Hanna Hellquist sällar sig till författarskaran som skriver om sina excentriska pappor. Om man läser Hellquists krönikor i DN känner man redan till hennes djurtokiga pappa och trygga mamma med den allergiska pojkvännen Göran. I "Karlstad Zoologiska" berättar Hellquist i mycket korta kapitel om sin uppväxt. Hennes stil är lättsam och anekdotisk, men ibland bränner det till, som när hon lakoniskt skriver att hon aldrig känt sig trygg med sin pappa. I övrigt blir jag (som var en sådan som var tvungen att rädda alla daggmaskar på skolvägen när det regnat) lätt illa berörd av alla djur som dör. De trampas ihjäl, kläms ihjäl, torkar ihjäl, drunknar, skjuts, äts upp av ormar och blir påkörda. Hellquist skriver bra och jag gillar egentligen hennes stil, men det känns som om hon haft lite svårt att bestämma sig för vilken slags bok hon vill skriva. Det viktiga försvinner lätt bland alla lustiga djuranekdoter. Betyg: EEE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar