2009 års bästa böcker

Här är de tjugo böcker jag tyckte bäst om under 2009 (omlästa böcker uteslutna):

1. "Innan männen" av Nina Bouraoui
2. "The wasted vigil" ("Den förspillda vakan") av Nadeem Aslam
3. "Hustrur och döttrar" ("Wives and daughters") av Elizabeth Gaskell
4. "Den amerikanska mardrömmen" av Susan Faludi
5. "The little stranger" av Sarah Waters
6. "Ett kolon" av Wisława Szymborska
7. "På spaning efter den tid som flytt – Combray" av Marcel Proust
8. "Kopparåldern" av Cao Xueqin
9. "Jag vill inte tjäna" av Ola Larsmo
10. "The death maze" ("Dödens labyrint") av Ariana Franklin
11. "Relics of the dead" av Ariana Franklin
12. "Musikens betydelse för flickor" av Lavinia Greenlaw
13. "Lördag" av Ian McEwan
14. "Blindsighted" av Karin Slaughter
15. "Emilie och Voltaire" av David Bodanis
16. "David Copperfield" av Charles Dickens
17. "Bleeding Heart Square" ("Det blödande hjärtat") av Andrew Taylor
18. "Swede" av Pauline Wolff
19. "Sister Mine" ("Kära syster") av Tawni O'Dell
20. "The mesmerist" ("Under stjärnor av glas") av Barbara Ewing

Bubblare: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter, "The White Tiger" ("Den vita tigern") av Aravind Adiga och "American wife" ("Presidentens hustru") av Curtis Sittenfeld.

GOTT NYTT BOKÅR!

Tema: Överklass

Som jag skrivit tidigare gillar jag inte skräckgenren, så det här är så nära jag kommer: två böcker som handlar om överklassen i Sverige.

Björn af Kleen är journalist och han har skrivit en bok om den jordägande adeln i Sverige: "Jorden de ärvde". Den handlar om en grupp människor som man knappt trodde fanns längre, men som visar sig vara förvånansvärt välbeställd och inflytelserik. af Kleen har åkt runt och intervjuat godsherrarna på deras slott och även besökt deras barn på internatskolan Lundsberg. En stor del av boken handlar om fideikommissinstitutet (att äldste sonen ärver hela egendomen), som jag trodde var avskaffat, men som visar sig leva kvar i oanad omfattning. Om man som jag är intresserad av samhällsfrågor, juridik och ekonomisk historia är det mycket intressant läsning. Om man känner till kretsarna huvudpersonerna rör sig i har boken förstås dessutom ett visst skvallervärde. Lite pikant är också att en av godsherrarna hotade att stämma af Kleen, läs mer här. Betyg: EEEE

Efter af Kleens bok passade det bra att fortsätta med Susanna Popovas intervjubok "Överklass" från 2007. I den låter Popova tio personer ur överklassen komma till tals om sådant som vad som kännetecknar överklassen, vad skillnaderna är mot arbetar- och medelklass, vilka som är dagens elit, vad betyder pengar, hur många generationer tar det att bli överklass osv. De kännetecken på överklass som återkommer gång på gång är framför allt att de är väluppfostrade, alltid artiga och trevliga mot alla människor och att de har gott bordsskick. I övrigt har de intervjuade lite olika åsikter om ifall man måste vara rik för att vara överklass, om man kan komma in i överklassen på en generation och om kungafamiljens betydelse. Fascinerande läsning! Betyg: EEEE

P.S. Nu återgår jag till min mysläsning om den fiktiva adeln i England på 1930-talet, dvs. Dorothy Sayers deckare om lord Peter Wimsey!

Missa inte "Förnuft och känsla" på SVT idag

I kväll (29 december) kl 20.00 sänder SVT2 första delen av tre av BBC:s miniserie baserad på Jane Austens "Förnuft och känsla". Missa inte den! Här kan man se trailern. Denna miniserie är mycket bättre än Ang Lees långfilm från 1995 med Emma Thompson, Kate Winslet och Hugh Grant.

Om sorgen och den lilla glädjen

Den lilla boken "Om sorgen och den lilla glädjen" är skriven av en av min barndoms favoritförfattare: Barbro Lindgren. Det är dock ingen barnbok utan en dokumentärbok i vilken några människor i en liten by på Öland berättar om sina liv och sina familjer, om de som kom och de som reste iväg, om de som dog och de som överlevde. Det är opretentiöst och jättefint! Betyg: EEEE

Ny jultradition

Nyligen läste jag att Carina Burman har som jultradition att varje år läsa om "The nine tailors" ("De nio målarna") av Dorothy Sayers. Det tyckte jag var en utmärkt idé, så jag tänker också ha det som jultradition från och med nu! "The nine tailors" är en av Sayers bästa deckare. Den utspelar sig i den lilla byn Fenchurch St Paul dit lord Peter Wimsey kommer en snöig nyårsafton när hans bil går sönder. Han blir inbjuden att övernatta hos kyrkoherden i byn, men så mycket vila blir det inte för under nyårsnatten ska man ringa in det nya året med en nio timmar lång växelringning, som lord Peter får hjälpa till med. Några veckor senare hittar man en oidentifierad död kropp på kyrkogården och lord Peter kallas in för att lösa mysteriet (som är bland de bästa och mest originella deckarupplägg som någonsin skapats!). Betyg: EEEEE (givetvis!)

P.S. Nu blev jag förstås sugen på att läsa om några av mina andra Sayers-favoriter också, t.ex. "Kamratfesten" och "Lord Peters smekmånad". Eller kanske "En sky av vittnen". Eller kanske alla.

P.S. 2 Dorothy Sayers går bra att läsa på svenska för översättningarna är alldeles utmärkta!

Kärlek till språket i originell berättelse

Berättaren i Lorrie Moores "A Gate at the Stairs" heter Tassie Keltjin och är en 20-årig collegestudent i Mellanvästern. Hon letar extrajobb som barnflicka och får anställning hos Sarah och Edward, som ska adoptera ett barn. Det är berättelsens ena huvudspår. Det andra spåret handlar om Tassies familj hemma i småstaden Dellacrosse: pappa ekolantbrukaren, den judiska, halvblinda mamman och lillebrodern Robert som går sista året på high school. Boken börjar väldigt bra och påminner mig ännu mer om Tawni O'Dell och Curtis Sittenfeld än vad Lisa Tucker gjorde. Moore skriver med mycket humor och hon älskar att leka med språket. Hon är också bra på att beskriva detaljer och det finns mycket att känna igen sig i. En bit in i boken blir jag dock lite fundersam: det känns mer som en collegestudents dagbok än som en roman som vill berätta en historia och jag undrar om det inte ska hända något mer. Det gör det till slut och Moore knyter ihop berättelsens olika spår, men då är det för sent och jag blir inte övertygad. Jag uppskattar Moores försök att berätta sin historia på ett annorlunda sätt och för att hon inte tar till lättköpta deckar-/thrillergrepp för att skapa spänning, men jag tycker det är synd att det blir på bekostnad av berättelsens täthet. Betyg: EEE+

En poet med humor

Wisława Szymborska är nästan den enda nobelpristagare som jag hade läst redan innan utmärkelsen. Hennes dikt "Katt i tom våning" (som börjar "Dö - så gör man inte mot en katt.") satt på väggen i mitt kök under många år. Nu har jag läst diktsamlingen "Ett kolon" som kom på svenska 2008 (i översättning av Anders Bodegård). Szymborskas poesi är konkret, tänkvärd och ibland sorglig men ofta med en underfundig humor, som jag verkligen uppskattar. I "Ett kolon" tycker jag (just nu) allra bäst om dikterna "Trafikolycka" om tiden mellan det att en olycka inträffar och de anhöriga får veta det, "En tröst" som är en hyllning till 1800-talsromanen, "Den gamle professorn" om en gammal, bitter man och "Labyrint" om livets irrvägar. Betyg: EEEEE

Mer spännande än de flesta deckare

"The Promised World" av Lisa Tucker handlar om Lila, som är en intelligent, framgångsrik litteraturforskare och lyckligt gift med den trygge Patrick. Viktigast i hennes liv har dock alltid varit tvillingbrodern Billy och när han plötsligt dör rasar Lilas liv samman. Lila har inga minnen från sin barndom och har litat på det Billy berättat. Efter hans död börjar fragment av minnen komma tillbaka och de stämmer inte alltid med det Billy har berättat. Lisa Tucker skriver mycket bra, hon beskriver sorg och människors relationer på ett trovärdigt sätt och hon lyckas hålla spänningen uppe bättre än de flesta deckarförfattare. Hon påminner lite om andra amerikanska författare som jag också gillar, som Tawni O'Dell och Curtis Sittenfeld. Betyg: EEEE

Franskt pretto

Det är säkrast jag klargör från början att jag verkligen gillar Frankrike, den franska kulturen och de franska vänsterintellektuella. Däremot gillar jag inte "Den röda soffan" av Michèle Lesbre. Jag tycker att boken är pretentiös, sentimental och tillgjord. Bokens berättare är den medelålders, vänsterintellektuella parisiskan Anne som åker transibiriska järnvägen för att leta rätt på en gammal älskare. På vägen läser hon "Brott och straff", filosoferar lite över den enformiga utsikten och tänker på andra resor hon gjort. Hon tänker också på sin granne Clémence, den gamla damen som sitter på sin röda sammetssoffa och som börjar glömma sin ungdomskärlek Paul. Det är ungefär som i en av alla dessa franska filmer där alla beter sig helt obegripligt och man aldrig förstår sig på folks relationer. Det mest försonande med den här boken var att den var kort och mycket snabbläst. Betyg: EE

Årets största läsupplevelse

Lite skeptisk var jag efter att ha läst i SvD att Nadeem Aslams "The Wasted Vigil" ("Den förspillda vakan") var skriven på ett "förrädiskt sagoglittrande språk". Upplägget, ett antal personer med helt olika bakgrund som samlas i ett hus på afghanska landsbygden, lät också konstruerat och tillgjort. Men jag hade fel, för "The Wasted Vigil" är en av de bästa böcker jag läst! Den är skriven på ett fantastiskt vackert och uppfinningsrikt språk, fullt av nyskapande och tankeväckande bilder och metaforer. På detta berusande språk berättar Aslam osentimentalt sina huvudpersoners historier: engelsmannen Marcus som har konverterat till islam och som bor i Afghanistan sedan många år, amerikanska David som en gång älskade Marcus dotter Zameen, ryska Lara som letar efter sin försvunna bror, den unga, toleranta byskolelärarinnan Dunia som söker skydd undan anklagelser om osedlighet och den lika unga fundamentalisten Casa, som vuxit upp på barnhem. Genom tillbakablickar skildras Afghanistans blodiga historia med utblickar till bl.a. USA, Vietnamkriget och Tjetjenien. Det handlar förstås mycket om människors grymhet, men också om skönhet, godhet, tolerans och kärlek. Betyg: EEEEE

P.S. Läs också "En halv gul sol" och "Att tro på Mister Pip".

Inte för mig

Jag blir avundsjuk på dem som förstår och älskar fagerholmska - finlandssvenska Monika Fagerholms alldeles egna språk. Jag försökte läsa "Diva" för tio år sedan och jag har försökt nu igen med "Den amerikanska flickan". Jag vill så gärna tycka om, men efter mer än 100 sidor är jag fortfarande tämligen likgiltig, så jag konstaterar sorgset att Fagerholm inte är något för mig. Jag sätter inget betyg, för det här har inget med bra eller dåligt att göra!

Adelia och kung Artur

Jag blir glad när mina favoritförfattare håller stilen! Ariana Franklins tredje bok om den medeltida rättsläkaren Adelia Aguilar, "Relics of the Dead", är lika bra som de tidigare. Munkarna vid Glastonbury Abbey i Somerset gräver år 1176 upp en kista med ett stort och ett mindre skelett. Kung Henrik II tillkallar Adelia för att hon ska fastställa om det är kung Artur och hans maka Guenevere som man har hittat. Adelia har dock en del andra problem som hon också måste lösa. I likhet med de tidigare delarna är "Relics of the Dead" rolig, smart, välskriven och spännande. Betyg: EEEE+

P.S. De två första delarna finns på svenska: "Dödens mästarinna" och "Dödens labyrint".

Översättaren som tragglade med tomtar

Jag har aldrig kommit längre än 150 sidor i första delen i "Sagan om ringen", men det hindrade mig inte från att med stort nöje läsa "Översättarens anmärkningar" av Erik Andersson. Han fick i början av 2000-talet uppdraget att nyöversätta hela Tolkiens trilogi och sedan gav han ut sin dagbok från den tiden. Han "tragglar med tomtarna", våndas över person- och ortnamn, tampas med ett otal oroliga och engagerade Tolkienfantaster, rådfrågar språkvetare och blir tvungen att hyra in Anna från Manpower när han får ryggskott. Om man har humor och är intresserad av språk och översättning kan man uppskatta den här snabblästa boken (130 sidor). Betyg: EEEE

Underbara kvinnor i Bloomsbury

Bloomsbury, London, 1838. Cordelia Preston är en 45-årig skådespelerska som inte längre får några roller. Då slår hon sig ihop med sin väninna och öppnar rådgivningsbyrå för unga par och hakar dessutom på den nya trenden med magnetism/hypnos, som hon visar sig ha en talang för. Det går strålande ett tag, tills Cordelias förflutna kommer ifatt henne. Som Cordelia säger: "The world is divided not just between rich and poor but between those who are respectable and those who are not - it is the greatest dividing line in the world." I "The Mesmerist or The Misses Preston, of Bloomsbury" ("Under stjärnor av glas") följer Barbara Ewing i Charles Dickens och Wilkie Collins fotspår och berättar en oavbrutet fängslande historia med mycket humor, dramatik och spänning. Det är storartad underhållning! Betyg EEEE+

Hemma hos Jane Austen

Här är jag framför Jane Austens hus i Chawton, Hampshire. I detta hus bodde hon från 1809 fram till sin död 1817 och här skrev hon "Mansfield Park", "Emma" och "Övertalning". Nu är det ett fint museum, som jag kan rekommendera alla Austenälskare att besöka. Man tar tåget från Waterloo station till Alton i Hampshire och sen en taxi sista biten (kostar £ 6-7), läs mer här. I den trevliga museibutiken köpte jag en komplett uppsättning av Austens verk. Jag har givetvis redan alla böckerna, men bara i en samlingsvolym, vilket är väldigt opraktiskt.

Efter besöket på museet går man lämpligen en promenad till den lilla bykyrkan där Jane Austens mor och syster är begravda och sedan tar man en kopp te på tesalongen och/eller en öl på puben, som ligger vägg i vägg. Sen har man sett allt som finns att se i Chawton!

Här är alla böcker jag köpte i London! Till vänster den kompletta uppsättningen av Jane Austens verk, inklusive de oavslutade romanfragmenten. Till höger de böcker jag köpte på Foyle's bokhandel på Charing Cross Road. (Jag köpte faktiskt ytterligare en bok, men den ska bli en julklapp och är därför hemlig.)

Min litterära Londonweekend innefattade även Jane Campions film "Bright Star" om poeten John Keats olyckliga kärlekshistoria med Fanny Brawne (se översta boken i högen), samt ett besök på Fitzroy Square där huvudpersonen i Ian McEwans "Lördag" bor och där Maisie Dobbs har sitt kontor. Dessutom visade det sig att Virginia Woolf hade bott där!

Klassisk pusseldeckare i snöstorm

En iskall februaridag spårar tåget mellan Oslo och Bergen ur och flera hundra passagerare blir isolerade på ett fjällhotell i flera dagar medan en förfärlig snöstorm rasar. En av passagerarna är den f.d. polisen Hanne Wilhelmsen. Redan första natten blir en person på hotellet mördad och Hanne dras motvilligt in i utredningen. Jag gillar det klassiska pusseldeckarupplägget i "1222 över havet" av Anne Holt. Jag gillar också den buttra, motsträviga Hanne Wilhelmsen, som i den här boken tvingas ut lite ur sitt skal. Tyvärr tycker jag inte att Holt lyckas hålla ihop sin intrig riktigt hela vägen ut. Men det duger utmärkt som underhållning en mulen novemberhelg! Betyg: EEE

Misär och elände i Vilda Västern

Jag tyckte om Joseph O'Connors förra bok "Havets stjärna", som handlade om ett emigrantskepp på väg från Irland till USA på 1840-talet. Därför var det mitt förslag att bokcirkeln skulle läsa den fristående uppföljaren "Guvernörens hustru", som utspelar sig i USA på 1860-talet. Tyvärr var den inte alls lika bra som den förra boken. Originaltiteln är "Redemption Falls" och det är en bättre titel, för det är den eländiga nybyggarstaden med detta namn som är den egentliga huvudpersonen i boken. I denna håla samlas en rad udda personer: den irländska f.d. frihetskämpen som blivit guvernör i obygden, hans förnäma spanskättade hustru, hennes olycklige kartografälskare, en frigiven slavkvinna, en traumatiserad f.d. barnsoldat, dennes prostituerade storasyster och ett gäng mer eller mindre ädla bovar och banditer. Allt är eländigt för alla. O'Connor använder en collageartad berättarteknik med inslag av brev, sånger, dikter och vetenskapliga uppsatser. Jag gillade det berättarsättet i "Havets stjärna", men det fungerar inte alls lika bra i den här boken. Trots att O'Connor berättar om spännande människoöden under en intressant period av USA:s historia blir det ingen riktigt bra läsupplevelse. Betyg: EE

P.S. På bokcirkelns möte gav jag en 3:a i betyg (och snittet blev 2,25) men jag märker att jag inte kan motivera ett så högt betyg, så därför har jag ändrat mig!

P.S. 2 Läs "Swede" av Pauline Wolff i stället.

Sex, religion och politik i egyptiskt hyreshus

Böcker som handlar om människor som bor i samma hyreshus verkar inte vara något för mig. Indiska "Vishnus död" och franska "Igelkottens elegans" är två exempel på sådana böcker som jag inte läst ut. Nu är det egyptiska "Yacoubians hus" av Alaa al-Aswany som jag läst 120 sidor i och sedan lagt ifrån mig. Yacoubians hus är ett gammalt hus i europeisk stil i centrala Kairo. Där bor rika människor i de stora paradvåningarna och fattiga människor i skjulen på taket. Till att börja med beskriver al-Aswany dessa människors sexliv med mer detaljer, gubbsjuka och manschauvinism än jag uppskattar. Jag tror författaren försöker vara frigjord och rolig och det betyder kanske att jag är pryd och humorbefriad, men det fungerar inte på mig. (Eller är jag etnocentrisk?) Sedan börjar boken handla om den korrumperade politiken och fanatiska muslimer. Där tappade jag ohjälpligt intresset. Betyg: E

Lagom mycket spökerier

I en övergiven fyrmästargård på nordöstra Öland flyttar en barnfamilj från Stockholm in och börjar renovera. De får höra många historier om det gamla huset och fyrarna utanför, men Joakim och Katrine är förstås inte vidskepliga... Jag gillar egentligen inte övernaturliga inslag i deckare, men i "Nattfåk" håller Johan Theorin spökerierna på en alldeles lagom nivå. På samma sätt som i "Vi faller" används övernaturlighet som ett sätt att illustrera en sörjandes förståeliga längtan efter kontakt med en älskad avliden. "Nattfåk" är spännande, trots att de klassiska deckarinslagen är ganska få. Där finns dock ett misstänkt dödsfall, några mer eller mindre taffliga poliser, den kluriga gubben Gerlof (som var med i Theorins debutdeckare "Skumtimmen" också) och en mycket dramatisk upplösning. Jag gillar bokens lite vemodiga tonfall och fina person- och miljöskildringar. Betyg: EEEE

