Sist i Sverige?

Jag är antagligen sist i Sverige med att läsa "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg, så jag behöver nog inte ge boken någon utförlig presentation! Jag har lyssnat på denna välskrivna barndomsskildring som ljudbok i fin uppläsning av Katarina Ewerlöf och kan bara instämma i hyllningskören till Linderborgs kärleksförklaring till pappan, härdarmästare Leif Andersson. Det är förstås extra kul att läsa/höra en barndomsskildring som i tiden sammanfaller med ens egen barndom. Betyg: EEEE

Rapport från Rosenbad

Eva Franchell var med Anna Lindh på NK den dagen Lindh blev knivskuren till döds. Nu har Franchell skrivit en bok om den tid hon var arbetskamrat och vän med Anna Lindh: "Väninnan. Rapport från Rosenbad". Boken spänner över tidsperioden 1994-2006 och berättar i korta avsnitt om alla viktiga politiska händelser och skandaler under dessa år, samt om Franchells karriär och om hennes relation till Anna Lindh. Det är lättläst och spännande. Jag tycker att Franchell har hittat en bra ton och nivå i sin bok. Det blir inte sentimenalt, det är väldigt lite namedropping och händelser och skeenden överanalyseras inte. Såhär i efterdyningarna av Gömda-debatten kan man konstatera att "Väninnan" inte är en ren faktabok. Det mesta Franchell beskriver är självupplevt eller allmänt kända fakta, men ibland fantiserar hon ihop (i och för sig trovärdiga) dialoger som hon inte kan ha hört själv. Jag kräver inte på något sätt att allt ska vara "sant" i en bok, även om den inte presenteras som roman, men det stör mig lite att jag inte riktigt vet när Franchell går över gränsen mellan fakta och fiktion. Hon skriver själv i efterordet att hon varit inspirerad av filmen "The Queen" som handlar om drottning Elizabeth II vid tiden för prinsessan Dianas död. Jag tycker dock att det är stor skillnad mellan ett konstnärligt, fiktivt verk som bygger på verkliga händelser, och en faktabok med fiktiva inslag. Detta är ingen stor invändning. På det hela taget är boken intressant och läsvärd. Betyg: EEEE

Fler mord i Grant County

Tredje delen i Karin Slaughters Grant County-serie heter "A Faint Cold Fear" och är lika bra som de föregående. Huvudpersonerna rättsläkaren Sara Linton och polischefen Jeffrey Tolliver utreder en collegestudents förmodade självmord. När Saras höggravida syster Tessie blir knivskuren i närheten börjar de misstänka att självmordet egentligen var mord. Snart hittas ytterligare en student död i något som ser ut som ett iscensatt självmord. Jeffreys tidigare kollega Lena Adams jobbar nu som säkerhetsvakt på colleget och dras in i fallet både professionellt och privat. Det jag gillar med den här deckarserien är bl.a. att den låter huvudpersonerna reagera på ett psykologiskt trovärdigt sätt på allt hemskt som händer. Jag har två delar till i Karin Slaughters Grant County-serie, men nu måste jag ta en paus, så jag inte blir övermätt! Betyg: EEEE

2 x del 2 i Georgia

"A bone to pick" är andra delen i Charlaine Harris deckarserie med sydstatsbibliotekarien Aurora Teagarden i huvudrollen. Den är en riktig mysdeckare som man läser ut på några timmar och som är lika lättuggad och näringsfattig som en påse smågodis. Deckarupplägget är lite kul: Aurora får ärva ett hus och en förmögenhet av en gammal dam som dör. De kände varandra men var inte jättegoda vänner, så Aurora undrar lite varför hon får ärva. Snart inser hon dock att det beror på att det finns en hemlighet gömd i huset och att den gamla damen trodde att Aurora var den som bäst skulle kunna lösa gåtan. Tyvärr lägger Harris inte ned så mycket mer möda på deckarupplägget utan ägnar störst utrymme åt på att skildra Auroras kläder, dejter m.m. Jag vet inte om jag kommer att fortsätta läsa den här serien - jag tycker den känns lite för innehållslös. Betyg: EEE

Karin Slaughters deckarserie utspelar sig, i likhet med Charlaine Harris, i en småstad i Georgia, men där slutar likheterna. Slaughter skriver hardcore-deckare med blodiga, makabra, hemska mordhistorier. Andra delen i Grant County-serien, "Kisscut", börjar med att ett dött spädbarn hittas på en offentlig toalett på en rullskridskorink och en 13-årig flicka hotar att skjuta ihjäl en några år äldre pojke på parkeringsplatsen utanför. Mitt i detta hamnar barn- och rättsläkaren Sara Linton och hennes ex-make, polischefen Jeffrey Tolliver. Tillsammans med Jeffreys psykiskt instabila kollega Lena Adams börjar de nysta upp en fruktansvärd historia. Om man gillar den här typen av deckare är den här serien ett fynd! Jag ska absolut läsa fler delar i den. Betyg: EEEE

Vår på Shetlandsöarna

Efter att ha avhandlat vintern/svart ("Raven Black") och sommaren/vitt ("White Nights") har turen nu kommit till våren/rött i tredje delen, "Red Bones", i Ann Cleeves Shetlandskvartett. Under en arkeologisk utgrävning på en liten ö hittar man oväntat gamla ben. Frågan är om de är från medeltiden eller kanske inte alls så gamla. Det ryktas om en norrman som försvann på ön under andra världskriget efter en otrohetshistoria. Det är dock inte detta som gör att polismannen Jimmy Perez kallas till ön utan att en gammal kvinna dör i något som verkar vara en olyckshändelse. Perez kollega Sandy Wilson är barnbarn till den döda kvinnan och släkt med i princip alla på den lilla orten. Cleeves fortsätter i samma stil som jag gillat i de tidigare böckerna: underbara miljöskildringar, sympatiska personer och en klassisk deckarhistoria som berättas i lugnt tempo. Betyg: EEEE

Absurda noveller om mödrar och döttrar

Jag hade höga förväntningar på "Insekt" av franska Claire Castillon, men jag blev tyvärr besviken. "Insekt" är en samling absurda noveller som (nästan) alla handlar om mödrar och döttrar som gör hemska saker mot varandra. Här finns modern som vill vara kompis med tonårsdottern, kvinnan som bara vill ha ett barn men blir gravid med tvillingar, den nyförlösta som vill åka direkt och göra fettsugning, tonårsdottern som tycker att den cancersjuka mamman ska rycka upp sig osv. Jag tycker det blir alltför konstlat och övertydligt - och dessutom lite tråkigt. Jag skulle hellre läsa om mer normala mödrars och döttrars relationer och problem. Språket är bra (liksom översättningen) och det är alltid roligt att läsa om Frankrike, men det räcker inte. Betyg: EEE

Salig av stor ordkonst

Kortromanen (60 s) "Innan männen" handlar om Jérémie, som bor i en förort med sin ständigt frånvarande mamma. Han fördriver den heta sommaren med att röka hasch och drömma om skolkamraten Sami. Fransk-algeriska Nina Bouraoui kan konsten att sätta samman vardagliga ord till osannolik skönhet. Resultatet är inte konstlat, högstämt eller "svårt" utan en intensiv, andlös berättelse på ett sagolikt vackert språk (som är utmärkt översatt av Maria Björkman). Min första tanke när jag läst ut den var att jag måste läsa den igen! Betyg: EEEEE

PK-polis i vintrigt Venedig

Det verkar vara svårt för deckarförfattare när de ska vara PK och predika mot rasism. Isländska Arnaldur Indriðason misslyckades i "Vinterstaden" och Donna Leon gör också platt fall i "Blood from a Stone". För första gången blir jag riktigt irriterad på den sympatiske kommissarie Brunetti. Han är så osannolikt reko i en stad där alla verkar vara korrumperade. Mordet på en svart gatuförsäljare i juletid ger Brunetti en möjlighet att påpeka alla människors lika värde för tonårsdottern. Brunetti har problem att lösa mordgåtan eftersom ingen har sett något och han inte ens lyckas ta reda på vem offret var. När polischefen förbjuder Brunetti att fortsätta utredningen med hänvisning till att inrikesministeriet ska ta över förstår han dock att han kommit något stort på spåren. Själva mordhistorien är OK; det är Brunettis funderingar över sina egna och familjemedlemmarnas fördomar som känns konstlade. Det är jättebra att vara mot rasism, men det måste finnas något bättre sätt att skriva om det. Betyg: EE

Årets bokreafynd

Trots att rean hållit på rätt länge gjorde jag flera fynd när jag idag slank in på en bokaffär här i Uppsala:

• "Guds barmhärtighet" av Kerstin Ekman. Första delen i Vargskinnet-trilogin, som jag läst, men just första delen saknades i min bokhylla.
• "Kinesen" av Henning Mankell
• "Som min egen" av Susanne Levin. Jag har jag läst den, men jag ville äga den också.
• "Insekt" av Claire Castillon. Fransk novellsamling som jag är jättenyfiken på.
• "Jehåvasjäveln" av Henrik Pettersson. Ingick inte i bokrean, men bokhandeln hade 30 % rabatt på sitt ordinarie sortiment också!

Tidigare köpte jag dessa böcker från en internetbokhandel, men det gav inte samma "fyndkänsla" som dagens impulsköp:

• "Den hemlige kocken" av Mats-Eric Nilsson
• "Den tionde kretsen" av Jodi Picoult
• "Passionen" av Jeanette Winterson
• "Faithless" och "A faint cold fear" av Karin Slaughter

Mer om Steven Saylors "Roma"

Jag hann inte skriva allt jag ville säga om Steven Saylors "Roma" häromsistens, men eftersom jag fortfarande går omkring och är irriterad måste jag komplettera lite. Jag inser att Roms förhistoria antagligen var tämligen patriarkal eftersom den mynnade ut i det mycket patriarkala romerska riket. Att låta en uråldrig gudom i form av en gyllene flygande penis sväva över hela historien tycker jag dock är övertydligt (för att inte säga urfånigt). Saylor låter Roms historia börja ca år 1000 f. Kr. med att denna flygande penis i en dröm uppmanar en far att skicka iväg sin unga dotter för att ha sex med en främling. Det gör den annars så blyga dottern så gärna för främlingen är muskulös och har bländvita tänder. Som tur är känns det som "fladdrande fågelvingar" mellan hennes ben när han tränger in i henne. Givetvis blir hon gravid och hon blir anmoder till en av de ursprungliga romerska släkterna. Den flygande penisen förs vidare från generation till generation i form av en guldamulett. Några århundraden senare blir en annan ung flicka i denna släkt våldtagen av ett människoätande monster. Halvguden Herkules dödar monstret och räddar flickan (och det som ska bli staden Rom). I sin tacksamhet har hon senare samma dag frivilligt sex med Herkules. Hon blir förstås också gravid och vet inte om det är monstret eller halvguden som är far till barnet, men hon tror det är Herkules.

Eftersom jag precis läst om hur ett samhälle kan omforma verkliga händelser till myter som passar in på den samhällssyn och ideologi som råder (Susan Faludis "Den amerikanska mardrömmen") ifrågasätter jag särskilt Saylors försök att "iscensätta" myter och framställa dem som verkliga händelser. Jag vet att det är en roman, men den är skriven i realistisk stil och inte som någon saga eller fantasi. Efter att ha läst Faludi tänker jag att det klart att ett starkt patriarkaliskt samhälle som det romerska behövde myter som legitimerade männens makt över kvinnorna. Om det ligger någon sorts "sanning" bakom myterna över huvud taget är det därför högst sannolikt att den omformats för att passa in på den ideologi man ville stärka. Jag tror att Saylor har ett gott syfte och att han försöker framställa starka och självständiga kvinnor som inte bara är offer, men för mig blir det inte trovärdigt. Rom var ett patriarkalt samhälle och det mest sannolika är att det låg århundranden av mäns våld, tvång och förtryck mot kvinnor bakom det. Det är löjligt att försöka omforma de myter som skildrat detta till historier om sexuellt frigjorda tonårsflickor som frivilligt ligger med främlingar och njuter av det.

Plus och minus för Steven Saylor

Först läste jag ytterligare en del i Steven Saylors Sub Rosa-serie, som utspelar sig i antikens Rom. Jag tror det är femte delen och den heter "A Murder on the Appian Way". Förut har jag tyckt att det varit för mycket undervisning och för lite spänning i Saylors deckare, men nu har övergått till att tycka att det är ett utmärkt sätt att på ett underhållande sätt lära sig lite romersk historia! "A Murder on the Appian Way" handlar om mordet på Publius Clodius år 52 f.Kr. och den följande rättegången mot hans politiske motståndare Milo. Att de haft en skärmytsling ute på Via Appia står klart, men hur dog Clodius egentligen? Gordianus Hittaren får börja utreda och på vägen träffar han kändisar som Cicero, Marcus Antonius och Julius Caesar. De båda sistnämnda har än så länge små roller, men jag räknar med att de kommer att kliva fram i rampljuset i senare böcker i serien. Betyg: EEEE

Sedan började jag läsa Steven Saylors tjocka roman ”Roma”, som inte är en deckare utan en berättelse om staden Roms historia. Jag hade läst att den var bättre än Gordianus-deckarna, men det tycker inte jag. Saylor iscensätter de gamla myterna om Roms grundande på ett träigt och fånigt sätt. Jag tänkte att det skulle bli bättre när det blev mer historia och mindre myter, men det blev det inte, så efter ca 150 sidor gav jag upp. (Då hade Saylor kommit fram till 500-talet f.Kr.) Jag skulle hellre läsa en faktabok om Roms historia. Betyg: E

Vad är vitsen med vampyrer?

Nä, jag faller inte för vampyrer. Det är väl något med dessa snygga, gammeldags artiga, men samtidigt gåtfulla och potentiellt farliga män som ska verka lockande, men det funkar inte på mig. Jag har nu läst den första delen i Charlaine Harris bokserie om servitrisen Sookie Stackhouse och hennes vampyrpojkvän Bill. (Serien ligger också till grund för teveserien "True Blood".) Första delen heter "Dead until dark" och är en lite underlig blandning av skämtsam kärleksroman i chicklittstil, skräckroman och deckare. Eftersom det är romantiskt och spännande sugs jag in i berättelsen, men jag studsar på de fåniga sexskildringarna och kommer på mig själv att sitta och fundera på vad vampyrerna egentligen symboliserar. (Att det har mycket att göra med kontroll av farlig kvinnlig sexualitet är klart!) Jag känner inget behov av att läsa fler delar i denna serie. Betyg: EE

Lysande om det amerikanska samhällets myter

I "Den amerikanska mardrömmen - bakhållet mot kvinnorna" ("The Terror Dream. Fear and Fantasy in post-9/11 America") börjar Susan Faludi (som skrev "Backlash") med att skildra hur terrorattackerna den 11 september 2001 snabbt ledde till ett bakslag för jämställdheten i USA. Ett ideal där män är starka hjältar och kvinnor hjälplösa offer hyllades. På ett otroligt skickligt och underhållande sätt visar Faludi på hur tendensen spreds i amerikanska medier efter attackerna och går sedan bakåt i tiden för att leta efter denna nationella myts ursprung. Hon hittar den i den amerikanska nationens första egna litterära genre: berättelserna om nybyggare som tillfångatas av indianer. Dessa berättelser började publiceras redan på 1600-talet. Hon följer sanning och myt via häxprocesserna i Salem och 1800-talets indianböcker fram till 1950-talets västernfilmer som kom till i kalla krigets skugga. Det är vansinnigt intressant, lärorikt, lättläst och underhållande. Den svenska översättaren hjälper läsaren genom att ge små förklaringar till amerikanska fenomen som man annars kanske inte skulle förstå. Betyg: EEEEE

2 x Navajo

Av en slump (om nu slumpen finns) har jag råkat läsa två böcker i rad som handlar om Navajoindianer. Den första, "Coyote Waits" ("Coyote väntar") av Tony Hillerman, tipsade min amerikanska kompis Dianne mig om. Jag hade aldrig hört talas om Hillerman, men han har skrivit en rad deckare som utspelar sig bland Navajoindianer i New Mexico. Huvudpersonerna i "Coyote Waits" (skriven 1990) är två polismän som tillhör indianreservatets egen polisstyrka. När en av deras egna blir mördad börjar de på var sitt håll utreda mordet. Själva mordgåtan är ganska okomplicerad, vilket jag gillar, eftersom många deckare har alldeles för komplicerade intriger nuförtiden. I stället lägger Hillerman mycket energi på att skildra Navajoindianernas traditioner och myter. På det hela taget en mycket sympatisk deckare! Betyg: EEEE



"Coyote Waits" slutar med att en av huvudpersonerna planerar att åka till Asien för att söka efter Navajofolkets rötter i Mongoliet eller Tibet. Lustigt nog handlar nästa bok jag läste, "Prayer of the Dragon" av Eliot Pattison, just om en Navajoindian som kommit till Tibet för att söka efter folkens gemensamma rötter! "Prayer of the Dragon" är Pattisons femte bok om kinesen Shan som lever bland illegala munkar i Tibets otillgängliga berg. I den här boken kallas han till en avlägsen by där två främlingar hittats döda och en tredje, medvetslös man, nu anklagas för morden. Byn, som verkade så isolerad, visar sig ligga på ett berg som är fullt av folk. Där finns bl.a. en hemlig kinesisk raketbas, ett luxuöst minipalats för en pensionerad vetenskapsman, en galen eremit och ett stort antal vildsinta guldgrävare. Som i alla Pattisons böcker förstår man från början mycket litet, men bit för bit läggs pusselbitarna på plats och mysterierna förklaras. Pattison skapar en mycket speciell stämning i sina böcker. För att få till sin intrig och skapa spänning lägger Pattison in inslag som gör att boken närmar sig äventyrsromanen eller till och med fantasyn. Betyg: EEEE
P.S. Klicka på etiketten "Pattison" nedan om du vill läsa vad jag skrivit om några tidigare böcker i serien.

Mina gamla boktips

ÄNTLIGEN har jag lyckats lägga ut min gamla hemsida på nätet igen, se här! Där finns bl.a. mina gamla boktips från tidigt 2000-tal. Det är en mycket enkel hemsida, men jag är ganska stolt över den för jag har gjort den alldeles själv, alltså skrivit in all HTML-kod. Från början hade jag foton och en massa annat på den, men nu är det bara boktips, recept och mina uppsatser som ligger där.