Tillbaka till Shetlandsöarna

Ann Cleeves är en av mina favoritdeckarförfattare, men nyligen insåg jag att jag inte har hängt med i hennes utgivning: det har kommit både en bok i Shetlandsserien och en om Vera Stanhope! Jag började med Shetlandsdeckaren "Dead Water". I den har det gått sex månader sedan tragedin i "Blue Lightning" ("Blå gryning") och polisen Jimmy Perez är fortfarande bedövad av sorg. Han försöker dock komma tillbaka till jobbet och när den impopulära, kvinnliga åklagaren på orten hittar en död man i en kapproddbåt vaknar hans intresse för mordutredningar igen. Ansvarig för utredningen är dock den nya bekantskapen Willow Reeves som flygs in från fastlandet. Cleeves deckare är ganska traditionella men hon gör det bättre än de flesta. Jag älskar hennes sympatiska huvudpersoner och skildringarna av det karga landskapet.
Betyg: EEEE

Knivmord och klichéer

Jag är en mycket oregelbunden läsare av Val McDermid och har knappt läst henne alls sedan jag började med den här bloggen. Men av någon anledning hade jag pocketboken "Ett fjärran eko" ("The Distant Echo") från 2003 hemma och nu har jag läst den. Den ingår inte i någon serie och utspelar sig i Skottland, framför allt i St Andrews. Vintern 1979 hittar fyra berusade studenter på hemväg en knivhuggen kvinna som dör inför deras ögon. De blir misstänkta för mordet, men varken de eller någon annan åtalas någonsin för brottet, vilket gör att de får leva med misstankarna. Tjugofem år senare tas utredningen upp igen när DNA-tekniken gör att man kanske kan hitta gärningsmannen. Som vanligt i den här typen av deckare river det upp gamla sår och fler människor dör. McDermid skriver bra och det är spännande, om än lite för långt. Jag är dock rejält trött på klichéingrediensen  "den traumatiska adoptionen", som jag tycker att (deckar)författare tar till alldeles för ofta. (Ett annat exempel är "Slutet på kedjan", där adoptionen dessutom är helt onödig för berättelsen.) Som adoptivmamma är jag förstås extra känslig på den punkten, men jag ogillar även andra klichéer, som personen som blivit föräldralös efter att båda föräldrarna dött i en bilolycka och kvinnan som blir gravid efter bara ett samlag. Hur ofta händer det i verkligheten?
Betyg: EEE
P.S. Läs hellre en verklig, traumatisk adoptionshistoria utan klichéer: Jeanette Wintersons "Varför vara lycklig när du kan vara normal?".

Döden på dockteatern

Flavia de Luce skulle antagligen vara ganska odräglig om man träffade henne i verkligheten, men som deckarhjältinna gillar jag den lillgamla 11-åringen med det osunda intresset för dödliga gifter. I Alan Bradleys andra bok om henne, "The Weed that Strings the Hangman's Bag", blir en känd dockteaterspelare och hans assistent strandade i den lilla byn Bishop's Lacey. Flavia, som nästlar sig in överallt där det händer något intressant, får hjälpa till att rigga upp teatern och sitter på första bänk när föreställningen börjar. Och därmed sitter hon utmärkt till för att studera ett dramatiskt dödsfall på nära håll. Bradley håller fast vid humorn och den Agatha Christie-aktiga pusseldeckarstämningen, men i den här boken är tempot lite jämnare än i den första delen.
Betyg: EEEE

