
Ian McEwan är en ojämn författare, tycker jag. Efter att ha älskat "
Försoning", "
Lördag" och "
På Chesil Beach" blev jag besviken på "
Hetta" och läste inte ens ut den. Nu har jag läst hans debutroman "Cementträdgården" från 1978 (finns i ny svensk pocket). Jämfört med de senare romanerna är den kort och lättläst. Den handlar om fyra syskon i en brittisk familj i början av 1960-talet (antar jag). Berättaren är den 15-årige Jack, som har komplicerade relationer till sina föräldrar och syskon. För den som är uppväxt med Virginia C. Andrews "
Vindsträdgården" känns inte innehållet i "Cementträdgården" alltför chockerande, men det kanske det var när den kom ut? Lite lustigt också att båda böckerna (som kom ut ungefär samtidigt) har trädgårdar i sin titel! Litterärt är i vart fall "Cementträdgården" klart bättre. Sammantaget tyckte jag att det var intressant att läsa McEwans debut, men den lämnade mig ganska likgiltig.
Betyg: EEE
Du har oläst den bästa: Kärlekens raseri!
SvaraRaderaTrevlig helg
Ja, och Amsterdam skulle jag också vilja läsa!
SvaraRadera