Australiensiskt diskussionsunderlag

Jag blev rekommenderad "The Slap" av Christos Tsiolkas på Twitter och på grund av den begränsade informationen visste jag egentligen bara att den kunde vara en bra bokcirkelbok. Nu har jag läst den och delar bedömningen att den nog kan ge upphov till vissa diskussioner! Boken utspelar sig i Australien i nutid och börjar med en grillfest i en medelklassfamiljs villaträdgård. Under festen slår en man till ett litet barn och denna händelse får återverkningar för alla som var närvarande. Personerna har olika etnisk bakgrund och tillhör olika generationer och handlingen berättas ur ett antal av dessa personers perspektiv i tur och ordning. Alla känns väldigt mänskliga och har sina goda och dåliga sidor och fattar mer eller mindre lyckade beslut. (Härav den stora diskussionspotentialen.) Boken är välskriven och känns mycket trovärdig, tycker jag. För mig, som svensk tillhörande generationen som var tonåringar på 80-talet, är det lite fascinerande hur mycket droger som alla, inklusive småbarnsföräldrarna, tar! Betyg: EEEE
2012-11-20: Nu har boken kommit på svenska med titeln "Örfilen".

Vassa föremål i Missouri

Jag gillade Gillian Flynns deckare "Dark Places" och nu har jag också läst hennes debut "Sharp Objects" ("Vass egg"). Huvudpersonen Camille Preaker arbetar som journalist i Chicago och har lämnat sin barndom bakom sig, tror hon. När två små flickor blir mördade i hennes gamla hemstad i Missouri tvingas hon dock att återvända dit och till föräldrahemmet med den neurotiska mamman, den mentalt frånvarande styvpappan, den Lolitaaktiga lillaystern och minnet av den andra systern, som dog tidigt. "Sharp Objects" är både en hemvändarroman och en deckare och den funkar lika bra i båda funktionerna. Jag gillar Flynns sätt att gradvis ge läsaren mer information om Camille och hennes familj. "Sharp Objects" är inte riktigt lika bra som "Dark Places", men god nog! Betyg: EEEE

Självbiografi med soundtrack

En bok som Patti Smiths självbiografi "Just kids" borde komma med ett soundtrack, men lyckligtvis har jag kunnat skapa ett själv med hjälp av Spotify: Just kids. Jag har aldrig tidigare lyssnat på Patti Smiths musik (förutom "Because the night") men blev nyfiken på hennes bok, eftersom den enligt de positiva recensionerna handlar mycket om hennes nära relation till konstnären/fotografen Robert Mapplethorpe (1946-1989). Smith berättar i boken om hur hon kommer till New York som utfattig 20-åring, träffar Mapplethorpe och hur de kämpar tillsammans för att försörja sig och kunna leva på sin konst. Det är en spännande tid i en spännande miljö som Smith berättar om. Att hon är poet märks på språket i boken som håller hög klass och inte är helt lättläst på engelska, men ibland känns hon lite högtravande. Och ibland blir det också lite väl mycket namnrabblande när hon berättar om alla kända (och mindre kända) personer hon och Robert träffade på när de bodde på Chelsea Hotel och andra ställen. Betyg: EEE

P.S. Synpunkter på och förslag till soundtracket mottages tacksamt!

Sagoskimrande berättelse om kärlek

I bokcirkeln Det namnlösa sällskapet har vi läst "Fyrväktaren" av Jeanette Winterson och de flesta av oss tyckte mycket bra om den. I boken berättar Silver om sin barndom i den lilla skotska kuststaden Salt. Hon blir tidigt föräldralös och får växa upp hos fyrvaktaren Pew. Parallellt med historien om Silver berättas om prästen Babel Dark som bodde i samma stad på 1800-talet. Det är svårt och meningslöst att berätta handlingen i "Fyrväktaren", för det är det poetiska, sagoskimrande språket och berättandet som är det genialiska med den här boken. Den handlar framför allt om kärlek, men är långt ifrån någon typisk kärleksroman. Även teman som barndom, minnen, mörker, ljus och tillhörighet finns med. Ibland är Winterson snubblande nära den tunna prettolinjen, men hon vet vad hon gör och styr upp sin bok med säker hand. Dessutom har hon en underbar, absurd och lågmäld humor. Betyg: EEEE+

P.S. Jag har också skrivit om Wintersons "Det finns annan frukt än apelsiner", som vi läste i min Stockholmsbokcirkel för några år sedan.

Röster om adoption

Journalisten Mary Juusela, som själv är adopterad från Indien, har intervjuat en rad familjer där någon eller några av de nu vuxna personerna är adopterad.Hennes bok, som heter "Adoption - banden som gör oss till familj" ger en mångfasetterad bild av adoption. Vissa adopterade är nyfikna på sitt biologiska ursprung och har sökt sina rötter, andra känner inget sådant behov alls. Vissa har mått väldigt dåligt under uppväxten, andra har inte haft några problem. Vissa tycker att det har varit jobbigt att se annorlunda ut än omgivningen, andra har knappt tänkt på det. För många har det varit viktigt att själv få biologiska barn, eftersom det barnet blir den första familjemedlem man har som liknar en själv till utseendet. De flesta anser dock att banden mellan föräldrar och barn och mellan syskon i en adoptivfamilj är minst lika starka som i en familj med biologiska band. Många berättar också om erfarenheter av rasistiska och främlingsfientliga påhopp och på den skillnad i status som finns mellan adopterade och andra invandrare i vårt samhälle. Mångfalden av åsikter och upplevelser gör boken intressant, men trots olikheterna blir det mot slutet lite tjatigt att läsa. Det här är nog en bok som är mest intressant för adopterade, deras familjemedlemmar och för blivande adoptivföräldrar. Betyg: EEE

Sanningssökande i moderbergets skugga

"The Lord of Death" heter den sjätte delen i Eliot Pattisons deckarserie om hankinesen Shan som lever som en fredlös i Tibet. Han har blivit utsedd att forsla ned kropparna efter förolyckade sherpas från det heliga berget Chomolungma, som vi känner som Mount Everest. På en sådan tur hamnar han mitt i en dramatisk händelse: en buss full med fängslade munkar har stoppats av ett jordskred och munkarna försöker fly upp längs bergssluttningen medan vakterna skjuter efter dem. Strax därefter upptäcker Shan att lite längre bort på vägen har två kvinnor i en bil blivit skjutna. Den ena är den kinesiska turismministern och den andra en västerländsk bergsklättrare. Som vanligt i Pattisons böcker förstår varken Shan eller läsaren någonting från början, men på sitt systematiska och envetna sätt börjar Shan nysta i mysteriet. I den här boken har Pattison själv gett en beskrivning som stämmer bra in på hans egna böcker:

"Once all of his investigations had been linear, one fact linking to the next in quick progression leading to the truth. But in Tibet all his puzzles were like giant tangkas, the traditional religious paintings with overlaps of deities, suffering humans, protector demons, even alternate worlds, linked not by events so much as expectation and hope, by relationships in other, earlier Buddhist lives."

Som alltid skildrar Pattison Tibets befolkning och kultur på ett sympatiskt sätt och ger, vad jag tror, en sanningsenlig bild av den kinesiska regeringens hårdhänta försök att utplåna denna kultur. Den här boken är mer realistisk än vissa av de tidigare böckerna i serien, som hade inslag som närmade sig fantasyn, men inte mindre spännande för det. Betyg: EEEE

P.S. Klicka på etiketten Pattison för att se vad jag skrivit om de tidigare böckerna i serien.

Om författarens makt

I min Stockholmsbokcirkel har vi läst valfri bok av Mario Vargas Llosa. Tyvärr missade jag träffen, men jag har i alla fall läst "Tant Julia och författaren" från 1977. Berättare är den 18-årige Varguitas, som är författarens alter ego. Han arbetar på en radiostation i Lima på 1950-talet och försöker samtidigt lite halvhjärtat sköta sina juridikstudier. Det han egentligen vill göra är att skriva. Hos sina släktingar träffar han den 14 år äldre Julia, en frånskild kvinna som är en ingift släkting till honom. De inleder en kärlekshistoria med förhinder. Den andra berättelsen i boken handlar om radioteaterförfattaren Pedro Camacho, som gör succé med sina dramatiska radioteatersåpor, som läsaren också får ta del av. De första 100 sidorna läste jag med glädje; det var roligare och mer lättläst än jag hade trott. Sedan gjorde jag en paus och fann det rätt kämpigt att komma in i boken igen. Jag tyckte humorn kändes tillgjord och tillkämpad och jag blev trött på all rasism, sexism och homofobi i det peruanska 50-talssamhället. Mot slutet tog det lite fart igen och vissa passusar fick mig att känna att författaren åtminstone lite grann reflekterade över och kanske tog avstånd från de värsta machoinslagen. Egentligen handlar boken förstås mycket om det som även t.ex. Stjärnans ögonblick och Spill handlar om: författarens makt. Jag tycker dock att Lispector och Combüchen gör det bättre. Betyg: EEE

P.S. Läs hellre "Bockfesten" av Vargas Llosa. Går på bokrean nu i februari 2011!

Vera Stanhope x 2

Nu när Shetlandskvartetten är utläst har jag gått vidare till att läsa de två första delarna i Ann Cleeves deckarserie med den magnifika, medelålders kriminalpolisen Vera Stanhope i huvudrollen.

"The Crow Trap" utspelar sig i en liten by i Northumberland. Tre kvinnor arbetar med att göra en inventering av djur- och växtliv på heden inför att ett stenbrott ska anläggas. De ska samsas i en liten stuga och är ganska olika, så det är inte så konstigt att de går varandra på nerverna. Den första delen av boken berättas ur de tre kvinnornas respektive perspektiv och det är inte förrän i bokens andra halva, när ett mord skett, som Vera Stanhope gör entré. Som alla Cleeves böcker är "The Crow Trap" välskriven, men det skiftande perspektivet gör den lite splittrad. Jag läste den mer för den mysiga engelska miljön än för själva deckarhistorien. Betyg: EEE

I "Telling Tales" har Vera Stanhope blivit utlånad till Yorkshirepolisen för att utvärdera en tio år gammal mordutredning. En femtonårig flicka blev mördad och hennes pappas flickvän dömdes mot sitt nekande för mordet. Nu har den morddömda kvinnan tagit livet av sig, precis innan nya vittnesuppgifter kommer fram som visar att hon med all säkerhet var oskyldigt dömd. Det innebär också att mördaren fortfarande går lös. Också här är det språket och miljöskildringen som är bäst och deckarhistorien lite mindre engagerande. Betyg: EEE

P.S. Den tredje delen om Vera Stanhope heter "Hidden Depths".

Självhjälpsgrupp för notoriska hjärtekrossare

Jag gillar romaner som handlar om mänskliga relationer och "Aldrig stanna kvar" av Pär Östling är verkligen en sådan. Den har dock ett lite ovanligt tema: den handlar om dem som inte kan stanna i ett förhållande, relationsfobikerna. Huvudpersonerna Lilli, Farzad och Korak är sinsemellan mycket olika, men de har detta drag gemensamt. Därför startar de en självhjälpsgrupp och en hemsida med chattfunktion för att hjälpa andra och sig själva. Läsaren får följa dem under några år, då mycket hinner hända. Jag gillar språket och stilen i boken, även om jag ibland tycker att det blir lite mycket miljöbeskrivningar. Personbeskrivningarna har jag inga som helst invändningar emot - de känns helt trovärdiga och nödvändiga. Och så uppskattar jag att min gamla hemort Knivsta finns med på ett hörn! Betyg: EEEE

P.S. Läs också "Vi faller" av samma författare.

Skavande kvinnoliv

Ett av de mest idiotiska påfunden i världshistorien måste vara att tvinga två människor att gifta sig med varandra, trots att de inte känner varandra och inte ens tycker om varandra, bara för att kvinnan råkat bli gravid och hedern måste räddas. Det är detta som händer Maj i "Att föda ett barn" av Kristina Sandberg. Det är 1938, Maj är 20 år och hon har flyttat från Östersund till Örnsköldsvik efter att pojkvännen gjort slut. I den nya staden jobbar hon på konditori och träffar Tomas, som är äldre och från en fin familj. Så går det som det går och Maj kämpar för att hitta sin plats i tillvaron som gravid brud, huslig direktörsfru och sedermera duglig mor i en tid som är besatt av hygien och fyra timmars intervaller mellan amningstillfällena. Att svärmodern (en annan olycklig kvinna), som olämpligt nog bor i samma hus, är högfärdig och otrevlig och att maken dricker lite för mycket måste hon också hantera. Det är en plågsam historia som Sandberg berättar, men hon gör det fantastiskt bra! Betyg: EEEE+

P.S. Läs också "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter. Den utspelar sig i samma tid i liknande miljö och handlar också om hur livet inte alltid blir som man tänkt sig.