Av Kazuo Ishiguro har jag tidigare läst "Återstoden av dagen" och "Never let me go". De utspelar sig i ett ganska realistiskt 1900-tal. I sin senaste roman, "The buried giant" ("Begravd jätte") förflyttar Ishiguro läsaren till ett sagolikt 500-tal där det existerar drakar, jättar och oknytt. Kung Artur är död sedan länge och kelter och saxare lever fredligt sida vid sida, tack vare en mystisk glömska som gör att ingen minns att folken tidigare varit fiender. Huvudpersonerna i boken är något i romaner så ovanligt som ett äldre, mycket kärleksfullt par: Beatrice och Axl. De minns plötsligt att de har en vuxen son och ger sig ut på vandring till byn där de tror att han bor. Som i en äkta saga eller riddarhistoria träffar de på ett antal människor på sin väg, bl.a. den siste riddaren kring det runda bordet. Jag är ingen fantasyläsare vanligtvis, men jag gillar Ishiguros poetiska, eftertänksamma sätt att skriva och tyckte mycket om den här stämningsfulla, fantasieggande historien.
Betyg: EEEE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar