Språket/kroppen, franska/arabiska, kolonialisering/frigörelse, feminism/postkolonialism, analfabet/läs- och skrivkunnig, muntlighet/skriftlighet. Det här är några av de ordpar som "Kärleken, kriget. En algerisk mosaik" av Assia Djebar fick mig att tänka på. (Bokens titel är ytterligare ett.) I boken varvar Djebar historien om hur Algeriet kolonialiserades av Frankrike på 1830-talet med berättelser från hennes egen ungdom och uppväxt. I den senare delen av boken hörs även andra algeriska kvinnors röster. Det är en berättelse om förtryck, både av ett folk och ett kön, berättat ur de förtrycktas perspektiv. Assia Djebar växte upp i en algerisk familj, men fick gå i fransk skola och slapp bli instängd i hemmet och slöjan. Boken handlar därför också mycket om hur det är att ha två språk och tillhöra två kulturer. Det jag tycker om med den här boken är det vackra och uppfinningsrika språket och ämnena Djebar berättar om. Jag visste t.ex. inte mycket om hur det gick till när Algeriet kolonialiserades. Det som drar ned betyget är att Djebar ställer allt för stora krav på sin läsare: det fragmentariska sättet att berätta och den sakliga, helt osentimentala stilen, samt en del tråkiga krigskildringar gjorde att jag fick anstränga mig för att ta mig igenom boken. Väl igenom tycker jag i och för sig att det var värt det. Betyg: EEE
P.S. Vi diskuterade boken i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet och medelbetyget blev 3,5.
P.S. 2 Läs också "Allt går sönder" av Chinua Achebe - annan afrikansk klassiker om européernas kolonialisering av Afrika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar