Italiensk centrifug

I min Stockholmsbokcirkel har vi läst "Primtalens ensamhet" av Paolo Giordano. Den handlar om två udda människor: Mattia och Alice. Vi får följa dem från barndomen, då båda är med om traumatiska händelser, genom skoltiden, då de lär känna varandra, och upp i vuxen ålder. Jag sögs direkt in i den här boken, sträckläste den och kom ut på andra sidan alldeles omtumlad. Jag gillade att den är så lättläst utan att författaren gör avkall på språket. Personerna är oavbrutet intressanta, men jag funderade lite på om de egentligen är trovärdiga. Om de inte var det, gjorde det mig inget, eftersom jag uppskattade boken så mycket i övrigt. Omdömena i bokcirkeln var blandade och medelbetyget blev 3,33. Några tyckte att boken var alltför obehaglig för att vara bra. Jag blev också upprörd över många saker, men det gjorde inte boken sämre i mina ögon! Mitt betyg: EEEE

Två olästa

Så sent som i somras utnämnde jag Ian McEwan till en av mina favoritförfattare, men nu har han gjort mig besviken! "Hetta" ("Solar") kom jag bara ca 150 sidor i - sen la jag undan den. I "Hetta" försöker McEwan säga något om klimatförändringarna på ett humoristiskt sätt och det passar inte min smak alls! Det är inte det att jag inte bryr mig om klimatet eller att jag saknar humor, utan att jag har svårt för den här sortens gubbhumor. Huvudpersonen i "Hetta" är en medelålders fysiker, som fått Nobelpriset för en upptäckt i ungdomen och som sedan dess mest levt på sitt goda namn. Han har ett obegripligt kvinnotycke, men när boken börjar håller han på att skiljas från sin femte fru. För att komma bort tackar han ja till en inbjudan att åka till Svalbard med en grupp konstnärer och författare. Betyg: E

P.S. Läs i stället "Försoning", "Lördag" eller "På Chesil Beach"!

Carl Johan Vallgren har aldrig varit någon stor favorit hos mig, så på hans debutroman "Nomaderna" hade jag mindre förväntningar. Att jag över huvud taget försökte läsa den berodde på att min bokcirkel "Det namnlösa sällskapet" hade bestämt att vi skulle läsa den och att vi sen tillsammans skulle gå på Katalin i Uppsala, äta middag och se Vallgrens konsert. Det blev en jättetrevlig kväll, även om jag alltså inte hade klarat av att läsa ut boken... Den kan beskrivas med ett ord: Goaflum. Men andra i cirkeln tyckte bättre om den och det var intressant att diskutera den. Vallgren var också en mycket bra liveartist! Bokens betyg: E (Konserten: EEEE)

Arbetarlitteraturen lever!

Jag har aldrig varit arbetslös, men ibland funderar jag på vad jag skulle göra om jag blev tvungen att ta ett jobb, vilket som helst, för att försörja mig. Det är det som händer författaren Kristian Lundberg och i boken "Yarden" berättar han om året då han jobbar med att tvätta och parkera om bilar i Malmö hamn. Han kämpar för att klara jobbet, lära sig koderna och komma in i gänget av arbetskamrater, där han är den ende med svenskt ursprung och den ende som inte har högskoleutbildning. Samtidigt går hans tankar tillbaka till tonåren: pappan som övergav och förnekade sina barn, mamman som försvann in i psykisk sjukdom, de ständiga flyttarna, den oavslutade skolgången, drogerna, kriminaliteten, påhuggen, böckerna han flydde till, dikterna han skrev. Lundberg är alltså också poet och det märks på hans sätt att skriva: det är oerhört vackert och mycket effektivt, varje ord känns nödvändigt. På 140 sidor får man en fullödig och berörande berättelse om arbete, klass, frihet och ensamhet. Missa inte denna pärla, som knappt uppmärksammades i riksmedia när den kom ut 2009. Betyg: EEEEE

P.S. Boken kommer snart i pocket.

2010-11-13: "Yarden" omnämns i denna intressanta artikel om omvända klassresor i UNT idag.

2010 års Nobelpristagare

Vad kul med en Nobelpristagare som jag faktiskt läst: Mario Vargas Llosa! Boken som jag läst är "Bockfesten", som kom 2002. Det var innan jag hade börjat med den här bloggen, så tyvärr har jag inte skrivit någon recension av den, men jag minns att jag tyckte mycket om den. Den handlar om diktatorn Trujillo som styrde Dominikanska republiken under tre decennier. Jag gjorde en hänvisning till "Bockfesten" i min recension av "Oscar Waos korta förunderliga liv", som delvis handlar om Dominikanska republiken under Trujillos tid (1930-60-tal).

Lögner, minnen och mord

Berättaren i Tana French debutdeckare "In the woods" ("Till skogs") heter Rob Ryan och är polis. Tillsammans med sin kollega Cassie Maddox ska han utreda ett mord på en tolvårig flicka i en förort till Dublin. Vad ingen vet är att Rob växte upp i samma förort och att mordet verkar ha kopplingar till en djupt traumatisk händelse i Robs barndom, då hans två bästa kompisar försvann i skogen. Den klassiska deckarhistorien tar inte så stor plats i den här boken, utan den intressanta relationen mellan Rob och Cassie och Robs hantering av traumat i barndomen är minst lika viktiga ingredienser. Det gör att deckaren inte har samma höga tempo som vissa andra i genren och den är kanske lite för ordrik, men spänningen tar sig i alla fall rejält mot slutet! Boken är dessutom välskriven, rolig och smart, så jag vill gärna läsa mer av French. Betyg: EEEE