Som en förberedelse inför Sara Stridsbergs "Darling river" har jag läst klassikern "Lolita" av Vladimir Nabokov. Historien är bekant för många: europén Humbert Humbert kommer till USA och gifter sig med en kvinna bara för att få tillgång till hennes 12-åriga dotter Dolores, även kallad Lolita. Det som slog mig när jag började läsa var 1. det fantastiska språket (Jag läste på engelska, vilket krävde tillgång till lexikon då och då.), vilket är särskilt imponerande eftersom Nabokov var ryss och engelska inte var hans modersmål 2. humorn (särskilt i bokens första halva) och 3. att den verkligen bara handlar om en sak: Humberts intresse för de unga flickor som han kallar nymfetter och då särskilt Lolita. Det är fascinerande att läsa om något så avskyvärt på ett så vackert språk! Humbert är bokens berättare vilket gör läsaren till något av hans medbrottsling. Jag tyckte bäst om bokens första halva. I den andra delen blir berättelsen otäckare, mer förvirrad och dessutom lite långtråkig. Betyg: EEEE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar