31 december 2016

Mal, mott och mord

"The Moth Catcher" är del sju i Ann Cleeves serie om kriminalkommissarie Vera Stanhope i Northumberland. I en undanskymd, lantlig dal hittas två män mördade. Stanhope och hennes team har svårt att hitta något samband mellan männen men upptäcker till slut att de förts samman av sitt gemensamma intresse för nattfjärilar. Men är det verkligen motivet till att de blivit dödade? Stanhope förhör alla som bor i dalen men blir inte så mycket klokare. Cleeves håller spänningen uppe genom att motivet för morden inte blir känt förrän precis i slutet av boken. Jag har gillat alla Cleeves deckare som jag har läst och den här är inget undantag.
Betyg: EEEE

Mer McDermid

Jag har ägnat årets sista vecka åt deckarläsning och då passade det ju bra att jag hade ytterligare två Val McDermid-pocketböcker i hyllan! (I somras läste jag två andra.)

"Med gift i blodet" ("Beneath the Bleeding") är del fem i serien om rättspsykologen Tony Hill och kriminalpolisen Carol Jordan. Deckarhistorien är (som ofta hos McDermid) mycket fantasifull och handlar om hur först en fotbollsstjärna och sedan andra personer mördas med hjälp av olika växtgifter. Historien håller bra tempo och jag gillar även skildringen av huvudpersonernas komplicerade förhållande.
Betyg: EEEE

"I terrorns skugga" ("Hostage to Murder") är del sex i en serie om journalisten Lindsay Gordon. (Övriga delar verkar inte vara översatta till svenska.) Huvudpersonen flyttar tillbaka till Glasgow efter flera år i Kalifornien. Hennes sambo Sophie har fått ett prestigefyllt jobb på sjukhuset, men Lindsay har svårt att hitta något att göra. Hon tackar därför ja när hon blir erbjuden ett samarbete med en ung freelansande journalist. De dras tillsammans in i en komplicerad härva med kopplingar till IRA och de hamnar till slut i Sankt Petersburg. Den här deckaren var tyvärr inte lika bra som "Med gift i blodet". Man ska kanske hålla sig till Hill/Jordan-serien när det gäller McDermid?
Betyg: EEE

När Mrs Creasy försvann

Joanna Cannons debutroman "Problemet med får och getter" ("The Trouble of Goats and Sheep") utspelar sig den heta sommaren 1976. Tioåriga Grace och hennes kompis Tilly bor på en förortsgata någonstans i engelska Midlands. En av grannkvinnorna försvinner spårlöst och Grace och Tilly bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt henne. De går runt till grannarna, blir inbjudna på te och lyssnar på vad alla har att säga. Det visar sig att det nio år tidigare också hände otäcka saker på gatan. Som vanligt i historier med barn som berättare blir det ganska roligt, eftersom de är så lillgamla och snusförnuftiga samtidigt som de är ovetande och naiva. De delar av boken som berättas av Grace är därför ganska underhållande att läsa. I övrigt tycker jag att boken är sympatisk, men lite seg och inte så spännande som en spänningsroman bör vara för att man ska sugas in i den.
Betyg: EEE+
P.S. Även "En ödesdiger sommar" av Barbara Vine utspelar sig sommaren 1976. 

2016 års bästa böcker

Under 2016 har jag läst och skrivit om 83 böcker. (Jag har även läst ett antal böcker om hunduppfostran men dem har jag inte recenserat.)

Här är 2016 års topplista:

  1. Lila av Marilynne Robinson
  2. Handbok för städerskor av Lucia Berlin
  3. Mary av Aris Fioretos
  4. Annie John av Jamaica Kincaid
  5. Nora Webster av Colm Tóibín
  6. Brooklyn av Col Tóibín
  7. Min europeiska familj av Karin Bojs
  8. Masja av Carola Hansson
  9. En stad av ljus av Kerstin Ekman
  10. Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

Kvinnonamn i titeln verkar vara ett vinnande koncept!

