2 x tio-i-topp 2008

I år gör jag två tio-i-topp-listor: en för deckare och en för övriga böcker.

Bästa deckare 2008

1. "Skrivet i eld" av Simon Beckett
2. "Dödens mästarinna" av Ariana Franklin
3. "The Brass Verdict" av Michael Connelly
4. "Locked rooms" av Laurie R. King
5. "Terror" av Håkan Östlundh
6. "Skumtimmen" av Johan Theorin
7. "Messenger of truth" av Jacqueline Winspear
8. "Danteklubben" av Matthew Pearl
9. "Den hand som skälver" av Kjell Eriksson
10. "Svarta sinnen" av Ian Rankin

Bästa övriga böcker 2008

"Atonement" ("Försoning") av Ian McEwan

"Att tro på Mister Pip" av Lloyd Jones

"Ursprunget" av Li Li

"No tears for queers" av Johan Hilton

"Jane Austen" av Carol Shields

"The Crimson Petal and the White" av Michael Faber

"Boktjuven" av Markus Zusak

"Ivans återkomst" av Tawni O’Dell

"Shakespeare’s wife" av Germaine Greer

"Silveråldern" av Cao Xuequin

Mitt nyårslöfte är att jag ska låna så många böcker som möjligt på biblioteket under 2009 i stället för att köpa dem. (Jag har redan börjat!)

GOTT NYTT ÅR!

Här ska jag sitta och läsa i sommar!

700 sidor Rebus i ett svep

Nu har jag läst ut min tjocka julhelgsbok "Rebus: The St Leonard's Years" av Ian Rankin. Det är en samlingsvolym med tre av Rankins tidiga 90-talsdeckare: "Strip Jack", "The Black Book" och "Mortal Causes". De här tre Rebus-deckarna är tyvärr ganska tråkiga, framför allt den första, som handlar om en parlamentsledamot som fastnar i en räd på en bordell. Den andra, som bl.a. handlar om en nedslagen poliskollega och en gammal, ouppklarad hotellbrand, är bäst, medan den tredje känns mest daterad, upplagd som den är kring Nordirlandkonflikten (och dessutom ingår datahackers på 486:or och försvunna datadisketter i plotten). Men, men, det är charmiga Edinburgh-beskrivningar och det är ju lite kul att läsa tre i rad för man kommer ihåg alla bipersonerna i form av Rebus trevliga och otrevliga kollegor, dambekanta, m.fl. Rebus eviga fiende Big Ger Cafferty är givetvis med. Betyg: EE+

DN:s jultävling

Med lite hjälp av familj och vänner har jag nu listat ut alla svaren (tror jag!) i DN:s decembertävling "Illustrerade klassiker". Alla ledtrådarna ligger på DN:s hemsida och man har till den 29 december på sig om man vill vara med och tävla om bokpaket!


På julafton gjorde jag också ett försök att lösa SvD:s citattävling med operatema, men den var alldeles för svår...

Nu ägnar jag mig åt att läsa gamla Ian Rankin-deckare i stället!

GOD FORTSÄTTNING!

Lysande, Dickens!

Nere i magasinet i källaren på Uppsala stadsbibliotek hittade jag en 1970-talsutgåva av Charles Dickens "Lysande utsikter" ("Great Expectations"). Den var väl värd att leta rätt på! Jag har nog inte läst Dickens sedan jag var i tonåren. Jag tror att jag då läste och gillade "Oliver Twist", och försökte men inte tog mig igenom "Little Dorrit", men jag kan minnas fel. "Lysande utsikter" handlar i alla fall om Pip, som är föräldralös och växer upp hos sin otäcka syster i en liten by på engelska landsbygden. Systerns man är en snäll smed och Pip skulle nog vara nöjd med att bli smedslärling, bo kvar i byn och gifta sig med grannflickan, om det inte var så att han av en slump kallas till en fin dam för att bli lekkamrat till hennes högfärdiga fosterdotter Estella. Pip blir besatt både av Estella och av det fina liv han får en inblick i. Som tur är får han några år senare en chans att bli en gentleman när en anonym välgörare skänker honom en stor summa pengar. Pip ger sig av till London och lägger sitt gamla, simpla liv bakom sig. Men Estella kan han inte glömma och chansen att hon ska vilja se åt honom ökar förstås när han blivit en fin herre. "Lysande utsikter" är klart värd sin klassikerstatus och jag hade stort nöje av att läsa den! Betyg: EEEE

När Dickens kom till Söderhavet

Berättaren i "Att tro på Mister Pip" av Lloyd Jones heter Matilda och hon är 13 år när historien börjar. Matilda bor på en krigshärjad ö i Stilla Havet. När skolläraren ger sig av träder den ende vite mannen i byn, Mr Watts, in i hans ställe. I brist på andra böcker läser han "Lysande utsikter" av Charles Dickens för barnen och låter dessutom barnens föräldrar och släktingar komma till skolan och berätta om sådant de känner till. Redan efter några få sidor var jag fast i den här boken, som fick mig att både skratta och gråta. Med ett utsökt vackert språk (mycket väl översatt av Olov Hyllienmark) berättar den om fantasins och litteraturens makt och magi, om människors relationer, om saknaden efter försvunna föräldrar, om krigets vansinne och mycket mer. Min enda lilla invändning är att jag tycker att boken tappar lite i koncentration mot slutet, men jag ger ändå högsta betyg! Betyg: EEEEE

P.S. Den här boken skapar givetvis en stark önskan att läsa "Lysande utsikter" också, så nu har jag lånat den på biblioteket!

P.S.2 Här kan man läsa mer om författaren Lloyd Jones och ön Bougainville där boken utspelar sig.

P.S.3 Läs också "En halv gul sol" av Chimamanda Ngozi Adichie.

Bittert besviken på sista Emily-boken

Sista delen i L.M. Montgomerys serie om Emily Starr heter "Emily's Quest" och är, vad jag vet, inte översatt till svenska. Efter att ha läst den på engelska (med härligt Harlequin-kitschig framsida) förstår jag varför. "Emily's Quest" har väldigt lite av charmen och humorn från de tidigare böckerna i serien (eller Anne på Grönkulla-serien). Som erfaren Montgomery-läsare har man förstått från första boken hur det ska gå: Emily blir framgångsrik författare och gifter sig till slut med barndomsvännen Teddy. Tyvärr hade Montgomery inte så mycket annat att fylla boken med, så den är ganska långtråkig. Emily bor kvar med mostrarna på släktgården och reser aldrig längre bort än till närmsta stad. Hon skriver hela nätterna, hon beundrar naturens skönhet, hon trånar efter Teddy, hon sköter lite hushållsarbete, avfärdar några oönskade beundrare och sen händer det inte så mycket mer... Jo, ett tag är hon förlovad med fel man och sedan förlovar sig bästa vännen Ilse också med fel man (gissa vem!), men det ordnar upp sig så att alla gifter sig med rätt person. (Utom Emilys stackars f.d. fästman som försvinner utomlands och ut ur historien.) Åh, vad synd att den här boken inte var bättre! Betyg: EE

P.S. De första delarna heter "Emily of New Moon" och "Emily climbs". På svenska delades de upp på tre delar: "Emily", "Emily och hennes vänner" och "Emily på egna vägar".

Connelly sammanför Haller och Bosch

I Michael Connellys senaste bok "The Brass Verdict" är försvarsadvokaten från "The Lincoln Lawyer" ("I lagens limo"), Mickey Haller, huvudperson. Efter ett års frånvaro från advokatjobbet får han plötsligt ärva en hel praktik med ett trettiotal klienter, inklusive en stenrik Hollywoodprocudent som är åtalad för att ha mördat sin fru och hennes älskare. Det är ju bra för Haller, men anledningen till att han får ärva är tråkigare: hans gamle vän och kollega som ägde byrån har blivit mördad. Polisen, med Harry Bosch i spetsen, utreder mordet och är övertygade om att mördaren är någon av advokatens klienter, som nu alltså är Hallers.

Som vanligt när Connelly skriver är det välskrivet, spännande och skickligt hopkommet. I likhet med "The Lincoln Lawyer" är "The Brass Verdict" mer en rättegångsroman än en deckare. Det är kul att Connelly till slut sammanför Haller och Bosch. De två hör ju ihop på ett sätt som man som läsare känner till om man följt hela Bosch-serien! Det är också lite intressant att se hur Connelly får ihop det när han vill beskriva hur en skicklig försvarsadvokat "vinner" ett mål genom att trixa så att en klient går fri, samtidigt som hans och läsarnas rättvisekänsla inte kan acceptera att en mördare ska gå ostraffad. Lösningen blir lite för mycket "öga för öga" för min smak... Men det är en mindre invändning, eftersom detta är underhållslitteratur och inte ett debattinlägg. Betyg: EEEE

Chick-litt i deckarform

Efter att ha läst gott om chick-litt-författaren Jennifer Weiner på Bokhora.se tog jag mig an "Perfekta hemmafruar". Den handlar om New York-tjejen Kate som inte fattar hur hon plötsligt hamnat med man och tre barn i en förortsvilla i Connecticut. Hon har slutat på sitt journalistjobb och känner sig misslyckad jämfört med de andra, perfekta hemmafruarna i Upchurch. När en av grannfruarna blir mördad och det är Kate som upptäcker kroppen, får hon en anledning att aktivera hjärncellerna igen och försöka ta reda på vad som hänt. Som deckare är historien sådär - den blir rätt tjatig och jämntjock. Men uppblandat med lite humoristisk chick-litt i form av tillbakablickar på singeltiden på Manhattan med bästa väninnan Janie och snygga grannen Evan och Kates halvdana försök att passa in bland hemmafruarna i förorten blir det ganska underhållande. Synd bara att boken är plågsamt dåligt översatt! Ibland så dåligt att man inte förstår vad som menas. Läs den på engelska! (Då heter den "Goodnight Nobody".) Betyg: EEE

Världens tråkigaste bok

Som tur var kunde jag inte vara med på bokcirkeln denna gång heller (Jag ska bli bättre nästa år!!), så jag slapp läsa ut "Theres" av Steve Sem-Sandberg. Jag läste dock till sidan 234, så jag kämpade mig i alla fall i genom halva boken. Detta måste vara en av de tråkigaste böcker jag gett mig i kast med! Enligt framsidans reklamtext tyckte någon på DN att "Theres" var en av de bästa svenska romanerna som kommit ut de senaste 30 åren, så tydligen finns det olika åsikter i denna fråga... "Theres" kom ut 1996 och handlar om Ulrike Meinhof och Röda-Armé-fraktionen. Trots att det inte är ett ämne som intresserar mig särskilt borde det innehålla tillräckligt med spänning för att skapa en läsbar roman, men det har Sem-Sandberg inte lyckats med. Det är inte särskilt vackert språk eller något särskilt intressant formmässigt med denna roman heller. (Den är tillkrånglad i formen, men inte på något sätt som gör den intressantare.) Betyg: E

Underhållande biografi över Klara Johanson

Carina Burman tecknar i "K.J. En biografi över Klara Johanson" en intressant bild av den numera rätt okända journalisten, kåsören, essäisten m.m. Klara Johanson (1875-1948). K.J. var en ovanlig människa på många sätt: hon var en av de första kvinnliga studenterna vid Uppsala universitet, hon försörjde sig efter studietiden på sitt skrivande och hon levde öppet som lesbisk. Som person var hon intelligent och hade humor, men hon var också osällskaplig och ovillig att ingå i kollektiv. Jag tycker mycket om Carina Burmans sätt att skriva och det är det som gör denna biografi så njutbar. Det är också jätteintressant att lära sig mer om det tidiga 1900-talets kvinnliga nätverk. Betyg: EEEE

P.S. Läs också "Kvinnor på gränsen till genombrott" av Ulrika Knutson!

Li Li får Svenska Dagbladets litteraturpris 2008

Grattis till svensk-kinesiska poeten Li Li som får Svenska Dagbladets litteraturpris för diktsamlingen "Ursprunget"! Läs mer här. Jag gav "Ursprunget" högsta betyg i min recension i våras.

Grabbiga Stockholmsnoveller

Jag vet inte varför, men ofta när jag läser novellsamlingar gör jag ett uppehåll och lägger ifrån mig boken några månader. Så gjorde jag också med Jonas Karlssons "Det andra målet" och eftersom jag lyssnade på den som ljudbok kunde jag inte ens bläddra tillbaka och fräscha upp minnet. Det var lite synd för olika personer återkommer och berättelserna knyts ihop. Jag läste nu att novellerna kom till när Jonas Karlsson egentligen höll på att skriva en pjäs. Det är lustigt, för när jag lyssnade på dem (i Karlssons egna, eminenta uppläsning) tänkte jag att de i vissa fall skulle gjort sig bättre som dramatik. Karlsson är duktig på att skriva dialog och på att låta dialogen driva handlingen. Novellerna är i alla fall välskrivna och trevliga, men lite för "smarta". Jag irriterar mig ibland på de alltför fiffiga poängerna, som dessutom ofta gör historierna väldigt orealistiska, fastän de utspelar sig i en väldigt realistisk miljö: bland vanliga människor i ett nutida Stockholm. En andra invändning är att novellerna känns rätt "grabbiga", vilket gjorde dem mindre intressanta för mig. Betyg: EE+

70-talsdeckare av Antonia Fraser

Innan min amerikanska vän Dianne satte "Quiet as a nun" i handen på mig inför flygresan hem från USA hade jag bara läst faktaboken "Marie Antoinette" av Antonia Fraser. Men tydligen har hon skrivit en hel deckarserie med journalisten Jemima Shore i huvudrollen. "Quiet as a nun" är första delen och den är skriven 1977. Den utspelar sig nästan helt och hållet på ett nunnekloster, där Jemima gick i skola som barn. Trettio år senare kallas hon tillbaka av abedissan som vill ha hennes hjälp att undersöka en nunnas mystiska död. Det är ganska charmigt skrivet, men historien är lite för konstlad. Det blir för mycket av ensamma, nattliga besök i medeltida torn, underjordiska gångar och kryptor. Men som flygplansläsning funkade det hyggligt! Betyg: EEE

Laurie R. King-återfall!

På min USA-resa fick jag äntligen tag på den Mary Russell-deckare som jag ännu inte läst: "The Moor". Som titeln och omslaget antyder återvänder Sherlock Holmes till Dartmoor i Devon och platsen där "Baskervilles hund" utspelar sig. Hans unga hustru Mary Russell lämnar sina teologistudier i Oxford för att hjälpa honom lösa ett nytt fall. En spöklik vagn och dito hund har setts på heden och när en man hittas död krävs en expert (eller två) för att lösa fallet. Jag är ingen Conan Doyle-fan och har vaga minnen av "Baskervilles hund", men man kan njuta helt och fullt av "The Moor" ändå. Det är roligt, charmigt, spännande och välskrivet, som de flesta av Kings böcker. (Det är egentligen bara "A letter of Mary" som jag blivit besviken på.) Betyg: EEEE

P.S. Såg att "The Moor" finns på Bokus nu också.

Gamla älsklingar

Jag har tagit upp en kartong med min ungdoms älsklingsböcker från källaren. Äntligen har jag plats att ha dem framme! Det är bl.a.:

• "Anne på Grönkulla"-serien och "Emily"-serien av L.M. Montgomery
• "Lilla huset i stora skogen"-serien av Laura Ingalls Wilder
• "Agnes Cecilia - en sällsam historia", "Tordyveln flyger i skymningen", "Skuggan över stenbänken"-serien och "I klockornas tid" av Maria Gripe
• "Godnatt Mister Tom" av Michelle Magorian
• "Unga kvinnor" av Louisa M. Alcott
• "Momo - eller kampen om tiden" av Michael Ende
• och så några av mammas gamla 50-talsflickböcker: "Flickan i radhuset", "Hejdå Lena", "En ovanlig flicka" och "Rumskamrater"

Jag började direkt med att läsa om "Emily"-serien och upptäckte till min stora förtjusning att det finns en del som inte översatts till svenska: "Emily's Quest". Den kanske jag kan köpa i USA!

Två inte ens halvlästa böcker

Jag har lagt ifrån mig två böcker efter att ha läst 60 respektive 160 sidor. Inte för att de är dåliga utan för att de är lite mer krävande än vad jag orkar med just nu.

Den första boken är "Allt" av Martina Lowden. Denna självbiografiska debut blev omdiskuterad och rosad och jag ville läsa lite i den för att jag också hade velat vara ett sånt där genialiskt och bildat underbarn som hon verkar vara. Men jag tröstar mig med att det nog är jobbigt också att vara så där begåvad... (Eller är hon bara pretto, som jag hört andra tycka?)



Göran Rosenbergs "Friare kan ingen vara" (från 1991, men i uppdaterad och utvidgad utgåva) ville jag läsa eftersom det pratas så mycket om USA nu inför valet och för att jag ska åka dit om några dagar. Det är välskrivet och jätteintressant om hur den amerikanska mentaliteten vuxit fram, men det är lite för kompakt läsning just nu. Kanske läser jag lite mer när jag kommit hem från USA?

Arabisk chick-lit

"Flickorna från Riyadh" av Rajaa Alsanea handlar om Gamra, Michelle, Sadim och Lamis, som är fyra unga överklasskvinnor i Saudiarabien. Liksom unga kvinnor på andra håll i världen är de intresserade av killar, musik, teveserier, mode och smink. Eftersom de lever i ett samhälle där kvinnor inte får gå ut utan slöja och där killar och tjejer har få möjligheter att mötas, sköts det mesta av flirtandet via telefon och internet. De måste också vara beredda på att inte bara behöva vinna killens hjärta, utan också hela hans släkts godkännande. Boken är inget litterärt mästerverk, men det är intressant att få en inblick i denna okända och svårbegripliga värld. Betyg: EEE

Kallt och dystert i Reykjavík

"Vinterstaden" av Arnaldur Indriðason är femte delen i serien om polismannen Erlendur och hans kollegor i Reykjavík. En iskall januaridag hittas en tioårig pojke mördad på en gård till ett dystert förortshus. Pojkens mamma är från Thailand och alla utgår direkt från att dådet har rasistiska motiv. Rasism och främlingsfientlighet är således temat i boken. De flesta som polisen intervjuar har åsikter, positiva eller negativa, om invandring och invandrare. Det tar orimligt stort utrymme i boken och är inte tillräckligt upprörande, välformulerat eller aktuellt för att väcka mitt intresse. Behållningen i boken är, som alltid hos Indriðason, skildringen av Reykjavík. Betyg: EE+

En boktjuv att älska

"Boktjuven" av Markus Zusak är klassificerad som ungdomsbok, men ingen vuxen får låta sig avskräckas av det! Boken är inte ens kort eller särskilt lättläst. Däremot är den otroligt bra! Boktjuven heter Liesel Meminger och hon kommer till sina fosterföräldrar Hans och Rosa Hubermann på Himmel Strasse strax före andra världskrigets utbrott. Hon är då en mager, smutsig, avog, nioårig analfabet, som just mist sin bror och lämnats bort av sin mor. Hos Hans och Rosa får hon ett nytt hem, visserligen fattigt, men inte kärlekslöst. Hennes fosterfar lär henne att läsa och det väcker en stor kärlek till böcker hos henne. En kärlek så stark att hon blir tvungen att stjäla... Berättare i boken är döden själv, som med en lätt galghumor beklagar sig över att han hade så mycket att göra de där åren. Boken är sorglig utan att bli outhärdlig och rolig utan att bli smaklös och den berättar på ett lysande språk om några svarta år i mänsklighetens historia. Betyg: EEEE+

P.S. Läs också "Sophie Scholls korta liv" av Hermann Vinke och Zenia Larssons trilogi "Skuggorna vid träbron", "Lång är gryningen" och "Livet till mötes". De hörde till mina favoritböcker redan i tonåren.

Nyöversatt Rankin

"Svarta sinnen" ("Black and Blue") av Ian Rankin är skriven 1997, men har inte kommit i svensk översättning förrän nu. Det är en bok i Rankins långa serie om kommissarie Rebus i Edinburgh. Jag har tidigare skrivit att Rankins tidigare böcker känns daterade, men så är inte fallet med den här. Upplägget är ganska klassiskt: en aldrig fångad seriemördare från 1960-talet får en efterföljare i nutid. Rebus blir besatt av båda fallen och sätter igång med egna efterforskningar. Dessutom utreder han mordet på en oljeriggsarbetare från Aberdeen och förföljs av ett TV-team. Inte så konstigt att Rebus sover dåligt och dricker lite väl mycket öl och maltwhisky... Som vanligt har han också problem med auktoriteterna och kvinnorna i sitt liv. Det känns tryggt! Översättningen är jag inte riktigt förtjust i, så jag rekommenderar läsning på engelska. Betyg: EEEE

Konstlat och irriterande av Maria Ernestam

"Kleopatras kam" av Maria Ernestam var den senaste boken vi läste i min bokcirkel. Tyvärr missade jag återigen träffen, men jag har hört att de andra i cirkeln var lika lite förtjusta som jag. "Kleopatras kam" handlar om de tre vännerna Mari, Anna och Fredrik som startar ett företag tillsammans. De har bred kompetens och företagets affärsidé är att lösa alla slags problem för klienterna. De ställs dock inför ett moraliskt problem när en äldre dam vill att de ska mörda hennes brutale make. Upplägget känns väldigt konstruerat och jag irriterar mig ständigt på små detaljer som inte känns trovärdiga. Det är väl sådant som man inte märker när böcker handlar om fjärran länder och forna tider, men när det utspelar sig i nutid i Stockholm blir det störande för mig. Jag gillar alltså inte upplägget och jag tycker inte att personerna är trovärdiga eller särskilt intressanta. De tre huvudpersonerna förses alla med mer eller mindre traumatiska bakgrundshistorier, men för att spänningen ska hållas uppe får man inte riktigt veta vem som varit med om vad. Det är också väldigt oklart i boken om vissa personer är verkliga och levande. Det är väl tänkt att skapa spänning, men resultatet blir att man känner sig förvirrad och lurad som läsare. Om det inte hade varit för bokcirkeln hade jag lagt ifrån mig den här boken efter mindre än 100 sidor. Nu tvingade jag mig vidare och betyget segar sig upp till en 2:a för att den blev lite mer spännande mot slutet. Betyg: EE

P.S. "Kleopatras kam" påminde mig om "Skam" av Karin Alvtegen, som jag aldrig läste ut...

