Älvkung eller psykopat?

Hela poängen med "Don't Breathe a Word" av Jennifer McMahon är att man inte ska veta om älvor finns på riktigt (i bokens verklighet) eller inte. Eftersom jag inte är så intresserad av att läsa om övernaturligheter var det inte riktigt en bok för mig. Men visst, den är spännande och ganska originell. Boken handlar om Phoebe, som är ihop med Sam, vars syster Lisa försvann när hon var tolv år gammal. Själv hade Lisa sagt att hon skulle bege sig till älvkungens rike, men frågan är förstås om hon trots allt inte blev kidnappad av en högst mänsklig förövare. Femton år efter försvinnandet hör en kvinna av sig och säger att hon är Lisa. Phoebe och Sam dras in i mardrömslik jakt på Lisa och sanningen. Den som gillar kittlingen i att inte riktigt veta vad som är övernaturligt och inte tycker antagligen bättre om den här boken än vad jag gjorde.
Betyg: EEE+

Oförförd av Sandemose

"Jag skulle så gärna vilja förföra dig- men jag orkar inte" är en bok i samma stil som Margareta Strömstedts förra bok, "Natten innan de hängde Ruth Ellis". Hon berättar om sin barndom, sin tid som hemmafru i förorten, sin karriär som bl.a. teveproducent och om sina möten med Aksel Sandemose (som yttrade orden som blivit bokens titel), Astrid Lindgren och Tove Jansson. Jag tycker om Strömstedts stil och sätt att berätta: det är roligt, klokt och lagom självutlämnande.
Betyg: EEEE

Kärlek och krig

Jag tröttnar aldrig på välskrivna romaner om andra världskriget. "The Invisible Bridge" ("Den osynliga bron") av Julie Orringer handlar om Andras Lévi. Han är en ung judisk man från Ungern som 1937 kommer till Paris för att studera arkitektur. Med tanke på årtalet förstår man direkt att inget kommer att bli som han har tänkt sig, men innan kriget bryter ut hinner han träffa sina stora kärlek. När jag läser romaner som utspelar sig under andra världskriget undrar jag ibland hur författaren bestämmer vilka romanfigurer som ska få dö och vilka som ska få leva. I verkligheten var det ju så fruktansvärt många som dog och så mycket slumpen som bestämde vem som skulle överleva. I det här fallet förstår jag av efterordet att berättelsen bygger på författarens morföräldrars verkliga upplevelser, vilket gör att jag inte kan klaga på att att det som händer är osannolikt. Orringer ligger ibland farligt nära det alltför sentimentala och patetiska, men jag tycker att hon klarar balansgången och levererar en utsökt beskriven kärlekshistoria och en realistisk skildring av andra världskriget ur ett framför allt ungerskt judiskt perspektiv.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också "Ingen kommer att tro mig" av Hélène Berr och "Hemligheten" av Philippe Grimbert, men hoppa över "Sarahs nyckel".

Rickard III - monster eller människa?

Jag trodde att "The Daughter of Time" ("En gammal skandal") av Josephine Tey var en historisk roman så jag blev lite förvirrad när den började i modern tid med en skadad polis som ligger på sjukhus och har tråkigt. Sen blev jag ytterligare förvirrad när det stormar in en glamorös och spirituell skådespelerska iförd hatt och handskar, men såg sedan att boken är skriven 1951, vilket förklarar den saken. Skådespelerskan övertalar polisen att han, genom att tillämpa sina brottsutredningskunskaper på historien, ska ta reda på om Richard III verkligen var den bestialiske barnamördare som vi känner honom som genom Shakespeares pjäs och diverse historieböcker. Till sin hjälp får han en ung amerikan som utför det rent praktiska forskningsjobbet i arkiv och på British Museum, medan polisen ligger i sin sjuksäng och tänker. Och förstås kommer fram till att det inte är särskilt troligt att Rickard III mördade sina oskyldiga brorsöner utan att det finns en annan, mycket mer trolig, förklaring till deras försvinnande. Det är lättsamt, underhållande och mycket intressant att läsa.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också Hilary Mantels "Wolf Hall" (finns nu också på svenska) och "Bring Up the Bodies", som faktiskt är historiska romaner.
P.S. Vem som är "Tidens dotter"? Jo, det är sanningen, enligt det inledande citatet i boken.

Mer mys med Mitford

Efter att ha upptäckt Nancy Mitford (genom "Love in a Cold Climate") insåg jag att hennes humoristiska och lättlästa, men inte irriterande lättviktiga, romaner var perfekta som underhållning under några sjukdagar. Jag har således läst både "The Pursuit of Love" ("Förföljd av kärlek") och "Don't Tell Alfred" ("Inte ett ord till Alfred"). Fanny, från "Love in a Cold Climate", är berättare i båda. I "The Pursuit of Love" berättar hon om sin kusin Lindas liv, från barndomen i en stor och excentrisk godsägarfamilj på 1910- och 1920-talen via ett par olyckliga äktenskap och en lycklig kärlekshistoria i Paris på 1930-talet, fram till andra världskriget. Det är roligt, sorgligt och härligt underhållande.
Betyg: EEEE

 I "Don't Tell Alfred" är det 1950-tal och Fannys akademikermake blir oväntat utnämnd till engelsk ambassadör i Frankrike. På plats i residenset i Paris utsätts Fanny för ett antal prövningar, som att få den f.d. ambassadrisen att flytta ut, att få sin lättsinniga kusindotter Northey att utföra några av de sekreterarsysslor hon blivit anställd för och att få de vuxna sönerna att ta tag i sina liv. Därtill ska hon sköta den representation och markservice som hör till rollen som ambassadörsfru. Boken känns lite som en komisk version av "I odjurets trädgård", men är för splittrad och handlar för mycket om fransk 1950-talspolitik, för att kännas riktigt helgjuten.
Betyg: EEE
P.S. Efter att jag hade läst ut böckerna såg jag att Carina Burman nyligen skrivit en artikel om Mitford med anledning av att hennes åtta romaner kommit ut i en nyutgåva.

Synska systrar i St Louis

Curtis Sittenfeld ("Prep" och "American Wife") är en av mina favoritförfattare och hennes senaste bok, "Sisterland" är minst lika bra som de tidigare. Jag, som inte är så förtjust i övernaturliga fenomen i böcker, blev lite skeptisk när jag förstod att "Sisterland" handlar om två tvillingsystrar som båda är synska. När jag läste boken var det dock inget som störde mig alls. Synskheten behandlas som en faktor, om än viktig, bland alla andra i en tämligen vanlig, amerikansk medelklasstillvaro. Berättare är Kate, som har tagit avstånd från sin övernaturliga förmåga, och bara vill leva som en helt vanlig hemmafru med man och två små barn. Hennes syster Violet däremot lever ett bohemiskt liv och försörjer sig på att hålla seanser. En dag förutspår Violet att en stor jordbävning ska skaka staden St Louis där de bor, vilket utgör upptakten till en händelsekedja som kommer att förändra Kates liv. Parallellt berättar Kate historien om sin och systerns uppväxt. Som alltid beskriver Sittenfeld  människors relationer och psykologi med absolut gehör.
Betyg: EEEE+

Sagoaktig realism

Efter att ha läst flera artiklar (senast denna) om den franska deckardrottningen Fred Vargas har jag äntligen kommit mig för att läsa en av hennes böcker: "I de eviga skogarna" ("Dans les bois éternels"). Huvudperson är den excentriska kommissarie Adamsberg och runt honom kretsar en grupp poliser som alla har sina särdrag. Deckarhistorien utspelar sig till stor del i Normandie, där ortsbefolkningen har hittat hjortar som blivit dödade och fått hjärtat utskuret och mosat. Det tog ganska lång tid att komma in i boken, men det var väl värt besväret. Det är egentligen en ganska klassisk pussel-/psykopatdeckare, men berättad på ett mycket originellt sätt, som en blandning av realistisk polisdeckare och saga. I floden av likartade deckare var det mycket uppfriskande och underhållande att läsa!
Betyg: EEEE

Ett kidnappat barn

Jag har lyssnat på den danska thrillern "Pojken i resväskan" av Lene Kaaberböl och Agnete Friis som ljudbok. Den handlar om Nina,  en idealistisk kvinna med knepig personlighet, som blir ombedd av en väninna att ta hand om en resväska. Resväskan visar sig innehålla en levande pojke. Nina ger sig av på en vild flykt med pojken i släptåg genom ett sommarhett Köpenhamn och en uppretad litauisk gangster i hälarna. Parallellt får man följa pojkens förtvivlade mamma och den stenrike, danske affärsman, som var resväskans tänkta mottagare. Det är tidvis ganska spännande, men ljudbokens långsamma tempo ger mig för mycket tid att reta upp mig på huvudpersonen, som jag inte tycker är psykologiskt trovärdig. Min irritation och det faktum att jag till och från tappade intresset för boken gjorde att jag höll på att sluta lyssna vid flera tillfällen, men till slut lyssnade jag faktiskt klart ändå.
Betyg: EEE

En osympatisk och olycklig kvinna

I sommar har jag följt radioföljetongen "Madame Bovary" av Gustave Flaubert i fin nyöversättning av Anders Bodegård och i underbar uppläsning av Philip Zandén. Jag hade redan läst boken en gång för länge sedan, vilket var bra, för nu visste jag vad jag hade att vänta mig. I stället för att irritera mig på den osympatiska och olyckliga Emma Bovary kunde jag i ljudbokens makliga tempo stället njuta av Flauberts noggranna beskrivningar av alla detaljer i den lilla franska småstaden vid mitten av 1800-talet. Det som var hyperrealism då är ju snarast exotiskt för en nutida läsare. "Madame Bovary" är ingen bok som jag blir känslomässigt engagerad av, men intellektuellt tycker jag mycket om denna klassiker.
Betyg: EEEE

"Fjärran från vimlets yra" i nutid

Jag har länge tänkt läsa serieboken "Tamara Drewe" av Posy Simmonds, men när jag fick klart för mig att den är (löst) baserad på "Far from the Madding Crowd", som jag nyligen läst, gjorde jag slag i saken. Det är en ovanligt texttung seriebok som utspelar sig i nutid i en liten engelsk by. Där driver Beth och hennes kvinnotjusande, deckarskrivande make ett gästhem för författare. I grannhuset flyttar det in en vacker, ung kvinna och snart är traktens alla karlar, och några utsocknes, förtrollade av henne. Historien är berättad med mycket härlig engelsk humor och ironi.
Betyg: EEEE
P.S. Boken filmatiserades också för några år sedan.

Mer än måttligt mysigt

Om första delen ("Still Life") av kanadensiska Louise Pennys Three Pines-serie inte var så mysig som jag hade befarat, är uppföljaren "Nådastöt" ("Dead Cold") desto mysigare. Den utspelar sig i juletid, vilket ger Penny möjlighet att bre på med beskrivningar av hur vacker den pittoreska byn Three Pines är under ett luddigt snötäcke och hur trevligt de charmiga invånarna har det på sin gemensamma julmiddag. Mordoffret är en genuint osympatisk, inflyttad kvinna, så mordet stör inte idyllen nämnvärt, men ger kommissarie Gamache anledning att återvända till pensionatet och bistron, där han gärna löser mordgåtor över ett glas av något slag. Om man står ut med överdosen mysighet är det en underhållande och charmig deckare.
Betyg: EEE+

En sky av ledtrådar

För en tid sedan började jag läsa J.K. Rowlings första vuxenroman efter Harry Potter-serien, "The Casual Vacancy" ("Den tomma stolen"), men kom aldrig in i den och lämnade tillbaka den till biblioteket oläst. Nu har det blivit känt att J.K. Rowling också är den som har skrivit deckaren "The Cuckoo's Calling", publicerad under pseudonymen Robert Galbraith. Den inleds som en klassisk noirdeckare med en neddekad privatdetektiv som tar emot en klient på sitt sjabbiga kontor. Cormoran Strike är en f.d. militärpolis, som efter att ha förlorat sitt ena ben i Afghanistan, har sadlat om till privatdeckare. Klienten som stiger in på hans kontor är inte, som det brukar vara, en vacker och mystisk kvinna, utan en hamsterliknande advokat, som vill att Strike ska undersöka om hans syster, supermodellen Lula Landry, verkligen tog livet av sig eller om det var ett mord. Den luggslitne Strike och hans nya, ambitiösa sekreterare Robin tar sig an fallet och boken ändrar karaktär från noir till klassisk pusseldeckare i charmig Londonmiljö. Som läsare översköljs man av ledtrådar, men har ganska trevligt i jakten på lösningen.
Betyg: EEE+

Trippelmord i Tibet

"Mandarin Gate" är den sjunde delen i Eliot Pattisons deckarserie som utspelar sig i Tibet och har den f.d. polisen Shan i huvudrollen. I den här boken har Shan fått ett jobb som dikesinspektör i en tibetansk dal. Ett självmord och ett osannolikt trippelmord i en klosterruin får Shan att fräscha upp detektivkunskaperna igen. Man ska nog inte läsa Pattisons böcker för tätt efter varandra, för de är ganska lika, men de är alla bra och mycket sympatiska och så även den här.
Betyg: EEEE

Inte så mysigt mord

Av vad jag hade hört trodde jag att "Still Life" ("Mörkt motiv") av Louise Penny var en lättviktig mysdeckare som lätt kunde avfärdas, men så enkelt var det inte. Nog är miljön mysig: en liten by på den kanadensiska landsbygden där man får lära känna ett konstnärspar, bokhandlaren, bistroinnehavarna med flera. En gammal kvinna hittas död i skogen, vilket gör många förtvivlade, men alla utgår från att det rör sig om en jaktolycka. Det är först när kommissarie Armand Gamache från Québec kommer dit och börjar utreda som det står klart att det måste röra sig om ett mord. Språket var bättre och personteckningarna mer mångfasetterade och intressanta än jag hade väntat mig av en "mysdeckare". Jag kommer helt klart att läsa mer av Louise Penny!
Betyg: EEEE

Flykt och ansvar

Alla verkar ha läst "Little Bee" av Chris Cleave, så till slut ägnade jag också en semesterdag åt den, fast jag läste den på engelska ("The Other Hand"). Den handlar om flickan Little Bee som tar sig från Nigeria till England och får tillbringa två år inlåst på en flyktingförläggning. När hon äntligen kommer ut därifrån tar hon sig hem till en engelsk familj som hon träffade en gång på en strand i Nigeria. Allt eftersom historien nystas upp får man veta vad som egentligen hände på den där stranden. Cleave vill berätta om hur nyanlända invandrare behandlas i Storbritannien, om situationen i Nigeria och om västerlänningars ansvar. Det är vällovligt och han gör det på ett engagerande sätt, men jag kan inte låta bli att invända att handlingen är alltför osannolik och att personerna inte är psykologiskt trovärdiga.
Betyg: EE+
P.S. Trots att jag inte var jätteförtjust i den rekommenderar jag ändå hellre sista delen i "Tre starka kvinnor".

Kärlek och skandaler i den engelska aristokratin

Efter att Nancy Mitford nämnts i de två bokälskarböckerna "Drottningen vänder blad" och "Drömbokhandeln" kände jag att jag måste läsa något av henne. Valet föll på "Love in a Cold Climate" ("Kärlek i kallt klimat"), som egentligen är en uppföljare till "The Pursuit of Love" ("Förföljd av kärlek"), men som funkar bra fristående också. Boken utspelar sig i den engelska aristokratin på 1930-talet och berättare är den unga Fanny. Under berättelsens gång hittar hon sin stora kärlek och gifter sig med honom, men det är en bisak i boken. Fokus i berättelsen är på den högadliga familjen Montdore. De har ett barn: den fantastiskt vackra Polly, som till föräldrarnas stora oro inte verkar vilja gifta sig med någon av de unga män som uppvaktar henne. När hon till slut berättar vem hon vill gifta sig med blir det stor skandal... Mitford beskriver med lätt hand och mycket humor denna undergångsdömda samhällsklass med sina stora gods, oändliga tjänarstaber och snobbiga dubbelmoral. Det är oerhört underhållande!
Betyg: EEEE
P.S. Läs också Cecilia Hagens intressanta bok om systrarna Mitford: "De osannolika systrarna Mitford".

Rebus är tillbaka!

John Rebus må ha gått i pension (se "Exit Music") men han ger sig inte! I "Standing In Another Man's Grave" ("En annan mans grav") är han tillbaka som civil utredare på enheten för "cold cases". Ett av de gamla fallen verkar ha en koppling till ett pågående fall med en försvunnen tonårsflicka och hux flux jobbar Rebus med gamla kollegan Siobhan Clarke igen. I hasorna har han internutredaren Malcolm Fox (från "The Complaints" och "The Impossible Dead") som tycker att Rebus har en osunt nära relation till (likaså pensionerade?) gangstern Big Ger Cafferty. Allt är sig härligt likt i Rankins Edinburgh!
Betyg: EEEE

Sommarens bästa bok

Efter ett tips i kommentarerna här på bloggen har jag läst "Ru" av vietnamesisk-kanadensiska Kim Thúy. Det är en kort, snabbläst och underbar bok som handlar om författarens eget liv, från barndomen i en välbärgad familj i Saigon, via flykten och ankomsten till Kanada till återkomsten till Vietnam i vuxen ålder. Det är inte kronologiskt, men mycket logiskt och mycket, mycket vackert berättat.
Betyg: EEEEE

Adelsdam anklagad för giftmord

I "Mercurium" utgår Ann Rosman från den verkliga historien om adelsdamen Metta Fock, som i början av 1800-talet anklagades för att ha förgiftat sin man och två av sina barn med arsenik. Hon sattes som enda kvinnliga fånge på Carlstens fästning, där hon ägnade sin tid åt att brodera en förtvivlad nådeansökan. Ena delen av "Mercurium" är en skönlitterär gestaltning av Metta Focks historia och den delen av boken tycker jag om. Den andra delen är en medelmåttig, modern deckarhistoria av den sort som jag egentligen har slutat läsa. Jag önskar att Metta Fock i stället hade ägnats en helhjärtad, välskriven historisk roman eller en kompetent, läsvärd faktabok.
Betyg: EEE

2 x Vine

När Ruth Rendell skriver som Barbara Vine vet man att man får välskrivna och spännande romaner som inte är konventionella deckare. Nyligen läste jag "En ödesdiger sommar" ("A Fatal Inversion") och nu har jag läst "The Minotaur" ("Lögnernas labyrint") och "Asta's Book" ("Astas bok").

"The Minotaur" från 2005 har ett klassiskt gotiskt upplägg: ensam, ung kvinna kommer till ett stort, isolerat hus där något otäckt händer och ett mysterium måste lösas. I det här fallet heter kvinnan Kerstin Kvist och är från Sverige. Det är 1960-tal och hon kommer till familjen Cosway, som anställt henne för att sköta den vuxne sonen John. Modern och systrarna påstår att John är psykiskt sjuk och att han måste ta starka mediciner, men Kerstin blir tveksam.  
Betyg: EEEE

"Asta's Book" från 1993 handlar om Ann, som efter sin mosters död blir arvtagare till en bunt uppmärksammade dagböcker. Dessa dagböcker skrevs av Anns mormor Asta, som invandrade till England från Danmark i början av 1900-talet. Efter mormoderns död har dagböckerna getts ut, blivit bästsäljare och filmatiserats. Men ger de verkligen hela bilden av vad som hände i familjen? Boken växlar mellan utdrag ur dagboken och Anns berättelse om vad som hände efter mosterns död.
Betyg: EEEE