Svek och drakflygning

Efter vissa påtryckningar har jag gett ”The Kite Runner” (”Flyga drake”) av Khaled Hosseini en andra chans, så här ett par år efter att alla andra läst och gillat den. Första gången la jag boken ifrån mig efter bara ca 30 sidor, vilket förstås inte var rättvist. Nu har jag läst hela och kan konstatera att jag är glad att jag läst den, men att det inte är en bok i min smak. Det jag ändå gillar är skildringen av Afghanistan, av flykten och av livet i exil. Däremot har jag svårt för den konstruerat sagoaktiga berättelsen om vänskap och svek. Jag tycker också att språket i boken är tråkigt. Berättandet är hela tiden enkelt och rakt på sak – ingenting lämnas till läsarens fantasi. Jag har också svårt att uppamma intresse för en bok där kvinnorna är så frånvarande. Betyg EE

P.S. I min bokcirkel tyckte de flesta bra om boken och betyget blev 3,8.

P.S. 2 Boken påminner mig om "Slumdog millionaire", som jag inte heller tyckte om.

Mystiskt, magiskt och sorgligt

"En välsignelse" ("A Mercy") av nobelpristagaren Toni Morrison är en sorglig berättelse om några människor i de engelska kolonierna i Nordamerika i slutet av 1600-talet. Varken kolonialiseringen eller slaveriet har funnnit sina former än. Förtrycket är dock redan på plats: de vitas terror mot ursprungsbefolkningen och de svarta, männens makt över kvinnorna, nybyggarnas kuvande av den vilda naturen, prästernas och de fanatiskt religiösas påverkan på församlingsborna. En slavkvinna bönfaller en man att ta hennes dotter som delbetalning för en skuld. Flickan, Florens, följer med till mannens farm och börjar sitt nya liv tillsammans med husfrun Rebekka, indiankvinnan Lina och den mystiska flickan som kallas Sorg. Morrisons språk är vackert, sugande, magiskt, men också krävande. Boken är bara på 150 sidor och det räcker. Betyg: EEEE

Kidnappade kvinnor i Atlanta

"Undone" (eller "Genesis") heter den senaste deckaren av Karin Slaughter och i den sammanför hon läkaren Sara Linton från Grant County-serien med GBI-agenterna Will Trent och Faith Mitchell från den nyare Atlantaserien. (Klicka på etiketten Slaughter nedan för att se alla titlarna.) Upplägget på deckarhistorien, med en man som kidnappar och torterar kvinnor, är kanske inte helt originellt, men jag tycker ändå den här boken är lika bra som Slaughters tidigare. Hon skriver bra, hon lyckas överraska mig ibland, det är spännande och jag gillar verkligen hennes huvudpersoner, fast de inte alltid beter sig som man skulle önska... Betyg: EEEE

Söndagsnöje

Så här kan man roa sig en söndagskväll:
(Enkäten besvaras med hjälp av böckerna i ens bokhylla.)

Är du man eller kvinna?
Kvinnor på gränsen till genombrott
Beskriv dig själv
Mitt i livet
Hur mår du?
Folly
Beskriv stället du bor på
I en förvandlad stad
Vart skulle du vilja resa?
Paris på de älskandes tid
Beskriv din bästa vän
Guld
Vilken är din favoritfärg?
Blå lotus
Hurdant väder är det just nu?
En stilla storm
Vilken är din favoritårstid?
Sent i november
Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta?
Jag valde mitt liv
Vad betyder livet för dig?
Den allvarsamma leken
Hurdant är ditt parförhållande?
Mannen i mina drömmar
Vad är du rädd för?
Farlig midsommar
Dagens aforism
What doesn’t kill you makes you stronger
Vilket råd skulle du vilja ge?
Se dig inte om
Hur skulle du vilja dö?
Älskad, saknad
Ditt motto
Livet till mötes

Jag hittade enkäten på bokhora.se.

Vardagsromantik utan riktig nerv

"Kärleksroman" heter Carina Burmans senaste bok och i den har hon lämnat de historiska deckarna och förflyttat sig till nutid i Visby. Boken handlar om tre kvinnor: den energiska, Lord Peter Wimsey-älskande arkeologen Frida, den vackra, svala, idealistiska läkaren Louise och den hennafärgade, excentriska konstnären Gurli. Runt dem finns männen: den storväxte arkeologen Christian med dreadlocks, den gossaktigt charmige prästen Peter och den pensionsfärdige, lyrikälskande rektorn Björn. Längre ut i periferin finns barnen. I kapprummet på dagis och på veckans Rotarylunch på Hotel Wisby slår förälskelse och passion till, äktenskap bryts och nya konstellationer bildas. Jag tycker att Burman lyckas bra med sin skildring av hur förälskelsen innebär både lyckorus och vånda och av hur det kan kännas när stora beslut som vänder livet på ända ska fattas. Ändå blir jag inte jätteförtjust i boken och försöker förstå varför. Personteckningen är ganska bra, förutom Louise som inte känns riktigt sannolik. Gurli (som är Euthanasia Bondeson förflyttad till nutid) skildrar det mesta med ironisk distans, vilket gör att man inte sugs in i berättelsen. Boken känns lite seg, när den borde vara koncentrerad och febrig. Jag tycker bättre om de historiska deckarna, som inte försöker vara mer än lättsam, humoristisk, intelligent underhållning. Betyg: EEE

Vemodigt om identitetssökande

Jag har lyssnat på min första ljudbok på franska: "Rue des Boutiques Obscures" ("De dunkla butikernas gata") av Patrick Modiano. Det kom sig nästan av en slump: jag gillade inte den svenska översättningen och på mitt bibliotek fanns den franska versionen bara som ljudbok. Det gick i alla bättre än jag trott att lyssna på denna ganska korta bok. Den handlar om en man som lider av minnesförlust och inte känner till sin bakgrund. Efter att ha arbetat som privatdetektiv i några år bestämmer han sig för att använda sina yrkeskunskaper för att ta reda på vem han är. Han söker upp olika personer, pratar med dem och får se gamla foton. Långsamt, långsamt återvänder minnena och till slut har en sorglig och dramatisk berättelse växt fram. Trots detektivinslagen är det en mycket stillsam bok, som till största delen består av en rad samtal. Jag tycker mycket om den vemodiga stämningen i boken och om de kärleksfulla beskrivningarna av gator och kvarter i Paris. Boken skrevs 1978 och Modiano fick Goncourtpriset för den. Betyg: EEEE