P.S. 2 Andra har gillat den här boken, t.ex. på Bokhora

En ny favorithjältinna!

Jag hade hört gott om "Dödens mästarinna" av Ariana Franklin och jag blev inte besviken! Huvudpersonen, den begåvade, unga läkaren Adelia Aguilar, kommer år 1171 från Salerno till Cambridge för att hjälpa till att lösa morden på fyra små barn. Adelia är nämligen specialist på att undersöka de döda och tolka spåren som deras mördare lämnat på deras kroppar. Som ogift kvinna och läkare i sällskap med en judisk och en muslimsk man blir Adelia inte mottagen med öppna armar av alla i den inskränkta småstaden, där folket är i upprorsstämning och anklagar den judiska befolkningen för morden. Men Adelia får också några verkliga vänner som uppskattar henne och hennes kunskaper. Ariana Franklin (en pseudonym för Diana Norman) skriver bra och översättningen är utmärkt. Jag älskar blandningen av lågmäld humor, historisk miljö, en inte alltför komplicerad politisk intrig och en jättespännande deckarberättelse! Betyg: EEEE+

Nobelpriset till Le Clézio

Jag har inte läst något av Le Clézio, men nu blir jag lite sugen på att läsa "Afrikanen" eller "Allt är vind". Kanske något att önska sig i födelsedagspresent eller julklapp? Tills dess ska de väl ha hunnit trycka upp lite fler exemplar, för just nu är de förstås slut. För den som inte orkar läsa så mycket finns det som tur är genvägar, se här!

Del 4 och 5 om kommissarie Chen i Shanghai

Jag är tyvärr inte lika begeistrad över Qiu Xiaolongs böcker om kommissarie Chen i 1990-talets Shanghai längre. Den första boken tyckte jag mycket om för dess långsamma tempo, men nu tycker jag att det blir lite tråkigt. Det vore nog okej om det inte vore för alla komplicerade korruptionshistorier, som säkert är verklighetstrogna, men lite sega och svåra att hålla reda på.

Den fjärde boken i serien, "A case of two cities" utspelar sig dels i Shanghai, dels i USA, framför allt i Los Angeles och Saint Louis (författarens hemstad). Kommissarie Chen, som också är poet och översättare, beordras lämna en pågående korruptionsutredning för att med kort varsel leda en kinesisk författardelegation som ska på turné i USA. När en av deltagarna blir mördad i Saint Louis får Chen chansen att återförenas med sin amerikanska väninna och poliskollega Catherine Rohn. Historien är lite rörig och lite tråkig, men det är inte direkt dåligt. Jag gillar all kinesisk poesi som är insprängd i berättelsen överallt! Betyg: EEE

Den femte delen i serien, "Red Mandarin Dress" är tudelad: den första halvan är lite långsam, men sedan sätter kommissarie Chen fart och tjoff, tjoff, tjoff, så är fallet med Shanghais första seriemördare löst! Mördaren stryper unga kvinnor och lämnar dem på offentliga platser enbart iförda röda, sönderrivna sidenklänningar i gammaldags modell. Det är lite kul att läsa en deckare som inte har psykologin som självklar utgångspunkt för lösningen av ett seriemordsfall, eftersom psykologi fortfarande sågs med misstänksamhet i Kina på 90-talet. Som vanligt äts det fantastiskt mycket god (och även väldigt äcklig) mat och skildringen av kommissarie Chen och hans kollega Yu är sedvanligt sympatisk. Betyg: EEE+

Elegant och humoristiskt om Venedig

Med "Djupt vatten" ("A Sea of Troubles") fortsätter amerikanska Donna Leon sin charmiga deckarserie om Venedigbaserade kommissarie Brunetti. I den här boken kallas kommissarien lite bortanför stadsgränsen när en fiskare och hans son hittas mördade på sin båt på ön Pellestrina. Leon skriver lättsamt, elegant och humoristiskt, men alltid mot en allvarsam fond av det korrumperade italienska samhället. Som vanligt interfolieras det seriösa polisarbetet av delikata måltider och lite trivsamt småprat med den sympatiska hustrun Paola. I den här boken börjar dock Brunetti bli lite oroväckande intresserad av vackra sekreretaren signorina Elettra på polisstationen. Trots en mycket dramatisk upplösning av historien känns dock inget riktigt farligt i Leons böcker. Betyg: EEE+

Kjell Eriksson x 2

"Den hand som skälver" är åttonde delen i Kjell Erikssons deckarserie med Uppsalapolisen Ann Lindell i huvudrollen och det är en av de allra bästa! Huvudingredienserna är ett försvunnet kommunalråd, en mördad nazist och en avsågad kvinnofot. Kommunalrådet Sven-Arne Persson gick ut från ett sammanträde 1993 och har inte setts till sedan dess. Men en dag blir han igenkänd på gatan i den indiska staden Bangalore av en gammal granne. Samtidigt håller Lindells kollega Berglund på att återhämta sig från en operation och fördriver tiden med att fundera på ett över tio år gammalt olöst mord på en gammal man, som visar sig ha varit nazist under andra världskriget. Ann Lindell å sin sida undersöker var den avsågade kvinnofoten kan komma från och upptäcker att väldigt många ensamstående män på gårdarna i Roslagen har både vedkap och motorsåg. Som jag skrivit förut är det extra roligt att läsa Kjell Erikssons böcker när man känner till Uppsala, för miljöerna är exakt beskrivna. Men oavsett det kan man njuta av den spännande historien och fina språket. Betyg: EEEE+

Samma dag som jag hade läst ut "Den hand som skälver" fick jag fortsättningen, "Svarta lögner, rött blod" i ett paket från Ordfront förlag. Vilket sammanträffande! Jag vet fortfarande inte hur de fått tag på min adress, men den här gången kunde jag inte bli riktigt irriterad på dem för att de skickar böcker jag inte har beställt (läs mer här), för den här ville jag ju jättegärna läsa... Den är tyvärr inte lika bra som "Den hand som skälver". Den börjar med att Ann Lindell äntligen träffar en ny man (efter Roslagsbonden Edvard som hon haft svårt att komma över). Han heter Anders Brant och är journalist och sexatlet. Det vill sig dock inte bättre än att han försvinner iväg på en resa samtidigt som hans telefonnummer dyker upp i fickan på ett mordoffer. Ann Lindell vet förstås inte vad hon ska tro och trasslar till det för sig genom att inte berätta med en gång att hon känner Brant. Det är ett bra upplägg, men jag blir alltför irriterad på både Lindell och Brant för att riktigt kunna uppskatta boken. Det är kanske inget fel på psykologin; bara att personerna är så olika mig att det känns helt osannolikt hur de ältar och velar och har sig. Det roligaste är slutet (vad gäller Lindells och Brants kärlekshistoria, alltså) som är inspirerat av "Jane Eyre"! Sammanfattningsvis är det för mycket personliga relationsproblem och för lite härlig, spännande deckarhistoria! Miljöskildringarna, som denna gång även är från Brasilien, är som alltid bra. Boken kommer ut den 7 oktober. Betyg: EEE

Lite besviken på Denise Mina

Eftersom jag tyckt så mycket om Denise Minas tidigare böcker hade jag skyhöga förväntningar på del tre i serien om Paddy Meehan, "The Last Breath" ("Sista andetaget"). Boken utspelar sig 1990 och Paddy är framgångsrik krönikör på en dagstidning. Då dyker polisen upp på hennes trappa och berättar att hennes tidigare pojkvän Terry hittats mördad. Trots att de inte träffats på länge har han uppgett henne som sin närmast anhöriga och hon måste förstås börja nysta i vad som hänt. Jag blev alltså lite besviken, men det är trots det ingen dålig bok. Jag gillar att Denise Mina inte presenterar alla fakta på en gång utan allteftersom man läser får man en tydligare bild av Paddys liv och relationer. Denise Mina är fortfarande duktig på att skildra ett grått och skitigt Glasgow befolkat av riktiga människor. Det jag blev besviken på var nog att själva deckarhistorien är lite för otydlig och lite för seg. Det är först på slutet som det blir riktigt spännande. Betyg: EEE+

En givande djupdykning i det viktorianska London

Trots att Michel Fabers "The Crimson Petal and the White" är 900 sidor lång blir man besviken när den tar slut. Till skillnad från viktorianska romaner "de l'époque" är slutet inte tillrättalagt och man går länge och funderar hur det ska gå för huvudpersonerna. Den viktigaste personen i boken heter Sugar och är något så osannolikt som en prostituerad 19-årig litteraturkonnässör. Utöver att utföra sexuella tjänster som ingen annan prostituerad åtar sig kan hon diskutera finlitteratur och ge råd i affärer. Hon är alltså egentligen en osannolik person, men hon är så mänsklig och älskansvärd att man vill tro på henne. Hon blev intvingad i prostitution vid 13 års ålder av sin mor och hon hatar det. På lediga stunder skriver hon en bok om en prostituerad som på det mest bestialiska sätt mördar sexköpare. Sugar får en rik beundrare i William Rackham, motvillig arvtagare till ett parfymeriimperium. William blir så besatt av Sugar att han tar henne från bordellen och gör henne till sin älskarinna. Hemma i det stora huset i Notting Hill finns Williams sinnessjuka hustru Agnes och den oälskade dottern Sophie, som aldrig får märkas. Boken är skriven i en väldigt speciell stil där boken själv har den allvetande berättarrösten och ger instruktioner om vem av personerna vi bör följa. Om man inte stör sig på mycket "mustiga" skildringar av sex och andra kroppsfunktioner har man en härlig läsupplevelse framför sig! Betyg: EEEE+
P.S. På svenska har boken den knasiga titeln "Sugar - kvinnan som steg ut ur mörkret".

Positivt överraskad av "Myggor och tigrar"

Om det inte vore för bokcirkeln skulle jag aldrig ha läst Maja Lundgrens "Myggor och tigrar". Jag gillade "Pompeji", men blev lite trött på debatten om den här boken när den kom förra året och fick intrycket att utöver skvallervärdet var den rätt tråkig. Men nu har jag alltså läst den och blivit underhållen! Den är lite för lång, men för det mesta rolig och intressant att läsa. Maja Lundgren skriver bra. Sedan kan man tycka vad man vill om att hon lämnar ut manschauvinistiska kulturpersonligheter med namn och skriver att hon tror att hon får kodade budskap genom rubrikerna på Aftonbladets kultursida. Jag vet inte om det är mer OK att lämna ut andra om man lämnar ut sig själv mer och jag bryr mig inte om vad som är sant och inte. Jag utgår från att Maja Lundgren visste precis vad hon gjorde när hon skrev och lät publicera den här boken. För mig är det här en originell, välskriven och underhållande roman. Tyvärr missade jag bokcirkelns möte, så jag fick inte vara med och diskutera denna intressanta bok! Betyg: EEE+

Mary Russell i London

Det här är sista gången på ett tag som jag skriver om Laurie R. King, jag lovar! Men jag måste ju berätta att jag gått tillbaka i Mary Russell-serien och läst om del två och för första gången läst del tre.

"A monstrous regiment of women" är andra delen i serien. Den utspelar sig 1921 och Mary Russell ska precis fylla 21 och få tillgång till sitt arv. Det hindrar henne inte från att klä ut sig till ung man och tillbringa nätterna på Londons gator. En tidig morgon träffar hon en gammal kamrat från Oxford. Hon är engagerad i en ny, feministisk frikyrkoförsamling som leds av den karismatiska Margery Childe. Russell dras också in i Childes krets, men upptäcker snart att det händer konstiga saker där. Var kommer Childes alla pengar ifrån? Och är det en slump att flera av medlemmarna råkat ut för dödsolyckor det senaste året? Russell kastar sig över mysteriet för att slippa tänka på den stora frågan i sitt liv: Ska hon gifta sig med Sherlock Holmes? Han är den som står henne närmast och betyder mest för henne, men han är ju nästan fyrtio år äldre... Betyg: EEE+

"A letter of Mary" är tredje delen i Russell-serien och den som jag tyckt minst om hittills. Den är lite tråkig och deckarhistorien är inte tillräckligt bra. Det börjar bra med en kvinnlig amatörarkeolog som blir dödad i en trafikolycka bara timmar efter att hon överlämnat ett uråldrigt manuskript i Mary Russells händer. Russell och Holmes blir förstås misstänksamma och börjar misstänka att olyckan egentligen var ett mord. Det roligaste med den här boken är att efter alla blinkningar till Dorothy Sayers (skildringen av Oxford, förhållandet mellan den manliga och kvinnliga huvudpersonen m.m.) dyker en ung Lord Peter Wimsey upp på några sidor! (Han kallas bara Peter, men är lätt igenkännbar.) Resten av boken är, som sagt, tyvärr lite tråkig. Betyg: EE+

Sherlock Holmes goes queer

I "The Art of Detection" för Laurie R. King in Sherlock Holmes i sin nutidsdeckarserie med Kate Martinelli i huvudrollen. En man hittas mördad i en park i San Francisco och det visar sig att han var en övertygad "sherlockian". Han hade t.o.m. inrett delar av sitt hus som Sherlock Holmes hem och levde på att köpa och sälja samlarobjekt med anknytning till Sherlock Holmes och Arthur Conan Doyle. Bland hans saker hittar polisen ett gammalt manuskript som verkar vara en outgiven Sherlock Holmes-historia. Hela historien återges i boken, som en "bok i boken" och den utspelar sig i San Francisco och tar vid precis där "Locked Rooms" (se nedan) slutar! Berättaren (som verkar vara Sherlock Holmes) rör sig i stadens undre kretsar och utreder ett mord på en ung officer. Officeren hade ett förhållande med en man som i kvinnokläder gjort succé som sångerska på nattklubbar. Frågan uppkommer om den mördade Sherlock Holmes-fantasten också var gay. Dessutom lever Kate Martinelli själv i ett lesbiskt förhållande, så det är många hbt-frågor som tas upp i boken. Som vanligt skriver Laurie R. King mycket bra och hon har skapat en spännande och underhållande historia. Betyg: EEEE

Härlig sommarläsning med Mary Russell

Som jag skrivit tidigare påminner Maisie Dobbs-böckerna (se nedan) lite om Laurie R. Kings serie om Mary Russell. De utspelar sig vid ungefär samma tid (1920-30-tal) och har båda en ung, överbegåvad kvinna som huvudperson. Laurie R. King tar dock ut svängarna lite mer i sina böcker - det är mer action och mindre psykologi!

I "The Game" får Mary Russell och hennes make Sherlock Holmes ett uppdrag som tar dem till det av Storbritannien koloniserade Indien. De ska leta efter en indisk/irländsk underrättelseagent som försvunnit i bergen. De umgås med den kosmopolitiska societeten under passagerarfartygets färd genom Medelhavet och Röda havet, de klär ut sig till muslimska trollkarlar och vandrar till fots genom den indiska landsbygden och hamnar till slut i ett litet kungadöme i bergen i norra Indien, där den lokale rajan beter sig mer och mer skumt. Laurie R. King skriver bra, men hon skriver mycket, med långa beskrivningar av livet ombord och av den indiska landsbygden. Det gör att det här inte är någon bok som man läser ut på en kväll (vilket är en fördel, enligt min åsikt) och den är spännande och bra, om än lite konstlad. Betyg: EEE+

"Locked rooms" tar vid där "The Game" slutar, så det var ganska bra att läsa dem efter varandra. I "Locked rooms" kommer Russell och Holmes till San Francisco där Russell bodde under en stor del av sin barndom och där hennes föräldrar och bror dog i en bilolycka när hon var 14 år. Russell återvänder till sitt barndomshem som stått tomt sedan olyckan och hittar saker som triggar hennes barndomsminnen. Hon plågas av mardrömmar och beter sig så konstigt att Holmes blir riktigt orolig för henne. Han bestämmer sig för att på egen hand undersöka om olyckan som dödade Russells familj verkligen var en olycka. "Locked rooms" är ännu bättre än "The Game" därför att den handlar så mycket om huvudpersonens eget liv och hennes bakgrund. Historien är också mycket skickligt konstruerad och berättad. Skildringen av San Francisco på 1920-talet är ljuvlig och man blir verkligen sugen på att åka dit! (Fast det är väl lite annorlunda nu, förstås...) Betyg: EEEE

Maisie Dobbs ger sig in i 30-talets konstvärld

Fjärde delen i deckarserien om Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear heter "Messenger of truth" och utspelar sig 1931. Samma dag som hans efterlängtade men kontroversiella utställning ska öppnas hittas konstnären Nick Bassington-Hope död på golvet i konstgalleriet. Polisen avskriver dödsfallet som en olycka, men Nicks syster Georgiana tror att han blivit mördad och vänder sig till privatdetektiven Maisie Dobbs. Maisie börjar sätta sig in i konstvärlden samtidigt som hon bekantar sig med den excentriska familjen Bassington-Hope, försöker hjälpa sin assistents sjuka barn och lösa sina egna relationsproblem. Som i de tidigare böckerna har första världskriget en viktig roll i berättelsen. Historien berättas i långsamt tempo, med underbara tids- och miljöskildringar. Betyg: EEEE

P.S. Klicka på etiketten Winspear nedan så ser du vad jag skrivit om de tidigare böckerna i serien. De första tre delarna finns på svenska.

För mycket intrig och för litet litteratur

För någon månad sedan blev jag förtjust i Cyril Hares "Döden vandrar genom skogen", så nu när jag har semester igen läste jag "Döden blåser klarinett" ("When the Wind Blows") av samma författare. Tyvärr blev jag lite besviken. "Döden blåser klarinett" handlar om ett mord i en amatörorkester i en liten engelsk landsortsstad. Intrigen är skickligt konstruerad, men den är inte tillräckligt inlindad i miljö- och personskildringar för att man ska bli fängslad av historien. Betyg: EE

Vem var Ann Hathaway?

"Shakespeare's wife" av Germaine Greer köpte jag på ren impuls på bokrea på the English Bookshop, därför att jag kände till författaren (Hon har bl.a. skrivit "Hinderloppet" om kvinnliga konstnärer och feministklassikern "Den kvinnliga eunucken") och för det fina omslaget. Det var en bra impuls för jag tyckte jättemycket om den här boken! Det är ingen roman, utan en (litteratur-)historisk bok om William Shakespeares fru, Ann Hathaway. Man vet inte så mycket om Shakespeare och än mindre om hans fru, men många forskare har velat få det till att hon lurade honom till äktenskap, att hon var ful, elak och illiterat och att Shakespeare hatade henne och därför lämnade henne och for till London. Germaine Greer går till källorna och sätter in Ann Hathaways liv i sitt sammanhang: en kvinnas liv i en liten stad i England på 1500-talet. Hon har studerat allt från arkivmaterial till samtida dikt (inklusive Shakespeares texter, förstås) för att få en bild av hur Ann Hathaways liv kan ha gestaltat sig. Hon spekulerar en del, men hon gör det helt öppet. Givetvis sticker hon hål på alla de elaka myterna om Ann Hathaway eftersom det inte finns något stöd för dem i källorna. Hon är härligt engelskt ironisk när hon tvålar till inskränkta, manschauvinistiska "bardolians" (Shakespeareälskare). Engelskan är inte jättelätt, speciellt som det förekommer många ålderdomliga ord, men man har stor behållning av boken även man inte förstår precis allt. Betyg: EEEE+

Tröstläsning

Det har varit lite glest mellan uppdateringarna på senaste tiden. Jag har inte varit så ambitiös i mitt läsande utan ägnat mig åt "comfort reading", dvs. omläsning av gamla, trevliga böcker, företrädesvis deckare. Vanligtvis när jag ägnar mig åt detta brukar det bli Dorothy Sayers, särskilt "Kamratfesten" och "Lord Peters smekmånad". Den här gången kände jag dock inte för Sayers, så nu har jag läst om P.D. James: "Skallen under huden" och "Oskyldigt blod". Den senare är bäst! Sen läste jag om "En stilla storm" av Giles Blunt. Blunts serie om kriminalarna John Cardinal och Lise Delorme i Algonquin Bay i Kanada kan verkligen rekommenderas! Tyvärr har han inte skrivit någon mer del i serien efter "Fields of grief" som kom 2006.

Nu har jag beställt ett härligt sommarpaket med en bunt nya, olästa, men förhoppningsvis underbara, deckare av Laurie R. King och Jacqueline Winspear och dessutom några chicklit-böcker. Ser fram emot härlig sommarläsning!

Blandning av nordisk folksaga, Oidipus och 50-talsflickbok

Jag älskade Marie Hermanssons "Musselstranden", men ingen annan bok av henne som jag läst har varit riktigt lika bra. Inte heller "Svampkungens son" når upp till "Musselstrandens" nivå, men den är inte dålig. Jag gillar verkligen Hermanssons fantasifulla historier. "Svampkungens son" handlar om Gunnar, som växer upp i skuggan av sin far, en känd svampexpert. Som i en nordisk folksaga bor de ensamma i en enslig stuga ute i skogen. Isoleringen bryts dock varje söndag då horder av kvinnor kommer för att delta i faderns populära svamputflykter. När Gunnar är i 20-årsåldern dyker den förtrollande Madeleine upp på en svamputflykt och Gunnar blir galen i henne, men hon ser förstås bara hans far. Det är här det oidipala inslaget kommer in: Gunnar vill ligga med sin (styv)mor och döda sin far. Slutet av boken är mer 50-talsflickbok: solbrända slanka ungdomar badar, ror ekor och förälskar sig i varandra på västkusten en sommar. (Fast boken utspelar sig på 70-talet.) Det är välskrivet, underhållande och lättläst: 233 luftiga sidor som jag tog mig igenom på några timmar. Betyg: EEE

Bortglömd engelsk deckarförfattare?

