Bästa Dickens hittills

Efter att ha sett den utmärkta BBC-filmatiseringen från 2005 och läst många referenser till "Bleak House" av Charles Dickens i bl.a. "The Suspicions of Mr Whicher" och "Drood", ville jag läsa boken. Den är på 740 sidor och det har tagit sin lilla tid, men det har det varit värt! Jag tycker bäst om "Bleak House" av de Dickensböcker jag läst hittills. Som i sina andra böcker berättar Dickens en myllrande historia med massor av personer, mycket humor, lite romantik, lite tragedi och en hel del samhällskritik. I "Bleak House" är det det viktorianska domstolssystemet som får mest kritik, men även fattigvården får en släng av sleven. Jag tror att jag gillar den här boken bäst på grund av att kvinnorna är mer framträdande och mer intressanta än i andra av Dickens böcker. En stor del av boken berättas till och med av en kvinna: den föräldralösa, kloka och sympatiska Esther Summerson. I 20-årsåldern får hon komma till sin förmyndare, Mr Jarndyce, som också tar emot två andra föräldralösa ungdomar: kusinerna Ada och Richard. De är inblandade i en knepig arvstvist som redan pågått i flera generationer och inte verkar ha någon utsikt att bli löst. Andra viktiga personer är adelsmannen Sir Leicester Dedlock, hans vackra hustru Lady Dedlock, den okänslige advokaten Mr Tulkinghorn och den fattiga pojken Jo. Betyg: EEEE+

Sorgliga sonetter

Magnus William-Olsson har använt sig av den gamla, men nuförtiden ovanliga, versformen sonett i en samling som handlar om hans mor: "Ingersonetterna". Dikterna handlar om hur han såg sin mor när han var liten och hur det är nu, när hon har försvunnit in i Alzheimers sjukdom. Det är mycket vackert och sorgligt och det känns som om det är dikter som man kan läsa många gånger och varje gång hitta något nytt. Betyg: EEEE+

Min favorit efter första genomläsningen är nr 22:

Hata. Kämpa. Rasa. Resignera.

Du gick i glömskan in med munnen full

av jord. Oberoendet. För dess skull

slogs du, njöt av kampen. Nu mera

liknöjd. Andra drottningar regera

Och vid ditt rikes gräns tar andra tull

Vardagsplundrarna får säcken full

och ger tillbaka leda. Ditt förr integra

liv är allas lek. Och om du vägra

flinar de. Men är det inte lycka

Inger? Fula ord. I blicken ser jag

gula stråk. En himmel reflektera

underkastelsen. Hur livet smycka

sig med nederlagets sura lera

Viktoriansk true crime

"The Suspicions of Mr Whicher" av Kate Summerscale är en faktabok om ett av 1800-talets mest omtalade mordfall i Storbritannien: the Road Hill murder. I juni 1860 försvinner treåriga Saville Kent från sin barnkammare och hittas lite senare med halsen avskuren. Den lokala polisen fumlar och när Mr Whicher från Scotland Yard kopplas in är det svårt att säkra några bevis. De flesta i det stora huset blir misstänkta: guvernanten, fadern, modern, faderns tonåriga barn från det första äktenskapet, osv. Fallet inspirerade dåtidens författare och Summerscale gör många hänvisningar till bl.a. "The Moonstone" och "The Woman in White" av Wilkie Collins och "Bleak House" av Charles Dickens. Gillar man, som jag, både engelskt 1800-tal och klassiska deckare är det här en bok som måste läsas! (Den finns tyvärr inte på svenska.) Betyg: EEEE

3 x Sjöstedt

Jag har fått läsa Jonas Sjöstedts tre deckare, ”Sammanflöden”, ”Sahara” och ”Spanska brev”, redan på manusstadiet. Jag vill därför inte ge något betyg på dem, men det hindrar inte att jag kan berätta lite om dem! De har samma huvudperson: Daniel Löf, som arbetar som assistent till en EU-parlamentariker. Sjöstedt, som själv har suttit i EU-parlamentet för Vänsterpartiet, tar i varje bok njutningsfullt livet av minst en konservativ parlamentariker på de mest ohyggliga sätt. Kanske ett sätt att hantera politikens frustrationer? I de tre böckerna förflyttas läsaren mellan Bryssel, Norrland, Västsahara, Spanien, Brooklyn m.fl. platser. Sjöstedt skriver bra, särskilt dialogerna, och han är skicklig på att få till spänningen.

Honung och rasmotsättningar

I min Uppsalabokcirkel ”Det namnlösa sällskapet” har vi läst ”Honungsbiets hemliga liv” av Sue Monk Kidd. Tyvärr missade jag träffen, så jag vet inte vad de andra tyckte om boken. Själv blev jag inte så förtjust. Den utspelar sig på 1960-talet i den amerikanska södern. Moderlösa, 14-åriga Lily står inte ut med sin elaka far och rymmer hemifrån tillsammans med den svarta hemhjälpen Rosaleen. De tar sig till en liten stad, där Lily tror att hennes mamma varit, för att leta efter spår. Den fond av rasmotsättningar och medborgarrättsrörelse som boken utspelar sig mot är intressant, men i övrigt tilltalar boken mig inte. Den är skriven på ett enkelt, konstlöst sätt där allt berättas och inget lämnas mellan raderna. Historien är dessutom sentimental och inte särskilt originell - det är aldrig någon tvekan om hur den ska sluta. Att använda bisamhällen som metafor för människors samvaro känns inte heller som en särskilt ny och fräsch idé. Betyg: EE

P.S. Läs mycket, mycket hellre "To kill a mockingbird" ("Dödssynden") av Harper Lee!

Kärlek per korrespondens

I romanen med den omöjliga titeln ”Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)" berättar Anneli Jordahl om en kärlekshistoria med förhinder. Den börjar på det radikala 1880-talet då läraren och författaren Ellen Key träffar kritikern Urban von Feilitzen och blir förälskad. Känslorna är besvarade, men han är gift, har fyra barn och ett gods i Östergötland att sköta. Deras kärlekshistoria får således till största delen utspela sig i brevform. Vi läste den här boken i min Stockholmsbokcirkel och det var lite olika vem vi blev mest irriterade på: den trånande Ellen (långt ifrån den vanliga bilden av henne som strikt matrona och samhällsmoder) eller den veliga Urban. (Jag hörde till den senare falangen.) Vi var dock ense om att det var intressant att läsa om den här tiden och om de kretsar Ellen Key rörde sig i. Hon dansar med Strindberg, hälsar på Victoria Benediktsson osv. Jag blev dock inte riktigt berörd av boken och tror att det beror på att den inte är tillräckligt bra skriven. Betyg: EEE
P.S. Läs hellre (eller också) "Kvinnor på gränsen till genombrott" av Ulrika Knutson och" K.J." av Carina Burman.