivet, underhållande och med fina miljöskildringar. Betyg: EEEE

400 sidor Murakami får räcka

Japanske Haruki Murakami är så omtalad att jag länge tänkt att jag skulle läsa något av honom. Hemma i att-läsa-hyllan stod tegelstensromanen "Fågeln som vrider upp världen", så det fick bli den. Den handlar om 30-årige Toru Okada som bor i Tokyo. Han har sagt upp sig från sitt jobb och i väntan på ett nytt sköter han hemmet, lagar middag när frun kommer hem och letar efter deras försvunna katt. Sedan börjar saker hända: han får sexsamtal från en okänd kvinna, han blir uppringd av en kvinnlig privatdetektiv (eller är hon medium?), lär känna henne, hennes syster, grannflickan och en gammal man som var med i andra världskriget. Alla berättar de om sina liv och Toru blir alltmer förvirrad. Boken är på 740 sidor, men efter 400 sidor ger jag upp. Det är inte svårläst, bara för långt och för ointressant. Murakamis stillsamt absurda stil verkar inte passa min smak. Men nu har jag i alla fall provat! Betyg: EE

Kärlek och kulturkrockar

"A Concise Chinese-English Dictionary for lovers" ("Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande") av Xiaolu Guo handlar om kinesiska Zhuang som kommer till London för att plugga engelska under ett år. Hon går runt med sitt lexikon och försöker förstå sig på västerlänningarna och deras kultur. Efter ett tag träffar hon en engelsk man och flyttar in hos honom och den största delen av romanen handlar om deras förhållande. Boken är skriven som en dagbok eller ett brev till älskaren med ett ord med ordförklaring som inledning till varje kapitel. I början är boken humoristisk och skriven på ett enkelt språk med många fel. Allteftersom Zhuang lär sig bättre engelska blir också språket i boken mer korrekt och nyansrikt och innehållet blir allvarligare i takt med att kärleksrelationen blir mer komplicerad. Jag gillar formen, språket och beskrivningen av kulturkrockarna, men blir inte riktigt berörd av kärlekshistorien. Betyg: EEE

P.S. Den bästa boken om ett förhållande är "Maken" av Gun-Britt Sundström.

Doloresvariationer

Det är svårt att recensera en bok som är så omtalad som Sara Stridsbergs "Darling River". Jag hade höga förväntningar, samtidigt som jag väntade mig en ganska "svår" bok. Nu i efterhand kan jag säga att den verkligen inte var svårläst eller svårförståelig. Den var däremot fascinerande, vacker och tankeväckande. Man kan säkert ägna mycket tid åt att analysera den, men det är inte nödvändigt för upplevelsen. I boken berättas fyra historier: om kvinnobarnet Lo som åker runt med sin pappa i bil på nätterna, om Dolores Schillers, née Haze (aka Lolita), sista resa mot döden i barnsäng i Alaska, om en mor som lämnar man och barn och kuskar runt i världen och om en aphona som hålls fången i Jardin des Plantes i Paris. Det var intressant att ha läst "Lolita" av Vladimir Nabokov innan, men det är nog ingen nödvändighet. Jag har tidigare bara läst "Happy Sally" av Stridsberg, men är nu sugen på att även läsa "Drömfakulteten". Betyg: EEEE+