På sommaren ska man läsa gamla deckare och under en försommarsemestervecka hos mamma hittade jag "Döden vandrar genom skogen" av Cyril Hare i hennes bokhylla. Boken är från 1954, men finns på bibliotek och antikvariat. I Storbritannien kommer Hares böcker tydligen fortfarande i nytryck (se bilden). Jag som tidigt slukade alla Agatha Christie, Dorothy Sayers, Maria Lang och Stieg Trenter i mina föräldrars bokhylla har tills nu ignorerat Cyril Hare. När jag till slut läste denna deckare av honom var det en trevlig bekantskap. "Döden vandrar genom skogen" är en klassisk engelsk pusseldeckare: välskriven, lite humoristisk och mycket klassmedveten. Den utspelar sig i en typisk engelsk liten by där alla har sina utmejslade roller: ladyn, översten, änkan, bonden osv. Huvudpersonen heter Francis Pettigrew och han är pensionerad advokat, som får vikariera som lokal domare. Nästa gång jag åker till mamma ska jag läsa "Döden blåser klarinett", som står och väntar i bokhyllan! Betyg: EEE

P.S. Här kan man läsa lite mer om Cyril Hare, som var en pseudonym.

Äkta mattor och psykopater i Istanbul

Jag har gillat några av Barbara Nadels tidigare Istanbuldeckare med kommissarie Ikmen i huvudrollen, men "A passion for killing" är inte lika bra. Den innehåller flera parallella historier, vilket gör den lite splittrad. Ikmen försöker lösa mordet på en matthandlare som var mitt uppe i en försäljning av en blodig mattstump som tillhört Lawrence av Arabien till en fanatisk engelsk mattsamlare. Samtidigt är Ikmens kollega Süleyman inblandad i jakten på en psykopat som mördar av moraliska skäl. Utredningen kompliceras av att mördaren är f.d. agent i den turkiska säkerhetstjänsten och Süleymans kontaktperson i denna organisation är ovillig att dela med sig av information och försöker dessutom förföra Süleyman hela tiden. Det låter kanske lite kul, men det är ganska segt. Betyg: EE

En försvunnen president

USA:s nyinstallerade president Helen Lardahl Bentley är på besök i Norge, men försvinner spårlöst från sitt hotellrum. Säkerhetspådraget har givetvis varit stort och övervakningskamerorna visar att ingen gått in eller ut ur rummet på natten. Hur det har gått till får man veta om man läser Anne Holts "Presidentens val". Efter en lite seg inledning blir det spännande och klart underhållande. Betyg: EEE

Pretentiös, manscentrerad feelbad-skröna

Carsten Jensens "Vi, de drunknade" fick så lysande recensioner att jag gick ifrån min princip att vänta tills böcker kommer i pocket och köpte den inbunden. Jag har kämpat mig igenom de 700 sidorna och är inte alls särskilt förtjust! Boken handlar om invånarna i den danska sjöfartsstaden Marstal från 1840-talet fram till andra världskriget. Man får följa vissa personer närmare än andra, men det är ingen släktkrönika, även om upplägget påminner om en sådan. Boken har heller inte mycket av skrönans vanliga försonande humor och värme. "Vi, de drunknade" handlar om människans inneboende ondska och våldsamhet och hur detta förs vidare från generation till generation män. Det är en av anledningarna till att jag inte blir så berörd av boken: kvinnorna är ganska osynliga och när de finns med är de mystiska och obegripliga. En kvinna har en lite större roll i boken, men hon skildras hela tiden utifrån, så man förstår aldrig hennes personlighet och bevekelsegrunder riktigt. Boken är alldeles för lång och blir tidvis tråkig, men däremellan finns några spännande avsnitt om långseglingar i Stilla Havet, konvojsegling under andra världskriget m.m. Tyvärr skrivet på ett lite för pretentiöst sätt, där författaren genom uppstyltade meningar vill förmedla sitt budskap om meningen med livet, världens ondska eller vad det nu är han vill säga. Betyg: EE

Återigen charmad av Euthanasia Bondeson

Jag gillar Carina Burmans historiska deckarserie med 1800-talsförfattarinnan Euthanasia Bondeson i huvudrollen! Efter London ("Babylons gator") och Rom ("Vit som marmor") reser Euthanasia i "Hästen från Porten - ett österländskt äventyr" till Mellanöstern och Konstantinopel. Deckarhistorien, som innefattar en försvunnen häst, är inte så intressant. Det är humorn, de festliga personerna och de intressanta miljöerna som gör böckerna. Extra plus för att böckerna är så snygga och behändiga! Betyg: EEE+

Sträckläsning av kinesisk klassiker

Jag förstår inte varför jag blir så fascinerad men nu har jag sträckläst de 700 sidorna i "Silveråldern" av Cao Xueqin. Det är andra delen i den kinesiska klassikern "Drömmar om röda gemak" ("Hongloumeng")från 1700-talet. (Den första delen heter "Guldåldern".) Böckerna handlar om den aristokratiska familjen Jia och man får framför allt följa en grupp tonåringar och deras tjänsteflickor. Ungdomarna bor i en vacker trädgård där de umgås, ordnar fester och bildar en poesiklubb. Det händer inte mycket och är ändå jätteroligt att läsa! Jag hoppas översättaren fortsätter med de resterande tre delarna! Jag har mejlat till förlaget Atlantis för att fråga när "Kopparåldern" kommer. Betyg: EEEE

2008-05-05: Idag har jag fått svar från Atlantis. "Kopparåldern" är färdigöversatt och kommer ut i september!

En välskriven "feel bad"-bok

I min bokcirkel har vi läst "Gräset sjunger" av nobelpristagaren Doris Lessing. Det är hennes debutroman och den utspelar sig i Sydrhodesia under 1930- och 40-talen. Huvudpersonen Mary är i 30-årsåldern och lever ett begränsat, men inte olyckligt liv, som yrkeskvinna i en liten stad. Tyvärr får hon för sig att hon måste gifta sig och det blir med den snälle, men misslyckade farmaren Dick. De bosätter sig på hans isolerade farm och ett plågsamt kammarspel börjar. Man får redan i början av boken veta att Mary blir mördad av den svarte houseboyen Moses och man sugs genom boken för att få veta vad som ledde fram till det ödesdigra slutet. Det är en mycket välskriven (och välöversatt) bok, men den är otroligt obehaglig. Alla personer är osympatiska och det finns inget hopp eller försoning i den. Skildringen av den karga farmen, det heta klimatet, det stenhårt rassegregerade samhället och Marys sönderfallande psyke är lysande. Diskussionerna i bokcirkeln blev livligare än någonsin förut! Betyget borde nog egentligen bli högre, men eftersom läsningen ger en så hemsk känsla blir det så här. Betyg: EEE

Två böcker om att bo i Kina

Jag har läst två böcker om hur det är att bo i Kina som västerlänning. Amerikanska Rachel DeWoskins bok "Babes i Beijing" handlar om hennes fem år i Peking under andra halvan av 1990-talet. Hon kom dit direkt efter universitetet och fick jobb på en PR-firma. Mer eller mindre av en slump fick hon också en roll i en kinesisk teveserie om utländska flickor i Kina. Svenska Catarina Lilliehöök, som skrivit "Mei Wenti!", var 36 år när hon kom till Kina 2001 för att läsa kinesiska. Senare kom även hennes man dit för att jobba och de lyckades få hyra ett traditionellt kinesiskt hus i Pekings gamla kvarter. DeWoskin och Lilliehöök skildrar båda hur svårt det är att lära sig kinesiska och hur förvirrade de var i början, både av att inte förstå språket och av kulturella och sociala koder. I båda böckerna finns roliga skildringar av hur det är att som västerlänning börja jobba på ett kinesiskt kontor. Båda är genuint intresserade av den kinesiska kulturen, de lär sig alltmer kinesiska och skaffar sig kinesiska vänner. DeWoskin umgås mycket med unga konstnärer och filmmänniskor, har kinesisk pojkvän och går på barer och klubbar. Lilliehöök skildrar vardagslivet i hutongen (gränden) där hon bor och berättar om sina nyfikna grannar, den obligatoriska hemhjälpen, den knasige hyresvärden och den blinda massösen. I Lilliehööks bok finns också rätt långa skildringar av hennes och makens resor till södra Kina, Tibet, Xinjiang och Mongoliet, men de delarna tycker jag är mindre intressanta. Lilliehööks starka sida är att skildra vardagslivet och alla små kulturkrockar. Mot slutet av boken flyttar Lilliehöök och hennes man till Shanghai och hon får därigenom tillfälle att jämföra Shanghai och Peking. Ingen av böckerna är något litterärt mästerverk, men de ger roliga och intressanta inblickar i hur det är att leva i Kina som västerlänning. Jag blir inte sugen på flytta dit, för det verkar enormt jobbigt, men jag ser fram emot att få resa till Kina en dag! Betyg: EEE (gäller båda böckerna)

Dikter om ursprunget

Jag läser sällan lyrik nuförtiden, men efter att ha hört en intervju med poeten Li Li i Samtal pågår på radio blev jag nyfiken och gick och lånade hans senaste diktsamling "Ursprunget" som kom 2007. Kinesiske Li Li har bott i Sverige i 20 år och skriver på svenska, vilket jag tycker är otroligt imponerande. "Ursprunget" handlar mycket om hans mor, om barndomen i Shanghai och om att leva i ett annat land. Dikterna är inte svåra - Li Lis poesi är mycket konkret - och otroligt vackra, sorgliga och berörande. Betyg: EEEEE

Här är två dikter ur boken:

Mur och sten - brev från mor

1

Du gick. Muren är kvar

Någon står där tills månen går upp

2

Stenarna i muren glittrar i sol

Besökaren ristar in sitt namn

3

En sten som lämnat muren

är en sten. En sten i muren är en mur

Två brev

Du bör byta miljö, skrev jag. Sommaren är här

och du kan komma till Sverige, uppleva skärgården, njuta de

silkeslena klipporna slipade av is. Här finns inte den kvava

värmen i Shanghai. Här finns luften från Mingdynastin

Jag vet att Norden är en drömplats, svarade du, men jag

är van vid hettan, folkträngseln. Sitter jag under trädet

sänder cikadorna tystnaden från bergen. Fläktar jag

med solfjädern, så kommer havsvinden med svalkan.

P.S. Läs gärna vad Expressen och Svenska Dagbladet skriver om boken.

Tredje boken om kommissarie Chen

Tredje boken om kommissarie Chen i Shanghai utspelar sig på 90-talet, men handlar mycket om kulturrevolutionen. I "When Red is Black" ("När rött blir svart") av Qiu Xiaolong hittas en kvinna mördad i sitt enkla rum. Det visar sig att hon skrivit en uppmärksammad bok om sin tid som nitisk rödgardist under kulturrevolutionen, om hur hon hamnade i onåd och om sin kärlekshistoria med en framstående poet och översättare som hon träffade i omskolningslägret. På grund av sin bok är hon klassad som dissident och fallet kan vara politiskt känsligt. Chen själv har dock inte tid att ta sig an utredningen, eftersom han fått ett lukrativt erbjudande att utföra översättningsarbete åt en nyrik affärsman. Det blir underhuggaren Yu som får ta itu med att börja förhöra alla som bor i det tättbefolkade huset där den mördade kvinnan bodde. Deckarhistorien är inte så imponerande utan som i de tidigare böckerna är det skildringen av de sympatiska poliserna Chen och Yu, det framväxande moderna Kina, all fantastisk mat m.m. som är det bästa med boken. Jag är dock inte riktigt lika förtjust i den här som i de tidigare böckerna. Betyg: EEE

Min första mp3-bok!

Jag har köpt en ny Ipod, bl.a. för att kunna lyssna på fler böcker, och som första mp3-bok köpte jag Håkan Östlundhs nya Gotlandsdeckare "Blot" inläst av Reine Brynolfsson. Jag har ju gillat Östlundhs tidigare deckare jättemycket, men det är kanske det långsammare tempot när man lyssnar på en bok som gör att man blir lite mer kritisk... (Det har hänt mig med Håkan Nesser också.) Jag blev alltså inte lika överförtjust i den här som jag blivit tidigare, men den är verkligen inte dålig för det! I "Blot" hittas en kvinna och hennes älskare mördade. Maken, som nyligen kommit hem efter tre år i Japan, är försvunnen, så polisen misstänker förstås att det rör sig om ett crime passionel och att maken stuckit efter att ha mördat frun och hennes älskare. Dottern Elin kommer resande från sina psykologistudier i Stockholm och hon och brodern Ricky försöker ta hand om varandra och reda ut vad som egentligen hänt. Slog pappan verkligen mamman och varför dog egentligen deras storasyster tio år tidigare? Betyg: EEE

Intelligent om jakten på den rätte

Curtis Sittenfeld är bra på att beskriva sociala och känslomässiga relationer mellan unga människor. Hon gjorde det lysande i debutromanen "Prep" ("I en klass för sig") och hon gör det igen i "Mannen i mina drömmar". Boken handlar om Hannah Gavener som vi får följa från 14 års ålder upp till 30-årsåldern. På baksidan står det att Hannah är i det närmaste besatt av frånvaron av män i sitt liv, men det tycker inte jag är en rättvis beskrivning. Det är bara det att boken handlar om just den aspekten av Hannahs liv: killar och relationer. Hannah är inte så populär och är okysst upp i 20-årsåldern - såklart att det bekymrar henne! Boken är rolig, intelligent och otroligt medryckande. Jag började läsa vid 20-tiden häromkvällen och vid midnatt tittade jag förvirrat på klockan och insåg att jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan... Min enda invändning är kanske just att den här boken är lite för enkel. "Prep" var mer mångfasetterad, medan "Mannen i mina drömmar" ligger närmare chicklitten. Betyg: EEEE

Läsvärd kinesisk klassiker

Jag måste säga att jag är ganska stolt över att ha tagit mig igenom den 600 sidor tjocka "Guldåldern" av Cao Xueqin! Det är första delen av fem i den kinesiska klassikerserien "Drömmar om röda gemak" från 1700-talet. "Guldåldern" och andra delen, "Silveråldern", kom i svensk översättning av Pär Bergman häromåret. Det är ingen svår läsning, bara man tar sig förbi den lite tradiga inledningen. Boken handlar om livet i den aristokratiska familjen Jia där man framför allt får följa en grupp ungdomar och deras tjänsteflickor. Det handlar om kärleksgnabb, fester, poesi, krävande föräldrar, kläder, klasskillnader, etikettsregler och mycket annat. Massor av personer förekommer, så namnlistan och släktträden i slutet av boken är mycket användbara. Språket är lättsamt och humoristiskt och översättningen är jättebra. Nu ska jag läsa fortsättningen "Silveråldern" också! Betyg: EEEE