Jag hade sett fram emot att läsa "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery och blev glad när förlaget Sekwa erbjöd sig att skicka den till mig. Tyvärr blev jag väldigt besviken när jag började läsa. Boken handlar om två personer som bor i samma hus i ett tjusigt Pariskvarter: den 12-åriga Paloma och den medelålders portvaktstanten Renée. Paloma är överintelligent och brådmogen och tänker ta livet av sig på sin 13-årsdag. Renée är självlärd inom filosofi, konst, litteratur m.m. och gör allt för att dölja sin bildning för omgivningen. Båda är totalt osannolika personligheter. Jag har nu läst 128 sidor och de två huvudpersonerna har ännu inte mötts och eftersom jag nu tänker sluta läsa vet jag inte vad som händer när de väl gör. Jag hoppas något händer för hittills har det mest varit djupa tankar (författaren är filosofilärare och det märks) och överklassförakt. Jag är ingen överklasskramare men den här boken får mig att tänka "Ja, men de är ju människor de också!!". Alla de rika och tjusiga invånarna i husets paradvåningar framställs som karikatyrer och schabloner. Enligt Tidningen Vi skildras människorna i huset med "en underbar humor", men den går mig spårlöst förbi. Betyg: E
Synd att du slutade läsa för första halvan är seg, det håller jag med om. Det är sen den blir underbar och andra halvan lyfter den första halvan.
SvaraRaderaKanske ta upp den igen? Det borde vända ganska snart så långt som du kommit.
/Boktoka
Jag får se om jag ger den en chans till senare!
SvaraRaderaI sin recension i DN idag (9 maj)tyckte Jonas Thente att det var den första delen som var bäst... Talar inte för att det ska vara värt att plocka upp den igen! Men är jag verkligen den enda som inte gillar den!?!
SvaraRaderaJag har läst hela, och har också svårt att förstå vad som är så bra med den... På något sätt känns den inte äkta för mig.
SvaraRadera