Så sent som i somras utnämnde jag Ian McEwan till en av mina favoritförfattare, men nu har han gjort mig besviken! "Hetta" ("Solar") kom jag bara ca 150 sidor i - sen la jag undan den. I "Hetta" försöker McEwan säga något om klimatförändringarna på ett humoristiskt sätt och det passar inte min smak alls! Det är inte det att jag inte bryr mig om klimatet eller att jag saknar humor, utan att jag har svårt för den här sortens gubbhumor. Huvudpersonen i "Hetta" är en medelålders fysiker, som fått Nobelpriset för en upptäckt i ungdomen och som sedan dess mest levt på sitt goda namn. Han har ett obegripligt kvinnotycke, men när boken börjar håller han på att skiljas från sin femte fru. För att komma bort tackar han ja till en inbjudan att åka till Svalbard med en grupp konstnärer och författare. Betyg: E
Carl Johan Vallgren har aldrig varit någon stor favorit hos mig, så på hans debutroman "Nomaderna" hade jag mindre förväntningar. Att jag över huvud taget försökte läsa den berodde på att min bokcirkel "Det namnlösa sällskapet" hade bestämt att vi skulle läsa den och att vi sen tillsammans skulle gå på Katalin i Uppsala, äta middag och se Vallgrens konsert. Det blev en jättetrevlig kväll, även om jag alltså inte hade klarat av att läsa ut boken... Den kan beskrivas med ett ord: Goaflum. Men andra i cirkeln tyckte bättre om den och det var intressant att diskutera den. Vallgren var också en mycket bra liveartist! Bokens betyg: E (Konserten: EEEE) 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar