Rättegång i utmätningarnas spår

Michael Connellys deckare är ofta väl förankrade i samtiden och så även "The Fifth Witness". Det är en rättegångsroman i serien som har advokaten Mickey Haller i huvudrollen. ("The Lincoln Lawyer" är den första boken i den serien.) På grund av den ekonomiska krisen är det inte många som har råd att anlita Haller som försvarare i brottmål, så han har gett sig in på ett nytt område: han företräder personer som håller på att bli vräkta av banken på grund av obetalda lån. När en av hans klienter, som kämpat mycket högljutt mot bankernas hårda nypor, blir misstänkt för att ha mördat en bankchef, får dock Haller kliva in i försvararrollen igen. Connelly håller som vanligt spänningen på topp genom hela boken. Betyg: EEEE

Bättre än inget

Om någon som inte vet något om vad som hände judarna i Frankrike under andra världskriget läser "Sarahs nyckel" av Tatiana de Rosnay och får upp ögonen är det förstås bra. Annars tycker jag inte att det finns några skäl att läsa denna bok. Historien om den tioåriga Sarah, som den 16 juli 1942 tillsammans med sina föräldrar förs till stadion Vélodrome d'Hiver, är förstås gripande. Sarah och hennes föräldrar får vänta tillsammans med tusentals andra i flera dagar utan mat och vatten. Därefter förs de i boskapsvagnar till ett läger på landsbygden och därifrån går vagnarna vidare till Auschwitz. Ramhistorien i nutid om den amerikanska journalisten Julia, som grips av Sarahs öde, tycker jag mest är tramsig. Boken är rätt illa skriven, ödesmättad i tonfallet och sentimental på ett sätt som får mig att känna mig manipulerad. Det tycker jag inte om. Läs hellre "Ingen kommer att tro mig" av Hélène Berr och "Hemligheten" av Philippe Grimbert. Betyg: EE

P.S. Andra bra böcker som bl.a. handlar om överlevares skuldkänslor är "Himlen i Bay City" av Catherine Mavrikakis och "Fugitive Pieces" av Anne Michaels.

Att smita från sitt liv

Anne Duval är trettiosex år, bor i en trevlig lägenhet i Montparnasse och har ett välbetalt jobb som hon är duktig på. Hon borde vara lycklig, men hon är inte nöjd med sitt liv, eftersom hon inte är gift. En dag tar ångesten och förtvivlan över och hennes tillvaro krackelerar. Där någonstans inser man att Dominique Dyens "Smitning" ("Délit de fuite") inte bara är berättelsen om Anne Duval utan att det finns en annan historia bakom. Allt eftersom man läser vidare rullas den historien upp och sambanden blir klara. Det är spännande, skickligt konstruerat och välskrivet. Betyg: EEEE

En kvinna i männens värld

Jag har nog bara läst utdrag ur Émile Zolas böcker tidigare, men nu fick jag en svensk utgåva av "Nana" från 1919 i handen och har läst den. Den är skriven 1880 och utspelar sig i slutet av 1860-talet i Paris. Nana är en 18-årig prostituerad kvinna som gör succé som en skandalös Venus på en av Paris teaterscener och därefter installerar sig som en av stadens mest (ö)kända kurtisaner eller demimonder. Om detta berättar Zola helt osentimentalt och utan att moralisera över vare sig Nanas eller någon annans beteende. Han åskådliggör den knivskarpa gränsen mellan de respektabla kvinnornas värld och "halvvärlden" och hur de rika männen utan några större problem rör sig mellan dessa världar. Jag hade inga förväntningar på boken och ingen uppfattning om handlingen, vilket gjorde den spännande att läsa, eftersom jag inte kunde gissa vad som skulle hända. Slutet gjorde mig lite irriterad, för där tycker jag att Zola på ett sätt ger efter för traditionen, och det uppstår en och annan longör i boken när han mycket omständligt beskriver pjäsen som Nana spelar i eller hur det såg ut bakom scenen på en 1800-talsteater. I övrigt var det klart njutbar och intressant läsning. Betyg: EEEE

P.S. Läs också "Jag vill inte tjäna" av Ola Larsmo.

Kurs i krishantering?

"Efterdyningar" ("Testimony") av Anita Shreve är aka-porr i en lite mer bokstavlig bemärkelse än man är van vid. Den börjar med att rektorn för en tjusig privatskola i Vermont får ett videoband i sin hand. Bandet innehåller en film där tre av skolans firade basketkillar har sex med en minderårig flicka. Händelsen får förödande konsekvenser för de inblandade, för deras familjer, för byn och för skolan. Historien återberättas i korta avsnitt av olika personer och i olika tidsplan, men det är inga svårigheter att hänga med i denna lättlästa bok. Jag blev dock inte särskilt berörd av boken utan det kändes mer som om den var skriven i syfte att utgöra diskussionunderlag på en sex- och samlevnadsdag för tonåringar eller varför inte för att lära skolledningar krishantering? Betyg: EEE

P.S. För den som gillar internatskolemiljön rekommenderar jag mycket hellre "Prep" ("I en klass för sig") av Curtis Sittenfeld.

P.S. 2 Jag har skrivit om ett par av Shreves äldre böcker, bl.a. "Vikten av vatten", i mina gamla boktips, se fliken ovan.

Högt pris för manlighet i kris

"Pappan och havet" av Tove Jansson är en av de få Mumin-böcker som jag faktiskt inte har läst tidigare. Det är en av de sista och den är ganska dyster. Muminpappan är uttråkad och drömmer romantiska drömmar om att uppleva äventyret och beskydda sin familj från faror. Muminmamman, Mumintrollet och Lilla My klarar sig bra och känner inget behov av vare sig äventyr eller beskydd. Till slut låter de ändå pappan ta dem med på det stora äventyret han vill ha. De ska flytta till en liten ö långt ute i havet där det bara finns en fyr. Väl där blir det inte riktigt som pappan tänkt sig. Han kommer inte överens med sitt älskade hav, Muminmamman längtar hem till sin trädgård, Mumintrollet skaffar ett eget liv och flyttar hemifrån och fiskaren som finns på ön vägrar svara på frågor om vart fyrvaktaren har tagit vägen och om hur man får i gång fyrens ljus. Som alltid i Tove Janssons böcker är det mycket vackert och underfundigt skrivet, men man blir mer melankolisk än glad av att läsa den. Och arg på den egoistiska och omogna Muminpappan! Betyg: EEEE

Mot alla mina principer

Eftersom jag inte gillar skräckgenren men däremot älskar Jane Austen hade jag absolut inte tänkt läsa "Stolthet och fördom och zombier" där Seth Grahame-Smith har tagit Austens klassiska roman och lagt till lite eget, som att England är under attack från zombier och de fem systrarna Bennet är skickliga krigare, som tränats i ett Shaolintempel i Kina. Mr Darcy är förstås också en fantastisk zombiedödare, medan Mr Collins förmågor i den vägen är mer tveksamma. Och stackars Charlotte Lucas öde ska vi inte tala om... Som ni förstår har jag alltså ändå läst denna bok, eftersom jag fick den i min hand och behövde lite lättsam underhållning, och jag hade faktiskt riktigt kul under läsningen! Det är förstås ingen riktig skräckroman, eftersom den bara är rolig och inte läskig och jag blir inte ett dugg sugen på att läsa något mer om zombier. Betyg: EEE

Minnen av möbler

"Great House" ("Det stora huset") av Nicole Krauss handlar mycket om möbler. Mest handlar den om ett stort skrivbord som stod i ett arbetsrum i Budapest den dagen 1944 då Gestapo kom. I början av 1970-talet dyker det upp i New York då en ung, kvinnlig författare blir ombedd att ta hand om det medan innehavaren åker till Chile. Han blir en av dem som "försvinner" i dikaturens Chile och skrivbordet blir kvar hos författaren. Hon är en av de fem berättarna i boken. Andra delar berättas av andra personer och utspelar sig i London och Jerusalem, men ju längre man läser desto mer inser man att de hör ihop. Judiskheten eller den judiska religionen är inget som präglar berättelserna i särskilt hög grad, men de handlar ändå mycket om det judiska folkets erfarenheter och då förstås framför allt Förintelsen. Men det handlar också mycket om förhållanden mellan människor: föräldrar och barn, äkta makar. Jag känner mig lite ambivalent till den här boken. Jag tyckte om att den väckte många tankar hos mig och jag tycker också att den är skickligt konstruerad och skriven. Däremot blev jag bara bitvis riktigt känslomässigt berörd av den. Betyg: EEEE

P.S. Malin Ullman har skrivit en intressant recension av boken i DN.

P.S.2 Läs också Nicole Krauss förra roman "Kärlekens historia".

För mycket kemi

Det finns flera anledningar till att "Handlingarna i målet" ("The Documents in the Case") av Dorothy Sayers och Robert Eustace inte är så känd som Sayers andra deckare: Lord Peter Wimsey är inte med och det är inte en särskilt bra deckare. Boken utspelar sig i ett hus i London i slutet av 1920-talet. Paret Harrison bor på de nedersta våningarna. Mr Harrison är en medelålders man som är passionerat intresserad av svampplockning. Hans unga hustru söker förgäves hans uppmärksamhet och tröstas av det psykiskt instabila hembiträdet. På de övre våningarna flyttar två unga män in: en konstnär och en författare. Boken består av "handlingarna i målet": brev, artiklar och redogörelser av de berörda personerna. Det dröjer dock länge tills någon dör och efter det är det inte fråga om vem som gjorde det, utan hur. (Jag kan avslöja att svampförgiftning misstänks...) Det är ganska likt Sayers "Oskuld och arsenik", men ännu tråkigare. I "Oskuld och arsenik" introduceras ju i alla fall Lord Peters stora kärlek Harriet Vane! Betyg: EE

För mycket filosofi

Alexander McCall Smiths serie om Damernas detektivbyrå är ju charmig, så jag tänkte att "Filosofiska Söndagsklubben", som utspelar sig i Edinburgh, också kunde vara lite myspysig. Huvudpersonen, Isabel Dalhousie, är en ekonomiskt oberoende, ensamstående, medelålders kvinna som är redaktör för en filososfisk tidskrift. En dag blir hon vittne till hur en ung man faller från översta raden i stadens konserthus och slår ihjäl sig. Hon misstänker att det inte var en olyckshändelse och börjar undersöka saken. Tyvärr orkade jag bara läsa två tredjedelar av boken, så jag vet inte hur det gick. Det var alldeles för mycket moralfilosofi och för lite spänning för att vara en fungerande deckare. Charmen från Damernas detektivbyrå lyser också med sin frånvaro. Det enda roliga i boken är att McCall Smith skriver om tidningen The Scotsmans aprilskämt och när jag var där tidigare i vår (på 1 april) var det McCall Smith som hade skrivit deras skämtartikel, vilket jag upptäckte av en slump när jag läste tidningen på en pub! Artikeln var på ett helt uppslag med bilder och allt och handlade om den nedlagda och bortglömda tunnelbanan som han påstod hade funnits i Edinburgh fram till 1950-talet. Betyg: E+

Förfelat feelgoodförsök

Londonbon Israel Armstrong är en boknörd som inte lyckats så bra i sin karriär som bibliotekarie. När han får ett jobb på ett kommunalt bibliotek på Nordirland packar han därför ihop sina grejer (mest böcker förstås) och ger sig av. När han kommer fram visar det sig dock att biblioteket är nedlagt och det enda han erbjuds är en skraltig bokbuss som saknar en viktig detalj: böcker. De verkar nämligen ha blivit stulna. Detta är den mycket odramatiska deckarhistorien i "Fallet med de försvunna böckerna" av Ian Sansom. Jag tror att Sansom försöker skriva lättsam feelgood för bokälskare (i stil med "Guernesys litteratur- och potatisskalspajssällskap") men han lyckas inte riktigt. Boken känns tramsig och pratig och personerna, som förstås ska vara lantliga original av olika slag, är platta, ointressanta och osympatiska. Det är synd, för det hade kunnat bli så bra! Betyg: EE

Dorothy Sayers tar ut svängarna

Som jag skrivit förut har jag upptäckt att det finns ett antal Dorothy Sayers-böcker som jag inte kände till och nu har jag läst en till av dem: novellsamlingen "Lord Peter views the body" ("Lord Peter griper in") från 1928. Som vanligt i deckarnoveller är inte intrigerna alltid så märkvärdiga (om än fantasifulla), men när en skicklig författare som Sayers skriver blir det ändå mycket rolig läsning. Sayers tar ut svängarna ordentligt och frossar i gömda testamenten och skatter, försvunna diamanthalsband, mystiska mord och hemliga sällskap. Med hjälp av sitt skarpsinne löser Lord Peter förstås alla gåtor! Miljö- och tidsskildringarna är därtill underbara. Betyg: EEEE

Rebus närmar sig pension

I "The Naming of the Dead" från 2006 av Ian Rankin börjar polisen John Rebus närma sig pension (se "Exit Music") och får finna sig i att ha den yngre kollegan Siobhan Clarke som överordnad i ett mordfall. Fallet blir dock svårt att utreda eftersom hela Edinburgh och halva Skottland är avstängt på grund av G8-mötet som ska hållas på ett slott utanför staden. Dessutom är mordoffret en våldtäktsdömd smågangster, som ingen tycks sörja. Den enda som verkar bry sig är den dödes chef och Rebus nemesis, gangsterbossen Big Ger Cafferty. Eftersom jag alldeles nyligen läste "Fleshmarket Close" inser jag att Rankin upprepar sig lite och återanvänder vissa grepp, men trots det är "The Naming of the Dead" en av hans bättre deckare och det kändes lite tomt när den tog slut. Betyg: EEEE+

Löskokt italienare

"På sannolika skäl" av Gianrico Carofiglio är första delen i en italiensk deckarserie om advokaten Guido Guerrieri. Den börjar klassiskt: till den neddekade deckarens kontor kommer en vacker kvinna, som lyckas övertala deckaren att åta sig ett fall som verkar omöjligt. I detta fall gäller det en senegalesisk man som misstänks för mord på en liten pojke. Det är ingen whosdunnit-historia utan en rättegångsroman och den är som tur är inte i den hårdkokta stilen. Jag gillar särskilt första halvan - då har boken ett humoristiskt flyt och huvudpersonen är charmig och sympatisk. Under den andra halvan, som i första hand skildrar rättegången, störs jag av att historien känns så juridiskt osannolik (fast författaren är åklagare, så han borde veta hur det går till inom det italienska rättsväsendet) och av att jag får så blandade känslor för huvudpersonen (vilket i och för sig inte behöver vara negativt). Men framför allt blir det lite tråkigt. Men det är ändå lättläst och underhållande och roligt med något så ovanligt som en italiensk deckare. Betyg: EEE+

En skotsk 1800-talsdams memoarer

Det har tagit några veckor men nu har jag tagit mig igenom den ca 700 sidor tjocka "Memoirs of a highland lady" av Elizabeth Grant. Det är en självbiografi av en skotsk överklasskvinna som växte upp under tidigt 1800-tal. Under Jane Austen-tid, alltså, vilket gör hennes skildring extra intressant för mig, som gillar både Austen och att läsa om kvinnors liv under 1800-talet. Boken skrevs ursprungligen bara för hennes barn, men hon var en skicklig skribent och det är klart njutbar läsning även för andra och mer sentida läsare. Ibland blir det lite svårt att hålla i sär alla människor hon nämner, men det är å andra sidan inte nödvändigt att hålla koll på alla! På de här 700 sidorna skildrar hon första delen av sitt liv, fram till det att hon i 30-årsåldern gifte sig med en irländsk officer och godsägare. Det finns tydligen en del till som handlar om hennes liv som gift på Irland. Betyg: EEEE

Om en judisk katt

Om man är intresserad av judisk kultur rekommenderar jag att man i stället för "Tre apor" läser serieboken "Le Chat du Rabbin" ("Rabbinens katt") av Joann Sfar. Jag har fått första delen "La Bar-Mitsva" i present av mina franska släktingar och läste den med stor förtjusning. Den utspelar sig i Algeriet och handlar om en klok, elak, lögnaktig och rolig katt som bor hos en rabbin och dennes dotter. Genom att äta upp en papegoja får katten talets gåva och hävdar då att han vill genomgå sin bar mitzvah. Rabbinen och hans överordnade får slå sina kloka huvuden ihop och argumentera för varför detta inte är möjligt. Det är charmigt, lärorikt, roligt och vackert tecknat.  
Betyg: EEEE+

P.S. Den svenska utgåvan samlar de tre första delarna, men jag har alltså bara läst del 1.

Om en judisk pojke

I bokcirkeln Det namnlösa sällskapet har vi läst Stephan Mendel-Enks debutroman "Tre apor". (Han har tidigare skrivit faktaboken "Med uppenbar känsla för stil" om manlighet.) Ingen i cirkeln var särskilt entusiastisk över "Tre apor" och snittbetyget blev 2,8. Den handlar om 13-årige Jacob som växer upp i en judisk familj i Göteborg på 1980-talet och utspelar sig helt och hållet i familjekretsen och i den judiska församlingen. Kronologin är upphackad, vilket inte funkar särskilt bra. Det är svårt att hålla isär de olika tidsplanen och man blir bara irriterad, inte nyfiken, när man förstår att något allvarligt ska hända. Och även om vissa anekdoter är småroliga har författaren inte heller hittat en bra balans mellan tragik och komik. Betyg:EE

P.S. Romanen får mig att tänka på böcker som "Populärmusik från Vittula", "Underdog", "Hjälp, jag heter Zbigniew" och "Jehåvasjäveln".