Det är sent 90-tal och Mei Wang, en kvinna i 30-årsåldern, har just öppnat en detektivbyrå i Beijing. Av en vän till familjen får hon i uppdrag att spåra ett artonhundra år gammalt jadesigill. Själva mysteriet upptar dock en ganska liten del av historien, som mer handlar om Mei Wangs bakgrund, om pappan som dog under kulturrevolutionen och mamman som verkar favorisera Meis lyckade och vackra lillasyster Lu. Den ganska taffliga deckarhistorien verkar mest vara en ursäkt för att Mei ska få åka runt i nya och gamla delar av Beijing, som beskrivs på ett levande sätt. Som i andra böcker skrivna av exilkineser upptar beskrivningar av en massa läcker mat stort utrymme... Betyg: EEE
länkade precis till din blogg ;)
SvaraRaderakram
Trevligt!
SvaraRaderaJag läste precis en bok av en exilkines, men där beskrevs maten så äckligt att jag nog kommer att dröja mycket länge innan jag besöker en kinesisk restaurang.
SvaraRaderaMen det var förstås en satirisk bok. Problemet är att jag inte riktigt förstår om maten var en del av satiren, eller inte. Äter man kuber av stelnat åsneblod, tror du?
Det låter inte så gott... Vilken bok var det?
SvaraRadera