En man och två kvinnor

"Ethan Frome" är en kortroman av den amerikanska 1800-talsförfattaren Edith Wharton, som bl.a. skrev "Oskuldens tid". Hon rör sig här dock långt bort från New Yorks överklass: Ethan Frome är en enkel man som bor i en lantlig by i New England. Han är gift med en äldre, sjuklig kvinna, vars unga kusin flyttar hem till dem för att hjälpa till i hushållet. Det är upptakten till ett romantiskt triangeldrama med överraskande utgång. Jag har lyssnat på boken som ljudbok på svenska, vilket var en trevlig upplevelse.

Betyg: EEEE

Vem var Samuel?

Jag tycker att Jonas Hassen Khemiri är väl värd ett Augustpris, men att han borde ha fått det för "Montecore - en unik tiger"  eller "Jag ringer mina bröder" i stället för årets "Allt jag inte minns". Den senare boken handlar om en författare som undersöker en ung mans död. Samuels familj och vänner är oense om vad som hände, vem Samuel egentligen var och om hans död berodde på en olycka eller om det var självmord. Jag lyssnade på boken i en fantastisk uppläsning av författarens bror Hamidi Khemiri. En fördel med att lyssna på boken är att uppläsaren ändrar rösten beroende på vem som talar, så det är lättare att förstå vem som säger vad. (Fast jag fick ändå lov att lyssna på första kapitlet två gånger innan jag fattade vilka som pratade. Sen var det inga problem.) Även om jag inte tycker att det här är Khemiris bästa bok är hans lägstanivå mycket hög och boken är väl värd att läsa!
Betyg: EEEE

Lemlästning och bröllopsbestyr

Efter att ha provat på noir- och pusseldeckargenrerna (i "Gökens rop" och "Silkesmasken") går J.K. Rowling, under namnet Robert Galbraith, nu vidare till psykopatdeckaren i tredje delen om privatdetektiven Cormoran Strike: "Career of Evil". Strikes sekreterare/kollega Robin Ellacott får en allt större roll och den här boken börjar med att hon får ett avskuret kvinnoben skickat till sig. Strike misstänker dock att avsändaren är någon som egentligen vill komma åt honom och ger sig ut på jakt. Rowling är säker som deckarförfattare och hon har skapat det charmigaste och intressantaste deckarparet sedan lord Peter Wimsey och Harriet Vane. Den stora frågan i den här boken, förutom vem som är mördaren, är om Robin verkligen kommer att gifta sig med sin trygga, men tråkiga och missunnsamma fästman fast läsaren redan från början förstått att hon och Cormoran är som skapta för varandra!
Betyg: EEEE

Nella och dockskåpet

För den som längtar efter en tjock, härlig, fantasieggande roman att försjunka i under julledigheterna har jag ett klockrent förslag: nyutkomna "Miniatyrmakaren" av Jessie Burton. Den börjar som en klassisk gotisk roman med att den unga Nella kommer ensam från landet till ett stort köpmanshus i Amsterdam på 1680-talet. Hon är nygift med husets herre, köpmannen Johannes, men blir snart varse att makten i huset har Johannes barska syster Marin. Johannes intresserar sig inte så mycket för sin unga hustru, men han ger henne ett storslaget dockhus för att hon ska ha något att pyssla med. Hon börjar möblera huset med hjälp av en hemlighetsfull miniatyrmakare. Hon får dock mer än hon bett om och miniatyrmakaren verkar kunna förutsäga vad som ska hända i familjen på ett kusligt sätt. Burtons beskrivningar av livet i Amsterdam på 1600-talet är fantastiskt vackra och livfulla. Jag drogs också snabbt in i historien och sträckläste boken, trots att jag egentligen inte gillar böcker med övernaturliga inslag, särskilt när de inte ens följer någon egen, inre logik. Jag tycker också att tonfallet i boken i längden blir lite för dramatiskt ödesmättat. Lite mer realism och humor hade inte skadat. Men trots dessa invändningar var det härlig läsning!
Betyg: EEEE
P.S. För den som gillar att läsa om Holland på 1600-talet rekommenderar jag "Tulpanfeber" av Deborah Moggach och "Flicka med pärlörhänge" av Tracy Chevalier. (Korta recensioner finns bland mina gamla boktips.) 

 Petronella Oortmans dockhus finns på riktigt och kan ses på Rijksmuseum i Amsterdam.

På den här sidan finns fler bilder av de olika rummen i dockhuset.

Mordet på en mexikansk musiker

I "Det brinnande rummet" ("The Burning Room") ägnar sig LA-polisen Harry Bosch för en gångs skull inte åt att lösa mordet på en ung kvinna. Den döde är i stället en manlig, medelålders, mexikansk musiker som blev skjuten när han satt på ett torg i Los Angeles och väntade på uppdrag. Det mest originella i hela historien är att mannen överlevde i tio år med kulan i kroppen, så när han till slut dör är det avdelningen för olösta ärenden som får hand om ärendet. Veteranen Bosch paras ihop med en ung, kvinnlig polis med mexikansk bakgrund. Det här var första gången som jag lyssnade på en Bosch-deckare, men det gick förstås lika bra det! Connellys deckare är alltid spännande och underhållande. Och även om Bosch är nära pension hos polisen så tänker Connelly inte sluta skriva om honom (hör intervjun i podcasten Inside the New York Times Book Review den 1 november 2015). Ytterligare en del i den långa serien har faktiskt redan kommit: "The Crossing".
Betyg: EEEE

Försvunna barn på Falklandsöarna

Jag blir mer och mer förtjust i Sharon Bolton! (Klicka på etiketten Bolton nedan så kan du läsa vad jag skrivit om hennes tidigare deckare.) I "Små svarta lögner" ("Little Black Lies") har Bolton lämnat London och polisen Lacey Flint och förflyttat sig till Falklandsöarna. Det är en fantasieggande plats som Bolton beskriver detaljerat och levande. Huvudpersonen Catrin är bedövad av sorg efter att hennes två söner dött i en olycka tre år tidigare. Hennes man har lämnat henne och sin bästa vän Rachel har hon inte pratat med sedan olyckan hände, eftersom hon anser att den var Rachels fel. Catrin har svårt att engagera sig i något, men att två små barn har försvunnit på öarna de senaste åren har förstås inte undgått henne. När så ett tredje barn försvinner dras Catrin in i letandet och livet tar en ny vändning. Jag gillar att Bolton inte presenterar alla omständigheter rakt upp och ned för läsaren utan man får pusselbit efter pusselbit tills man har hela bilden. Och då menar jag inte bara själva deckargåtan, utan personerna och deras inbördes relationer. (En annan författare som skriver deckare på det sättet är Eliot Pattison.)
Betyg: EEEE+

As Good as it gets?

