2013 års bästa böcker

I år blir det en 20-i-topp-lista där många av mina favoritförfattare figurerar:

1. "Agaat" av Marlene van Niekerk

2. "The Beggar Maid" (Tiggarflickan) av Alice Munro

3."Wolf Hall" av Hilary Mantel

4. "Bring Up the Bodies" av Hilary Mantel

5. "Drömfakulteten" av Sara Stridsberg

6. "Ru" av Kim Thúy

7. "En storm kom från paradiset" av Johannes Anyuru

8. "Dag" av Björn Runeborg

9. "Egenmäktigt förfarande" av Lena Andersson

10. "Tell the Wolves I'm Home" (Låt vargarna komma) av Carol Rifka Brunt

11. "Bländad av ljuset" av Zoë Wicomb

12. "The Goldfinch" (Steglitsan) av Donna Tartt

13. "Sisterland" av Curtis Sittenfeld

14. "Americanah" av Chimamanda Ngozi Adichie

15. "Häxringarna" av Kerstin Ekman

16. "Springkällan" av Kerstin Ekman

17. "Dear Life" (Brinnande livet) av Alice Munro

18. "The Bellwether Revivals" av Benjamin Wood

19. "I odjurets trädgård" (In the Garden of Beasts) av Erik Larson

20. "The End of Everything" av Megan Abbott

Gott Nytt Läsår!

P.S. Här kan du läsa om 2012 års bästa böcker.

Hårets betydelse

Som mamma till ett barn från Sydafrika har jag varit tvungen att lära mig en del om hur man sköter afrikanskt hår, vilket är en hel vetenskap (se t.ex. här). Jag har också funderat en del på det sorgliga och upprörande i att många kvinnor med afrikanskt hår gör vad som helst, inklusive använder jättestarka kemikalier, för att få sitt hår att bli rakt och "västerländskt". Detta skriver Chimamanda Ngozi Adichie (som skrev "En halv gul sol") mycket om i sin tredje roman, "Americanah". Den handlar om Ifemelu, som växer upp i Nigeria och aldrig har tänkt på sig själv som "svart" förrän hon kommer till USA som student. Hon blir kvar i USA och driver en framgångsrik blogg om hur hon, som ickeamerikansk svart, ser på rasfrågor i USA. Hon har flera långa förhållanden med amerikanska män, men kan aldrig riktigt glömma sin första stora kärlek, Obinze. Efter tretton år bestämmer sig Ifemelu för att återvända hem till Nigeria. "Americanah" är en lika stor läsupplevelse som "En halv gul sol", men inte lika tung. Den enda invändning jag har är att Obinze, och Ifemelus relation till honom, känns idealiserad, lite som den intellektuella kvinnans kärleksdröm. Jag tycker bättre om Adichie när hon är outhärdligt brutal i sin skildring av mänskliga relationer och känslor. Men det är en pytteinvändning på det stora hela! Läs!
Betyg: EEEE+
P.S. För den som VILL läsa om den intellektuella kvinnans kärleksdröm rekommenderar jag Dorothy Sayers deckare om Lord Peter Wimsey i stället!

En tecknad klassiker

Den grafiska romanen "Maus - en överlevandes historia" av Art Spiegelman är en klassiker inom Förintelselitteraturen. Den skrevs (i två delar) på 1970- och 1980-talen och handlar om hur Spiegelmans föräldrar överlevde andra världskriget. Spiegelman ritar judarna som möss och tyskarna som katter. Det hade kunnat bli fånigt, men känns bara självklart. "Maus" väcker tankar hos mig om vilken roll hänsynslöshet spelade för att överleva. Spiegelmans pappa framställs (framställer sig?) inte som hänsynslös, men det framgår att han var en mycket driftig person, en "fixare", och att det bidrog till att han överlevde. Mer otroligt var det att hans fru, Spiegelmans mamma, överlevde, för hon framställs som en skör person med låg livsvilja. Ramhistorien, där pappan berättar sin historia för sonen, visar med tydlighet, men också humor och medkänsla, hur skadad pappan blivit av sina upplevelser. Skildringen av relationen mellan far och son påminner mycket om hur Alison Bechdel skildrar sina knepiga föräldrar i "Fun Home" och "Are You My Mother?".
Betyg: EEEE

I spåren av en skandal

I "Spår" berättar Lena Sundström historien om hur tre journalister avslöjade hur två egyptier avvisats från Sverige, trots den överhängande risken för att de skulle bli torterade. Dessutom visade det sig att amerikanska agenter varit närvarande på svensk mark och genomfört avvisningen på ett hänsynslöst och kränkande sätt. Avvisningen skedde 2001. De tre journalisterna började gräva i saken några år senare och belönades till slut med Stora Journalistpriset för sin bedrift. Sundström berättar historien på ett sätt som gör den mer spännande än de flesta deckare och så att man förstår vilken otrolig skandal det var. Det gör hon utan att ta till ett sådant där indignerat tonfall, som är så jobbigt att läsa. Det är mästerligt!
Betyg: EEEE+

Trösterikt om terapi

"Från kaos till sammanhang" (2000) av Elisabeth Cleve är en klassiker i adoptionssammanhang, men jag har inte kommit mig för att läsa den förrän nu. Boken handlar om den adopterade pojken Douglas som kommer till Cleve för att gå i psykoterapi när han är sju år gammal. Han har farit mycket illa i den tidiga barndomen och har fått diagnosen ADHD. Allt runt Douglas blir kaos och både familjen och skolsituationen håller på att haverera. I sju år kommer Douglas till Cleve två gånger i veckan och tillsammans får de så småningom lite bättre ordning på Douglas inre. Ur kaoset framträder en omtänksam, insiktsfull, generös och tämligen normal ung man, som går ut i livet med mycket bättre förutsättningar än någon hade kunnat tro. Det är en skakande och rörande berättelse, som inger visst hopp. Tyvärr är det väl få behövande barn förunnat att få gå i så långvarig terapi...
Betyg: EEEE

En favoritstad, ett favoritmuseum, en favorittavla

Jag har aldrig varit något stort fan av "Den hemliga historien" och läste inte Donna Tartts andra roman "Den lille vännen". Nu har jag dock läst hennes nya, tredje roman "The Goldfinch" ("Steglitsan") och funnit att den var underbar! Den handlar om Theo Decker, som en dag när han är 13 år går in på the Metropolitan Museum i New York med sin mamma. En bomb detonerar och Theo kommer ut därifrån utan sin mamma men med PTSD och en ovärderlig 1600-talstavla. Romanen följer sedan Theos väg in i och ut ur sorgen och mot vuxenlivet. Jag älskar miljö- och personskildringarna och dras in i historien på ett sätt som jag aldrig gjorde med "Den hemliga historien". Precis på slutet tappar historien tyvärr lite fokus och tempo, men det goda helhetsintrycket står sig ändå.
Betyg: EEEE+

Svulstigt om sinnliga njutningar

Jag läste aldrig ut "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery, utan la den irriterat ifrån mig när jag kommit ungefär halvvägs. Bokcirkelns val av Barberys "Smaken" ("La Gourmandise") möttes därför inte av någon större entusiasm från min sida... Men jag tog mig i alla fall igenom den boken, vilket underlättades av att den är kort och lättläst. Jag blev nämligen inte mer förtjust i den än i "Igelkotten". "Smaken" handlar om en osympatisk restaurangkritiker som ligger för döden i sin tjusiga Parislägenhet. Runt honom tassar den hunsade hustrun, de vuxna barnen som hatar honom, hemhjälpen med flera. Vartannat kapitel består av kritikerns tillbakablick på sitt liv och hans kamp för att minnas den där speciella smaken som han längtar efter nu på sin dödsbädd. I vartannat kapitel berättar personer i hans omgivning (inklusive katten och en Venus-statyett) om sin syn på den odräglige karlen. Beskrivningarna av mat är många och så utförliga och svulstiga att jag blir mer äcklad än sugen. Inte min typ av bok, helt enkelt!
Betyg: EE

Munros bästa?

Den som följer min blogg lär ha noterat att jag älskar Alice Munro och nu undrar jag om jag inte har läst hennes bästa: "The Beggar Maid" ("Tiggarflickan"). Det är den mest romanlika av hennes novellsamlingar i och med att alla novellerna handlar om samma person: Rose. Rose kommer från en arbetarfamilj, men får chansen att studera och gör därmed en klassresa. Hon gifter sig med en rik man (Det är han som förtjust kallar henne för tiggarflicka.) och får ett barn, men väljer sedan karriären som radiojournalist och skådespelare framför familjen. Som alltid har Munro i den här boken absolut gehör för mänskliga relationer, människors tillkortakommanden och klass- och könsaspekter. Det är en ren njutning att läsa!
Betyg: EEEEE

Tillbaka till Hebriderna

"Svarthuset" ("The Blackhouse") av Peter May är den första delen i "Lewis-trilogin" som handlar om polisen Fin Macleod. Han lämnade sin hemö Lewis i Yttre Hebriderna som tonåring och har inte varit tillbaka sedan dess. När det sker ett mord i hans gamla hemby skickas han dit för att utreda eventuella kopplingar till ett annat mord på fastlandet. Mordhistorien behandlas ganska styvmoderligt i denna roman som mer är en hemvändarroman. Skildringarna av livet och naturen på dessa utsatta öar är fina och beskrivningen av hur männen jagar sjöfågel på ett stormpiskat skär är gastkramande. I övrigt retar jag mig lite på den ganska klichéfyllda historien.
Betyg: EEE+

Fattigdom i Sverige

I min ena bokcirkel har vi läst Susanna Alakoskis senaste bok: "Oktober i Fattigsverige". Det är en slags dagbok som blandar reflektioner över vädret med diskussioner om fattigdom och hemlöshet i Sverige idag och utdrag ur socialtjänstens och psykiatrins anteckningar om familjen Alakoski på 1960- och 1970-talen. Långsamt och cirklande närmar sig Alakoski sina egna minnen av barndomen och ungdomen. Hur hon blev hemskickad från ett barnkalas för att det var "ett barn för mycket". Hur hon flyttade hemifrån "frivilligt" som femtonåring. Liksom hos Jeanette Winterson förstår man att den fiktiva versionen ("Svinalängorna") är feel-goodversionen av författarens barndom. Vissa i bokcirkeln tyckte inte om det upphackade berättarsättet, men jag har inga problem med det. Jag tycker också mycket om Alakoskis språk.
Betyg: EEEE

Arbetarnas vardag

Det blev inte en trilogi, det blev en serie, för nu har fjärde delen om Bricken på sågverket Svartvik av Vibeke Olsson kommit. Boken heter "Amerikauret" och utspelar sig 1899. Bricken är nu en medelålders (=30 år!), stark men sliten, kvinna som väntar sitt sjunde barn. Hon är gift med Natan, som älskar henne och aldrig slår henne och barnen, men som ibland dricker för mycket. Natan sköter ändå sitt jobb och Bricken är duktig och skötsam, så deras barn behöver aldrig gå och lägga sig hungriga.  De har dock inte råd med mjölk varje dag, ägg är finmat och vetebröd en sällan skådad lyx. Arbetarna på sågverken runt om i Sundsvallstrakten vill organisera sig i fackföreningar, men patronerna motsätter sig det. Jag tycker det är jätteintressant att läsa om den framväxande arbetarrörelsen och hur den samspelade med de också betydelsefulla frikyrko- och nykterhetsrörelserna. Jag är också fascinerad av den detaljerade skildringen av en arbetarfamiljs vardagsliv för drygt hundra år sedan: stoltheten, slitet och utsattheten före socialtjänstens och socialförsäkringens tid.
Betyg: EEEE

The Society for Cutting Up Me

När jag för några år sedan recenserade "Darling River" av Sara Stridsberg skrev jag att jag också ville läsa "Drömfakulteten", men inte förrän nu har det blivit av. Stilen, som är både konkret och poetisk, politisk och drömsk, känns igen från "Darling River". "Drömfakulteten" är dock mer sammanhållen, för den handlar bara om en person: Valerie Solanas, som är känd för att hon skrev det provocerande SCUM-manifestet och för att hon sköt Andy Warhol. Stridsberg skriver om den starka, sköra, intelligenta, roliga, psykiskt sjuka, knarkande Solanas barndom, kärlekar, skrivande och död. Det är mästerligt.
Betyg: EEEEE

Relationsdrama eller thriller?

