Intelligent underhållning

Efter att ha läst en recension i Uppsala Nya Tidning blev jag nyfiken på "The End of Mr Y" av Scarlett Thomas. Den har kommit på svenska ("Slutet på Mr Y"), men eftersom översättningen inte verkar vara så bra har jag läst den på engelska. (Den brittiska utgåvan med häftigt sotade kanter!) Boken handlar om Ariel Manto, som är en överbegåvad, men lite trasig, doktorand i litteraturhistoria med tankeexperiment som specialitet. Hon är särskilt intresserad av den bortglömde 1800-talsförfattaren Thomas Lumas och hans sista bok "The End of Mr Y", som ingen nu levande människa har läst eftersom den inte går att få tag på. Det sägs att det vilar en förbannelse över boken och att alla som har läst den har dött strax efter, inklusive författaren själv. Ariel tror därför knappt sina ögon när hon hittar boken i en osorterad låda på ett dammigt antikvariat. När hon väl läst boken förstår hon vad förbannelseryktena beror på: i boken ges instruktioner hur man kan komma in i "Troposfären", en annan dimension som består av alla människors medvetande. Därefter drar äventyren igång, både i Troposfären och i "verkligheten". Jag är inte så intresserad av fantasy och parallella världar (som i t.ex. "The Magicians"), men den här gången blev jag verkligen förtjust, därför att det handlar om en värld som är uppbyggd av språk, tankar och metaforer. Det handlar mycket om filosofi, fysik, utvecklingslära och religion, vilket får en att känna sig som om man lär sig något, samtidigt som man blir skamlöst underhållen av historien som också innehåller spänning, humor, sex och romantik. Betyg: EEEE+
P.S. Andra tips på intelligenta underhållningsromaner är "Syndafall i Wilmslow" av David Lagercrantz och "The Historian" av Elisabeth Kostova. Tydligen har Scarlett Thomas, i likhet med Lagercrantz, använt sig av den verkliga personen Alan Turing i en annan roman, se denna artikel!

Trilogi om adoption

Finlandssvenska Marianne Peltomaa har skrivit en mycket läsvärd romantrilogi om en adoptivfamilj:

I "Resan" skildras hur 38-åriga Anna kommer fram till att hon vill adoptera ett barn, hur adoptionsprocessen går till och hennes resa till Colombia för att hämta femåriga dottern Nora. Det är bra skildrat och intressant, men det jag gillar allra mest med den här boken är att Peltomaa också berättar om Noras liv före adoptionen och hur hon upplever det som händer. Betyg: EEEE

I andra delen, "En riktig familj", har Nora hunnit bli nio år och hon vill ha en lillasyster. Men det blir en lillebror! Anna och Nora reser tillbaka till Colombia för att hämta fyraåriga Pablo, som visar sig ha en helt annan personlighet än storasyster Nora. Det blir inte lätt för Anna, men nu har hon i alla fall fyra års mammaerfarenhet att luta sig mot. Betyg: EEEE

I tredje delen, "Färgen under huden", är Nora 14 år och Pablo nio. Ytterligare en huvudperson introduceras: Noras bästis Maria, som är adopterad från Indien. Maria har mycket funderingar om vem hon egentligen är, hon mår dåligt men kan inte prata med sina föräldrar om det. Peltomaa skildrar på ett mycket trovärdigt och gripande sätt hur jobbigt det kan vara i tonåren och ännu mer så om man är adopterad. Betyg: EEEE+

Över huvud taget gillade jag den här trilogin därför att det känns som om Peltomaa skildrar verkliga människor med både goda och dåliga sidor och med olika personligheter och förutsättningar. Det blir mycket nyanserat och inte svart-vitt, som det lätt blir när en författare har ett budskap.