Om det finns någon genre som heter "tantlitt" så hör "Livet enligt Hildy Good" ("The Good Life") av Ann Leary helt klart till den! Den har många ingredienser som man förknippar med "chick litt", men huvudpersonen är 60 år gammal och knappast någon duvunge. Hildy Good är framgångsrik fastighetsmäklare i en liten stad i New England där hon säljer mångmiljonfastigheter till nyrika uppkomlingar. Fast skrapar man lite på ytan är Hildys liv kanske inte så rosenskimrande som hon låter påskina: hon känner sig ensam, ekonomin är lite skakig och hon tar sig ett glas för mycket då och då - eller snarare mest hela tiden. Jag brukar inte gilla chick litt, men i denna variant tyckte jag att det var charmigt och underhållande.
Betyg: EEE+

En tecknare på flykt

"Var ska jag lägga mitt huvud?" av Rakhsha Razani är en självbiografisk grafisk roman/seriebok. Razani berättar om sin familj, om sin uppväxt i Iran, om flykten till Sverige och om svårigheterna att finna sig till rätta här. Razani är utbildad tecknare/illustratör och teckningarna i boken är utsökta och uttrycksfulla. Tyvärr håller texten inte lika hög klass, vilket får boken att kännas lite amatörmässig och kanske något som författaren i första hand skapat för sin egen och sin familjs skull.
Betyg: EEE
P.S. Missa inte Marjane Satrapis "Persepolis"!

Egoisterna och deras offer

Lotta Lundberg vann Sveriges Radios romanpris för "Timme noll" och det var välförtjänt. Det här är en av de bästa böcker jag läst i år! Romanen följer tre personer i tre olika tider: Hedwig, som 1945 försöker ta sig ut ur det sönderbombade Berlin. Tonåriga Isa, som iscensätter mord på sina dockor och får gå i terapi hos "psykot" i 1980-talets Uppsala. Och Ingrid, som 2005 ger upp sin yrkeskarriär som psykolog för att följa med sin parkinsonsjuke man till en skärgårdsö där han fått en tjänst som kyrkoherde. Berättelsernas enda gemensamma faktor är författaren och journalisten Cordelia Edvardson, men kopplingen är svag: Hedwig är Cordelias mamma och de andra två hör henne på radion och blir väldigt berörda av henne. Något annat som förenar de tre historierna är att de handlar om självupptagna människor och visar hur de närmaste drabbas av deras egoism.
Betyg: EEEEE
P.S. Nu vill jag läsa om Cordelia Edvardsons självbiografiska bok "Bränt barn söker sig till elden" från 1984. Där berättar hon om hur hon överlevde Förintelsen.

Många ord och lite mord

Sedan en totalsågning 2007 har jag hållit mig borta från Elizabeth Georges deckare. Nu har jag, på grund av bibliotekets begränsade utbud av mp3-böcker, gett henne en ny chans och lyssnat på "En ond liten handling" ("Just one evil act"), som är del 18 (!) i serien om Thomas Lynley och Barbara Havers. Den är lång som sjutton (777 sidor i pappersform) och några gånger var jag på väg att ge upp, men sen lyssnade jag vidare ändå. Det är till stor del Katarina Ewerlöfs förtjänst! I sin uppläsning gör hon mesta möjliga av den dialogtäta texten med miljoner insprängda ord på italienska. Man förstår att George har suttit i Toscana och skrivit, för en stor del av handlingen utspelar sig i Lucca. Denna charmiga småstad beskrivs i sådan detalj att man inte behöver någon guidebok om man skulle resa dit. Den adliga, genomgoda och urtråkiga kommissarie Lynley är lika outhärdlig som vanligt, men jag tröstar mig med att den ännu mer outhärdliga lady Helen i alla fall är borta ur historien. I stället har Barbara Havers en större roll och även om man kan bli lite trött på hennes sjabbiga utseende, konstanta svärande och eviga regelbrytande så är hon en frisk fläkt jämfört med Lynley. För att inte tala om hur mycket roligare det är att höra att hon får en italiensk beundrare än om Lynleys anemiska flirt med en tveksam veterinär från Bristol. Deckarhistorien, som är ovanligt oblodig för att vara i en deckare, kretsar kring kidnappningen av Havers grannes dotter.
Betyg: EEE

Bykänsla i storstan

I "Det slutna ögat" ("The Shut Eye") har Belinda Bauers flyttat sig från de små byar i sydvästra England där hennes deckare brukar utspela sig till London. Men hon skildrar inte den myllrande storstaden London, utan ett avskilt kvarter där man får följa en liten grupp människor, så skillnaden mot en by på landet blir inte så stor. Bauer berättar om en handfull människor: en kvinna som har förlorat sitt fyraåriga barn, hennes man och hans arbetskamrater på bilverkstaden, ett medium och en polis. Deras historier knyts ihop på ett intrikat sätt och jag gillar att Bauer är något så ovanligt som en oförutsägbar deckarförfattare.
Betyg: EEEE

Livet som blev som det blev

Varje ny novellsamling av Alice Munro känns som en present! Den senaste på svenska heter "På fri fot" ("Runaway", på engelska 2004) och jag har lyssnat på den som ljudbok. Den är inläst av Louise Raeder och i början irriterade jag mig lite på att hon hela tiden låter som om hon är full i skratt. Efter ett tag vande jag mig dock och tyckte att Raeders röst passade bra till Munros berättelser. Som alltid handlar novellerna om vanliga kvinnor i Kanada, om hur deras liv påverkas av tillfälligheter och om hur de handskas med de liv som de fick. Munro använder delvis samma grepp som i "Tiggarflickan" och närmar sig romanformen genom att låta tre av novellerna handla om samma person, Juliet, som läsaren får följa från ungdomen till ålderdomen. Även om varje Munro-novell är ett eget universum gillar jag att få följa Juliet under längre tid. Många element känns igen från andra Munronoveller, som tågresan tvärs över Kanadas väldiga landmassa, men jag blir ändå aldrig mätt på Munro.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "A Spool of Blue Thread" av Anne Tyler.

(Ännu) en försvunnen mamma

Tove Alsterdal är en av få svenska deckarförfattare som jag gillar. Hennes tredje bok, "Låt mig ta din hand", utspelar sig i Stockholm i nutid och i 1970-talets Argentina. Huvudpersonen Helene lever ett vanligt medelklassliv i Stockholms innerstad, med ett kreativt arbete, en trevlig man och två små barn. Hon har lämnat sin trasiga barndom i Jakobsberg bakom sig. Men när hennes syster Charlie dödsstörtar från sin balkong dras det förflutna upp till ytan igen. Spåren leder tillbaka till militärjuntans Argentina, dit Helenes och Charlies mamma försvann när de var små. Alsterdal väljer alltid intressanta ämnen för sina deckare, hon konstruerar spännande historier och är mycket skicklig på att gestalta dem. Miljöskildringarna är dock snäppet vassare än personskildringarna.
Betyg: EEEE

Döden checkar in

I fjärde delen i deckarserien om franskkanadensiska kriminalaren Armand Gamache, "Ett förbud mot mord" ("The Murder Stone"), har Louise Penny faktiskt flyttat sig en liten bit från den idylliska byn Three Pines där de tidigare delarna utspelar sig. Det är sommar och Armand och hans fru Reine-Marie kommer till ett lyxigt, litet hotell vid en sjö mitt ute i skogen för sin sedvanliga semestervecka. På hotellet har även en stor, rik och grälsjuk familj tagit in för att fira något slags familjejubileum. Det går förstås som man kan ana: någon i familjen blir mördad och Gamache får rycka in. I början blir jag lite irriterad på att Gamache beskrivs som så oändligt lugn, trygg, kärleksfull och klok (på ett ganska klichéfyllt sätt dessutom), men när deckarhistorien tar fart bryr jag mig mindre om det. Och det kan ju vara lite skönt med en polis som inte är frånskild, ensam och halvalkoholiserad som omväxling! Man behöver heller inte vara orolig: Penny kan förstås inte låta bli att få in Three Pines på ett hörn och hennes skildringar av mat är lika aptitretande som alltid.
Betyg: EEEE

Passagerarfartyg ur pojkperspektiv

I bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet" har vi läst "Kattens bord" av Michael Ondaatje (som skrev "Den engelske patienten"). Det var en överraskande trevlig upplevelse! Romanen utspelar sig på 50-talet och handlar om den 11-årige Michael, som ensam ska resa med ett passagerarfartyg från Sri Lanka (då Ceylon) till England. Resan tar tre veckor, under vilka mycket hinner hända. Michael lär känna två andra pojkar och tillsammans upptäcker de skeppet från för till akter och från brygga till lastrum. Bokens titel kommer av att de vid måltiderna är placerade vid kattens bord, som tydligen är bordet längst bort från kaptenens. Vid detta bord sitter en brokig skara människor, som läsaren också får lära känna. Ett passagerarfartyg är en fantasieggande miljö och boken hade lätt kunnat bli ett lättsamt pojkäventyr, men Ondaatje gör något mer av sin historia, framför allt genom att följa personerna framåt i tiden och låta deras öden vävas in i varandras. Det är skickligt konstruerat, mycket välskrivet och härligt underhållande.
Betyg: EEEE+
P.S. För fler härliga skildringar av livet på forna tiders passagerarfartyg rekommenderar jag "The Game" och "Dreaming Spies" av Laurie R. King och "Vinterträdet" av Ellen Mattsson.

På randen till en revolution

Jag läser sällan äventyrsromaner, men en recension i DN fick mig att bli nyfiken på "Järnskallen" av Nils Håkanson. Den utspelar sig 1917. Ute i världen rasar det stora kriget och i Sverige är det brödköer, upplopp och risk för revolution. En maskerad man, herr Agnefit, samlar en grupp udda människor för att de ska utreda ett mord. Det är en svensk-baltisk adelsman utskickad av den ryska underrättelsetjänsten, en ung borgerlig kvinna som kan asiatisk kampsport och som utklädd i grön paljettdräkt hoppar mellan taken i Gamla Stan, en dansk ingenjör som är ett tekniskt geni och en sliten, alkoholiserad kvinna som är expert på bedrägerier och förklädnader. Tillsammans med ytterligare flera personer dras de in i en spännande historia som berättas på ett utmärkt språk och med bra tempo. Miljöskildringarna från Stockholm och andra ställen är fantastiska och jag gillar att huvudpersonerna får vara mänskliga och felbara. Till och med den mystiske herr Agnefit  tvekar och är osäker ibland.
Betyg: EEEE

2 x Tyler

Amerikanska Anne Tyler är en av mina favoritförfattare. Hon påminner mig om Alice Munro (en annan favorit!) men hon skriver romaner, inte noveller. Tylers romaner handlar alltid om ganska vanliga människors vanliga liv och de utspelar sig alla i Baltimore. 

