Dessa fanatiska män...

"Världens mått" av Daniel Kehlmann är en tysk roman som blivit en världssuccé. Den handlar om de båda vetenskapsmännen Alexander von Humboldt och Carl Friedrich Gauss som var verksamma i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. I ett hisnande tempo och med mycket humor får vi följa dem på deras upptäcktsfärder: Humboldt som upptäcktsresande i Latinamerika och Gauss som matematiskt geni hemma i Tyskland. Det är lättläst och ganska underhållande, men inte så intressant som jag förväntat mig. Betyg: EEE

P.S. Skildringen av den otroliga upptäckar- och uppfinnarlustan på 1700-talet påminde mig både om "Förtrollerskan" av Han Suyin och "Drottningens chirurg" av Agneta Pleijel.

Tio-i-topp under 2007

Här är de tio bästa böckerna jag läst under 2007:
1. "The Night Watch" ("Nattvakten") av Sarah Waters
2. "The Dead Hour" ("Vargtimmen") av Denise Mina
3. "Den nya kvinnostaden" av Nina Burton
4. "Undantaget" av Christian Jungersen
5. "Never let me go" av Kazuo Ishiguro
6. "Dödens kemi" av Simon Beckett
7. "Den indiske tolken" av Jhumpa Lahiri
8. "Half of a yellow sun" ("En halv gul sol") av Chimamanda Ngozi Adichie
9. "Kärlekens historia" av Nicole Krauss
10. "Glenkill" av Leoni Swann

GOTT NYTT BOKÅR!

Charmigt om engelskt 50-tal

När man läser "Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet" av Eva Rice ser man filmen framför sig: Audrey Hepburn-lika (fast mellanblonda), smala, unga flickor i bedårande 50-talskläder dricker sig salongsberusade på champagne och åker Chevrolet mellan lantgodset och Ritz i London. Huvudpersonen Penelope bor på ett uråldrigt gods, men tyvärr har hennes familj inte riktigt råd att hålla stället i skick. Penelope lär känna den excentriska och egensinniga Charlotte och hennes kusin Harry och dras in i deras värld av parties och societetsskvaller. Det är lättsamt och trivsamt och inget känns riktigt allvarligt, trots författarens försök att vara lite seriös ibland. Betyg: EEE
P.S. "What Jane Austen ate..." (se nedan) gav faktiskt med en gång utdelning redan vid läsning av denna roman!

Vansinnigt intressant!

"What Jane Austen ate and Charles Dickens knew" av Daniel Pool är en oumbärlig faktabok för alla som liksom jag är kalenderbitare och samtidigt älskare av 1800-talsromaner, t.ex. Jane Austens och systrarnas Brontës. Här förklaras allt som var självklart för 1800-talsläsaren, men som går oss nutida läsare förbi. Det handlar om sociala hierarkier, utbildning, bostäder, mat, äktenskap, sjukdomar m.m. Eftersom det hänvisas till och citeras ur en massa romaner blir man dessutom lite insatt även i de romaner man inte läst. Boken kan användas som uppslagsbok, men jag sträckläste den! Betyg: EEEE

Om att vara autistisk

Christopher är 15 år och autistisk. Han är väldigt logisk och intelligent, men kan inte läsa av och förstå andra människors känslor. "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" av Mark Haddon är skriven i jagform och är Christophers egen berättelse om vad som hände när grannens hund dödades och han försökte ta reda på vad som hände. Det är lättläst, roligt, rörande och tankeväckande. Eftersom det är Christopher själv som berättar förklaras logiken bakom hans reaktioner och de blir begripliga. Man inser dock hur svårt det måste vara att leva med ett sådant stort, men osynligt, funktionshinder, och även hur jobbigt det måste vara för de anhöriga. Betyg: EEE

P.S. Efter att ha sett ett gammalt kommissarie Morse-avsnitt på DVD häromkvällen har jag nu också förstått att bokens titel är ett citat från en Sherlock Holmes-bok!

P.S. 2 Den här boken fick mig att tänka både på "Glennkill" av Leoni Swann och "Extremly loud & incredibly close" av Jonathan Safran Foer.

Ovanligt mysterium på internatskola

I likhet med "Half of a yellow sun" (se nedan) handlar "Never let me go" av Kazuo Ishiguro (som också skrivit "Återstoden av dagen") mest om mänskliga relationer. Här är det dock inte mot bakgrund av ett krig utan i bakgrunden finns ett mysterium vars lösning långsamt avslöjas. Boken handlar om Kathy som växer upp på internatskolan Hailsham tillsammans med vännerna Ruth och Tommy. Man förstår dock snart att detta inte är någon vanlig skola utan att barnen finns där av ett särskilt skäl och att deras liv är förutbestämda på ett ovanligt sätt. Även om Kathy och de andra är nyfikna på detta mysterium skildrar boken framför allt på ett fantastiskt sätt relationerna dem emellan. Ordval, tonfall och blickar beskrivs och analyseras på ett oerhört skickligt och underhållande sätt. Det här skulle vara en utmärkt bok för en bokcirkel för det finns en mängd olika aspekter att diskutera! Betyg: EEEE+

Välskrivet och outhärdligt om Biafra

"Barnen i Biafra" var ett begrepp när jag växte upp, men det enda jag visste om dem var att de svalt. Efter att ha läst "Half of a yellow sun" ("En halv gul sol") av Chimamanda Ngozi Adichie vet jag mer om vad som hände när Biafra bröt sig ur Nigeria 1967 och det blev inbördeskrig. I boken får man följa ett antal personer med olika bakgrund: en fattig pojke blir alltiallo hos en revolutionär akademiker och hans överklassflickvän, vars tvillingssyster lever ihop med en engelsman. I första delen av boken lever de helt normala liv, men allt vänds upp och ned när kriget bryter ut. Man sugs in berättelsen, som blir som mest outhärdlig precis i skildringen av övergången från normalt liv till krig. I rena krisskildringar blir man avtrubbad av alla som dör och bristen på allting, men fasans verkliga omfattning blir som mest uppenbar när den ställs mot skildringen av det normala medelklasslivet i villan i universitetsstaden. Boken handlar dock inte bara om kriget utan nästan mer om mänskliga relationer - relationer mellan män och kvinnor, mellan syskon och mellan föräldrar och barn. Läs den här boken både för den litterära upplevelsen och för att den ger nya kunskaper! Betyg: EEEE+

Om uppväxt i frireligiöst hem

I min bokcirkel läste vi senast "Det finns annan frukt än apelsiner" av Jeanette Winterson. Det är en (vad man förstår) i rätt hög grad självbiografisk barndomsskildring om en engelsk flicka som växer upp i ett fanatiskt frireligiöst hem med en ganska knasig mamma och en tämligen osynlig pappa. När hon i tonåren inleder ett förhållande med en annan flicka blir det förstås stora problem och till slut blir hon utesluten ur församlingen. Betygen i bokcirkeln gick från 1 till 4, och jag var den som tyckte bäst om boken. Jag gillar den torra humorn och den sakliga beskrivningen av de udda människorna i engelsk arbetarmiljö. Språket är också njutbart och man flyter lätt igenom berättelsen. Ämnet är obehagligt, men det blir aldrig outhärdligt att läsa. Det jag tyckte minst om var de sagoaktiga inslag som dyker upp här och där. Betyg: EEEE

Annorlunda Tibetdeckare

"Beautiful ghosts" är den fjärde delen i Eliot Pattisons deckarserie om kinesen Shan som lever bland illegala munkar i Tibet. "Beautiful ghosts" inleds med att ett otillåtet firande av Dalai Lamas födelsedag i ett raserat kloster avbryts av att en gammal munk dyker upp alldeles nedblodad och säger sig ha dödat en person. Shan hittar ett underjordiskt rum med en stor blodfläck, men inget lik. Jag gillar Pattisons långsamma berättarstil och hans väldigt sympatiska beskrivning av tibetanerna och deras kultur. Han lär ut massor om Tibet utan att tonen blir undervisande eller mästrande. Personskildringarna är också fina. Människor tillåts vara mångfasetterade och inte bara onda eller goda. Shans vänskap med en amerikansk och en kineisk utredare, samt hans trevande försök att närma sig sin son är också bra beskrivna. Den här boken har dock fler konventionella deckar-/thrillerinslag än de tidigare böckerna i serien, vilket jag tycker är lite onödigt. Det blir också lite för mycket av hemliga koder, underjordiska gångar, lönndörrar och dolda skatter. Spännande i och för sig, men det gör hela historien mer verklighetsfrämmande och därigenom mindre berörande. Betyg: EEEE

P.S. De tidigare böckerna heter "Dödsmantrat" ("The Skull Mantra"), "Stenkällan" ("Water touching stone") och "Bone Mountain".

Fullträff av Burton!

Efter en period av lite misslyckade bokval har jag äntligen läst en fantastisk bok: "Den nya kvinnostaden" av Nina Burton. På ett insiktsfullt, lagom personligt och mycket underhållande sätt berättar Burton om framstående kvinnor i historien: konstnärer, författare, upptäckare, vetenskapskvinnor m.fl. Detta är alltså något så ovanligt som en fackbok som man sträckläser! Man blir upprörd, uppiggad och inspirerad. Nu måste jag läsa Burtons tidigare bok, "Resans syster, poesin". Betyg: EEEEE

P.S. Fler än jag gillar den här boken, se t.ex. Sture Linnérs recension i SvD.

Jag förstår inte "De skamlösa"

Med "De skamlösa" av Sisela Lindblom startade den s.k. väskdebatten i våras. Jag följde debatten med visst intresse och köpte därför boken när den nu kom i pocket. Men jag måste erkänna att jag lagt den ifrån mig efter ca 160 sidor. Boken handlar om kollegorna och väninnorna Nathalie och Tito, samt Titos nya pojkvän Erik och de tre turas om som berättare. Det handlar mycket om konsumtion och sex. Nathalie och Tito arbetar på en damtidningsredaktion. Nathalie har en dröm om att producera "konsumtionsporrfilm" för kvinnor. Tito har planerat sitt drömbröllop sedan hon var barn och försöker intala sig att Erik är Den Rätte. På samma sätt intalar sig Erik att Tito är hans drömkvinna, men han kan inte glömma sin första tonårskärlek. Jag förstår att det inte är chicklit eller tantsnusk, även om formen är lånad från dessa genrer och jag uppfattar kritiken mot konsumtionssamhället där allt kan köpas: väskor, prylar, lägenheter, bilar, sex och människor. Men jag läser nog hellre riktig chicklit för att bli underhållen och artiklar i Bang och DN för att få nya insikter om vårt samhälle. "De skamlösa" gör mig bara förbryllad och uttråkad. Betyg: EE

P.S. Om någon kan ge mig lite vägledning kanske jag kan ta upp boken igen. Någon som läst och tyckt sig förstå bättre än jag? Eller kan man tycka om boken utan att förstå?

Fasligt fantasifullt

”Fladdermusmannen” är Jo Nesbøs första bok, så jag borde kanske ha läst den före ”Frälsaren”. ”Fladdermusmannen” utspelar sig helt i Australien dit den norske polisen Harry Hole skickas för att hjälpa till vid utredningen av mordet på en ung norsk kvinna. Historien är mycket fantasifull och invecklad, på ett sätt som jag inte (längre?) uppskattar särskilt mycket. Jag föredrar lite mer lågmälda och realistiska deckare, som t.ex. Denise Minas. ”Fladdermusmannen” är dessutom lite för full av undervisande föredrag om allt från Sydneys arkitektur till aboriginernas myter. Betyg: EE

Sagobok för vuxna

"Förtrollerskan" lånade jag av mina svärföräldrar för att den handlar om Kina. Annars visste jag ingenting om den eller författaren Han Suyin. Boken är skriven 1985, så den finns bara antikvariskt nu. "Förtrollerskan" utspelar sig på 1700-talet och handlar om tvillingarna Colin och Bea som växer upp i ett fattigt och strävsamt hem vid Genèvesjön. Deras mor är av keltiskt ursprung och har övernaturliga gåvor som har gått i arv till framför allt dottern. De båda syskonen kan också läsa varandras tankar. Efter diverse äventyr hamnar de först i Kina och sedan i Thailand. Jag tyckte bäst om den första delen av boken när de fortfarande är i Schweiz. När de rör sig i de kinesiska och thailändska hoven blir jag trött på den oändliga uppräkningen av alla rikedomar som finns där. Boken är också lite udda i det att den friskt blandar skildringen av det övernaturliga med lite torra vetenskapliga och historiska fakta. Jag är också lite för oromantiskt och realistiskt lagd för att uppskatta skildringar av evig (och obegriplig) kärlek. Betyg: EEE

P.S. I skildringen av ritualerna vid det kinesiska hovet påminner boken lite om Kejsarinnan Orkidé.

Två 50-talsklassiker

Vi har varit ambitiösa i min bokcirkel och gett oss i kast med två kultböcker: "Bonjour tristesse" (Tidigare publicerad med titeln "Ett moln på min himmel") av Françoise Sagan och "På drift" (”On the road”) av Jack Kerouac.

