04 juli 2010

Inte roligt om hundraåring

På baksidan till "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson står det att det är den roligaste bok Lasse Berghagen läst. Tydligen har även ett par kritiker tyckt att denna bok var rolig. Jag drog dock inte på munnen en enda gång under läsningen och att jag läste ut den berodde enbart på att vi skulle diskutera den i bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet". Boken handlar om Allan Karlsson som rymmer från ålderdomshemmet på sin hundraårsdag och därefter träffar några människor som han slår sig ihop med med. Dessutom berättas i återblickar om Allan Karlsson händelserika liv, där det visar sig att han träffat ett antal världsledare och varit inblandad i historiska händelser. Jonasson verkar försöka bli en svensk Arto Paasilinna, men lyckas inte. Jag irriterar mig bl.a. på språket, gubbigheten och innehållet. Snittbetyget i bokcirkeln blev 1,8. Mitt betyg: E

6 kommentarer:

  1. Vad härligt att det finns nån mer som verkar tycka som jag! Jag har bara sett gott om den här boken, men själv fick jag nästan sucka mig igenom hela. Den är helt enkelt bara alldeles för mycket tycker jag...

    SvaraRadera
  2. Ja, det där känns ju som en bok som hoppat upp på första plats över "böcker alla tydligen bara måste lästa fast de inte verkar särskilt bra alls". Efter din sågning tror jag således att jag tar och skiter i den där gamla hundraåringen. Tack för att du slog in spiken i kistan!

    SvaraRadera
  3. Ida: Ingen i min bokcirkel tyckte om den här boken, så du är i gott sällskap!
    Åsa: Om min recension kan få någon att avstå från att köpa och läsa den här boken har min egen plågsamma läsupplevelse ändå fört något gott med sig! Det retar mig att författaren tjänar en massa pengar på det här skräpet! Och att så många människor lägger tid på den, när det finns så många bra och meningsfulla böcker att läsa.

    SvaraRadera
  4. Jag gillade kapitlen som främst handlade om själva rymningen, iaf en del av dem. Allt det andra var ju dock olidligt tröttsamt. Samtidigt tycker jag inte man kan avfärda den som skräp, för den har trots allt en tydlig jargong som många finner tilltalande. Påminner mycket om Paasalina, som jag suckade mig igenom en halv bok av en gång ... :)

    SvaraRadera
  5. Gud vad härligt med fler som inte gillar! Jag förstod aldrig vad som var så roligt med den här boken men den toppar ju lista efter lista och hyllas överallt... Här är min recension: http://bokbiten.wordpress.com/2010/01/14/hundraaringen-som-klev-ut-genom-fonstret-och-forsvann-av-jonas-jonasson/

    SvaraRadera
  6. Jag blir alltid misstänksam när böcker säljer så där "förbaskat bra"- jag har sneglat på "100-åringen" - men- nej- kände inte riktigt för den- och efter din recension verkar den än mindre angelägen....

    SvaraRadera