Hennes senaste roman, "A Spool of Blue Thread" ("Den blå tråden"), handlar om familjen Whitshank. Den består av föräldrarna Abby och Red och deras fyra vuxna barn. Som alla familjer har de sina givna roller och konflikter, sina vanor och traditioner, sina myter och hemligheter. I tillbakablickar får läsaren veta hur Abby och Red möttes och hur Reds föräldrar på sin tid möttes. Jag tycker om Tylers sätt att beskriva människors liv och relationer utan någon större dramatik, men ändå oavbrutet fascinerande och intresseväckande. Det här är en av hennes bästa!
Betyg: EEEEE

 När jag hade läst ut "A Spool of Blue Thread" var jag sugen på mer Tyler och tog fram "Och var hör du hemma?" ("Digging to America") som stått oläst i min bokhylla i flera år. Jag tror att jag köpte den för länge sedan därför att den har adoptionstema. Den handlar om två mycket olika familjer som knyts samman genom att de får sina döttrar samma dag. En dag i augusti 1997 anländer två små flickor från Sydkorea till Baltimores flygplats, där de möts av sina nya föräldrar. Jin-Ho kommer till den uramerikanska, stora och bullriga familjen Donaldson och Susan kommer till den mer stillsamma familjen Yazdan, som har sitt ursprung i Iran. Familjerna bestämmer att träffas varje år och fira "ankomstdagen". Boken handlar förstås en del om hur adoptivfamiljer kan förhålla sig till sina barns ursprungsländer, men mest handlar den om hur det är att byta land i vuxen ålder. Det är Susans farmor, Maryam, som är den egentliga huvudpersonen i denna roman, som jag också tyckte mycket om.
Betyg: EEEE+

Komma hem

Jag älskade Cilla Naumanns förra roman, "Springa med åror", så jag hade höga förväntningar på hennes senaste, "Bära barnet hem". Den handlar om adoption, vilket också borde göra den särskilt angelägen för mig, som har adopterat. I boken berättar Naumann om sin egen (antar jag) första adoptionsresa till Colombia för att hämta sonen Adam och om Adams och hennes återresa när sonen blivit vuxen. Parallellt berättar Naumann om en fiktiv kvinna, Ana, som också blev övergiven som barn, men som inte blev adopterad. Hon växte upp på ett katolskt barnhem och i vuxen ålder arbetar hon som hemhjälp och barnflicka i en rik familj. Hur det är att resa till ett främmande land för att hämta sitt barn, känslan när man möter sitt barn för första gången, tankarna på den första mamman och på barnets ursprung har jag redan läst många skildringar av. Naumann skriver förstås bra, men för mig kändes den delen av boken inte så intressant. Då tyckte jag bättre om Anas historia, som är gripande och med stor tydlighet visar varför barnhem inte är något hem för barn, inte ens när barnen blir väl omhändertagna där. Tänk dig att vid 18 års ålder ensam slängas ut i världen för att klara dig själv och att då inte veta vad ett hem egentligen är eller hur en familjemiddag går till!
Betyg: EEE+

H som i hök

I "H is for Hawk" berättar engelska författaren och historikern Helen Macdonald om hur hon hanterar sorgen efter sin hastigt bortgångne far genom att träna upp en duvhök. Det är inte fullt så vansinnigt som det låter för Macdonald är en van falkenerare, men hon har aldrig tidigare tränat en duvhök, som är en art som anses särskilt svår att hantera. Höken Mabel flyttar in i vardagsrummet i Macdonalds lilla hus i Cambridge, Helen fyller frysen med döda kaniner och de går tillsammans in i en bubbla där människa och djur flyter samman. Detta är en helt fantastisk skildring av sorgebearbetning och av förhållandet mellan människa och djur. Parallellt med sin egen historia berättar Macdonald om den olycklige författaren T.H. White (Han skrev bl.a. "Svärdet i stenen") och hans misslyckade försök att träna en duvhök på 1930-talet. Macdonald har humor och många kloka tankar och hon skriver på en utsökt engelska som är en njutning att läsa. Läsningen väcker många tankar hos mig. Är det verkligen rätt av människor att hålla så vilda djur som rovfåglar i fångenskap? Men jag har själv gerbiler (ökenråttor) hemma - är det mer moraliskt försvarbart?
Betyg: EEEEE
P.S. Falkenering är förbjudet i Sverige sedan 1969.

Flavia på flickskola

I sjunde delen i Alan Bradleys serie om flickdetektiven Flavia de Luce, "As Chimney Sweepers Come to Dust", har huvudpersonen hunnit bli 12 år och skickats iväg (förvisats, tycker hon själv) till en flickskola i författarens hemland Kanada. Där har hennes mamma gått före henne och skolan visar sig mer eller mindre vara en plantskola för spioner. Men det första som händer är att Flavia hittar ett skelett i skorstenen i sitt rum och får höra att flera flickor har försvunnit på mystiska sätt. Som vanligt är Bradley bra på att blanda humoristisk mysdeckare med psykologiskt trovärdiga skildringar, t.ex. av Flavias hemlängtan och svårigheter att få vänner på skolan.
Betyg: EEEE+

En gangsterhustrus inre liv

Jag minns att när Karolina Ramqvists roman "Flickvännen" kom 2009 så läste jag beskrivningen av vad den handlade om och tänkte att det lät inte så intressant. Sen fick den pris och i år kom den fristående uppföljaren "Den vita staden". Det fick mig att ändå välja "Flickvännen" till månadens bok i bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet". Så nu har jag läst den och kan konstatera att den var precis som jag hade trott, dvs. inte särskilt intressant, men ganska välskriven och effektivt berättad. Den handlar om Karin, vars pojkvän John är kriminell och för stulna pengar har köpt ett tjusigt hus i förorten åt dem. Boken utspelar sig under en helg då John är borta på ett "jobb" och Karin inte får kontakta honom och inte heller lämna hemmet. Karin försöker hantera sin ångest genom att pedantiskt städa det opersonligt inredda, hotelliknande hemmet och omständligt sköta sin kropp och underhålla sin skönhet. Hon blir orolig av att inte veta vad John gör, hon funderar på om han kommer att älska henne när hon inte längre är lika vacker, tänker tillbaka på hur de träffades, försvarar sitt val att leva som hemmafru till en gangster och så förbereder hon en tjejmiddag för Johns "kollegors" flickvänner. Det är en originell historia Ramqvist berättar, men språket har små skönhetsfel och jag har, som sagt, svårt att uppamma något intresse för Karin och hennes livsval.
Betyg: EE+
P.S. Läs hellre Ramqvists 90-talsnostalgiska "Alltings början".

Sveriges nya deckardrottning!

Jag är så glad att det har dykt upp en riktigt bra svensk deckarförfattare: Anna Lihammer! Jag tyckte mycket om hennes debut "Medan mörkret faller" och nu har fortsättningen, "Än skyddar natten", kommit. Temat är fortfarande det nazifierade Sverige på 1930-talet. En tysk arkeologisk expedition reser runt i Sverige för att göra gipsavgjutningar av hällristningar.  En journalist, knuten till den tyska delegationen i Stockholm, hittas med halsen avskuren på en av dessa hällristningar och det börjar pratas om offer och ritualmord. Det tror inte poliskommissarie Carl Hell på ett dugg och som vanligt lyckas han genomdriva sin vilja att få polissystern Maria Gustavsson till assistent i utredningsarbetet. Det är en fantastisk, om än blodig, skildring av det svenska 1930-talet och en rasande spännande historia! Så där spännande att jag kan ha överseende med att upplösningen inte känns helt psykologiskt trovärdigt. Hell och Gustavsson tror jag benhårt på!
Betyg: EEEE+

Brottsbekämpning i Tel Aviv

"Utsuddade spår" och "Okänt hot" är något så ovanligt som israeliska deckare. Författaren heter Dror Mishani. Huvudpersonen, kriminalpolisen Avraham Avraham, skämtar om att det inte skrivs några deckare på hebreiska. Historierna utspelar sig i Tel Aviv och behållningen med dem är framför allt miljöskildringarna och skildringen av den lågmälde Avrahams liv snarare än själva deckarhistorierna. Den första boken handlar om en försvunnen tonårspojke och den andra om ett bombhot mot en förskola. Jag gillar att Mishani låter sin huvudperson bli påverkad av det som händer i den första boken och handla utifrån det i den andra.
Betyg: EEEE

Flavia och den försvunna mamman

Jag har kommit in ett Flavia-flow och kan inte sluta läsa Alan Bradleys serie om den 11-åriga kemisten och detektiven Flavia de Luce. I sjätte delen "The Dead in their Vaulted Arches", trängs Flavia och hennes familj med halva byn på stationen för att ta emot Flavias mamma Harriet, som varit försvunnen i tio år. I tumultet på stationen får Flavia ett mystiskt meddelande av en okänd man, som innan han hinner förklara sig hamnar under tågets hjul. Flavia slits mellan sin önskan att reda ut familjehemligheterna och att delta i lösandet av mordet på stationen. Hör de kanske ihop? Jag gillade den här delen i serien extra mycket, eftersom den handlar så mycket om Flavias egen familj.
Betyg: EEEE+

Flickan och friheten

"Slammerkin" betyder både löst sittande klänning och lösaktig kvinna. Det är en bra titel på Emma Donoghues roman om Mary Saunders. Mary är en revolterande tonåring med en stark längtan efter skönhet och frihet i 1760-talets London. Hon känner sig oälskad och vill ha en annan framtid än sin mor, som sliter ut sig med sömnadsarbete i hemmet. Tyvärr fanns det inte så många utvägar för en fattig flicka på den tiden och Mary gör inte de klokaste livsvalen. Jag gillar att Donoghue inte gör sin huvudperson till en traditionellt god, vacker och "dygdig" hjältinna utan att hon får vara mänsklig och felbar. Överlag tycker jag att personporträtten är nyanserade och trovärdiga. Miljöskildringarna från London och landsorten är också fantastiskt livfulla och realistiska. Och så älskar jag de lustfyllda skildringarna av kläder, tyger och sömnadsdetaljer.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "The Crimson Petal and the White" av Michel Faber och "Mary Jones historia" av Elin Boardy.

Slammerkin-klänning från 1700-talet

Tanten som blev spion

Hos Lotta Olsson i DN får jag många intressanta boktips, t.ex. "Den otroliga Mrs. Pollifax" ("The Unexpected Mrs. Pollifax") av Dorothy Gilman. Den är från 1966 (på svenska 1968) och verkar inte ha lånats ut på ett bra tag om man dömer efter den tid det tog för biblioteket att leta rätt på denna gamla goding i magasinet åt mig. Det är första delen i en serie spionromaner med Mrs. Pollifax i huvudrollen. Hon är en änka med vuxna barn som tycker att tillvaron är ganska tråkig. Eftersom hon alltid har drömt om att bli spion åker hon till CIA:s högkvarter för att erbjuda sina tjänster. Tack vare en lycklig slump får hon faktiskt ett uppdrag, som bedöms som helt ofarligt och omöjligt att misslyckas med: hon ska åka på semester till Mexico City och ta med sig några dokument hem. Men något går förstås fel och Mrs. Pollifax dras in i en fartfylld actionhistoria. Spionromaner är inte min favoritgenre, men den här var humoristisk och sympatisk.
Betyg: EEE

Het Londonsommar x 2

Jag har lyssnat på två engelska deckare som båda utspelar sig i London under en värmebölja (sommaren 2013?).

"Granne med döden"("The Killer Next Door") av Alex Marwood (som skrev "Wicked Girls") utspelar sig i ett hus i södra London där de olika grannarna mer eller mindre motvilligt måste börja umgås med varandra. Där finns en gammal dam som bott hela sitt liv i källarvåningen, en förrymd tonårstjej från Liverpool, en frånskild musiklärare med autismspektrumstörning, en socialt valhänt medelålders man, en 30-årig kvinna på flykt undan den organiserade brottsligheten och en manlig flykting från Mellanöstern. Först undrade jag om deras mellanhavanden verkligen kunde fylla en hel bok, men jag insåg snabbt, att jo, Marwood fixar det!
Betyg: EEEE

I "En mörk och förvriden flod" ("A Dark and Twisted Tide") av Sharon Bolton (klicka på etiketten Bolton för att se vad jag skrivit om hennes tidigare böcker) har Lacey Flint lämnat kriminalpolisen och i stället börjat vid flodpolisen i London. Det passar henne bra för hon bor på en flodbåt och simmar varje morgon i Themsen. En morgon hittar hon ett lik på sin simtur och eftersom det inte är ett vanligt drunkningsoffer dras Lacey in i en ny mordutredning. Jag gillar Boltons originella historier, sympatiska personer och skildringar av Londons undanskymda hörn. Dessutom är det spännande som sjutton!
Betyg: EEEE

Slump eller livsval?

Jag gav upp om Karin Alvtegen för ett antal år sedan, men nu blev hennes "Fjärilseffekten" sommarens läsning i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet och då gav jag henne förstås en ny chans. Boken börjar med en tidningsartikel om ett tåg som krockat med en bil. Resten av boken är förhistorien, där man får veta vad som ledde fram till den ödesdigra olyckan. Denna ramhistoria, eller vad man ska kalla det, tycker jag är ganska onödig, för den är så kortfattat presenterad att den inte skapade något intresse hos mig att ta reda på bakgrunden. Däremot sögs jag snabbt in i resten av boken, där man får följa en äldre kvinna som plötsligt bryter upp från sitt äktenskap, hennes olyckliga, oförstående dotter och en krisande småbarnspappa i förorten (som hämtad ur "Vi i villa"). Personskildringarna är väl inte alltid helt realistiska, men de är intressanta. Boken visade sig också ge underlag för mycket diskussion i bokcirkeln!
Betyg: EEE

Fast i Flavias garn

I femte delen av Alan Bradleys deckarserie om 11-åriga Flavia de Luce, "Speaking From Among the Bones", är det påsk 1951. I den lilla bykyrkan i Bishop's Lacey ska en 500 år gammal helgongrav öppnas och Flavia är förstås på plats, som alltid när något händer i byn. Eftersom hon är den enda som är liten nog att kika in i graven är hon den som upptäcker att ett mycket färskare lik verkar ha tagit helgonets plats. Som vanligt handlar det också om Flavias jobbiga relation till storasystrarna och den mentalt frånvarande pappan, som snart kan tvingas sälja familjegodset Buckshaw. Jag gillar Bradleys blandning av humoristisk mysdeckare och familjetragedi och är helt fast i Flavias garn. Som tur är finns del 6 ("The Dead in their Vaulted Arches") och 7  ("As Chimney Sweepers Come to Dust")  i serien redan och del 8 ("Thrice the Brinded Cat Hath Mew'd") kommer nästa år!
Betyg: EEEE

Nicola Fuller of Central Africa

Efter att ha skrivit om sin barndom ("the Awful Book" som modern kallar den), men innan hon skrev om sin skilsmässa, skrev Alexandra Fuller en bok om sin excentriska, roliga, starka och sköra mamma: "Cocktail Hour Under the Tree of Forgetfulness". (Den underbara titeln får sin förklaring i boken!) På sin vackra prosa berättar Fuller om mammans aristokratiska skotska bakgrund, barndomen i Kenya, äktenskapet med Tim Fuller, slitet på de olika gårdar dit de flyttar, inbördeskriget, barnen som dog, alkoholismen och den psykiska sjukdomen. Allt beskrivet med mycket humor, kärlek och respekt. Fuller redovisar tydligt sina föräldrars aktiva val att i början av 1970-talet flytta till det rasistiska, minoritetsstyrda Rhodesia, men fördjupar sig inte i motiven till det (mer än att det framgår att de vill ha och arbeta på en egen gård) eller i sina föräldrars ideologiska övertygelser. På slutet framgår att paret Fuller numera driver en framgångsrik fisk- och bananfarm i Zambia och det framstår som om deras kärlek till Afrika i slutändan varit starkare än deras eventuella rasistiska övertygelser. Oavsett är skildringen av Nicola Fullers liv både ett personligt porträtt av en ovanlig kvinna och en bit läsvärd 1900-talshistoria.
Betyg: EEEE

I klichéernas skugga

Det är ett lite uttjatat upplägg: ett gäng bohemiska ungdomar, en sommar, alkohol, knark och sex, något oåterkalleligt händer (se t.ex. "Ödesdiger vändning" av Barbara Vine och "Grenar av gift" av Erin Kelly). I "Skuggan av ett år" av Hannah Richell är det Kat och hennes fyra vänner som tar examen från universitetet sommaren 1980 och inte vet vad de ska göra av sina liv. Ledda av den karismatiska Simon beslutar de att de ska försöka klara sig ett år i en övergiven, avlägsen stuga vid en liten sjö i norra England. Parallellhistorien i nutid handlar om Lila, som är lamslagen av sorg efter att ha förlorat sitt ofödda barn. En dag får hon veta att en okänd person har skänkt henne en stuga i norra England. Trots de något klichéartade ingredienserna (som är fler än de ovan nämnda) är detta helt okej underhållning för den som gillar genren.
Betyg: EEE

Mord, vind och vatten

Elly Griffiths osannolika deckarhjältinna, den medelålders arkeologen och ensamstående mamman Ruth Galloway, är tillbaka i "De öde fälten" ("The Ghost Fields"). Denna gång blir hon inblandad när det vid ett husbygge på ett fält dyker upp ett intakt flygplan från andra världskriget, komplett med en död människa vid spakarna. Deckarhistorien kretsar kring en överklassfamilj i en nedgången herrgård, men den verkliga huvudrollen har Norfolks platta, blåsiga landskap som havet hela tiden hotar att ta tillbaka.
Betyg: EEE+
P.S. Missa inte Dorothy Sayers mästerliga deckare "De nio målarna", som har varit en uppenbar inspirationskälla för Griffiths.

En sagoberättares liv

Det skulle tydligen till en dansk för att få till en riktigt bra biografi över den svenska nationalklenoden Astrid Lindgren: "Denna dagen, ett liv" av Jens Andersen. Det är en välskriven och välresearchad biografi som lägger lagom mycket vikt på de olika delarna av Lindgrens liv. På ett respektfullt och osentimentalt sätt skriver Andersen mycket om det som tidigare inte varit så känt: att Lindgren som 18-åring blev gravid med sin gifte chef, reste till Köpenhamn för att föda sonen Lasse och inte kunde ta honom till sig förrän flera år senare. Ur boken stiger en levande bild av en sympatisk, men mer komplex person, än den helgonförklarade sagotanten som varit den gängse bilden.
Betyg: EEEEE

Kvinnor på konferens

För några år sedan började jag samla på mig Maria Langs tidiga deckare och fick tag på de tretton första på olika antikvariat. (Klicka på etiketten Lang nedan för att se alla recensioner.) På antikvariatet jag besökte i somras hade de en (1) Maria Lang-deckare och det råkade vara den som stod näst i tur: "Att vara kvinna" från 1961. Perfekt! Den utspelar sig i den lilla värmländska bruksorten Blacksta, dit operasångerskan Camilla Martin kommer för att delta i en konferens för yrkeskvinnor. Givetvis sker ett mord och givetvis skyndar kriminalkommissarie Christer Wijk dit för att lösa fallet. Lang lyckas med den svåra balansgången att beskriva de inblandade kvinnorna så att man kan misstänka vem som helst av dem för mord utan att bli misogyn. Tvärtom argumenterar Lang på ett lågmält och humoristiskt sätt för kvinnosaken och använder Anna Maria Lenngrens roliga och ironiska dikt "Några ord till min kära dotter, om jag hade någon" som bokens genomgående tema.
Betyg: EEE+

Konstnärliga mysterier

"En sång från havet" ("A Half Forgotten Song") av Katherine Webb innehåller många mysiga ingredienser: en liten by på engelska sydkusten, soliga mellankrigssomrar, ett mysterium i det förflutna, en spirande kärlekshistoria, en loser som kommer igen. Huvudpersonen Zach ville egentligen bli konstnär, men driver i stället ett konstgalleri som inte bär sig. Hans fru har lämnat honom och ska nu till på köpet ta deras gemensamma dotter med sig och flytta till USA. För att komma bort från sina bekymmer tar Zach tag i ett gammalt, ofullbordat projekt: att skriva en bok om konstnären Charles Aubrey, som kanske var Zachs biologiska farfar. Zach åker till den lilla byn där Aubrey tillbringade sina somrar på 1930-talet och försöker hitta någon som kände honom. Han lyckas över förväntan och hemligheter från förr börjar nystas upp. Det är upplagt för (någotsånär) intelligent underhållning och visst har jag trevligt i Zachs och de andras sällskap, men jag har också några invändningar: historien är för lång och för osannolik för min smak och cliffhangrarna är outhärdliga. (I stil med internets "Du kan aldrig ana vad som händer sen!")
Betyg: EEE+

Vägen till barnet

Klara Zimmergrens sommarprat om barnlängtan 2012 fick mycket uppmärksamhet och 2014 kom hennes bok om samma ämne: "Längtan bor i mina steg". Det är en rolig, fin, personlig och välskriven bok om att vara singel när alla andra skaffar familj, att fundera på att bli singelmamma, att göra allt för många IVF-försök och till slut stå på ett hotellrum i ett främmande land med det barn som det förstås hela tiden var meningen att man skulle få i famnen. Och så handlar det mycket om djur, främst hundar!
Betyg: EEEE

Med en kanin i väskan

"Jaktturen" av Agnès Desarthe är med sina 130 sidor en liten, fransk pärla. Den handlar om en ung man, Tristan, som för att komma in i den manliga gemenskapen i byn dit han flyttat med sin fru, följer med på en ödesdiger jakttur. Det börjar med att han av misstag skadskjuter en kanin och för att dölja detta stoppar ned kaninen i sin väska. Med kaninen för han sedan intressanta resonemang om vad det är att vara människa och läsaren får också veta mer om Tristans bakgrund. Det blir mycket tid för diskussioner och tillbakablickar sedan en av jaktkamraterna råkat ut för en olycka och Tristan blir kvarlämnad för att hålla honom sällskap medan de andra går efter hjälp. Jag tyckte att detta var en fascinerande, smått absurd och mycket originell historia med porträtt av människor som egentligen kanske inte är så realistiska, men ändå oupphörligt intressanta. Historien är också mer fartfylld än vad det kanske låter som på beskrivningen.
Betyg: EEEE+

Miss Marple far till London

På besök hos bekanta som driver ett antikvariat i somras köpte jag några Agatha Christie-deckare på engelska. Jag började med att läsa "At Bertram's Hotel" från 1965. Miss Marple blir bjuden till London och tar in på Bertram's Hotel, där hon bodde som liten flicka. Det är poängen med hotellet: att erbjuda en oförändrad, urengelsk miljö som ska få besökarna att känna sig förflyttade till edwardiansk tid. Så stället gör ett mycket prydligt och rekorderlig intryck, men som vanligt upptäcker Miss Marple med sin skarpa iakttagelseförmåga att under ytan är allt inte lika idylliskt. Det är inte någon klassisk pusseldeckare, för ingen dör förrän på slutet, men en charmig och underhållande deckare ändå.
Betyg: EEE+

 

