Årets bästa bok?

Det är bara mars, men jag tror att "Atonement" ("Försoning") av Ian McEwan kan bli årets bästa bok! Bokens första del utspelar sig på ett engelskt lantgods under några heta sommardagar 1935. Den 13-åriga Briony ser sin äldre syster Cecilia gräla med barndomsvännen Robbie och misstolkar situationen med katastrofalt resultat. De senare delarna av boken utspelar sig under andra världskriget, dels i Frankrike, dels på ett sjukhus i London.

Varför tycker jag då så mycket om den här boken? För det första är språket fantastiskt. Jag började läsa på svenska men gick och köpte boken på engelska för att riktigt kunna njuta utan att störas av översättningsfunderingar. Engelskan är dock inte helt lätt, så det var bra att ha översättningen att kolla mot ibland. Tempot är långsamt, men spänningen hålls hela tiden uppe. Jag gillar att berättarperspektivet skiftar hela tiden, så man får inblick i olika personers tankar och känslor. Den olyckliga kärlekshistorien är klassisk och egentligen orealistisk, men man vill tro på den, och som varje gång man ser Romeo och Julia hoppas man innerst inne att det inte ska gå så illa som man ju vet att det gör! Mot slutet av boken blir ett metainslag allt mer påtagligt och påminner en om att inget är ödesbestämt: det är författaren som bestämmer hur det ska gå! Miljöskildringarna är fantastiska: av godset, det krigsdrabbade Frankrike, sjukhuset och London. Filmen gör miljöerna och personerna rättvisa och fungerar som en vacker illustration till boken, men man måste läsa boken - den innehåller tusen gånger mer än filmen! Tyvärr missade jag diskussionen i vår bokcirkel om den här boken, men den hade förstås fått högsta betyg även där! Betyg: EEEEE