Mer om Steven Saylors "Roma"

Jag hann inte skriva allt jag ville säga om Steven Saylors "Roma" häromsistens, men eftersom jag fortfarande går omkring och är irriterad måste jag komplettera lite. Jag inser att Roms förhistoria antagligen var tämligen patriarkal eftersom den mynnade ut i det mycket patriarkala romerska riket. Att låta en uråldrig gudom i form av en gyllene flygande penis sväva över hela historien tycker jag dock är övertydligt (för att inte säga urfånigt). Saylor låter Roms historia börja ca år 1000 f. Kr. med att denna flygande penis i en dröm uppmanar en far att skicka iväg sin unga dotter för att ha sex med en främling. Det gör den annars så blyga dottern så gärna för främlingen är muskulös och har bländvita tänder. Som tur är känns det som "fladdrande fågelvingar" mellan hennes ben när han tränger in i henne. Givetvis blir hon gravid och hon blir anmoder till en av de ursprungliga romerska släkterna. Den flygande penisen förs vidare från generation till generation i form av en guldamulett. Några århundraden senare blir en annan ung flicka i denna släkt våldtagen av ett människoätande monster. Halvguden Herkules dödar monstret och räddar flickan (och det som ska bli staden Rom). I sin tacksamhet har hon senare samma dag frivilligt sex med Herkules. Hon blir förstås också gravid och vet inte om det är monstret eller halvguden som är far till barnet, men hon tror det är Herkules.

Eftersom jag precis läst om hur ett samhälle kan omforma verkliga händelser till myter som passar in på den samhällssyn och ideologi som råder (Susan Faludis "Den amerikanska mardrömmen") ifrågasätter jag särskilt Saylors försök att "iscensätta" myter och framställa dem som verkliga händelser. Jag vet att det är en roman, men den är skriven i realistisk stil och inte som någon saga eller fantasi. Efter att ha läst Faludi tänker jag att det klart att ett starkt patriarkaliskt samhälle som det romerska behövde myter som legitimerade männens makt över kvinnorna. Om det ligger någon sorts "sanning" bakom myterna över huvud taget är det därför högst sannolikt att den omformats för att passa in på den ideologi man ville stärka. Jag tror att Saylor har ett gott syfte och att han försöker framställa starka och självständiga kvinnor som inte bara är offer, men för mig blir det inte trovärdigt. Rom var ett patriarkalt samhälle och det mest sannolika är att det låg århundranden av mäns våld, tvång och förtryck mot kvinnor bakom det. Det är löjligt att försöka omforma de myter som skildrat detta till historier om sexuellt frigjorda tonårsflickor som frivilligt ligger med främlingar och njuter av det.