"The Big Picture" ("Den gåtfulle fotografen") av Douglas Kennedy börjar som en relationsroman i amerikansk förortsmiljö. Den handlar om advokaten och amatörfotografen Ben, som träffat den vackra och kloka Beth. De ska aldrig gifta sig och bli konventionella, men en vacker dag sitter de ändå där i villan i Connecticut med Volvo och två små barn. Beth har blivit inredningstokig hemmafru och Ben pendlar in till Manhattan varje dag. Det är ett nog så intressant upplägg för en roman, men den utvecklar sig till något helt annat: en spänningsroman fylld av action. Det är underhållande läsning, men jag hade kanske ändå hellre velat läsa den där relationsromanen.
Betyg: EEE+

Pojkar, hästar och våld

Jag har sent omsider kommit mig för att läsa Cormac McCarthy och valet föll på första delen i den s.k. Gränstrilogin: "Dessa vackra hästar" ("All the pretty horses"). Den utspelar sig i slutet av 1940-talet. John Grady Cole är 16 år och blir tvungen att lämna gården i Texas där han har växt upp. Tillsammans med en vän rider han över gränsen till Mexiko och tar jobb på en stor ranch. Men innan de kommer dit händer det något som kommer att få allvarliga återverkningar senare. Det tog bortåt 100 sidor innan jag kom in i den här boken, men sen grep den tag i mig. Historien drivs av en grym obeveklighet och innehåller för mycket våld för min smak, men jag kan inte komma ifrån att det är fantastiskt berättat. Beskrivningarna av öknens skönhet och männens kärlek till sina hästar är också lysande. John Grady känns dock som en osannolikt klok och mogen 16-åring och hans kärlekshistoria med ranchägarens dotter griper inte tag. Det står klart att för dessa pojkmän är kamrater och hästar långt viktigare än kvinnor.
Betyg: EEEE

Kvinnan som aldrig rymde

"Från de inställda rymningarnas tid" av Gunila Ambjörnsson är en kort roman om verkliga personer. Huvudgestalten är barnboksförfattaren Edith Nesbit, som slog igenom vid förra sekelskiftet. Runt henne finns maken Hubert Bland, bästa väninnan och hushållerskan Alice "Mouse" Hoatson, dottern Rosamund, vännerna H.G. Wells ("Världarnas krig") och George Bernard Shaw ("Pygmalion"). Den excentriska Edith verkar ha levt ett stormigt och okonventionellt liv och Ambjörnsson berättar om det med mycket charm och humor. Jag stör mig dock lite på alla inslängda engelska ord och uttryck (även om det också görs med humor) och jag blir inte riktigt så engagerad av historien som jag skulle vilja. Jag tror att romanen skulle ha vunnit på att vara mer koncentrerad och mindre fragmentarisk och hoppig. Men på slutet tar den sig märkbart och jag la den ifrån mig med ett leende på läpparna.
Betyg: EEE+

Förälskelse och feghet

Lena Andersson har blivit Augustnominerad för sin roman "Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek" och det är välförtjänt. På sitt stringenta och klartänkta sätt berättar Andersson historien om Ester Nilssons förälskelse i Hugo Rask. Ester är en mycket klok och självständig kvinna, men förälskelsen gör henne blind och hon vägrar att inse det alla andra inser: den egocentriska konstnären Hugo vill inte ha något förhållande med henne. Men varför ägnade han då så mycket tid åt att föra djupa samtal med henne över restaurangmiddagar och cafébord? Och de hamnade ju faktiskt i säng till slut? Det måste väl betyda något, tänker Ester desperat hoppfullt. Hon är oförmögen att inse att Hugo är för feg för att bete sig på ett tydligt sätt mot henne. Det är ju lite trevligt att ha någon till hands, verkar han tycka... Den här boken bör bli en svensk relationsklassiker i samma liga som "Maken" av Gun-Britt Sundström!
Betyg: EEEE+

Munros tvåa

När det meddelades att Alice Munro skulle få Nobelpriset i litteratur hade Amazon inte så många av hennes äldre novellsamlingar som e-böcker. Därför blev det så att jag köpte och läste hennes andra novellsamling "Something I've Been Meaning To Tell You" från 1974. Och jo, hon var en mycket skicklig novellförfattare redan då. Förmågan att snabbt dra in läsaren i berättelsen och att beskriva och genomskåda mänskliga relationer hade hon från början. De flesta novellernas ramberättelser utspelar sig i den tid då de skrevs och handlar rätt mycket om kontrasterna mellan unga hippies och den äldre, mer konventionella generationen. De delarna känns mest daterade idag. Jag tycker bättre om när hon går tillbaka till tidigare decennier under 1900-talet. Mina favoritnoveller i den här samlingen är "Tell Me Yes or No", "Marrakesh" och "The Spanish Lady".
Betyg: EEEE

Texas nya deckardrottning

Jag har en ny deckarförfattarfavorit: Julia Heaberlin! Efter debuten "Playing dead" har jag läst hennes andra bok "Lie still" och har inte mycket att klaga på. Heaberlin kan konsten att direkt suga in läsaren i historien, hålla spänningen uppe och samtidigt få med sympatiska person- och miljöskildringar. (Och tidsskildringar, får man väl tillägga: här vimlar det av smartphones, Ipads, och twitter- och Facebookinlägg.) Huvudpersonen Emily Page har flyttat med sin man från Manhattan till en liten ort i Texas. Han är den nya polischefen och efter att ha varit självständig yrkeskvinna får nu Emily finna sig i att definieras enbart som hans fru. Hon dras in i ett nätverk av rika hemmafruar med plastikopererade yttre och mörka hemligheter.
Betyg: EEEE+

En svensk stjärna

Jag har läst "Djävulspakten. Gösta Ekmans liv och konstnärskap" mindre för att jag är intresserad av Gösta Ekman och mer för att jag gillar författaren, Carina Burman. Och så passade det bra att återvända till det tidiga 1900-talets teatervärld, efter att ha läst "Blekingegatan 32". Som alltid skriver Burman bra och jag har nu på ett trevligt och lättsamt sätt lärt mig mycket mer om 1920- och 1930-talets stora stjärna Gösta Ekman. Det blir ibland lite tjatigt med uppräkningar av alla teateruppsättningar han var med i, men eftersom Ekman, förutom kokainist, var arbetsnarkoman är det naturligt att det finns mer att skriva om hans professionella liv än det privata.
Betyg: EEEE

En berättelse om besynnerliga barn

Jacob är 16 år och tror inte på sin farfars historier om monster och barn med övernaturliga förmågor. Men så kommer han trots allt till den lilla ön utanför Wales kust där farfadern bott och inser att barnhemmet, föreståndaren Miss Peregrine och de besynnerliga barnen är verkliga. Då är kanske monstren det också? I "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" ("Miss Peregrines hem för besynnerliga barn") har Ransom Riggs skapat en egen, alternativ, magisk värld. Det är väl genomfört, men det som framför allt gör den här boken speciell är fotona. Det är autentiska, gamla foton som Riggs hittat på loppmarknader och hos samlare och som han integrerat i sin berättelse. Boken är en välskriven, charmig och spännande fantasyhistoria som jag hade älskat ännu mer om den hade kommit när jag var tonåring.
Betyg: EEEE

Greta + Mimi = sant?

Jag tyckte väldigt mycket om Lena Einhorns förra roman "Siri", så jag hade höga förväntningar på "Blekingegatan 32";  förväntningar som den tyvärr inte levde upp till riktigt. Boken handlar om Greta Garbos ungdomstid, medan hon fortfarande hette Gustafsson och bodde med sin mamma och syster på fattiga Södermalm. Hon jobbar som hattförsäljerska på PUB, får en liten roll i en fånig film och kommer sedan, som 17-åring, in på Dramatens elevskola. Där blir hon klasskamrat med den mörklockiga och sprudlande Mimi Pollak. Deras vänskap utvecklas och blir till kärlek och det är denna kärlekshistoria som är berättelsens nav. Greta slits mellan kärleken till Mimi och Dramaten å ena sidan och längtan efter den bekräftelse och berömmelse som regissören Mauritz Stiller och filmen kanske kan ge henne å den andra. Boken är lättläst och underhållande, men blir ibland för melodramatisk och är inte lika gripande som "Siri". Och Greta Garbo förblir lika mycket en gåta som hon alltid varit...
Betyg: EEE
P.S. Läs också (och hellre) "Vinterträdet" av Ellen Mattsson, en roman som tar vid lite efter att "Blekingegatan 32" slutar.

Pesten kommer till Paris

Det är inte helt lätt att reda ut ordningen på böckerna i franska Fred Vargas deckarserie om kommissarie Jean-Baptiste Adamsberg. Att "Budbäraren" ("Pars vite et reviens tard") är tidigare än "I de eviga skogarna" står dock klart. "Budbäraren" utspelar sig till stor del runt ett litet torg i Montparnasse i Paris. Där ropar bretagnaren och f.d. kåkfararen Joss ut meddelanden tre gånger om dagen, som en levande anslagstavla. Han blir dock orolig när han börjar få konstiga, obehagliga meddelanden som anspelar på pesten. Även andra oroväckande tecken dyker upp i staden. Redan innan något dödsfall har skett blir Adamsberg uppmärksammad på och intresserad av detta. Vargas är bra på att skapa stämning och att utnyttja sitt tema maximalt. Jag köper kombinationen av saga och pusseldeckare som känns igen från "I de eviga skogarna" och stör mig inte på den bristande realismen. Vargas språk är ambitiöst och ligger högt över den genomsnittliga deckarens nivå. Däremot irriterar jag mig på den obligatoriska (?), komplicerade kärlekshistorien (som tyvärr verka pågå genom hela serien) och hade hellre velat läsa mer om Adamsbergs relation till sina kollegor.
Betyg: EEE+

Mord och abolitionism*

Lyndsey Faye har mutat in sitt deckarterritorium: New York på 1840-talet. Det är en fascinerande tid och plats som jag gärna återvänder till, eftersom jag tyckte så  mycket om Fayes första bok "The Gods of Gotham" ("New Yorks gudar"). I "Seven for a Secret" är den färska polismannen Timothy Wilde tillbaka. I en sorglig och dramatisk historia rör sig Wilde bland fria svarta, förrymda slavar, kidnappare, korrupta politiker och fattiga irländska invandrare. Wilde framstår kanske ibland som osannolikt god och rättrådig, men det är väl så man vill ha sina deckarhjältar?
Betyg: EEEE+
* Abolitionismen är en åskådning enligt vilken slaveriet bör motarbetas av religiösa, sociala eller moraliska skäl. Termen associeras framför allt med slaveriet i USA. Källa: Wikipedia

Äntligen!

Varje år sedan jag upptäckte Alice Munro har jag gått och hoppats att hon ska få Nobelpriset i litteratur och i år gick min önskan i uppfyllelse! Jag tokälskade "För mycket lycka" och tyckte nästan lika mycket om "Nära hem" och "Brinnande livet". Och här hemma ligger en ännu oläst godbit och väntar på mig...

Död, våld, sex - ha ha

I min Stockholmsbokcirkel har vi läst "Sju jävligt långa dagar" ("This is where I leave you") av Jonathan Tropper. Den handlar om Judd Foxman, som inte har det så lätt. Hans fru har lämnat honom för hans chef, vilket har fått till följd att han står utan både jobb och hem när hans pappa dör. Han och hans tre syskon kallas till föräldrahemmet för att sitta shiva (judisk sorgeceremoni) tillsammans med sin mamma i sju dagar. Den påtvingade samvaron med familjen leder till avslöjanden, uppgörelser och försoningar. Det är i och för sig ett tacksamt ämne, men jag har ändå svårt för den här boken på grund av den ansträngda humorn. Varje (kort) kapitel avslutas med antingen en punchline eller en cliffhanger och de dråpliga situationerna staplas på varandra. Humoristiska sexscener måste vara bland det svåraste som finns att skriva (och läsa)! Jag gillar inte chick lit, så chansen att jag skulle jag gilla den manliga motsvarigheten lad lit var förstås inte så stor.
Betyg: EE

Det genetiska lotteriets vinnare?

Kapstaden, Sydafrika, 1990-tal. Marion Campbell är en vit, framgångsrik affärskvinna, som försöker navigera i det nya Sydafrika efter apartheidsystemets fall. Hon lever ensam, dejtar afrikandermän och anställer en färgad kvinna i sitt företag. Varje vecka besöker hon sin gamla pappa, som inte vill prata om det förgångna. Av en slump kommer Marion en stor hemlighet på spåren och allt hon trott sig veta om sin familj ställs på ända. Jag tyckte väldigt mycket om "Bländad av ljuset" av Zoë Wicomb. Huvudpersonen Marion är inte odelat sympatisk, men intressant: både stark och skör, kanske med en lätt autismspektrumstörning. Familjens hemlighet (som jag inte vill avslöja här) sätter ljuset på en av apartheidsystemets mest absurda följder. Välskrivna böcker om mänskliga relationer, livslögner och avgörande livsval gillar jag. Utspelar de sig i Sydafrika (min sons födelseland) - desto bättre!
Betyg: EEEE+

Flickor, hästar och sex

Hur är det för en ung kvinna att upptäcka och utforska sin sexualitet i en hederskultur? Det får man veta i "The Yonahlossee Riding Camp for Girls" av Anton Disclafani. Det är sommaren 1930 och 15-åriga Thea skickas iväg från hemmet i Florida till ett ridläger, som visar sig vara mer av en internatskola med hästar. Det blir en stor omställning för henne, för hittills har hon undervisats hemma och bara umgåtts med sin bror och sin kusin. Parallellt med berättelsen om Theas kamp för att anpassa sig till livet på skolan får man genom tillbakablickar veta mer om hennes uppväxt och de händelser som ledde till att hon skickades iväg. Den stora depressionen är i full gång och påverkar allas liv. Jag tyckte om den här boken för dess sympatiska och intressanta huvudperson och fina tidsskildring. Till och med sexskildringarna är ovanligt smakfulla. Inslagen om hästar och ridning intresserade mig mindre, men de tog inte outhärdligt mycket plats.
Betyg: EEEE

Tidlös fransk satir och romankonst

"Rött och svart" ("Le Rouge et le Noir") av Stendhal är en fransk 1800-talsklassiker, som jag har hört talas om så många gånger, men inte kommit mig för att läsa förrän nu. Jag hade ingen aning om vad den handlade om, men det visade sig vara historien om den unge, vackre, ärelystne Julien Sorel, som kommer från en fattig familj på landsbygden. Han har läshuvud och får möjlighet att studera, med avsikten att han ska bli präst. Först hamnar han dock som informator i en adelsfamilj i landsorten, där han blir förälskad i den vackra frun. Även om det är mycket som jag kämpar med att förstå (fransk 1820-talspolitik, oskrivna regler för umgänge mellan könen och klasserna osv.) har jag mycket roligt i Stendhals sällskap. Hans satir över uppblåsta makthavare och korkade snobbar är tidlös!
Betyg: EEEE

Ponder, Texas

"Playing Dead" av Julia Heaberlin handlar om Tommie McCloud. När hennes pappa dör kommer hon tillbaka till den stora gården i Texas där hon växte upp, kanske med avsikten att ta över skötseln. Ett brev från en okänd kvinna som påstår sig vara hennes biologiska mor vänder upp och ned på allt Tommie tagit för givet i livet. Hon ger sig ut på jakt efter sanningen, samtidigt som någon verkar vara på jakt efter henne. En sympatisk hjältinna, en spännande historia, lite romantik och underbara miljöskildringar från Texas landsbygd -  vad mer kan man önska sig när man vill bli underhållen?
Betyg: EEEE

Två halvgamla halvlästa

Halva sommaren kämpade jag med José Saramagos "Blindheten", som vi skulle diskutera i Det namnlösa sällskapet i augusti. Efter halva boken gav jag upp, i förhoppningen att jag ändå hade läst tillräckligt mycket för att kunna hänga med i en diskussion. Boken handlar om hur en mystisk epidemi börjar sprida sig och gör folk oförklarligt blinda. Bland de först drabbade finns en ögonläkare och hans patienter och det är den gruppen människor man får följa i första hand. För att begränsa epidemin beslutar regeringen att isolera de blinda i ett nedlagt mentalsjukhus. Där inne blir det snabbt en kamp på liv och död om de knappa förnödenheterna som skickas in. Det är en dyster historia, som förstås är starkt symbolisk, men den lyckades inte fånga mitt intresse.
Betyg: EE
P.S. Läs hellre "Historien om Lissabons belägring"! Den minns jag som en feel good-roman (bara man kommer över de första obegripliga sidorna).

Joyce Carol Oates är en ojämn författare som jag då och då ger en ny chans i förhoppningen att finna ytterligare ett guldkorn i klass med "Blonde" och "Dödgrävarens dotter". "Foxfire" var inte ett sådant. Den handlar om en grupp tonårstjejer i en amerikansk småstad på 1950-talet. De kommer ur arbetarklassen och kämpar ur ett underläge både på grund av sitt kön och sin klasstillhörighet. Till slut bildar de ett gäng och börjar ta hämnd på de män som de tycker förtjänar det. Det är en bra historia, med utmärkta person- och miljöskildringar, men jag orkade inte med Oates sätt att berätta.
Betyg: EE

Älvkung eller psykopat?

Hela poängen med "Don't Breathe a Word" av Jennifer McMahon är att man inte ska veta om älvor finns på riktigt (i bokens verklighet) eller inte. Eftersom jag inte är så intresserad av att läsa om övernaturligheter var det inte riktigt en bok för mig. Men visst, den är spännande och ganska originell. Boken handlar om Phoebe, som är ihop med Sam, vars syster Lisa försvann när hon var tolv år gammal. Själv hade Lisa sagt att hon skulle bege sig till älvkungens rike, men frågan är förstås om hon trots allt inte blev kidnappad av en högst mänsklig förövare. Femton år efter försvinnandet hör en kvinna av sig och säger att hon är Lisa. Phoebe och Sam dras in i mardrömslik jakt på Lisa och sanningen. Den som gillar kittlingen i att inte riktigt veta vad som är övernaturligt och inte tycker antagligen bättre om den här boken än vad jag gjorde.
Betyg: EEE+

Oförförd av Sandemose

"Jag skulle så gärna vilja förföra dig- men jag orkar inte" är en bok i samma stil som Margareta Strömstedts förra bok, "Natten innan de hängde Ruth Ellis". Hon berättar om sin barndom, sin tid som hemmafru i förorten, sin karriär som bl.a. teveproducent och om sina möten med Aksel Sandemose (som yttrade orden som blivit bokens titel), Astrid Lindgren och Tove Jansson. Jag tycker om Strömstedts stil och sätt att berätta: det är roligt, klokt och lagom självutlämnande.
Betyg: EEEE

Kärlek och krig

Jag tröttnar aldrig på välskrivna romaner om andra världskriget. "The Invisible Bridge" ("Den osynliga bron") av Julie Orringer handlar om Andras Lévi. Han är en ung judisk man från Ungern som 1937 kommer till Paris för att studera arkitektur. Med tanke på årtalet förstår man direkt att inget kommer att bli som han har tänkt sig, men innan kriget bryter ut hinner han träffa sina stora kärlek. När jag läser romaner som utspelar sig under andra världskriget undrar jag ibland hur författaren bestämmer vilka romanfigurer som ska få dö och vilka som ska få leva. I verkligheten var det ju så fruktansvärt många som dog och så mycket slumpen som bestämde vem som skulle överleva. I det här fallet förstår jag av efterordet att berättelsen bygger på författarens morföräldrars verkliga upplevelser, vilket gör att jag inte kan klaga på att att det som händer är osannolikt. Orringer ligger ibland farligt nära det alltför sentimentala och patetiska, men jag tycker att hon klarar balansgången och levererar en utsökt beskriven kärlekshistoria och en realistisk skildring av andra världskriget ur ett framför allt ungerskt judiskt perspektiv.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också "Ingen kommer att tro mig" av Hélène Berr och "Hemligheten" av Philippe Grimbert, men hoppa över "Sarahs nyckel".

Rickard III - monster eller människa?

Jag trodde att "The Daughter of Time" ("En gammal skandal") av Josephine Tey var en historisk roman så jag blev lite förvirrad när den började i modern tid med en skadad polis som ligger på sjukhus och har tråkigt. Sen blev jag ytterligare förvirrad när det stormar in en glamorös och spirituell skådespelerska iförd hatt och handskar, men såg sedan att boken är skriven 1951, vilket förklarar den saken. Skådespelerskan övertalar polisen att han, genom att tillämpa sina brottsutredningskunskaper på historien, ska ta reda på om Richard III verkligen var den bestialiske barnamördare som vi känner honom som genom Shakespeares pjäs och diverse historieböcker. Till sin hjälp får han en ung amerikan som utför det rent praktiska forskningsjobbet i arkiv och på British Museum, medan polisen ligger i sin sjuksäng och tänker. Och förstås kommer fram till att det inte är särskilt troligt att Rickard III mördade sina oskyldiga brorsöner utan att det finns en annan, mycket mer trolig, förklaring till deras försvinnande. Det är lättsamt, underhållande och mycket intressant att läsa.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också Hilary Mantels "Wolf Hall" (finns nu också på svenska) och "Bring Up the Bodies", som faktiskt är historiska romaner.
P.S. Vem som är "Tidens dotter"? Jo, det är sanningen, enligt det inledande citatet i boken.

Mer mys med Mitford

Efter att ha upptäckt Nancy Mitford (genom "Love in a Cold Climate") insåg jag att hennes humoristiska och lättlästa, men inte irriterande lättviktiga, romaner var perfekta som underhållning under några sjukdagar. Jag har således läst både "The Pursuit of Love" ("Förföljd av kärlek") och "Don't Tell Alfred" ("Inte ett ord till Alfred"). Fanny, från "Love in a Cold Climate", är berättare i båda. I "The Pursuit of Love" berättar hon om sin kusin Lindas liv, från barndomen i en stor och excentrisk godsägarfamilj på 1910- och 1920-talen via ett par olyckliga äktenskap och en lycklig kärlekshistoria i Paris på 1930-talet, fram till andra världskriget. Det är roligt, sorgligt och härligt underhållande.
Betyg: EEEE

 I "Don't Tell Alfred" är det 1950-tal och Fannys akademikermake blir oväntat utnämnd till engelsk ambassadör i Frankrike. På plats i residenset i Paris utsätts Fanny för ett antal prövningar, som att få den f.d. ambassadrisen att flytta ut, att få sin lättsinniga kusindotter Northey att utföra några av de sekreterarsysslor hon blivit anställd för och att få de vuxna sönerna att ta tag i sina liv. Därtill ska hon sköta den representation och markservice som hör till rollen som ambassadörsfru. Boken känns lite som en komisk version av "I odjurets trädgård", men är för splittrad och handlar för mycket om fransk 1950-talspolitik, för att kännas riktigt helgjuten.
Betyg: EEE
P.S. Efter att jag hade läst ut böckerna såg jag att Carina Burman nyligen skrivit en artikel om Mitford med anledning av att hennes åtta romaner kommit ut i en nyutgåva.

Synska systrar i St Louis

Curtis Sittenfeld ("Prep" och "American Wife") är en av mina favoritförfattare och hennes senaste bok, "Sisterland" är minst lika bra som de tidigare. Jag, som inte är så förtjust i övernaturliga fenomen i böcker, blev lite skeptisk när jag förstod att "Sisterland" handlar om två tvillingsystrar som båda är synska. När jag läste boken var det dock inget som störde mig alls. Synskheten behandlas som en faktor, om än viktig, bland alla andra i en tämligen vanlig, amerikansk medelklasstillvaro. Berättare är Kate, som har tagit avstånd från sin övernaturliga förmåga, och bara vill leva som en helt vanlig hemmafru med man och två små barn. Hennes syster Violet däremot lever ett bohemiskt liv och försörjer sig på att hålla seanser. En dag förutspår Violet att en stor jordbävning ska skaka staden St Louis där de bor, vilket utgör upptakten till en händelsekedja som kommer att förändra Kates liv. Parallellt berättar Kate historien om sin och systerns uppväxt. Som alltid beskriver Sittenfeld  människors relationer och psykologi med absolut gehör.
Betyg: EEEE+

Sagoaktig realism

Efter att ha läst flera artiklar (senast denna) om den franska deckardrottningen Fred Vargas har jag äntligen kommit mig för att läsa en av hennes böcker: "I de eviga skogarna" ("Dans les bois éternels"). Huvudperson är den excentriska kommissarie Adamsberg och runt honom kretsar en grupp poliser som alla har sina särdrag. Deckarhistorien utspelar sig till stor del i Normandie, där ortsbefolkningen har hittat hjortar som blivit dödade och fått hjärtat utskuret och mosat. Det tog ganska lång tid att komma in i boken, men det var väl värt besväret. Det är egentligen en ganska klassisk pussel-/psykopatdeckare, men berättad på ett mycket originellt sätt, som en blandning av realistisk polisdeckare och saga. I floden av likartade deckare var det mycket uppfriskande och underhållande att läsa!
Betyg: EEEE

Ett kidnappat barn

Jag har lyssnat på den danska thrillern "Pojken i resväskan" av Lene Kaaberböl och Agnete Friis som ljudbok. Den handlar om Nina,  en idealistisk kvinna med knepig personlighet, som blir ombedd av en väninna att ta hand om en resväska. Resväskan visar sig innehålla en levande pojke. Nina ger sig av på en vild flykt med pojken i släptåg genom ett sommarhett Köpenhamn och en uppretad litauisk gangster i hälarna. Parallellt får man följa pojkens förtvivlade mamma och den stenrike, danske affärsman, som var resväskans tänkta mottagare. Det är tidvis ganska spännande, men ljudbokens långsamma tempo ger mig för mycket tid att reta upp mig på huvudpersonen, som jag inte tycker är psykologiskt trovärdig. Min irritation och det faktum att jag till och från tappade intresset för boken gjorde att jag höll på att sluta lyssna vid flera tillfällen, men till slut lyssnade jag faktiskt klart ändå.
Betyg: EEE

En osympatisk och olycklig kvinna

I sommar har jag följt radioföljetongen "Madame Bovary" av Gustave Flaubert i fin nyöversättning av Anders Bodegård och i underbar uppläsning av Philip Zandén. Jag hade redan läst boken en gång för länge sedan, vilket var bra, för nu visste jag vad jag hade att vänta mig. I stället för att irritera mig på den osympatiska och olyckliga Emma Bovary kunde jag i ljudbokens makliga tempo stället njuta av Flauberts noggranna beskrivningar av alla detaljer i den lilla franska småstaden vid mitten av 1800-talet. Det som var hyperrealism då är ju snarast exotiskt för en nutida läsare. "Madame Bovary" är ingen bok som jag blir känslomässigt engagerad av, men intellektuellt tycker jag mycket om denna klassiker.
Betyg: EEEE

"Fjärran från vimlets yra" i nutid

Jag har länge tänkt läsa serieboken "Tamara Drewe" av Posy Simmonds, men när jag fick klart för mig att den är (löst) baserad på "Far from the Madding Crowd", som jag nyligen läst, gjorde jag slag i saken. Det är en ovanligt texttung seriebok som utspelar sig i nutid i en liten engelsk by. Där driver Beth och hennes kvinnotjusande, deckarskrivande make ett gästhem för författare. I grannhuset flyttar det in en vacker, ung kvinna och snart är traktens alla karlar, och några utsocknes, förtrollade av henne. Historien är berättad med mycket härlig engelsk humor och ironi.
Betyg: EEEE
P.S. Boken filmatiserades också för några år sedan.

Mer än måttligt mysigt

Om första delen ("Still Life") av kanadensiska Louise Pennys Three Pines-serie inte var så mysig som jag hade befarat, är uppföljaren "Nådastöt" ("Dead Cold") desto mysigare. Den utspelar sig i juletid, vilket ger Penny möjlighet att bre på med beskrivningar av hur vacker den pittoreska byn Three Pines är under ett luddigt snötäcke och hur trevligt de charmiga invånarna har det på sin gemensamma julmiddag. Mordoffret är en genuint osympatisk, inflyttad kvinna, så mordet stör inte idyllen nämnvärt, men ger kommissarie Gamache anledning att återvända till pensionatet och bistron, där han gärna löser mordgåtor över ett glas av något slag. Om man står ut med överdosen mysighet är det en underhållande och charmig deckare.
Betyg: EEE+

En sky av ledtrådar

För en tid sedan började jag läsa J.K. Rowlings första vuxenroman efter Harry Potter-serien, "The Casual Vacancy" ("Den tomma stolen"), men kom aldrig in i den och lämnade tillbaka den till biblioteket oläst. Nu har det blivit känt att J.K. Rowling också är den som har skrivit deckaren "The Cuckoo's Calling", publicerad under pseudonymen Robert Galbraith. Den inleds som en klassisk noirdeckare med en neddekad privatdetektiv som tar emot en klient på sitt sjabbiga kontor. Cormoran Strike är en f.d. militärpolis, som efter att ha förlorat sitt ena ben i Afghanistan, har sadlat om till privatdeckare. Klienten som stiger in på hans kontor är inte, som det brukar vara, en vacker och mystisk kvinna, utan en hamsterliknande advokat, som vill att Strike ska undersöka om hans syster, supermodellen Lula Landry, verkligen tog livet av sig eller om det var ett mord. Den luggslitne Strike och hans nya, ambitiösa sekreterare Robin tar sig an fallet och boken ändrar karaktär från noir till klassisk pusseldeckare i charmig Londonmiljö. Som läsare översköljs man av ledtrådar, men har ganska trevligt i jakten på lösningen.
Betyg: EEE+

Trippelmord i Tibet

"Mandarin Gate" är den sjunde delen i Eliot Pattisons deckarserie som utspelar sig i Tibet och har den f.d. polisen Shan i huvudrollen. I den här boken har Shan fått ett jobb som dikesinspektör i en tibetansk dal. Ett självmord och ett osannolikt trippelmord i en klosterruin får Shan att fräscha upp detektivkunskaperna igen. Man ska nog inte läsa Pattisons böcker för tätt efter varandra, för de är ganska lika, men de är alla bra och mycket sympatiska och så även den här.
Betyg: EEEE

Inte så mysigt mord

Av vad jag hade hört trodde jag att "Still Life" ("Mörkt motiv") av Louise Penny var en lättviktig mysdeckare som lätt kunde avfärdas, men så enkelt var det inte. Nog är miljön mysig: en liten by på den kanadensiska landsbygden där man får lära känna ett konstnärspar, bokhandlaren, bistroinnehavarna med flera. En gammal kvinna hittas död i skogen, vilket gör många förtvivlade, men alla utgår från att det rör sig om en jaktolycka. Det är först när kommissarie Armand Gamache från Québec kommer dit och börjar utreda som det står klart att det måste röra sig om ett mord. Språket var bättre och personteckningarna mer mångfasetterade och intressanta än jag hade väntat mig av en "mysdeckare". Jag kommer helt klart att läsa mer av Louise Penny!
Betyg: EEEE

Flykt och ansvar

Alla verkar ha läst "Little Bee" av Chris Cleave, så till slut ägnade jag också en semesterdag åt den, fast jag läste den på engelska ("The Other Hand"). Den handlar om flickan Little Bee som tar sig från Nigeria till England och får tillbringa två år inlåst på en flyktingförläggning. När hon äntligen kommer ut därifrån tar hon sig hem till en engelsk familj som hon träffade en gång på en strand i Nigeria. Allt eftersom historien nystas upp får man veta vad som egentligen hände på den där stranden. Cleave vill berätta om hur nyanlända invandrare behandlas i Storbritannien, om situationen i Nigeria och om västerlänningars ansvar. Det är vällovligt och han gör det på ett engagerande sätt, men jag kan inte låta bli att invända att handlingen är alltför osannolik och att personerna inte är psykologiskt trovärdiga.
Betyg: EE+
P.S. Trots att jag inte var jätteförtjust i den rekommenderar jag ändå hellre sista delen i "Tre starka kvinnor".

Kärlek och skandaler i den engelska aristokratin

Efter att Nancy Mitford nämnts i de två bokälskarböckerna "Drottningen vänder blad" och "Drömbokhandeln" kände jag att jag måste läsa något av henne. Valet föll på "Love in a Cold Climate" ("Kärlek i kallt klimat"), som egentligen är en uppföljare till "The Pursuit of Love" ("Förföljd av kärlek"), men som funkar bra fristående också. Boken utspelar sig i den engelska aristokratin på 1930-talet och berättare är den unga Fanny. Under berättelsens gång hittar hon sin stora kärlek och gifter sig med honom, men det är en bisak i boken. Fokus i berättelsen är på den högadliga familjen Montdore. De har ett barn: den fantastiskt vackra Polly, som till föräldrarnas stora oro inte verkar vilja gifta sig med någon av de unga män som uppvaktar henne. När hon till slut berättar vem hon vill gifta sig med blir det stor skandal... Mitford beskriver med lätt hand och mycket humor denna undergångsdömda samhällsklass med sina stora gods, oändliga tjänarstaber och snobbiga dubbelmoral. Det är oerhört underhållande!
Betyg: EEEE
P.S. Läs också Cecilia Hagens intressanta bok om systrarna Mitford: "De osannolika systrarna Mitford".

Rebus är tillbaka!

John Rebus må ha gått i pension (se "Exit Music") men han ger sig inte! I "Standing In Another Man's Grave" ("En annan mans grav") är han tillbaka som civil utredare på enheten för "cold cases". Ett av de gamla fallen verkar ha en koppling till ett pågående fall med en försvunnen tonårsflicka och hux flux jobbar Rebus med gamla kollegan Siobhan Clarke igen. I hasorna har han internutredaren Malcolm Fox (från "The Complaints" och "The Impossible Dead") som tycker att Rebus har en osunt nära relation till (likaså pensionerade?) gangstern Big Ger Cafferty. Allt är sig härligt likt i Rankins Edinburgh!
Betyg: EEEE

Sommarens bästa bok

Efter ett tips i kommentarerna här på bloggen har jag läst "Ru" av vietnamesisk-kanadensiska Kim Thúy. Det är en kort, snabbläst och underbar bok som handlar om författarens eget liv, från barndomen i en välbärgad familj i Saigon, via flykten och ankomsten till Kanada till återkomsten till Vietnam i vuxen ålder. Det är inte kronologiskt, men mycket logiskt och mycket, mycket vackert berättat.
Betyg: EEEEE