Studentstadens baksida

Maktlösa kvinnor som tvingas prostituera sig på grund av fattigdom, kvinnor utan tillgång till preventivmedel, kvinnor som dör efter illegala aborter eller i könssjukdomar, kvinnor som utsätts för sadistiska torskar, skam och förnedring. Allt detta var verklighet i min hemstad Uppsala för ca 100 år sedan, på samma sätt som det är verklighet för mängder av kvinnor i världen idag (läs t.ex. 80 grader från varmvattnet av Karin Alfredsson). Ola Larsmos roman "Jag vill inte tjäna" utspelar sig i Uppsala på 1880-talet och handlar om en ung läkare som har till uppgift att inspektera de "offentliga kvinnorna" så att de inte sprider könssjukdomar bland stadens studenter och borgare. Läkaren fäster sig särskilt vid en ung kvinna, Sara Kristina, och hon blir bokens andra huvudperson. Vi får följa hennes väg från det fattiga hemmet ute på Uppsalaslätten in till bordellen på Svartbäcksgatan 69. Jag gillar att Larsmo ger läsaren både läkarens och den prostituerade kvinnans perspektiv och att han blottlägger dubbelmoralen utan att bli moraliserande. En mycket välskriven, medryckande och angelägen roman. Läs! Betyg: EEEE+

Det är synd om människorna i Sandviken

"Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter handlar om syskonen Steen: Edwin, Emilia, Sofia, Karin och Otto. När boken börjar 1938 är syskonen på väg att lämna barndomshemmet i den lilla byn utanför Sandviken. Edwin startar skidbacken Kungsberget, Emilia cyklar runt och drömmer sig bort, Sofia väntar på att grannpojken Milton ska fria, Karin gifter sig med Miltons bror Max och Otto vill gå till sjöss. Vi får träffa dem igen krigsåret 1944 och återigen 1958, då teven gjort sitt intåg i folkhemmet och fotbolls-VM ska spelas i Sverige. Ingen av dem har då kommit längre bort än in till Sandviken; en ort som beskrivs med stor kärlek och detaljrikedom. "Bergets döttrar" är en bok som påminner mig om Elsie Johanssons Nancy-trilogi och Kerstin Ekmans Vargskinnet-trilogi. Jörgensdotter skildrar på ett gripande och mycket trovärdigt sätt "vanliga" 1900-talsmänniskors öden: olycklig kärlek, unga som dör, föräldrar som inte älskar sina barn, kärlekslösa äktenskap, människor som inte når fram till varandra och som inte kan kommunicera. Det är sorgligt men inte avskräckande eller deprimerande - bara mycket, mycket läsvärt! Det enda som stör mig är några anakronismer/anglicismer, som att en svensk bondbrud 1939 leds in i kyrkan av sin far och att en bruksarbetare 1958 pratar om var han ska spendera semestern. Men det är av mindre betydelse då helheten är så bra! Betyg: EEEE

P.S. Jag har skrivit kort om Elsie Johanssons och Kerstin Ekmans trilogier på min gamla hemsida, klicka på Boktips i menyn till vänster.

Om fattiga och rika i Indien

I Bookerprisvinnaren "The White Tiger" ("Den vita tigern") av Aravind Adiga försöker Balram Halwai i ett långt brev till Kinas premiärminister förklara hur entreprenörskap fungerar. Balram är nämligen en riktig entreprenör som lämnat fattigdomen i en liten nordindisk by och gjort succé som egenföretagare i Bangalore. Däremellan arbetade han som chaufför åt en rik man i Delhi och det är om den tiden den största delen av boken handlar. Med mycket humor och vass ironi berättar Adiga om de himmelsskriande skillnaderna mellan fattiga och rika i Indien, om de förnedrande relationerna mellan herrskap och tjänstefolk, om den kanske bara skenbara demokratin och om hur genomkorrumperat samhället är. Det är lysande skrivet, underhållande och tänkvärt. Jag gillar att Adiga inte målar sina personer i svart och vitt utan skriver så att läsarens sympatier för de olika personerna skiftar genom hela boken. Om jag har någon liten invändning är det att historien är väldigt manscentrerad, för kvinnor förekommer bara i små roller. Jag har lyssnat på boken inläst på engelska med underbar indisk accent. Betyg: EEEE

Om levande och döda på Guadeloupe

"Färden genom mangroven" av Maryse Condé utspelar sig på Guadeloupe och börjar med att en gammal kvinna hittar en man död i skogen. Han är en främling i byn: en vit man som köpt ett hus, säger sig vilja skriva en bok och som gjort två av byns flickor med barn. Han är en man som alla hatar eller älskar och under en enda natt, då likvakan äger rum, får byborna i tur och ordning berätta om sina liv och om den döde. När jag först började läsa blev jag jätteförtjust, för språket i boken är fantastiskt vackert (och bra översatt av Helena Böhme). Jag gillar också att få läsa om denna för mig okända västindiska ö, dess natur, dess folk och kultur. Men tyvärr blir jag inte riktigt så uppslukad av boken som jag hade hoppats. Kanske är det för att det blir lite för fragmenterat med så många olika berättarröster, samtidigt som mysteriet med den döde mannen inte är tillräckligt intressant för att hålla spänningen uppe? Betyg: EEE

Aldrig besviken på Slaughter

Trots att jag läst alla hennes böcker på ganska kort tid (Jag läste den första i februari.) har jag hittills inte tröttnat på Karin Slaughter. Nu har jag läst "Triptych" som är den första delen om Atlanta-agenten Will Trent. (Den andra delen heter "Fractured".) "Triptych" handlar om hur Atlantapolisen tillsammans med Georgia Bureau of Investigation (där Trent jobbar) utreder en serie överfall och mord som alla har en bestialisk detalj gemensam. Parallellt får man följa John, en man som nyligen blivit villkorligt frigiven från fängelset, där han tillbringat över tjugo år. Han upptäcker att någon verkar ha stulit hans identitet medan han satt i fängelse. Slaughter är väldigt skicklig på att hålla spänningen uppe genom att låta läsaren gradvis få mer information så att man kan lägga ihop pusselbitarna. Betyg: EEEE

Jag ger upp om Raskolnikov

Mycket ambitiöst började jag lyssna på de 22 CD-skivorna som megaklassikern "Brott och straff" av Fjodor Dostojevskij är inlästa på (av Per Myrberg). Under de två första skivorna tyckte jag det var bra och intressant, men en bit in på den tredje skivan, innan Raskolnikov ens kommit sig för med att mörda pantlånerskan, tröttnar jag på hans rantande och ältande och självömkande. Efter en koll med en kompis som läst hela fick jag bekräftat att boken fortsätter i samma stil och bestämde mig för att lägga ned detta klassikerprojekt. Min kompis teori är att "Brott och straff" hör till de böcker man bör läsa i tonåren för att riktigt uppskatta. (Det gäller t.ex. "On the road" och kanske "Sagan om ringen" också? Fast den senare kom jag inte igenom ens då.) Jag läste i alla fall både "Bröderna Karamazov" och "Idioten" som ung och uppskattade dem, så jag har kanske fyllt min Dostojevskijkvot? Betyg: E

