Högt pris för manlighet i kris

"Pappan och havet" av Tove Jansson är en av de få Mumin-böcker som jag faktiskt inte har läst tidigare. Det är en av de sista och den är ganska dyster. Muminpappan är uttråkad och drömmer romantiska drömmar om att uppleva äventyret och beskydda sin familj från faror. Muminmamman, Mumintrollet och Lilla My klarar sig bra och känner inget behov av vare sig äventyr eller beskydd. Till slut låter de ändå pappan ta dem med på det stora äventyret han vill ha. De ska flytta till en liten ö långt ute i havet där det bara finns en fyr. Väl där blir det inte riktigt som pappan tänkt sig. Han kommer inte överens med sitt älskade hav, Muminmamman längtar hem till sin trädgård, Mumintrollet skaffar ett eget liv och flyttar hemifrån och fiskaren som finns på ön vägrar svara på frågor om vart fyrvaktaren har tagit vägen och om hur man får i gång fyrens ljus. Som alltid i Tove Janssons böcker är det mycket vackert och underfundigt skrivet, men man blir mer melankolisk än glad av att läsa den. Och arg på den egoistiska och omogna Muminpappan! Betyg: EEEE