Som jag har skrivit förut (klicka på etiketten Cao Xueqin nedan för att läsa mina tidigare recensioner) förstår jag inte varför jag har blivit så fascinerad av den kinesiska klassiska romanserien "Drömmar om röda gemak", av Cao Xueqin men jag har sett fram emot varje del som har kommit på svenska (i översättning av Pär Bergman). Nu har jag sträckläst de 550 sidorna i den sista delen, "Stenåldern". I den går det verkligen utför för den aristokratiska familjen Jia och tragiska öden drabbar ett antal personer. Det jag gillar mest i böckerna är skildringen av det dagliga livet i 1700-talets Kina, både bland herrskap och tjänstefolk. Det jag tycker minst om är de övernaturliga eller andliga inslag som berättelsen har, men de förekommer främst i början av första delen och i slutet av denna sista del. Den stora fascinationen för klassisk kinesisk poesi är också svår att förstå för en okunnig västerlänning. Utöver själva berättelsen och dess litterära värden har jag uppskattat böckerna eftersom de har gett mig en liten inblick i en kultur som jag inte har så mycket kunskap om. Det är också spännande att läsa översättarens kommentarer och hans redogörelse för den ofantliga mängd forskning som finns om denna romanserie. Betyg: EEEE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar