Så kom den då äntligen: "Min fantastiska väninna" ("Mi amica geniale") av Elena Ferrante. Det är den första delen i den s.k. Neapelkvartettten om väninnorna Lila och Elena. Till hajpen hör att serien redan blivit en succé i Storbritannien och USA och att författaren är en pseudonym. Själva boken då? Den börjar på 1950-talet. Flickorna bor grannar i en fattig del av Neapel, börjar skolan tillsammans och blir vänner. De är båda intelligenta, men det är bara Elena som får möjlighet att studera vidare. Runt flickorna finns kvarterets andra invånare: arbetare, affärsinnehavare, hemmafruar, änkor, kommunister, folkskollärare. Maffians närvaro anas, men så länge flickorna själva är oskuldsfullt ovetande sätts inget uttryckligt på pränt. Det tog ett tag för mig att komma in i boken, men när jag väl gjorde det blev jag förtjust och precis så förtrollad som många andra blivit. Skildringen av flickorna, deras vänskap och deras omgivning är originell och engagerande. Översättningen av Johanna Hedenberg flyter mycket bra. Tyvärr måste vi svenskar nu vänta till november på nästa del!
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "Stål" av Silvia Avallone, om Elenas och Lilas sentida efterföljare Anna och Francesca.
Den här boken låter intressant. Stål har jag läst. En bok som jag gillade väldigt mycket.
SvaraRadera