Olyckliga kvinnoöden i "Drömmar om röda gemak"

Jag fortsätter att älska den kinesiska klassikerserien "Drömmar om röda gemak" av Cao Xueqin. Jag har nu med stort nöje läst tredje delen, "Kopparåldern". Någon har påstått att det skulle vara mer "action" i denna del än i de två första delarna, men det är det lilla det! Det är snarare något meditativt eller hypnotiskt över läsningen som gör den så fascinerande. I boken fortsätter berättelsen om livet hemma hos den aristokratiska familjen Jia och då framför allt om kvinnorna och tjänsteflickorna. Skildringen blir dock allt mindre idyllisk: familjen börjar få ont om pengar, kvinnorna grälar och intrigerar, flickorna blir sjuka eller olyckligt bortgifta och den trivsamma poesiklubben är det ingen som bryr sig om längre. De 800 sidorna är oupphörligt och oförklarligt fängslande och inte ett dugg tråkiga. Översättningen av Pär Bergman är som tidigare jättebra och rolig. Jag gillar att han använder ett vardagligt språk och en massa festliga, lite gammalmodiga slanguttryck som "på stubben" och "pyttsan". (DN:s recensent tycker tvärtom i just denna fråga, men är i övrigt positiv.) Betyg: EEEE+

P.S. Första delen heter "Guldåldern" och andra delen heter "Silveråldern".

P.S.2 I Sydsvenskans recension jämförs "Kopparåldern" med "Buddenbrooks" av Thomas Mann. Det är ingen dum jämförelse.

P.S. 3 Atlantis förlag meddelar att de planerar att ge ut fjärde delen, "Järnåldern", i maj 2010.

Den allra första Dalziel & Pascoe-boken

Om den andra Dalziel & Pascoedeckaren hade ett visst läsvärde, är den allra första, "A Clubbable Woman", från 1970 mer av kuriosaintresse för den som vill veta hur det började. Den utspelar sig bland människor som alla är med i en rugbyklubb, och eftersom jag inte är intresserad av eller kan något om den sporten var det ingen bra början. Själva deckarhistorien är lite fiffig, men tyvärr rätt tråkigt berättad. Dalziel är som vanligt fet och bufflig och Pascoe blir förtjust i alla tjejer han träffar (han har inte fått ihop det med blivande frun Ellie än). Betyg: EE

Misslyckat av Mankell

Jag undrar varför Henning Mankell skrivit "Kinesen" som en deckare när han är så uppenbart ointresserad av deckarintrigen? Det börjar hyggligt med ett blodigt massmord på nitton personer i en liten by i Hälsingland och en medelålders kvinnlig domare som letar ledtrådar i Hudiksvall. Sedan släpper Mankell deckarstoryn och berättar om kinesiska slavarbetare i USA på 1800-talet, om den ekonomiska och politiska eliten i nutidens Kina och om dess samarbete med länderna i sydöstra Afrika (vari ingår ett försvarstal för Mugabe). Man får till slut veta vem som är mördaren, men deckarhistorien knyts ihop på ett väldigt oinspirerat och slarvigt sätt. Boken är ganska spännande ett tag, men blir sedan rätt seg och då har jag svårt att ha överseende med all osannolikhet. Betyg: EE

En tidig Dalziel och Pascoe

Det är inte en så dum idé av förlaget att ge ut gamla Dalziel och Pascoe-deckare igen! "An advancement of learning" skrevs 1971 och är den andra boken i Reginald Hills långa, långa deckarserie. Den bufflige Andy Dalziel och hans ordentlige underlydande Peter Pascoe är sig lika. Deckarhistorien utspelar sig på ett college, där ett skelett hittas i jorden när en skulptur ska flyttas. Till de äldre lärarnas förskräckelse ägnar sig studenterna åt stormöten, marxism, droger och lite spiritism under den karismatiske studentkårsordförandens ledning. Dalziel, som bara har folkskoleutbildning, ägnar sig åt akademikerförakt och Pascoe ägnar sig åt att återuppta kontakten med den gamla flamman Ellie (blivande frun!) som är lärare på colleget. Trots stormötena och en del tidstypisk sexism (alla kvinnors bröst kommenteras), känns boken förvånansvärt tidlös/modern och mycket mindre daterad än t.ex. Sjöwall/Wahlöös deckare från samma tid. Kul också att få läsa om studentkårsordföranden Franny Roote, som dyker upp igen i nyskrivna "A cure for all diseases". Betyg: EEE

Vackert men högtravande om hämnd

Jag älskar romaner med riktigt vackert språk, men har svårt för när det blir för högtravande. Alessandro Bariccos kortroman "Utan blod" handlar om hur en liten flicka blir vittne till hur hennes far och bror dödas i efterdyningarna till ett krig och om hur hon som gammal konfronterar en av mördarna. Språket är precist och mycket njutbart, men jag grips inte av berättelsen. Jag tycker att den känns för konstruerad och ödesmättad. Betyg: EEE

P.S. Läs hellre "Innan männen" av Nina Bouraoui. Också en kortroman med fantastiskt språk, men berörande och inte alls konstlad.

En amerikansk kvinnas liv

"American wife" ("Presidentens hustru") är Curtis Sittenfelds tredje bok efter succédebuten "Prep" och uppföljaren "The man of my dreams". "American wife" bygger löst på förra presidenthustrun Laura Bushs liv, men Sittenfeld har bytt ut namn och platser. Huvudpersonen heter således Alice Lindgren och kommer från Wisconsin. I boken berättar hon om sitt liv: om medelklassuppväxten i en liten stad, om livet som ensamstående lågstadiebibliotekarie och om hur hon träffar den charmige slarvern Charlie Blackwell och gifter sig med honom. Han tillhör en av Wisconsins rikaste och mest inflytelserika familjer och Alices liv förändras drastiskt. Ännu mer förändras det när maken först blir guvernör och sedan USA:s president. Boken är ganska tjock (550 sidor) men mycket lättläst. Ett tag tycker jag att den är lite för lättsmält, men sedan ändrar jag mig, eftersom den väcker så mycket tankar hos mig. En av de saker som gjorde "Prep" så bra var att huvudpersonen inte var oblandat sympatisk. Alice Lindgren/Blackwell däremot framställs som osannolikt klok, lugn och liberal(!). Men det är ändå väldigt intressant att få följa hennes liv och tankar från ungdomen, genom äktenskapets upp- och nedgångar till den overkliga tillvaron som presidentfru. Som tidigare skriver Sittenfeld väldigt bra och hon är suverän på att beskriva relationer mellan människor på ett övertygande sätt. Betyg: EEEE

Ännu mer Slaughter

OK, det har blivit väldigt mycket Karin Slaughter på senaste tiden, men hon håller för det! "Skin privilege" (också publicerad med titeln "Beyond reach") är sjätte delen i Grant County-serien. Boken utspelar sig till största delen i den lilla staden Reece, där Lena Adams växte upp. Dit blir polischefen Jeffrey Tolliver kallad på grund av att Lena blir misstänkt för ett mord. Jeffreys fru, rätts- och barnläkaren Sara Linton, följer förstås också med. Den här är lika bra som de tidigare böckerna i serien! Betyg: EEEE

P.S. Missa inte Karin Slaughters brev till läsarna på http://karinslaughter.com/letter. Obs! Läses efter att man läst boken!

Efter Grant County-serien har Slaughter börjat på en ny serie som utspelar sig i Atlanta och har agenten Will Trent som huvudperson. Av en slump råkade jag börja med andra delen, som heter "Fractured". (Den första delen heter "Triptych".) Den börjar med att rika hemmafrun Abigail Campano kommer hem till den vräkiga villan i stadens finaste kvarter och hittar sin dotter död i en blodpöl. Atlantas poliskår strular genast till utredningen och Georgia Bureau of Investigation kallas in. Will Trent tvingas samarbeta med polisen Faith Mitchell. Det är det klassiska upplägget med två poliser som inte gillar varandra, men Karin Slaughter skriver så bra att jag köper allt! "Fractured" är en klassisk amerikansk polisdeckare i storstadsmiljö, med intressanta huvudpersoner och spännande intrig. Betyg: EEEE

700 sidor ren njutning

"Hustrur och döttrar" ("Wives and daughters") blev Elizabeth Gaskells sista roman. Den handlar om Molly Gibson, en ung flicka på 1820-talet i en engelsk småstad. Historien tar fart när Mollys älskade far gifter om sig och Molly får en styvmor och en styvsyster. I likhet med Jane Austen visste Gaskell att det räcker med "tre eller fyra familjer i en småstad på landet" för att få till en fullödig berättelse. Tänk att en bok skriven på 1860-talet kan kännas så modern! Visserligen har reglerna för social samvaro ändrats en del, men människors psykologi är sig lik. Gaskell beskriver noggrant människors karaktärsdrag (Där samma människa får ha både goda och dåliga drag.), deras relationer och hur de interagerar med varandra. Allt beskrivs med underbart lätt hand och en lagom dos humor och ironi. Gaskell är också intresserad av det engelska klassamhället och beskriver skrankorna som skiljer klasserna åt och hur de kan överträdas. Att boken känns så modern beror nog också till en del på Gun-Britt Sundströms jättefina översättning! Betyg: EEEEE

P.S. Se också BBC:s teveserie som bygger på boken - den är också jättebra!

Drömlik actiondeckare med doft av Paris

Först blir jag irriterad på Anne Rambachs andra deckare "Doft av ondska" för att den är så orealistisk. Sedan börjar jag se den som en dröm eller saga och då blir det lite bättre. Vissa har haft invändningar mot att mordoffret är en verklig person (Angelina Jolie) men det tycker jag måste ingå i den konstnärliga friheten. Det yttras inte ett ont ord om Jolie i boken, utan hon tillägnas en närmast devot hyllning. (Är det bara jag, eller låter Rambach en viss ironi anas i denna hyllning?) I vart fall, Angelina Jolie blir skjuten på Rodinmuseet i Paris i samband med att parfymen "Enfer" (helvete) ska lanseras och journalisten Diane Harpmann nästlar sig in på kosmetikföretaget Aube för att ta reda på vem mördaren är. Deckarhistorien är egentligen en ganska klassisk whodunnit-historia och Rambach, som verkar inspirerad av Stieg Larssons Millenium-trilogi (som hon också nämner i boken), skapar en slags drömlik sagoactionthriller i hans anda. Hon får kanske inte upp spänningen riktigt på hans nivå, men miljöskildringarna från Paris kompenserar! Betyg: EEE+

P.S. Första delen om Diane Harpmann heter "Bombyx".

Besviken på Beckett

Jag älskade engelske Simon Becketts två första deckare om rättsantropologen David Hunter, "Dödens kemi" och "Skrivet i eld". Mina höga förväntningar på tredje delen "Whispers of the dead", infriades tyvärr inte. Boken utspelar sig helt i Tennessee, dit David Hunter begett sig för att fräscha upp sina kunskaper på "the Body Farm", en testanläggning där man studerar mänskliga kroppars förruttnelse. Anläggningens chef blir inkallad som expert i ett spektakulärt mordfall och tar med sig Hunter. Beckett har fortfarande ett bra språk, men det blir för många poetiska beskrivningar av soluppgångar över Smoky Mountains, historien är inte tillräckligt originell och vältrandet i döda kroppar går till överdrift. Jag blir också väldigt trött på Hunters ältande och självömkande. Jag var redan tidigare skeptisk till "kursiva offer", men efter kampanjen på bokhora.se har jag även blivit överkänslig mot "kursiva mördare", här till på köpet skrivet i andra person singular. (Resten av boken är berättad i jag-form med Hunter som berättare.) OK, bortsett från dessa invändningar är "Whispers of the dead" en typisk psykopatdeckare i amerikansk stil (trots att den alltså är skriven av en engelsman) som ger en stunds spänning och underhållning. Betyg: EEE

Klassiker för barn och vuxna

Man behöver inte vara barn för att njuta av A.A. Milnes klassiker "Winnie the Pooh"/"Nalle Puh". Jag menar nu de ursprungliga, riktiga böckerna - inte några debila Disneybilderböcker (eller filmer)! Jag har lyssnat på den första boken på engelska i inlevelsefull uppläsning av Bernard Cribbins (som för övrigt spelade Gertrude Stein i "Picassos äventyr"). I likhet med Tove Jansson kunde Milne den svåra konsten att skriva böcker som är lika roande och berörande för barn som för vuxna. Betyg: EEEEE

Den amerikanska mardrömmen och den nordiska sommardrömmen

I min bokcirkel har vi över sommaren läst två böcker: "Revolutionary Road" av Richard Yates och "Sommarboken" av Tove Jansson.