Sommarmysdeckare

Efter att ha konstaterat en stor brist i min deckarbokhylla har jag från ett antikvariat inhandlat fem av Maria Langs tidiga deckare. Jag började med att läsa "Farligt att förtära" från 1950. Det är den andra boken i serien och huvudpersonen Puck är ännu inte gift med sin Einar Bure. De är dock förlovade och han ordnar så att hon får ett vikariat under några vårveckor på det läroverk i Stockholm där han också undervisar. Givetvis inträffar det ett spektakulärt mord på skolan och kommissarie Christer Wijk får rycka in för att lösa gåtan. "Farligt att förtära" är en klassisk pusseldeckare där läsaren lär känna en liten krets av människor där en måste vara en kallhamrad mördare. Inte så realistiskt, alltså, men oemotståndligt charmigt och underhållande, trots att en van deckarläsare rätt snart förstår vem som är mördaren! Betyg: EEEE
P.S. Jag har tidigare skrivit om "Kung Liljekonvalje av dungen".

Som att träffa en god vän

Att öppna en ny Mary Russell-deckare av Laurie R. King är som att träffa en gammal god vän som man inte har träffat på länge, men alltid har väldigt trevligt med. "The God of the Hive" utspelar sig 1924 och är en direkt fortsättning på "The Language of Bees" som slutade med en rejäl cliffhanger. Mary Russells man Sherlock Holmes försöker rädda sin skadade son Damian medan Mary tar sig an Damians treåriga dotter och flyr från Orkneyöarna medelst flygplan. Även Sherlock Holmes bror Mycroft har en stor roll i berättelsen. Intrigen har några oväntade vändningar och det är som vanligt spännande, roligt, välskrivet, underhållande och med fina miljöskildringar. Betyg: EEEE

400 sidor Murakami får räcka

Japanske Haruki Murakami är så omtalad att jag länge tänkt att jag skulle läsa något av honom. Hemma i att-läsa-hyllan stod tegelstensromanen "Fågeln som vrider upp världen", så det fick bli den. Den handlar om 30-årige Toru Okada som bor i Tokyo. Han har sagt upp sig från sitt jobb och i väntan på ett nytt sköter han hemmet, lagar middag när frun kommer hem och letar efter deras försvunna katt. Sedan börjar saker hända: han får sexsamtal från en okänd kvinna, han blir uppringd av en kvinnlig privatdetektiv (eller är hon medium?), lär känna henne, hennes syster, grannflickan och en gammal man som var med i andra världskriget. Alla berättar de om sina liv och Toru blir alltmer förvirrad. Boken är på 740 sidor, men efter 400 sidor ger jag upp. Det är inte svårläst, bara för långt och för ointressant. Murakamis stillsamt absurda stil verkar inte passa min smak. Men nu har jag i alla fall provat! Betyg: EE

Kärlek och kulturkrockar

"A Concise Chinese-English Dictionary for lovers" ("Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande") av Xiaolu Guo handlar om kinesiska Zhuang som kommer till London för att plugga engelska under ett år. Hon går runt med sitt lexikon och försöker förstå sig på västerlänningarna och deras kultur. Efter ett tag träffar hon en engelsk man och flyttar in hos honom och den största delen av romanen handlar om deras förhållande. Boken är skriven som en dagbok eller ett brev till älskaren med ett ord med ordförklaring som inledning till varje kapitel. I början är boken humoristisk och skriven på ett enkelt språk med många fel. Allteftersom Zhuang lär sig bättre engelska blir också språket i boken mer korrekt och nyansrikt och innehållet blir allvarligare i takt med att kärleksrelationen blir mer komplicerad. Jag gillar formen, språket och beskrivningen av kulturkrockarna, men blir inte riktigt berörd av kärlekshistorien. Betyg: EEE

P.S. Den bästa boken om ett förhållande är "Maken" av Gun-Britt Sundström.

Doloresvariationer

Det är svårt att recensera en bok som är så omtalad som Sara Stridsbergs "Darling River". Jag hade höga förväntningar, samtidigt som jag väntade mig en ganska "svår" bok. Nu i efterhand kan jag säga att den verkligen inte var svårläst eller svårförståelig. Den var däremot fascinerande, vacker och tankeväckande. Man kan säkert ägna mycket tid åt att analysera den, men det är inte nödvändigt för upplevelsen. I boken berättas fyra historier: om kvinnobarnet Lo som åker runt med sin pappa i bil på nätterna, om Dolores Schillers, née Haze (aka Lolita), sista resa mot döden i barnsäng i Alaska, om en mor som lämnar man och barn och kuskar runt i världen och om en aphona som hålls fången i Jardin des Plantes i Paris. Det var intressant att ha läst "Lolita" av Vladimir Nabokov innan, men det är nog ingen nödvändighet. Jag har tidigare bara läst "Happy Sally" av Stridsberg, men är nu sugen på att även läsa "Drömfakulteten". Betyg: EEEE+

Svavelbröllop

I början av 00-talet läste jag "Sotarens pojke" och "Gräshoppan" av Barbara Vine (pseudonym för Ruth Rendell) och gillade dem (se min gamla hemsida). Nu har jag läst "Svavelbröllop" ("The Brimstone Wedding") och är inte lika förtjust. Huvudpersonen Jenny är vårdbiträde på ett vårdhem, där hon träffar den cancersjuka Stella. Den äldre kvinnan, som verkar ha levt ett oskyldigt och stillsamt liv, visar sig ha många hemligheter och hon tar Jenny till sin förtrogna. Samtidigt har Jenny egna problem att ta itu med: ska hon stanna hos byggjobbarmaken eller bryta upp och satsa på filmproducentälskaren i stället? Boken handlar mycket om klasskillnader, vilket jag tycker är intressant. Dessutom älskar jag miljöskildringarna från det lantliga Norfolk. "Svavelbröllop" är mer en spänningsroman än en deckare. Tyvärr är den varken särskilt spännande eller överraskande på något sätt. Ruth Rendell/Barbara Vine brukar kunna bättre! Betyg: EE+

P.S. Jag fick i alla fall veta vad svavelbröllop är för något: den trettonde årsdagen av bröllopet!

Överlevarens skuld

Amy växer upp i Michigan där himlen ständigt är gråviolett av alla föroreningar. Amys liv förefaller vara som många andra amerikanska tonåringars: hon bor i en plåtvilla i en småstad, hon går i high school, lyssnar på hårdrock, jobbar extra på K-mart och förlorar oskulden i baksätet på en bil. Men Amys familj har en bakgrund som ingen pratar om: mamman och mostern är franska judinnor vars föräldrar och släkt utplånades i koncentrationslägren. I "Himlen i Bay City" låter fransk-amerikanska Catherine Mavrikakis Amy berätta om sitt liv och om den katastrof som inträffade på hennes 18-årsdag den 4 juli 1979. Jag tyckte mycket om den här boken. Den hemska, berörande berättelsen framförs på ett vackert och poetiskt språk och med fantastiska inslag som jag inte riktigt vet om jag ska tolka som verklighet, övernaturligheter eller hallucinationer. I början befarade jag att historien skulle vara alltför abstrakt och svårförståelig, men det är den inte. Allt knyts ihop till slut. Boken är skriven på franska och utmärkt översatt till svenska av Dagmar Olsson. Betyg: EEEE+

P.S. Den här boken fick mig att tänka på "Medan de sov" av Kathryn Harrison och "Dödgrävarens dotter" av Joyce Carol Oates.

Varför envisas jag med chicklitt?

Jag vet att jag inte gillar chicklitt, men då och då försöker jag i alla fall läsa någon bok som fått goda omdömen i förhoppning att det ska vara underhållande och trevligt. Det funkar aldrig... "Getting rid of Matthew" ("Dumpa Matthew") av Jane Fallon handlar om 39-åriga Helen, som sedan fyra år har ett förhållande med sin gifta chef. När han till slut gör som hon bett honom och lämnar sin fru och flyttar in hos Helen blir hon ställd och inser att hon inte längre är kär i honom. Historien är varken originell eller rolig. Jag irriterar mig också väldigt på den osympatiska huvudpersonen och de elaka skildringarna av män. Poängen med (den mesta) chicklitt är ju att huvudpersonen ska hitta Den Rätte, vilket blir lite svårbegripligt när män framställs som egocentriska idioter. Jag lämnade boken halvläst hemma när jag packade för semestern och jag lär inte plocka upp den igen. Betyg: E+

P.S. Om du gillar chicklitt och tänker läsa denna: undvik baksidestexten, för där avslöjas i princip hela innehållet.

P.S. 2 Den enda chicklitt jag verkligen tyckt var rolig var "Bridget Jones's diary" och uppföljaren "Bridget Jones - The Edge of Reason" av Helen Fielding. Dem kan jag helhjärtat rekommendera!

Nervöst inför bröllopsnatt

Efter att ha läst tre böcker av Ian McEwan måste jag utnämna honom till en av mina favoritförfattare! Förut har jag läst "Atonement" ("Försoning") och "Saturday" ("Lördag"). Nu har jag läst "On Chesil Beach" ("På Chesil Beach"), som handlar om det nygifta paret Florence och Edward. Det är juli 1962 och de ska precis inleda sin smekmånad på ett hotell i en engelsk badort. De är båda oskulder och väldigt nervösa. McEwan berättar på sitt vanliga detaljerade sätt om hur kvällen framskrider och i återblickar får man veta mer om Florences och Edwards bakgrund och om deras kärlekshistoria. Jag älskar McEwans språk och hans sätt att beskriva människor och deras relationer. Även om hans böcker utspelar sig i olika tider och bland olika sorters människor har de det gemensamt att man tidigt förstår att de detaljerade beskrivningarna av vardagliga händelser kommer att leda fram till något dramatiskt och livsavgörande. "On Chesil Beach" är kortare och mer lättläst än "Atonement", så det gick bra att läsa den på engelska. Betyg: EEEE+

Inte roligt om hundraåring

På baksidan till "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson står det att det är den roligaste bok Lasse Berghagen läst. Tydligen har även ett par kritiker tyckt att denna bok var rolig. Jag drog dock inte på munnen en enda gång under läsningen och att jag läste ut den berodde enbart på att vi skulle diskutera den i bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet". Boken handlar om Allan Karlsson som rymmer från ålderdomshemmet på sin hundraårsdag och därefter träffar några människor som han slår sig ihop med med. Dessutom berättas i återblickar om Allan Karlsson händelserika liv, där det visar sig att han träffat ett antal världsledare och varit inblandad i historiska händelser. Jonasson verkar försöka bli en svensk Arto Paasilinna, men lyckas inte. Jag irriterar mig bl.a. på språket, gubbigheten och innehållet. Snittbetyget i bokcirkeln blev 1,8. Mitt betyg: E

Professor infiltrerar sekt

Laurie R King är en av mina favoritdeckarförfattare så jag blev glad när jag hittade en oläst bok av henne på biblioteket: "The Birth of a New Moon" (också publicerad under titeln "A Darker Place"). Det är en spännande bok, men det är ingen deckare. Huvudpersonen Anne Waverly är en bitter och enstörig professor i religionshistoria, som då och då får i uppdrag av FBI att infiltrera religiösa sekter. Det har inte alltid slutat så bra och hon vill egentligen sluta, men hennes kontaktperson lyckas övertala henne att ta ett sista uppdrag. Som vanligt skriver King ordrikt och ibland blir jag lite otålig, men precis när jag tycker att det börjar bli för utdraget händer det något som gör att jag inser att det jag nyss läst var motiverat. Ämnet för denna bok tycker jag också är intressant. Betyg: EEEE

P.S. Den bästa fristående King-boken jag läst hittills är "Folly". Den som följt min blogg vet annars att jag älskar deckarserien om Mary Russell, som utspelar sig på 1920-talet. Klicka på King Laurie-etiketten, så kommer mina recensioner av böckerna i den serien upp.