Sista delen i L.M. Montgomerys serie om Emily Starr heter "Emily's Quest" och är, vad jag vet, inte översatt till svenska. Efter att ha läst den på engelska (med härligt Harlequin-kitschig framsida) förstår jag varför. "Emily's Quest" har väldigt lite av charmen och humorn från de tidigare böckerna i serien (eller Anne på Grönkulla-serien). Som erfaren Montgomery-läsare har man förstått från första boken hur det ska gå: Emily blir framgångsrik författare och gifter sig till slut med barndomsvännen Teddy. Tyvärr hade Montgomery inte så mycket annat att fylla boken med, så den är ganska långtråkig. Emily bor kvar med mostrarna på släktgården och reser aldrig längre bort än till närmsta stad. Hon skriver hela nätterna, hon beundrar naturens skönhet, hon trånar efter Teddy, hon sköter lite hushållsarbete, avfärdar några oönskade beundrare och sen händer det inte så mycket mer... Jo, ett tag är hon förlovad med fel man och sedan förlovar sig bästa vännen Ilse också med fel man (gissa vem!), men det ordnar upp sig så att alla gifter sig med rätt person. (Utom Emilys stackars f.d. fästman som försvinner utomlands och ut ur historien.) Åh, vad synd att den här boken inte var bättre! Betyg: EE
P.S. De första delarna heter "Emily of New Moon" och "Emily climbs". På svenska delades de upp på tre delar: "Emily", "Emily och hennes vänner" och "Emily på egna vägar".
Vill inte verka besserwissig, men det är svårt att låta bli. "Emily gör sitt val" heter fjärde Emily-boken på svenska, och den står oläst i min bokhylla. Jag tröttnade efter tre delar, någon gång i min ungdom. :)
SvaraRaderaJag tyckte väl att det verkade konstigt att den inte var översatt! Också konstigt att jag inte hittade den som bokslukande tonåring...
SvaraRaderaBlev lite sugen på att köpa "Emily gör sitt val", bara för att ha serien komplett på svenska, men efter att ha googlat lite har jag sett att den inte kom på svenska förrän 1985. Då finns den alltså inte i Gleerups fina 50-talsutgåva och då får det vara! Jag har ju den amerikanska Harlequin-varianten redan...
SvaraRaderaNu har jag läst lite mer om L.M. Montgomery. Det visade sig att så sent som i september i år avslöjade hennes barnbarn att Montgomery tog livet av sig under en depression och att hon lidit av depressioner tidigare i livet. Det gav mig en lite ny syn på "Emily's Quest", för Emily beskrivs tidvis som deprimerad (även om det ordet givetvis inte används!). Det bidrar förstås till bokens dysterhet (och långtråkighet...). Inte heller som litterär skildring av depression är boken särskilt lyckad, men detta synsätt ökar förståelsen varför boken blev som den blev.
SvaraRaderaHej, du är utmanad. Se min blogg!
SvaraRadera