"Vinterstaden" av Arnaldur Indriðason är femte delen i serien om polismannen Erlendur och hans kollegor i Reykjavík. En iskall januaridag hittas en tioårig pojke mördad på en gård till ett dystert förortshus. Pojkens mamma är från Thailand och alla utgår direkt från att dådet har rasistiska motiv. Rasism och främlingsfientlighet är således temat i boken. De flesta som polisen intervjuar har åsikter, positiva eller negativa, om invandring och invandrare. Det tar orimligt stort utrymme i boken och är inte tillräckligt upprörande, välformulerat eller aktuellt för att väcka mitt intresse. Behållningen i boken är, som alltid hos Indriðason, skildringen av Reykjavík. Betyg: EE+
Jag älskar att läsa och genom den här bloggen vill jag dela med mig av mina boktips till andra. Betygsskalan går från E (undvik!) till EEEEE (måste läsas!).
21 oktober 2008
19 oktober 2008
En boktjuv att älska
"Boktjuven" av Markus Zusak är klassificerad som ungdomsbok, men ingen vuxen får låta sig avskräckas av det! Boken är inte ens kort eller särskilt lättläst. Däremot är den otroligt bra! Boktjuven heter Liesel Meminger och hon kommer till sina fosterföräldrar Hans och Rosa Hubermann på Himmel Strasse strax före andra världskrigets utbrott. Hon är då en mager, smutsig, avog, nioårig analfabet, som just mist sin bror och lämnats bort av sin mor. Hos Hans och Rosa får hon ett nytt hem, visserligen fattigt, men inte kärlekslöst. Hennes fosterfar lär henne att läsa och det väcker en stor kärlek till böcker hos henne. En kärlek så stark att hon blir tvungen att stjäla... Berättare i boken är döden själv, som med en lätt galghumor beklagar sig över att han hade så mycket att göra de där åren. Boken är sorglig utan att bli outhärdlig och rolig utan att bli smaklös och den berättar på ett lysande språk om några svarta år i mänsklighetens historia. Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "Sophie Scholls korta liv" av Hermann Vinke och Zenia Larssons trilogi "Skuggorna vid träbron", "Lång är gryningen" och "Livet till mötes". De hörde till mina favoritböcker redan i tonåren.
15 oktober 2008
Nyöversatt Rankin
"Svarta sinnen" ("Black and Blue") av Ian Rankin är skriven 1997, men har inte kommit i svensk översättning förrän nu. Det är en bok i Rankins långa serie om kommissarie Rebus i Edinburgh. Jag har tidigare skrivit att Rankins tidigare böcker känns daterade, men så är inte fallet med den här. Upplägget är ganska klassiskt: en aldrig fångad seriemördare från 1960-talet får en efterföljare i nutid. Rebus blir besatt av båda fallen och sätter igång med egna efterforskningar. Dessutom utreder han mordet på en oljeriggsarbetare från Aberdeen och förföljs av ett TV-team. Inte så konstigt att Rebus sover dåligt och dricker lite väl mycket öl och maltwhisky... Som vanligt har han också problem med auktoriteterna och kvinnorna i sitt liv. Det känns tryggt! Översättningen är jag inte riktigt förtjust i, så jag rekommenderar läsning på engelska. Betyg: EEEE
Konstlat och irriterande av Maria Ernestam
"Kleopatras kam" av Maria Ernestam var den senaste boken vi läste i min bokcirkel. Tyvärr missade jag återigen träffen, men jag har hört att de andra i cirkeln var lika lite förtjusta som jag. "Kleopatras kam" handlar om de tre vännerna Mari, Anna och Fredrik som startar ett företag tillsammans. De har bred kompetens och företagets affärsidé är att lösa alla slags problem för klienterna. De ställs dock inför ett moraliskt problem när en äldre dam vill att de ska mörda hennes brutale make. Upplägget känns väldigt konstruerat och jag irriterar mig ständigt på små detaljer som inte känns trovärdiga. Det är väl sådant som man inte märker när böcker handlar om fjärran länder och forna tider, men när det utspelar sig i nutid i Stockholm blir det störande för mig. Jag gillar alltså inte upplägget och jag tycker inte att personerna är trovärdiga eller särskilt intressanta. De tre huvudpersonerna förses alla med mer eller mindre traumatiska bakgrundshistorier, men för att spänningen ska hållas uppe får man inte riktigt veta vem som varit med om vad. Det är också väldigt oklart i boken om vissa personer är verkliga och levande. Det är väl tänkt att skapa spänning, men resultatet blir att man känner sig förvirrad och lurad som läsare. Om det inte hade varit för bokcirkeln hade jag lagt ifrån mig den här boken efter mindre än 100 sidor. Nu tvingade jag mig vidare och betyget segar sig upp till en 2:a för att den blev lite mer spännande mot slutet. Betyg: EE
P.S. "Kleopatras kam" påminde mig om "Skam" av Karin Alvtegen, som jag aldrig läste ut...
P.S. 2 Andra har gillat den här boken, t.ex. på Bokhora
13 oktober 2008
En ny favorithjältinna!
Jag hade hört gott om "Dödens mästarinna" av Ariana Franklin och jag blev inte besviken! Huvudpersonen, den begåvade, unga läkaren Adelia Aguilar, kommer år 1171 från Salerno till Cambridge för att hjälpa till att lösa morden på fyra små barn. Adelia är nämligen specialist på att undersöka de döda och tolka spåren som deras mördare lämnat på deras kroppar. Som ogift kvinna och läkare i sällskap med en judisk och en muslimsk man blir Adelia inte mottagen med öppna armar av alla i den inskränkta småstaden, där folket är i upprorsstämning och anklagar den judiska befolkningen för morden. Men Adelia får också några verkliga vänner som uppskattar henne och hennes kunskaper. Ariana Franklin (en pseudonym för Diana Norman) skriver bra och översättningen är utmärkt. Jag älskar blandningen av lågmäld humor, historisk miljö, en inte alltför komplicerad politisk intrig och en jättespännande deckarberättelse! Betyg: EEEE+
10 oktober 2008
Nobelpriset till Le Clézio
Jag har inte läst något av Le Clézio, men nu blir jag lite sugen på att läsa "Afrikanen" eller "Allt är vind". Kanske något att önska sig i födelsedagspresent eller julklapp? Tills dess ska de väl ha hunnit trycka upp lite fler exemplar, för just nu är de förstås slut. För den som inte orkar läsa så mycket finns det som tur är genvägar, se här!
05 oktober 2008
Del 4 och 5 om kommissarie Chen i Shanghai
Jag är tyvärr inte lika begeistrad över Qiu Xiaolongs böcker om kommissarie Chen i 1990-talets Shanghai längre. Den första boken tyckte jag mycket om för dess långsamma tempo, men nu tycker jag att det blir lite tråkigt. Det vore nog okej om det inte vore för alla komplicerade korruptionshistorier, som säkert är verklighetstrogna, men lite sega och svåra att hålla reda på.
Den fjärde boken i serien, "A case of two cities" utspelar sig dels i Shanghai, dels i USA, framför allt i Los Angeles och Saint Louis (författarens hemstad). Kommissarie Chen, som också är poet och översättare, beordras lämna en pågående korruptionsutredning för att med kort varsel leda en kinesisk författardelegation som ska på turné i USA. När en av deltagarna blir mördad i Saint Louis får Chen chansen att återförenas med sin amerikanska väninna och poliskollega Catherine Rohn. Historien är lite rörig och lite tråkig, men det är inte direkt dåligt. Jag gillar all kinesisk poesi som är insprängd i berättelsen överallt! Betyg: EEE
Den femte delen i serien, "Red Mandarin Dress" är tudelad: den första halvan är lite långsam, men sedan sätter kommissarie Chen fart och tjoff, tjoff, tjoff, så är fallet med Shanghais första seriemördare löst! Mördaren stryper unga kvinnor och lämnar dem på offentliga platser enbart iförda röda, sönderrivna sidenklänningar i gammaldags modell. Det är lite kul att läsa en deckare som inte har psykologin som självklar utgångspunkt för lösningen av ett seriemordsfall, eftersom psykologi fortfarande sågs med misstänksamhet i Kina på 90-talet. Som vanligt äts det fantastiskt mycket god (och även väldigt äcklig) mat och skildringen av kommissarie Chen och hans kollega Yu är sedvanligt sympatisk. Betyg: EEE+
Den fjärde boken i serien, "A case of two cities" utspelar sig dels i Shanghai, dels i USA, framför allt i Los Angeles och Saint Louis (författarens hemstad). Kommissarie Chen, som också är poet och översättare, beordras lämna en pågående korruptionsutredning för att med kort varsel leda en kinesisk författardelegation som ska på turné i USA. När en av deltagarna blir mördad i Saint Louis får Chen chansen att återförenas med sin amerikanska väninna och poliskollega Catherine Rohn. Historien är lite rörig och lite tråkig, men det är inte direkt dåligt. Jag gillar all kinesisk poesi som är insprängd i berättelsen överallt! Betyg: EEE
Den femte delen i serien, "Red Mandarin Dress" är tudelad: den första halvan är lite långsam, men sedan sätter kommissarie Chen fart och tjoff, tjoff, tjoff, så är fallet med Shanghais första seriemördare löst! Mördaren stryper unga kvinnor och lämnar dem på offentliga platser enbart iförda röda, sönderrivna sidenklänningar i gammaldags modell. Det är lite kul att läsa en deckare som inte har psykologin som självklar utgångspunkt för lösningen av ett seriemordsfall, eftersom psykologi fortfarande sågs med misstänksamhet i Kina på 90-talet. Som vanligt äts det fantastiskt mycket god (och även väldigt äcklig) mat och skildringen av kommissarie Chen och hans kollega Yu är sedvanligt sympatisk. Betyg: EEE+
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)