Det är fascinerande att Sagan bara var 19 år gammal när hon skrev den bitterljuva ”Bonjour tristesse”. Den utspelar sig under en sommar vid franska rivieran och har den 17-åriga Cécile i huvudrollen. Céciles och hennes pappas bekymmerslösa jetsetliv störs när pappan förlovar sig med den intelligenta och seriösa Anne. Cécile blir besatt av tanken på att spräcka pappans och Annes förhållande. Boken är skriven i jagform och skildrar Céciles hänsynslöshet, förvirring och motstridiga känslor. Jag läste boken flera gånger (som kurslitteratur) när jag var runt tjugo. Det som slår mig nu är att Cécile överdriver sin egen betydelse – pappans och Annes förhållande är uppenbart dödsdömt helt oavsett Céciles intriger. Betyg: EEE (Snittet i bokcirkeln: 3,75.)

Jag hade inte läst ”På drift” förut och hade således inga nostalgiska minnen av den från tonåren. Att ha läst boken i tonåren verkar dock vara en förutsättning för att man ska gilla den. Och så ska man nog helst vara man, för kvinnoskildringarna är förskräckliga. Männen är inte så charmiga heller: huvudpersonen Sal är egoistisk och osympatisk, hans kompis Dean är uppenbart psykiskt sjuk och de ägnar sig åt totalt meningslösa långresor över den amerikanska kontinenten. Det är väldigt tråkig läsning och hade det inte varit för bokcirkeln hade jag lagt boken ifrån mig. Betyg: E (Snittet i bokcirkeln blev 2,0.)

P.S. "On the road" har nyligen kommit ut i nyutgåva där personerna har sina riktiga namn (Sal är alltså Jack själv.) och tidigare bortcensurerade delar har lagts in igen, se artikel i DN. Framsidesbilden ovan är från den nya utgåvan.

Ny norsk stjärna

Anne Holt och Karin Fossum har jag läst, men jag hade helt missat Jo Nesbø , tills en kompis satte ”Frälsaren” i händerna på mig. Det verkar som om Nesbø länge varit känd i Norge men inte förrän nyligen blivit översatt till svenska. Nu finns i alla fall sex böcker om kommissarie Harry Hole på svenska. Jag började, lite ologiskt, med den senaste, som alltså heter ”Frälsaren”. Den handlar om mord och mörka hemligheter bland unga människor i Frälsningsarmén i Oslo. Det bryter rejält mot den bild jag hade av Frälsis! Tempot i historien är hela tiden högt och spänningen hålls uppe, men till slut blir jag lite trött när intrigen vrids ett varv för långt. Betyg: EEE

Kan Dalziel dö?

Inte kan väl Reginald Hill göra som Colin Dexter (som skrev om kommissarie Morse) och låta sin huvudperson dö? "The Death of Dalziel" ("Dalziels död") börjar i alla fall med att Dalziel hamnar i koma efter ett sprängattentat och det är osäkert om han kommer att överleva. En chockad Peter Pacoe får därför ensam sköta jakten på ett gäng moderna tempelriddare, som för ett eget, blodigt korståg mot den islamistiska fundamentalismen i Storbritannien. Hill skriver som vanligt mycket bra, med mycket humor och lärda blinkningar. Betyg: EEEE

Gangsters här och där

Jag gillar Donna Leons deckare som utspelar sig i ett Venedig bortanför turiststråken. I "Mäktiga vänner" hittas en ung, hederlig (!) byggnadsinspektör död på en byggarbetsplats och kommissarie Brunetti tror inte att det var en olycka. Han börjar nysta i en härva som visar sig involvera ockrare, narkotikahandlare och korrumperade stadstjänstemän. Som vanligt i Leons böcker målas en dyster bild av det italienska samhället upp, där korruption och nepotism är vardagliga och ofrånkomliga företeelser. Tack vare Brunettis charm och sympatiska familjeliv blir det inte outhärdligt att läsa. Leons böcker är utgivna på 23 språk, men inte på italienska. Är det för att Donna Leon inte vill bli kändis i sin hemstad (vilket antyds i DN idag, se nedan) eller för att det hon skriver är alltför kontroversiellt? Betyg: EEE+

P.S. I DN idag (24/10) finns det ett resereportage om Brunettis Venedig och en intervju med Donna Leon. Dessutom en intressant artikel på utrikessidorna om att maffian är störst bland Italiens företagsjättar. "Den organiserade brottsligheten omsätter redan mer än landets petrokemiska industri, ledande försäkringsbolag och biljätten Fiat." Och då är bara "vit" verksamhet inräknad - inte inkomster från prostitution, narkotika och vapenhandel!

"Alla" på tåget, tunnelbanan och bussen läser "Snabba cash" av Jens Lapidus så jag köpte den också. Efter ca 60 sidor lade jag den dock ifrån mig. Jag blir bara illa till mods av historien och stör mig på det korthuggna, osköna språket. Andra säger att den är jättespännande, men en deckare/thriller/spänningsroman som inte lyckats fånga mitt intresse efter 60 sidor tänker jag inte lägga min tid på. Det finns så många andra böcker att läsa. Betyg: E

Om Lessing som kattskildrare

Jag är vare sig Lessingexpert eller -fantast, men jag tycker det är jätteroligt att hon får Nobelpriset i litteratur! Jag har bara läst två av hennes böcker: "Martha" (första delen i serien Våldets barn) och "Rufus" (som handlar om en katt). Så här skrev Carl Otto Werkelid i Svenska Dagbladet igår (12/10-07):

"Direkt sur på Akademien kan man bli av att den inte alls nämner en av Doris Lessings främsta förmågor - den som skildrar relationen till djur, en vansklig litteratär syssla där många misslyckats. Hennes texter om katter är suveräna, de har mystikens klarhet och intuition, de underordnar sig, är enkla, sökande, iakttagande men ibland nästan mirakulösa där de når skikt hos läsaren utan försvar."

Om "Rufus" skriver han: "Rufus må vara liten till omfånget medan den innehållsligt är en stor berättelse - om tillit, hjälplöshet, ansvar, skuld." Så djupa tankar tänkte inte jag när jag läste den, men jag tyckte om den!

"Martha" läste jag för några år sedan. Den gjorde ganska starkt intryck på mig, inser jag i efterhand, men jag blev just då inte så förtjust att jag fortsatte med de andra i serien. Tydligen ska den sista delen, "Staden med fyra portar", vara bäst. Jag blir också nyfiken på "Den femte sanningen" som verkar ha betytt så mycket för min mammas generation.

P.S. Katten ovan är inte Rufus utan min katt Signe.

Jag har läst memoarer!

Jag har ännu inte kommit upp i memoaråldern (som antagligen börjar när intressanta jämnåriga personer - och då menar jag inte sportstjärnor och dokusåpakändisar - börjar skriva), men någon gång slinker det ändå med något från den genren i bokhögen. Jane Fonda fick fina recensioner för sin "Mitt liv så här långt" och jag köpte den på bokrean i våras, men först nu har jag alltså läst den. Och jag gillar den! Fonda skriver bra och hon har levt ett intressant liv som hon förmår reflektera över på ett klokt sätt. Hon berättar om sin berömda pappa Henry Fonda, om mamman som tog livet av sig när Jane var 12 år gammal, om den älskade brodern Peter (som också blev skådespelare, känd från bl.a. "Easy Rider"), att hon var bulimiker upp i 40-årsåldern och vad som egentligen hände i Vietnam (hon kallas ju Hanoi Jane). Det vore kul att se lite fler av hennes filmer! Betyg: EEEE

Bounty - myteristens återkomst

Val McDermid skriver bra spänningsromaner av skiftande slag: oerhört morbida och blodiga deckare, som "Sjöjungfrun sjöng sin sång" och "Under ingrodda ärr" (i Tony Hill/Carol Jordan-serien), och humoristiskt hårdkokta i serien om Kate Branningan (t.ex. "Blå gener" och "Crackjakt"). Nu har hon börjat skriva i en ny genre: den litteraturhistoriska deckaren. "Bounty" påminner ganska mycket om "The Stranger House" men utan övernaturliga inslag. "Bounty" utspelar sig också i engelska Lake District. Under kraftiga sommarregn spolas ett tvåhundra år gammalt mosslik upp. Litteraturvetaren och Wordsworthkännaren Jane Gresham tror att det kan vara Fletcher Christian, myteristen från Bounty, som i hemlighet skall ha återvänt hem till Lake District och till barndomsvännen William Wordsworth. Lösningen på gåtan kan finnas i ett förlorat verk av Wordsworth, som Jane måste leta rätt på, men någon annan verkar vara beredd att döda för att hinna före henne. Det är lite långsökt, lite krystat och lite omotiverat mordiskt (i nutid alltså), men ganska charmigt ändå, om man gillar stilen. Betyg: EEE