Botten är nådd!

Jag har nu nått botten i min antikvariska hög av Maria Lang-deckare. De två sista var "Ofärd i huset bor" från 1959 och "Vår sång blir stum" från 1960. Båda är riktigt bra! "Ofärd i huset bor" utspelar sig bland invånarna i ett hyreshus på Östermalm i Stockholm, som beskrivs utförligt med planskisser och allt. (Sånt gillar jag.) Jag får lov att överge min teori om att jag inte tycker om böcker som utspelar sig i hyreshus, för här funkar det jättebra! Puck Bure är inte med, men i gengäld introduceras Christer Wijks stora kärlek Camilla Martin. I "Vår sång blir stum" dyker sen Puck och Einar Bure upp igen. För första gången ska studenter utexamineras i lilla Skoga och Einar, som nu är professor, är en av censorerna. När så Puck sin vana trogen upptäcker ett lik på sitt hotellrum tillkallas förstås stadens son Christer Wijk. Det är en liten brist vid läsningen att vara för ung för att känna till examinatorernas och censorernas respektive roller eller veta exakt vad en abiturient var (även om jag sett min pappa i abiturientmössa), men själva deckarhistorien förstår man ändå! Betyg: EEEE