Faran med att låta böcker styra livet

Många författare verkar drömma om att skriva en ny "Den hemliga historien" och irländska Barry McCrea gör ett skamlöst försök i sin "The First Verse" från 2005. Jag var inte så förtjust i originalet och den här bleka kopian orkade jag inte ens läsa ut. Den utspelar sig i Dublin under den keltiska tigerekonomins tid. Huvudpersonen Niall börjar plugga på universitetet där han skaffar sig vänner och utforskar sin (homo)sexualitet. Men han dras också in i något slags hemligt sällskap som använder böcker för att få svar på livets alla frågor, stora som små. Jag läste 125 sidor som jag tyckte mest bestod av ganska tjatiga beskrivningar av studentlivet och Dublins pubar och nattklubbar. Skildringarna av det hemliga sällskapets ritualer väckte heller inget intresse hos mig, så jag kände inget behov av att lägga mer tid på denna bagatell.
Betyg: EE
P.S. Denna recension i The Guardian uppmärksammar romanens brister men förklarar också varför det kan vara värt att läsa vidare.
P.S. 2 Jag rekommenderar mycket hellre "The Bellwether Revivals"  och "The Lake of Dead Languages". 

En bokälskares barndom

"Stora makters uppgång och fall" ("The Rise and Fall of Great Powers") av Tom Rachman (som slog igenom med "De imperfekta") handlar om drygt 30-åriga Tooly Zylberberg. Efter en rotlös och trasslig barndom, där böckerna varit hennes enda trygghet, har hon slagit sig ned som antikvariatsägare på den walesiska landsbygden. Men det förflutna kommer ikapp henne och hon ger sig ut på en odyssé över världen för att försöka knyta ihop lösa trådändar och förstå vad som egentligen hände i hennes barndom. I början tyckte jag att den här boken och dess huvudperson var lite för konstiga för att kunna intressera mig, men snart blev jag totalt fascinerad av historien. Den utspelar sig under 1980-2010-talen och det är nog första gången jag läser en sådan bred, tillbakablickande historia som utspelar sig under en tidsperiod som jag faktiskt har upplevt! Översättningen känns lite svajig, så jag hade hellre läst den här boken på engelska.
Betyg: EEEE

En författare försvinner

"Silkesmasken" ("The Silkworm") är J.K. Rowlings andra deckare utgiven under pseudonymen Robert Galbraith. Jag gillade den första, "Gökens rop", och har även denna gång haft mycket trevligt i privatdetektiven Cormoran Strikes och hans assistent Robin Ellacotts sällskap. Författaren Owen Quine brukar försvinna då och då, men för en gångs skull blir hans hustru verkligt orolig och anlitar Strike för att leta rätt på mannen. Det ger honom anledning att röra sig i Londons bokförläggarvärld (som är en miljö som man kan anta att Rowling känner väl) och samla ledtrådar i denna ganska klassiska pusseldeckare. Jag lyssnade på boken i charmig uppläsning av Niklas Falk, vilket bidrog till den positiva upplevelsen.
Betyg: EEEE
P.S. Silkesmasken/-fjärilen är tydligen en användbar metafor för deckarförfattare, se även "Bombyx"!

Alla dessa döda

Jag plockade upp och började läsa "9,3 på Richterskalan" av Andreas Norman kl 21 på kvällen och kunde sedan inte lägga ned den förrän den var utläst kl 2 på natten. Norman var nyanställd aspirant på Utrikesdepartementet när tsunamin slog in över stränderna vid Indiska Oceanen på annandag jul 2004. Några dagar senare skickades han till Krabi, där han utan utbildning,  vägledning eller stöd förväntades hjälpa till med att bringa reda i det kaos som rådde. Han mötte bland annat förtvivlade, desperata anhöriga, erfarna räddningsarbetare som bröt ihop, karriäristiska UD-chefer som smet från sitt ansvar och volontärer som gjorde myndigheternas jobb. Normans uppgift var att hitta döda svenskar på en uppsamlingsplats för döda kroppar och ordna transport av dem. På ett fantastiskt språk beskriver Norman sina upplevelser och känslor i den mardrömslika situationen. Sorgen och vreden mot den urdåliga krisberedskapen och organisationen på UD lyser stark som en lysraket.
Betyg: EEEEE
P.S. Missa inte Normans spännande deckare/thriller "En rasande eld".

2 x Meyer

Jag har gillat allt jag läst av sydafrikanska deckarförfattaren Deon Meyer, utom "Jägarens hjärta", så det kändes som ett säkert kort att välja två av hans senaste böcker till sommarens deckarläsning.
I "Spåren" får läsaren följa tre historier som till slut knyts ihop. Den första handlar om hemmafrun Milla Strachan som tröttnar på att passa upp på man och tonårsson, lämnar familjen och får jobb som utredare på en topphemlig underrättelsetjänst. I den andra får livvakten Lemmer (från "Den sista safarin") i uppdrag att skydda en hemlig och förmodligen olaglig transport av en noshörning från Zimbabwe till Sydafrika. I den tredje får den pensionerade polisen Mat Joubert (som också varit med i tidigare böcker) sitt första uppdrag som privatdetektiv: att leta rätt på en försvunnen äkta man. Som vanligt är det välkonstruerat och fartfyllt med fina miljöskildringar.
Betyg: EEEE

I "7 dagar" är det polisen Bennie Griessel (från "Devils Peak" och "Tretton timmar") som är huvudperson. Han kämpar för att hålla sig nykter och hoppas att bekantskapen med en känd sångerska ska leda till något mer. Men privatlivet hamnar i skymundan när han tilldelas en utredning som egentligen är nedlagd. Det gäller mordet på en ung, ensamstående, kvinnlig advokat där polisen inte kommit någon vart. Nu hotar någon att skjuta en polis om dagen om inte utredningen går framåt och mordet blir löst. Skytten påstår att polisen vet vem mördaren är. Även denna, lite mer traditionella, deckare är spännande och som gjord för läsning sent på natten i en sommarstuga.
Betyg: EEEE