Thursday Next går in i 2000-talet

Det är härligt att upptäcka en ny favoritserie som redan är skriven, så att man inte måste vänta ett år eller mer mellan delarna utan kan forsa igenom dem hämningslöst! Jag har således kastat mig över femte delen i Jasper Ffordes humoristiska fantasydeckarserie om Thursday Next: "First Among Sequels". I den har det gått 14 år sedan vi sist träffade Thursday (i "Something Rotten") och det är nu 2002. Litteraturpolisen har lagts ned och Thursday förefaller leva ett normalt liv med man, tre barn och en tam dront. Hon har till och med ett vanligt jobb på en mattläggarfirma. Fast mattfirman är förstås bara en fasad: egentligen jobbar hon både som frilansande specialpolis i "verkligheten" och som agent för Jurisfiction i bokvärlden. Det är lite körigt, för hon har fått två nya adepter, som båda är litterära versioner av henne själv, minotauren försöker fortfarande mörda henne och så måste hon få upp sin 16-åriga son Friday ur sängen innan världen går under på fredag. (Det har att göra med de där jobbiga tidsresorna som man får huvudvärk av att tänka på.) Boken slutar med en rejäl cliffhanger, så nu måste jag förstås så snart som möjligt läsa nästa del: "One of our Thursdays is Missing".
Betyg: EEEE 

Värmebölja i storstadsdjungeln

I mitt projekt att läsa omtalade, men för mig nya, deckarförfattare har jag nu nått fram till Ed McBain. Det låter kanske osannolikt, men jag hade inte läst något av honom tidigare. Han skrev mer än 50 deckare i sin serie om det 87:e polisdistriktet och varför jag hade skrivit upp just titeln "Hetta" från 1981 vet jag inte. (Förmodligen har Lotta Olsson på DN skrivit om den, för från henne får jag många av mina boktips.) I "Hetta" kommer en kvinna hem från en resa och hittar sin man död på vardagsrumsgolvet och kriminalaren Steve Carella kallas in. Det ser ut som ett självmord, men varför har mannen stängt av luftkonditioneringen trots att det är värmebölja? Det är snabbläst och helt okej underhållning, men inte så mycket mer. Jag förstår att McBain var en föregångare i polisdeckargenren (och inspirerade t.ex. Sjöwall-Wahlöö) och det är kul att ha läst något av honom, men det känns inte som om jag nödvändigtvis måste ta mig igenom de övriga 54 delarna i serien...
Betyg: EEE

Änglamakerskor och barnvakter

Vid det här laget känns det som om arkeologen Ruth Galloway i Norfolk är en gammal god vän och det finns inget trivsammare än att öppna en ny bok om henne. Elly Griffiths sjätte bok om Galloway heter "The Outcast Dead" och handlar om kvinnor som sköter eller missköter barn. Polisen Harry Nelson utreder ett fall med en kvinna som misstänks ha dödat alla sina tre barn. Galloway gräver ut en galgbacke och hittar ett skelett som verkar vara den mytomspunna Madam Hook, som på 1800-talet tog emot utomäktenskapliga barn som mödrarna inte kunde ta hand om. Men var hon en änglamakerska som vanvårdade barnen till döds eller tvärtom en ovanligt ömsint och kärleksfull fostermor?
Betyg: EEEE

Flavia och frimärksmysteriet

Flavia de Luce i "The Sweetness at the Bottom of the Pie" ("Den bittra pajens sötma") av Alan Bradley är ett till sånt där osannolikt klokt och lillgammalt barn (som Lewis i "The Way I Found Her"), men som huvudperson i en deckare är hon ganska originell. Hon är 11 år och besatt av kemi, särskilt gifter. Som tur är finns det ett fullt utrustat laboratorium på den engelska herrgård där hon bor med sina två storasystrar och sin världsfrånvända, frimärkssamlande pappa. Det är 1950, så både tid och miljö är i full Agatha Christie-klass. När en okänd man dör i trädgården och hennes pappa blir misstänkt för mord måste förstås Flavia gripa in och lösa mysteriet, som inbegriper ett mycket ovanligt frimärke från 1800-talet, en paj som ingen vill äta och en trolleriklubb på en snobbig pojkskola. Bradleys person- och miljöskildringar är bra och jag gillar den humoristiska stilen, men tempot sackar lite i denna debutdeckare. Det hindrar dock inte att jag gärna vill läsa mer om den färgstarka Flavia!
Betyg: EEE+

Den försvunna flickvännens återkomst

I mitt projekt att läsa omtalade deckarförfattare som jag hittills lyckats undgå har turen nu kommit till Harlan Coben. Valet föll på "Spelaren" ("Deal Breaker"), första delen i Cobens serie om sportagenten Myron Bolitar. Flickvännen till en av Bolitars fotbollsstjärnor försvann ett år tidigare, men när det verkar som om hon dykt upp igen blir Bolitar indragen i en utredning värdig den värsta privatdeckare. Det är en helt okej deckare (och bra översatt), men inget som får mig att göra vågen. Det är antagligen orättvist av mig att bedöma Coben efter en nästan 20 år gammal bok, men någonstans måste man ju börja. Jag ska kanske ge honom en chans till med något nyare?
Betyg: EEE

Drömbok av en drömman?

Det är bäst att jag erkänner på en gång: jag är lite kär i Barack Obama. Så jag vet inte hur opartisk jag kan vara när jag recenserar hans självbiografiska bok "Dreams from my father" ("Min far hade en dröm"), skriven på 1990-talet och återutgiven 2004. (Man kan fråga sig varför jag inte läst den förrän nu, men det var kanske för att den som spar hon har?) Vad ska jag säga; mannen är inte bara snygg, smart och rolig - han kan skriva och han har något intressant att berätta också! Som vit mamma till ett brunt barn tycker jag att det är särskilt intressant att läsa om hans uppväxt som svart i en vit familj i USA. Boken handlar mycket om rasrelationerna i USA och man förstår snart att det är en fråga som ligger Obama varmt om hjärtat. Boken blir dock en aning seg i mitten när mycket utrymme ägnas åt hans arbete i fattiga, svarta kvarter i Chicago. Jag tycker bäst om skildringen av barndomen på Hawaii och i Indonesien och om berättelsen om resan som Obama gör till Kenya för att träffa sin farmor och andra släktingar.
Betyg: EEEE

Värdelöst vetande eller musikalisk allmänbildning?

Det är kul med faktaböcker som är så välskrivna att man slukar dem fast man inte ens visste att man var intresserad av ämnet. "Girls like us. Carole King, Joni Mitchell, Carly Simon - and the Journey of a Generation" av Sheila Weller är en sådan bok! Den enda av de tre sångerskorna och låtskrivarna som jag egentligen lyssnat på är Joni Mitchell. (Några favoritlåtar är "Both sides now", "Chelsea morning" och "Carey".) Carly Simon förknippade jag bara med 80-talshitten "Coming around again" tills jag hörde Kate Hudson misshandla "You're so vain" i en romantisk komedi för några år sedan. Carole King var bara ett namn som jag kände igen. Men nu vet jag desto mer och har dessutom lyssnat på många av de låtar som nämns i boken på Spotify. Weller sätter in de tre artisternas liv och verk i ett politiskt och socialt sammanhang och trycker på att alla tre slog igenom i en tid när kvinnorollen var stadd i stark förändring, från begränsad hemmafru till självförverkligande människa. Weller menar att King, Mitchell och Simon bidrog till den utvecklingen. I efterhand kan jag tycka att boken består av väldigt många, väldigt långtgående tolkningar av till synes väldigt enkla poplåtar (Då syftar jag inte på Joni Mitchells låtar.), men det är så bra skrivet att när jag läste det hade jag inga invändningar. Jag väljer att se det som att jag har ökat min musikaliska allmänbildning (och inte mitt värdelösa vetande)!
Betyg: EEEE
P.S. Visste ni att det är Mick Jagger som körar på "You're so vain"? Och att den handlar om Warren Beatty (och Jack Nicholson och eventuellt några till)?
P.S. 2 Vem är James Taylor? Han var tydligen den tidens stora rockstjärna som alla var kära i, men jag hade aldrig hört talas om karln.

Fåfänga killar?

Sommar i Paris

Rose Tremain är en, i vart fall i Sverige, oförtjänt okänd författare. Jag upptäckte henne av en slump och har tyckt om det mesta av henne som jag läst (se etiketten Tremain nedan och under fliken "Emmas bokrecensioner 2000-2002" ovan). Nu föll valet på en 1990-talsbok: "The Way I Found Her". Den utspelar sig sommaren 1994, då 13-åriga Lewis Little kommer till Paris tillsammans med sin vackra, skotska mamma. Alice Little ska översätta den franskryska bästsäljarförfattaren Valentina Gavrils senaste romantiska roman samtidigt som den skrivs och får för det ändamålet flytta in i Valentinas tjusiga lägenhet i 8:e arrondissementet. Lewis får (till sin stora förtjusning) bo i hembiträdesrummet på vinden och lämnas att till stor del roa sig själv i den heta sommarstaden. Att ha en överintelligent och lillgammal, men naiv, ung pojke som berättare är tacksamt (se "The Goldfinch" och "Extremely loud & incredibly close"), men kanske lite konstlat? Jag gillar boken för att Tremain är en gudanådad berättare och för att hon skriver om en stad som jag älskar och som jag levde i vid ungefär samma tid som boken utspelar sig. (Jag har också bott i ett hembiträdesrummet på vinden, fast det låg i 17:e arrondissementet, och gått på promenader till Parc Monceau, fast med barn och inte med hund, som Lewis gör.) Själva innehållet i historien är alltså inte den största behållningen i boken, även om jag uppskattar att den inte är helt förutsägbar.
Betyg: EEE+

Tre generationer på skattjakt

"Herr Isakowitz skatt" av Danny Wattin är ingen roman utan en skildring av en resa Wattin gjorde med sin far och sin son för några år sedan. Resans mål var en liten, tidigare tysk stad, numera belägen i Polen, där Wattins farfar växte upp.  När nazisterna kom till makten på 1930-talet och förföljelsen av judar tog fart kunde familjen inte bo kvar och i släkten berättades att farfarsfar hade gömt en skatt i trädgården innan han flydde. Wattins farfar ville aldrig berätta om vad han varit med om, men han hamnade till slut i Sverige. Till Sverige från Tyskland kom också Wattins likaledes judiska farmor, mormor och morfar. Wattin hann intervjua några släktingar och vänner till dem innan de gick bort och annan information har han hittat på nätet och i arkiv. Med både humor och allvar berättar han om släktens historia, resan och om relationen till fadern och sonen. Boken är utsedd till Uppsala läser-bok 2014.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "Kaddish på motorcykel" av Leif Zern och "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" av Göran Rosenberg.

Chiffer och konspirationer

Jag trodde nog att "Slutet på kedjan" av Fredrik T. Olsson skulle vara en pusseldeckare med chifferlösningsinslag, men det är en actionthriller med fullt pådrag. Den svenske, medelålders kryptologen William Sandberg  försöker begå självmord, men han överlever och förs till sjukhus, bara för att bli kidnappad av okända män som behöver hans expertkunskaper för att kunna rädda mänskligheten. Hans f.d. fru tar hjälp av en praktikant på tidningen där hon jobbar för att hitta William, samtidigt som en arkeologiprofessor i Amsterdam letar efter sin likaledes kidnappade flickvän. Det är en helvild historia, som håller så pass högt tempo att man kan ha överseende med grava osannolikheter och lite repetitivt språk. Jag lyssnade på boken som ljudbok och då måste man dessutom stå ut med Stefan Sauk som läser på ödesmättad stockholmska. Det är inte idealiskt, men det går! Blir det kanske t.o.m. Sauk själv som får spela Sandberg i den filmatisering som verkar given?
Betyg: EEE
P.S. Läs också  "En rasande eld" av Andreas Norman.

När kärlek var straffbelagd

Med tanke på att jag älskade E.M. Forster-filmatiseringarna på 1980-talet (bl.a. "Ett rum med utsikt" och "Howard's End") och läser många äldre, engelska romaner är det konstigt att jag inte läst någon av Forsters böcker förrän nu. "Maurice" kom nyligen i svensk översättning, men jag har läst den på engelska. Den skrevs 1913-1914, men på grund av det kontroversiella innehållet publicerades den inte förrän 1970. I boken får man följa den snygge, välbeställde, medelmåttigt begåvade Maurice Hall från 14-årsåldern, när han först börjar inse att han är homosexuell, och tio år framåt. I Cambridge inleder han sitt första förhållande, med den intellektuelle överklasskillen Clive. Trots alla tidsmarkörer som placerar boken i tidigt 1900-tal känns den mycket modernt skriven. Eftersom homosexualitet var olaglig är Hall givetvis bekymrad över sin sexuella läggning, men han kan också glädjas och njuta av kärlek. Jag gillar att Forster låter boken få ett (någorlunda) lyckligt slut. Enligt Forsters efterord var det det som gjorde att boken inte kunde ges ut tidigare. Skulle man skriva om homosexuella måste de få sitt straff i slutet...
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "The Stranger's Child" av Alan Hollinghurst.

På flykt i böckernas värld

Jag upptäckte att stadsbiblioteket i min stad hade alla delarna i Jasper Ffordes humoristiska och fantasifulla deckarserie om Thursday Next, förutom tredje delen: "The Well of Lost Plots". Då bad jag dem köpa in dem, vilket de prompt gjorde och nu har jag haft den som underhållande sommarläsning. I denna del, som alltså utspelar sig före "Something Rotten", tar Thursday Next, som kan ta sig in i böcker, sin tillflykt till en outgiven deckare av tvivelaktig kvalitet. Där hoppas hon att det onda, multinationella företaget Goliath, som har raderat hennes man, inte ska kunna hitta henne. Hon arbetar som ersättare för en av bifigurerna i boken och utbildar sig till till agent för Jurisfiction, bokvärldens interna polisstyrka, samtidigt som hon umgås med kändisar som Miss Havisham (från Dickens "Lysande utsikter"), Marianne Dashwood (från Austens "Förnuft och känsla") och Mrs Tiggy-Winkle (från en Beatrix Potter-bok). Jag gillar Ffordes roliga och fantastiska beskrivningar av hur böcker egentligen blir till, vad personerna i en bok gör mellan kapitlen och vad som händer om man försöker ändra handlingen i en bok. Det här är kanske inte den allra bästa boken i serien, men man blir helt klart underhållen!
Betyg: EEE+

En vit apartheidmotståndares tankar

"My traitor's heart" av Rian Malan är en självbiografi, släkthistoria och reportagebok. Malan, född 1954, är en vit sydafrikan som blev apartheidmotståndare i tonåren. I 20-årsåldern flyttade han utomlands för att slippa militärtjänsten och när han kom tillbaka åtta år senare såg han sitt land med delvis nya ögon. Med lätt hand och mycket självironi berättar Malan om sin släkt och sin egen bakgrund. Med större allvar vrider och vänder han på sina tankar om det motsägelsefulla Sydafrika och frågar sig om vita och svarta någonsin ska kunna leva fredligt tillsammans där. Boken är skriven under det våldsamma 1980-talet, innan apartheid avskaffades, och den senare delen innehåller fruktansvärda historier/reportage om mord, hämnd och konflikter. Man kan tycka att det är sorgligt att så många problem finns kvar i Sydafrika, men när jag läser Malans bok tänker jag att det är otroligt att det inte är ändå mycket värre än det är idag.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "Leva på gränsen" av Leif Norrman.

Mer om gifter i vår vardag

Efter att ha blivit uppskrämd och informerad av "Förgiftad" ville jag läsa något mer aktuellt som berörde svenska förhållanden. Jag hittade "Makt, plast, gift och våra barn" av Ethel Forsberg. Den kom ut tidigare i år och författaren har varit generaldirektör för Kemikalieinspektionen, så hon kan verkligen sitt ämne. Boken är delvis en debattbok som beskriver kemikalieindustrins upprörande agerande och förespråkar att det införs krav på innehållsdeklarationer för leksaker och kläder på samma sätt som redan finns för livsmedel och kosmetika. Boken är också en handbok som ger kunskap om olika kemikalier och vad man kan göra för att undvika dem. Tyvärr tycker jag att boken inte är tillräckligt sammanhållen och välskriven för att bli riktigt njutbar läsning. Det är synd, eftersom budskapet verkligen är intressant och viktigt.
Betyg: EEE

Juveler av vardagsliv

Det gäller att välja sina ljudböcker med omsorg för longörer och undermåligt språk blir svårare att bortse från när man inte kan skumma. Alice Munro är ett säkert val och jag har nu lyssnat på hennes "Kärlek, vänskap, hat" ("Hateship, friendship, courtship, loveship, marriage") från 2001 i fin inläsning av Frida Beckman. Översättningen av Rose-Marie Nielsen är också mycket bra. Som vanligt hos Munro handlar novellerna om människors liv i Kanada vid mitten av 1900-talet och framåt. Det handlar om barndom, familj, frustration, otrohet, sjukdom och slump. Ganska odramatiska berättelser blir till litterära juveler i Munros händer.
Betyg: EEEEE

Bland rasbiologer och nazister

Jag läser sällan svenska deckare men för Anna Lihammers debut "Medan mörkret faller" gjorde jag ett undantag. I grunden är det en vanlig polisdeckare enligt regelboken, men den är läsvärd, dels på grund av sitt för en svensk deckare anmärkningsvärt bra språk, dels på grund av den tid och miljö den utspelar sig i: 1930-talets akademiska Uppsala där Statens institut för rasbiologi var i full gång med sin verksamhet. Nazismens framväxt i Tyskland är mycket påtaglig och det görs tydligt hur närvarande den var även i Sverige. (På DN:s familjesida den 10 juli 2014 säger 95-årige Aron Neuman: "30-talet var ganska jäkligt, du kan inte föreställa dig hur nazifierat Sverige var då!") Huvudpersonen i "Medan mörkret faller" är poliskommissarie Carl Hell vid den nybildade statspolisen. Han är en ensamvarg inom polisen och när han får uppdraget att åka till Uppsala för att utreda ett mord på en hög akademiker vägrar han att ta med sig någon av de i hans ögon inkompetenta polismännen. I stället vill han ha den intelligenta polissystern Maria Gustavsson. Hon har arbetarklassbakgrund och relationen mellan henne och Hell påminner lite om Lynleys och Havers i Elizabeth Georges deckare. De är båda sympatiska bekantskaper, som jag hoppas få se mer av i framtiden!
Betyg: EEEE
P.S. Även denna bok ger DN bort som e-bok till sina prenumeranter i sommar.

Helsingfors 1938

Jag läser alldeles för lite av Kjell Westö! Sedan "Vådan av att vara Skrake" (som jag läste 2002, se fliken Emmas bokrecensioner 2000-2002 ovan) har jag inte läst någonting, förrän nu, när man kunde få "Hägring 38" som gratis e-bok genom DN. Boken utspelar sig 1938 i Helsingfors. Den timide och rätt misslyckade advokaten Claes Thune har anställt en ny sekreterare: fru Wiik. Hon är korrekt och kompetent, men hemlighetsfull. Hon var med om fruktansvärda saker under och efter finska inbördeskriget tjugo år tidigare och när hennes plågoande från den tiden dyker upp och visar sig vara en god vän till Thune sätts en ödesdiger process igång. Med tillbakablickar till 1918 och utblickar mot ett allt osäkrare Europa utspelar sig detta psykologiska drama som närmar sig deckaren i formen. Personerna är fint tecknade och berättelsen om hur det moderna Helsingfors växer fram är fantastisk.
Betyg: EEEE+
P.S. Lyssna också på Kjell Westös sommarprogram från den 8 juli 2014.