Frank och April Wheeler förefaller vara det idealiska 50-talsparet: han jobbar på kontor på Manhattan, hon är hemmafru i förortsvillan och tar hand om de två barnen. Men Frank vantrivs på sitt jobb och April vill inte alls vara hemmafru. De börjar planera för att flytta till Paris, där April ska försörja familjen och Frank i lugn och ro ska fundera ut vad han egentligen vill göra. "Revolutionary Road" av Richard Yates var lite bortglömd tills filmen med Kate Winslet och Leonardo DiCaprio kom, men nu har den återfått sin välförtjänta klassikerstatus. Den är fantastiskt välskriven och skickligt konstruerad. Jag tyckte den var lite som en teaterpjäs: genom små skiftningar, ofta i dialogen, märker man att handlingen långsamt ändrar riktning. Handlingen påminner också om "Ett dockhem". Det som drar ned betyget för mig är att boken har en temposvacka i mitten, att historien inte berättas mer ur Aprils perspektiv och att den slutar som den gör. I bokcirkeln blev betyget 3,8. Mitt betyg: EEEE

OBS! Om du läser den svenska utgåvan - hoppa över förordet! Alla i bokcirkeln ångrade att de läst det innan de läste boken!! Jag läste dock på engelska och i den pocketutgåvan fanns inget förord.

"Sommarboken" av Tove Jansson blev mitt honorar när jag fick två dikter publicerade på tidningen Vi:s barnsida som 12-åring. Jag har älskat den sedan dess. Den handlar om den lilla flickan Sophia och hennes gamla farmor, som tillbringar somrarna tillsammans på en skärgårdsö. I korta kapitel, som är som noveller, beskriver Jansson med sin oefterhärmliga blandning av melankoli och underfundig humor livet på ön och samspelet mellan barnet och den gamla kvinnan. En tjej i bokcirkeln tyckte att den vore nyttig läsning för alla curlingföräldrar för den handlar mycket om hur man ger barn frihet att växa samtidigt som man ger dem trygghet och kärlek. Bokcirkelns betyg blev 3,75. Mitt betyg: EEEEE

Mästarinnan är tillbaka

Äntligen! Patricia Cornwell är tillbaka på banan med "Scarpetta" (på engelska) och är åter härligt läsvärd. Cornwell har flyttat rättsläkaren Kay Scarpetta och hela gänget runt henne (den överintelligenta systerdottern Lucy, den buffliga polisen Marino och profileraren Benton) till New York där de alla blir inblandade i samma mordfall. Cornwell har tonat ned Lucy och Marino (som blev mer och mer bisarra i de tidigare böckerna) och öser på med det vanliga: psykopater och superavancerad kriminalteknik. Härligt! Betyg: EEEE

Slaughter håller stilen

Jag har råkat läsa fjärde och femte delen i Karin Slaughters Grant County-serie i fel ordning. "Faithless" är tydligen den femte delen och "Indelible", som jag läst nu, är den fjärde. I "Indelible" berättas två historier: en i nutid där ett blodigt gisslandrama äger rum på polisstationen i Heartsdale och en femton år tillbaka i tiden, då rättsläkaren Sara Linton och polischefen Jeffrey Tolliver är nykära och tillsammans åker till Jeffreys hemstad i Alabama. Där blir Jeffreys bästa vän misstänkt för mord och Sara och Jeffrey blir kvar lite längre än de tänkt sig. Karin Slaughter håller stilen och den här boken är lika bra som de andra i serien. Betyg: EEEE

Emilie du Châtelet - ett okänt geni

Jag älskar den här typen av böcker, som på ett vederhäftigt och lättillgängligt sätt berättar om verkliga personer och händelser! "Emilie och Voltaire - Upplysningens stora kärlekshistoria" av David Bodanis handlar om den kände upplysningsförfattaren Voltaire och hans älskarinna Emilie du Châtelet, som var ett snille inom matematik och fysik. Att hon som kvinna överhuvudtaget hade någon möjlighet att ägna sig åt dessa ämnen berodde givetvis på att hon var rik och kom från överklassen. Trots detta var det inte lätt. Alla universitet och vetenskapsakademier var stängda för kvinnor och fördomarna mot kvinnor var starka. Naturvetenskap var inte Voltaires starka sida, men han uppskattade Emilies intelligens och espri. De båda träffades i början av 1730-talet, blev störtkära och inledde ett förhållande som kom att vara från och till fram till Emilies för tidiga död i barnsäng vid 43 års ålder. Bodanis skriver på ett mycket underhållande och sympatiskt sätt om dessa båda personer och deras dramatiska liv. Vetenskapshistorien hålls på en lagom enkel nivå för en humanist och fokus ligger på människorna. Betyg: EEEE+

"Oliver Twist" i fin uppläsning

Jag har lyssnat på megaklassikern "Oliver Twist" av Charles Dickens som ljudbok i mycket bra uppläsning av Michael Nyqvist. För den som inte känner till historien handlar den om den föräldralöse pojken Oliver Twist som växer upp på barnhem. Efter att ha blivit särskilt illa behandlad rymmer han och hamnar hos hälaren Fagin i London. Där försöker man göra ficktjuv av Oliver, men han är så god och renhjärtad att det misslyckas. Inte så realistiskt kanske, men i övrigt ger Dickens en skrämmande verklig bild av misären och fattigdomen i 1800-talets England. Det som gör boken så bra och till en välförtjänt klassiker är bl.a. att Dickens berättar om eländet med stor humor, men utan att gå till sådana överdrifter i sina karikatyrer som han gjorde senare (t.ex. i Mysteriet Edwin Drood), samt att han håller ihop berättelsen i tid och persongalleri. Det blir aldrig så vindlande och myllrande att man inte hänger med. Betyg: EEEE+

Överklassdam försvunnen på parisisk kyrkogård

På semester i Frankrike ska man givetvis läsa franska deckare! Nu har jag läst andra delen om bokhandlaren Victor Legris: "La disparue du Père-Lachaise" ("The disapperance at Père-Lachaise") av Claude Izner. Det är 1890 och Victor får besök av sin före detta älskarinnas kammarjungfru. Hon påstår att hennes matmor har försvunnit under ett besök på kyrkogården Père-Lachaise i Paris. Victor tar det först inte så allvarligt, men när allt fler mystiska saker händer får han lov att börja undersöka saken. Deckarhistorien är egentligen ganska skickligt konstruerad, men presentationen av den är lite för tydlig och oelegant. Liksom i första delen är beskrivningen av Paris bra, men även den känns lite överdriven i den här boken. Izner pressar in beskrivningar av så många delar av Paris att det blir för mycket. Något jag gillar bättre i den här boken än i den förra är dock beskrivningen av Victors självständiga konstnärsflickvän och deras förhållande. Boken gick bra att läsa på franska, trots att det var en hel del ord som jag inte förstod. Betyg: EEE