15 december 2016

I overklighetens land

Vid bokcirkeln Det namnlösa sällskapets senaste möte tittade vi lite förvirrat på varandra och frågade oss vad "Jesus barndom" ("The Childhood of Jesus") av nobelpristagaren J.M. Coetzee egentligen handlar om. För att vara en så pass lättläst bok är den förvånansvärt dunkel. Men det gav förstås underlag för en intressant diskussion! Romanen handlar om en man, Simon, och en pojke, David, som kommer över havet som flyktingar till ett främmande land. De tas emot, tilldelas en bostad och mannen skaffar sig ett jobb i hamnen. Han är dock inte pojkens far och en viktig tråd i boken handlar om hur de ska hitta Davids mamma. Romanen utspelar sig i ett fiktivt land, men alla miljöer är realistiska. Tiden verkar vara mitten av 1900-talet. (Det finns telefoner och bussar, men inga mobiler och datorer.) Människorna i landet är välvilliga, men verkar inte riktigt drivas av vanliga mänskliga behov och drivkrafter. Hela boken präglas av en vag stämning av overklighet, trots att den alltså är väldigt konkret. Det är skickligt skapat av Coetzee, men det här var inte en bok i min smak. Jag föredrar att läsa psykologiskt trovärdiga historier om människor som känns mänskliga.
Betyg: EE
P.S. Coetzee har skrivit en fortsättning också: "The Schooldays of Jesus".

Svenskarna i slummen

I sin senaste roman "Swede Hollow" berättar Ola Larsmo om en ganska okänd aspekt av den svenska emigrationen till USA: att det inte var alla utvandrare som blev framgångsrika och lyckade svenskamerikaner. En del hamnade mer eller mindre i slummen. Swede Hollow eller Svenska dalen kallades en klyfta eller ravin mitt i staden St Paul i Minnesota. Där bodde fattiga svenska invandrare (och en del irländare och italienare), som stadens övriga invånare såg ned på och föraktade. I romanen får man följa en grupp svenska invandrare som kommer till Swede Hollow i slutet av 1800-talet och i fokus står familjen Klar från Örebro. Fadern har arbetat på skofabrik, men i St Paul lyckas han bara få påhugg på järnvägen. Modern kämpar för att hålla ordning i den skruttiga lilla stuga där de bor. Hon rör sig nästan aldrig utanför dalen och lär sig inte mycket engelska. De båda döttrarna får däremot chansen att gå i skola, lära sig språket och skaffa sig ett liv utanför dalen. Jag tyckte att det var en mycket läsvärd, intressant och fascinerande roman, som berättar en okänd historia. På slutet hoppar berättelsen i både tid och rum vilket jag tyckte gjorde att den blev lite för fragmentiserad. Det var synd på en annars helgjuten roman.
Betyg: EEEE

07 december 2016

Flavia och den frånvarande fadern

Ramhistorien i Alan Bradleys trivsamma deckarserie om 12-åriga Flavia de Luce i 1950-talets England är inte alls trivsam: mamman är död, pappan mentalt frånvarande,  storasystrarna elaka och godset Buckshaw fallfärdigt. I "Thrice the Brinded Cat Hath Mew'd" kommer Flavia hem i förtid från internatskolan i Kanada (se "As Chimney Sweepers Come to Dust") och möts, inte av välkomnande familjemedlemmar, utan av beskedet att hennes pappa ligger på sjukhus med svår lunginflammation. Till råga på eländet har hennes älskade höna Esmeralda nackats, så att kokerskan skulle kunna laga en stärkande buljong åt den sjuke. För att skingra sina oroliga tankar cyklar Flavia på ett ärende åt kyrkoherdens fru och hittar förstås ett lik. Som vanligt har Bradley en bra balans mellan humor och allvar, pusseldeckare och tragisk barndomsskildring. Deckarserien är för övrigt värd att läsas bara för titlarnas skull! (Den här titeln är ett citat ur Macbeth.)
Betyg: EEEE

25 november 2016

Väninnan du glömt

"Det du inte minns" ("Her") av Harriet Lane (Om det ändå vore Vane!) är inte en deckare utan snarare en psykologisk thriller. En dag på gatan i sina kvarter i norra London får Nina syn på en utmattad, gravid småbarnsmamma, Emma. Hon känner omedelbart igen henne, men det är inte ömsesidigt. I Emmas ögon är Nina en cool, rik och sofistikerad konstnär och hon förstår inte riktigt varför Nina vill bli vän med henne. Men det verkar hon vilja bli - hon nästlar sig in i Emmas liv på ett, för läsaren, mycket obehagligt sätt. Man sitter alltså bara och väntar på katastrofen... Det är underhållande och spännande, men inte riktigt min typ av bok. Tacka vet jag ett rejält mord!
Betyg: EEE+

En fransyska i San Francisco

Jag har sett "Frog Music" omnämnas som Emma Donoghues ("Slammerkin", "Room") bästa roman, men har haft svårt att få tag i den. Jag blev därför glad när jag hittade den som ljudbok på Storytel i en amerikansk inläsning. Huvudpersonen Blanche är en fransk kabarédansös i 1870-talets San Francisco. En dag på gatan blir hon påkörd av en annan ung, fransk kvinna på velociped och en märklig vänskap med tragiskt slut tar sin början. Historien har drag av deckare, men det är inte det viktigaste med boken. Jag tyckte mycket om skildringen av den snabbväxande smältdegeln till stad och av hur unga kvinnor hittade sitt sätt att leva i den. Efter filmsuccén med "Room" tycker jag att någon svensk förläggare borde låta översätta både denna roman och "Slammerkin" till svenska! De är värda att få en publik här också.
Betyg: EEEE+

Världens vackraste roman?

"Lila" av Marilynne Robinson utspelar sig i USA under några decennier vid mitten av förra seklet. Huvudpersonen Lila blev som barn bortrövad/räddad av den kringresande Doll och växte upp utan att veta något om sin biologiska familj. I vuxen ålder är hon helt ensam i världen när hon kommer till den lilla staden Gilead. Där gifter hon sig med den mycket äldre kyrkoherden, men för att få veta hur det gick till och för att få veta mer om hennes bakgrund måste man läsa hela boken, som består av många tillbakablickar. Det här är en av de vackraste böcker jag läst, trots att den bitvis handlar om människor som har det eländigt. Kyrkoherden framställs som den mest sympatiska sorts kristen som man kan tänka sig och hans och Lilas förhållande är skildrat som kärleksfullt, komplicerat och intressant. Vi läste den här boken i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet och till min stora förvåning var det flera som tyckte att den var tråkig! Själv hade jag inte tråkigt en sekund och vill nu läsa de två andra delarna i "Gilead-trilogin", "Home" och "Gilead". Jag rekommenderar dock läsning på engelska, för bokens magi verkar inte riktigt gå fram på svenska.
Betyg: EEEEE

18 november 2016

Maisie i München

Jag tycker att det är beundransvärt att hålla uppe kvaliteten i en deckarserie så som Jacqueline Winspear har gjort i sin serie om Maisie Dobbs. Tolfte delen heter "Journey to Munich" och när den börjar är Maisie tillbaka i England efter sin långa frånvaro (se "A Dangerous Place"). Som titeln antyder blir hon dock inte kvar så länge utan tar på sig ett uppdrag att åka till München för att få ut en engelsk företagare och uppfinnare som har suttit fängslad i Dachau i två år. Winspear är väldigt bra på att hitta en balans mellan psykologisk trovärdighet, fantastiska miljöskildringar och spännande historier och hon gör det också i denna deckare. Och så sår hon ett litet frö till hopp om att Maisie en dag faktiskt ska få uppleva kärleken igen!
Betyg: EEEE+

29 oktober 2016

Årets knasigaste bok?

"I love Dick" av Chris Kraus är en av de konstigaste romaner jag har läst. Om det nu är en roman. Jag har sett att den beskrivs som "autofiktiv". Historien utspelar sig 1994 och börjar med att den 39-åriga, experimentella filmaren Chris Kraus äter middag med sin make och en av hans bekanta, kulturmannen Dick. Chris blir förälskad i (eller snarare besatt av) Dick och börjar skriva brev till honom och lämna meddelanden på hans telefonsvarare. Hon involverar sin man i något som de rätt snart börjar se som ett gemensamt konstnärligt projekt. De approcherar den ganska oförstående Dick, som visserligen inte har något emot en flört eller ett one night stand, men som varken kan eller vill vara mottagare av Chris passion.  I sina långa brev till Dick börjar Chris snart diskutera konst och konstteori, på ett ganska nördigt sätt, som jag inte kan säga att jag alltid förstår, men som känns trivsamt bekant sedan min studietid i början av 1990-talet, då jag bl.a. läste feministisk konstvetenskap.
Betyg: EEEE

Kärlek och uppror i Karibien

Jag har varit nyfiken på Jamaica Kincaid ett tag och passade på att välja hennes "Annie John" när det blev min tur att välja bok i Det namnlösa sällskapet. Jag trodde att hon var svårläst, men det är hon inte alls! "Annie John" utspelar sig på 1950- och 1960-talen på Antigua, där Kincaid själv växte upp. Läsaren får följa Annie från barndomens kärleksfulla symbios med modern, genom tonårens plågsamma revolt fram till den slutgiltiga separationen från modern. Jag har nog aldrig läst en skildring av tonårsuppror som varit så präglad av sorg som denna! Boken som helhet är dock inte sorglig, utan rolig, gripande och både ton- och formsäker. Kincaid verkar ha full kontroll över varje ord och hon är en mästare på att sätta samman dem. Det här är en av årets bästa böcker för mig och jag kommer absolut att läsa mer av Kincaid!
Betyg: EEEEE
P.S. "Annie John" finns på svenska, men jag rekommenderar läsning på engelska. Språket är inte svårt och romanen är tunn.

Mer historielektion än historieberättande

Jag kämpade mig igenom ungefär halva "The Map of Love" ("Kärlekens väv") av egyptisk-brittiska Ahdaf Soueif innan jag gav upp. Den är inte dålig, men tempot är väldigt långsamt och jag tröttnade lite på det undervisande draget i den. Ramhistorien utspelar sig 1997 då en amerikansk kvinna kommer till Kairo och söker upp en egyptisk kvinna, som hon är avlägset släkt med. Med sig har hon en koffert med dagböcker och annat material som har tillhört hennes släkting Anna Winterbourne, en ung engelska som kom till Egypten 1901 och blev kär i en egyptisk aristokrat. Annas historia är fascinerande, men när hennes berättelse hela tiden avbröts av ramhistorien tappade jag till slut tålamodet. Men jag har ändå lärt mig mer om Egyptens historia av denna halva roman än jag någonsin vetat förut!
Betyg: EE

Norrländska noveller

Efter att ha hört Stina Stoors sommarprat och söndagsintervjun med henne på P1 blev jag sugen på läsa hennes prisade novellsamling "Bli som folk". Men när jag satt med boken i handen kände jag att jag faktiskt hellre ville lyssna på den och som tur var har Stoor själv läst in den på sin fina dialekt. Novellerna utspelar sig bland människor på landet eller på små orter i Västerbotten. Många av historierna utspelar sig i barndomens landskap och handlar om mer eller mindre knepiga relationer, inom och utom familjen. Allt skildrat på ett underfundigt sätt med mycket humor och ömhet. 
Betyg: EEEE+

Ensam är stark?

Therese Bomans förra roman, "Den andra kvinnan", var en av 2014 års stora läsupplevelser för mig. Förväntningarna på den nya romanen, "Aftonland", var därför stora. "Aftonland" handlar om Karolina Andersson, 40-årig professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet. Hon har precis separerat från sin sambo sedan många år och är lite vilsen och ganska ensam. Hon navigerar bland intrigerande kollegor och arbetsskygga doktorander på universitetet, kindpussande kulturmänniskor på vernissager och skäggodlande hipstrar på Södermalm, dit hon flyttat efter skilsmässan. Liksom i förra romanen är Bohmans personskildringar trovärdiga och intressanta. "Aftonland" är också full av elaka och pricksäkra iakttagelser av kulturelitens och den ängsliga medelklassens ritualer och vanor. Karolina Andersson kommer, i likhet med huvudpersonen i "Den andra kvinnan", ur östgötsk arbetarklass vilket ger ett tydligt klassperspektiv åt skildringen, förutom det uppenbara genusperspektivet. Det är en rolig roman som jag läste med fascination, men lika drabbande som "Den andra kvinnan" var den inte.
Betyg: EEEE

Iskallt morddrama

"Där gryningen dröjer" är Anna Lihammers tredje deckare om kommissarie Carl Hell och polissyster Maria Gustavsson i 1930-talets Sverige. Den här historien utspelar sig samtidigt som de olympiska spelen går av stapeln i Berlin 1936. En stor del av boken består dock av en tillbakablick på en katastrofal polarexpedition som ägde rum över tjugo år tidigare. Det är en tacksam miljö för ett blodisande psykologiskt drama. Jag gillar också Lihammers sympatiska huvudpersoner. Som helhet blev jag kanske lite mindre överväldigad av denna del jämfört med de tidigare, men det beror nog främst på att nyhetens behag har försvunnit. Lihammer är fortfarande en av de få svenska deckarförfattare som jag tycker är läsvärd!
Betyg:EEEE

Skogarnas folk

"Barkskins" av Annie Proulx (som skrev "Sjöfartsnytt" och "Brokeback Mountain") är en tjock, episk roman, som jag har lyssnat på i en lång och vindlande, amerikansk uppläsning. Den tar sitt avstamp i det sena 1600-talets Kanada. Dit kommer två fattiga fransmän, René Sel och Charles Duquet. De har skrivit på att de ska jobba som skogshuggare ett antal år ute i vildmarken för att sedan få egen mark som ersättning. Sel blir kvar i skogen, gifter sig med en kvinna ur ursprungsbefolkningen och får barn och barnbarn som slits mellan kulturerna. Duquet är en driftig och hänsynslös man, som rymmer från anställningen i skogen, grundar ett trävaruföretag och blir rik. Läsaren får sedan följa de båda männen och deras ättlingar genom århundradena fram till nutid. Gemensamt för släkterna är att deras koppling till skogen består, fast på olika sätt i olika generationer och på olika platser. Jag tyckte mycket om historien, person- och miljöskildringarna. Trots det myllrande persongalleriet var det inte svårt att hänga med.
Betyg: EEEE

Minnen av monster

Jag är ingen fantasyälskare, men Neil Gaiman har ändå stått på min läslista ett tag, eftersom han är en sådan centralfigur i genren och anses hålla hög kvalitet. Det passade mig därför bra att vi skulle läsa "Oceanen vid vägens slut" ("The Ocean at the End of the Lane") i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet. Tyvärr fick boken mig inte att ompröva min skepsis till fantasygenren. Historien utspelar sig i England på 1960-talet. Berättaren återvänder i vuxen ålder till byn där han växte upp och börjar minnas saker som hände när han var sju år. Han blev då bekant med en lite äldre flicka, som visade sig ha någon slags övernaturliga krafter. Ett monster i form av en barnflicka dök plötsligt upp i pojkens familj och en ödesdiger kamp mellan onda och goda krafter brakade lös. Jag tolkar boken som att den bland annat handlar om barns utsatthet och maktlöshet gentemot vuxna, men jag skulle hellre läsa en annan typ av bok på det temat. Till den här romanens fördel talar dock att den inte är så tjock och att den är skriven på ett mycket vackert språk.
Betyg: EE+

Maxat mordfall

"Själarnas bok" ("The Book of Souls") är andra delen i James Oswalds deckarserie om kommissarie McLean i Edinburgh. (Första delen heter "Flickoffret" och jag har läst den, men tydligen glömt att skriva om den här på bloggen.) Jag förknippar Edinburgh med Ian Rankins långa deckarserie om kommissarie Rebus, men Oswald skriver en annan sorts deckare. Där Rankin är ganska realistisk och politisk/samhällskritisk är Oswald överdriven, bestialisk och fantasifylld. "Själarnas bok" handlar om en gammal mordhistoria, där mördaren dödade en ung kvinna varje jul. Det sista offret var McLeans flickvän. När döda kvinnor börjar dyka upp på ett liknande sätt dras givetvis paralleller till det gamla fallet. Oswalds deckare är välskrivna och ganska spännande, men jag är inte så förtjust i "extra allt"-stilen. Dessutom var det lite för lätt att lista ut vem mördaren var.
Betyg: EEE

29 september 2016

Barn som mördar

När jag hörde om "The Wicked Boy - the Mystery of a Victorian Child Murderer" av Kate Summerscale på podden Inside the New York Times Book Review kopplade jag inte på en gång att det var samma författare som har skrivit "The Suspicions of Mr Witcher". Men det är det och här är Summerscale tillbaka med ännu en viktoriansk true crime-historia. Den handlar om den 13-åriga Robert Coombes som en varm sommardag 1895 mördar sin mor och sedan går på cricketmatch med sin lillebror Nattie. Bröderna fortsätter att bo i familjens hus i en respektabel arbetarstadsdel i London i tio dagar, innan lukten till slut påkallar omgivningens uppmärksamhet och brottet avslöjas. Summerscale beskriver hela historien mycket detaljerat och följer sedan Roberts liv fram till hans död. Summerscale skriver sansat och balanserat och verkar drivas av en önskan att förstå vad det var som hände. Det ger en mycket intressant och läsvärd bok.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också "Wicked girls" ("Onda flickor") av Alex Marwood.

Summer of '69

Debutromanen "Flickorna" ("The Girls")  av Emma Cline har blivit en stor succé, förmodligen på grund av sitt kittlande ämne: den bygger på den verkliga historien om Charles Manson och hans sekt. Fokus i boken är dock inte på sektledaren utan på de unga kvinnorna runtomkring honom. Huvudpersonen Evie är 14 år och blir ett lätt byte för sekten när föräldrarna ligger i skilsmässa och bästa kompisen sviker. Evie blir helt betagen av Suzanne, en av kvinnorna runt sektledaren (som här heter Russell) och tillbringar snart både dagar och nätter på den förfallna gård där sekten håller till. Där finns knappt någon mat, men drogerna flödar. Det är sommaren 1969 och den kommer att avslutas med ett brutalt massmord. Det är som sagt ett spännande ämne och Cline är väldigt skicklig på att använda både den amerikanska småstaden och sektmiljön för att beskriva hur det är att växa upp till kvinna i ett västerländskt samhälle. Min invändning är att hon beskriver lite för mycket och gestaltar lite för lite. Läsaren behöver inte få precis allt skrivet på näsan, färdiganalyserat och klart. Och så tycker jag att ramhistorien i nutid är rätt träig.
Betyg: EEE+

En far och hennes dotter

Susan Faludi har tidigare bl.a. skrivit de feministiska klassikerna "Backlash" och "Ställd". Nu är hon tillbaka med en mer personlig historia: "In the Darkroom", som handlar om hennes far. Efter att de knappt haft kontakt under flera decennier hörde fadern plötsligt av sig och berättade att han, vid över 70 års ålder, hade bytt kön och nu hette Stéfanie. Han hade flyttat tillbaka till Ungern, som han ursprungligen kom ifrån. Susan Faludi reste dit för att återuppta relationen och försöka förstå fadern. Hennes minnen från barndomen var av en patriarkalisk och våldsam man. Nu träffar hon en äldre, lite prudentlig dam, som inte vill kännas vid vissa saker i det förflutna. Men dottern fortsätter luska och långsamt växer en bild fram av fadern som barn i en rik, men olycklig, högborgerlig familj, som ung, judisk man under andra världskriget, som framgångsrik fotograf och redigerare, som misslyckad familjefar och som transperson och HBTQ-aktivist. Det är ett fascinerande och ömsint porträtt av en oerhört knepig person, tecknat med mycket humor. Faludi skriver konsekvent "min far" och "hon", när hon skriver om fadern efter könskorrigeringen. I början känns det konstigt, men snart vänjer man sig och inser att det är det enda logiska.
Betyg: EEEE+

 
Susan Faludi och hennes far Stéfanie Faludi

Terror i Oslo

Anne Holts "Offline" gick som följetong i DN i somras och jag passade på att läsa. Det var ett tag sedan jag läste Holt senast, men hon är en pålitlig deckarleverantör. Här totar hon ihop ensamvargen Hanne Wilhelmsen med en ung polis med autistiska drag och de finner oväntat varandra. Wilhelmsens gamla vapendragare Billy T. dyker också upp och så inträffar ett terrordåd mitt i Oslo. Som bokens titel antyder handlar det om hur polis och säkerhetstjänst ska hantera en terroristgrupp som håller sig borta från internet och moderna kommunikationsmetoder. Går det att spåra en sådan grupp? Det är en underhållande och spännande bruksdeckare.
Betyg: EEE+

Stockholmsflickor

Sommarens läsning i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet var "Apelsinflickan" av Lena Kallenberg. Den är klassificerad som en ungdomsbok och det känns att den har ett klart undervisande syfte. Boken utspelar sig i Stockholm på 1880-talet och handlar om 15-åriga Signe, som har bott på ett barnhem sedan hon var åtta år. Nu är hon stor nog att ta tjänst som piga och först hamnar hon på en bondgård ute på Värmdö. Snart nog är hon tillbaka i stan och man får följa hennes och väninnans Alices slit för att överleva i en fattigdom som är svår att föreställa sig. Jag gillar att läsa böcker om kvinnors liv på 1800-talet och tycker förstås att det är bra om den här boken blir en ingång till ett intresse för äldre tider, men jag blev inte så förtjust i den själv. Jag tycker att språket är lite för konstlöst - lite för rakt berättat utan någon undertext. Det är kanske för att inte skrämma bort läsovana ungdomar, men gör det mindre njutbart för mig. Jag vill dock ge en eloge till Kallenberg som får till dialogen med korrekta tilltal, vilket inte många nutida författare klarar. Min största invändning mot boken är att den befäster en slags högborgerlig 1800-talsmoral, där en flicka som har sex (eller säljer sex) är förlorad (och straffas för det) och det viktigaste i livet (för en ung kvinna) är att bevara oskulden. Det känns unket och inte så trovärdigt med tanke på att boken utspelar sig i fattig stadsmiljö där folk från hela landet strömmade in och äldre tiders moral löstes upp. Många levde i s.k. Stockholmsäktenskap (dvs. som sambor). Även om uppväxten på ett religiöst barnhem skulle kunna förklara Signes fixering vid dygdighet förklarar det inte varför kompisen Alice från samma barnhem, blir prostituerad. Det framstår som om det är något ofrånkomligt och nedärvt, trots att Alices mor dog när hon var liten. Eller menar författaren att Alices "lösaktighet" beror på hennes röda lockar och hör ihop med hennes livsglädje?
Betyg: EE
P.S. Läs hellre Per Anders Fogelströms Stad-serie och Aino Trosells "Hjärtblad". 

22 september 2016

I den opittoreska delen av England

"Lång väg hem" ("Long Way Home") av Eva Dolan blev väldigt omskriven för ett par år sedan och hamnade till och med på Lotta Olssons lista över de 100 bästa deckarna (plats 57). Jag förstår inte riktigt varför, för jag tycker att det här är en ganska ordinär polisdeckare. Jag misstänker att hajpen uppstod på grund av deckarens vällovliga syfte: att uppmärksamma främlingsfientlighet och hatbrott. Boken (som är den första i en serie) handlar om kriminalpoliserna Zigic och Ferreira, som båda har invandrarbakgrund. De arbetar på hatbrottsenheten och får utreda ett fall där en papperslös invandrare blivit innebränd i ett trädgårdsskjul. Det är en habil deckarhistoria med lagom sympatiska huvudpersoner, men inte mer än så. Något som jag gillade var dock den totalt opittoreska skildringen av staden Peterborough! Det är sällan jag läser en brittisk deckare utan att bli sugen på att åka dit, men här finns det faktiskt inte mycket att längta till.
Betyg: EEE

10 september 2016

Flyttbestyr på Gotland

"Män ur mörkret" är sjunde och sista delen i Håkan Östlundhs deckarserie om polisen Fredrik Broman på Gotland. Mordhistorien är kopplad till bolaget Finkalk, som på ett bekant sätt vill anlägga ett kalkbrott i Ojnareskogen. Samtidigt som Broman försöker lösa mordfallet planerar han och hustrun för sin flytt till fastlandet och det blir lite snärjigt. Jag har tidigare tyckt att Östlundh är en av de bästa svenska deckarförfattarna, men nu känner jag mig lite mer ljummen i min inställning. Det är milt underhållande och inte plågsamt att läsa, men inte så mycket mer.
Betyg: EEE

Yrke: hemmafru och spion

Jag tror att det var omslaget som fick mig att börja lyssna på "A Quiet Life" av Natasha Walter, för spionromaner är ingen genre jag brukar ägna mig åt. Men den här var kul! Huvudpersonen Laura är en amerikansk medelklassflicka som kommer till London strax före andra världskriget och som blir kvar. Hela historien går ut på att hon är spion åt Sovjetunionen utan att någon någonsin anar det, eftersom hon utåt förefaller vara en ytlig, spånig hemmafru. Skildringen av varför hon blir spion är kanske inte så trovärdig (fast vad vet jag?), men det spelar ingen roll för resten av boken är spännande och mycket underhållande. Och feministisk.
Betyg: EEEE+

Med New Yorks konstvärld som laboratorium

Siri Hustvedt är en författare som jag tycker bättre och bättre om för varje bok jag läser. "Den lysande världen" ("The Blazing World") är en låtsasdokumentär bok om en fiktiv, bortgången konstnär: Harriet Burden. Genom utdrag ur hennes dagböcker, intervjuer med hennes närstående och vittnesmål från personer som stött på Burden i olika sammanhang rullas en slags feministisk, rolig, konstvetenskaplig deckare i många lager upp. Jag gillar både formen och innehållet!
Betyg: EEEE+

Nästa sommars måsteläsning?

Debutdeckaren "Under the harrow" av Flynn Berry förutspås bli nästa "Gone Girl" eller "Kvinnan på tåget" och jag förstår varför. Huvudpersonen Nora åker för att hälsa på sin syster Rachel, men i stället för att mötas av doften av lammgryta och få ett glas rödvin i handen hittar hon sin syster brutalt mördad. Skildringen av hur den fruktansvärda upptäckten påverkar Nora är bland det mest realistiska jag läst i en deckare någonsin. Nora och Rachel stod varandra oerhört nära och Nora blir besatt av att ta reda på vem som mördade systern. Det är en intensiv och smått febrig historia, där man inte vet om man kan lita på berättaren eller inte. Stadsbiblioteket i min stad ville inte ta in denna bok när jag föreslog det, så de kan inte skylla på mig när hajpen når Sverige!
Betyg: EEEE

Rebellens mamma

Jag fortsätter att upptäcka Colm Tóibíns romaner efter att ha gillat "Brooklyn" och "Nora Webster". I somras lyssnade jag på "The Testament of Mary" ("Marias testamente") i en uppläsning av Meryl Streep. Tóibín låter Jesu mor berätta en skitigt realistisk, mycket mänsklig version av världens kanske mest kända berättelse. Hur kan det ha varit att vara mor till en rebellisk predikant i ett ockuperat land? Jag tycker att det är fascinerande lyssning och Streep gör berättelsen trovärdig.
Betyg: EEEE

Farväl till en fru

Anne Tyler är en författare som jag regelbundet återkommer till och som jag hittills aldrig blivit besviken på. När man läser henne vet man att man får en välskriven, underhållande historia som utspelar sig i Baltimore och som sätter människors relationer i fokus. Nu har jag lyssnat på "The Beginner's Goodbye" ("Farväl för nybörjare"). Den innehåller något lite ovanligt för Tyler, nämligen magisk realism. Jag är ju inte så förtjust i övernaturligheter, men när det, som här, används för att beskriva sorgen efter en älskad person som gått bort, tycker jag att det kan vara motiverat. Huvudpersonen, den 35-årige Aaron, ser sin döda hustru Dorothy bredvid sig när han promenerar på gatan eller känner på frukten på marknaden. I en stillsamt berättad historia får man veta hur de två udda personerna hittade varandra. Högkvalitiv feelgood skulle man kunna kalla det här!
Betyg: EEEE
P.S. Andra böcker där övernaturliga inslag används för att beskriva saknaden efter någon älskad är "Vi faller", "Nattfåk" och "Själens osaliga längtan". 

28 augusti 2016

De besynnerliga barnens slutstrid

Miss Peregrine och de besynnerliga barnen är tillbaka i en tredje del: "Library of souls" ("Själarnas bibliotek"). Ransom Riggs fortsätter på sitt koncept att spinna en fantasyberättelse kring autentiska, gamla foton. Det är ett rasande tempo från första början och slutar i en klassisk strid mellan ont och gott. Det är bara att slå sig ned och låta sig underhållas.
Betyg: EEEE

Hilary Mantels barndom

Engelska författaren Hilary Mantels ("Wolf Hall" och "Bring Up the Bodies") memoarer "Giving up the ghost" ("Skuggan av ett liv") är ännu en i raden av ljudböcker som jag lyssnat på i sommar. Det är en ovanligt kort (under sju timmars lyssning) självbiografi i fem delar där hon berättar om sin barndom i Nordengland, sin splittrade familj, om vuxenblivandet och om sjukdomen och vanvården som gjorde henne infertil. Det är inte hon själv som har läst in boken utan en skådespelare, som läser mycket bra. (Jag älskar verkligen att lyssna på ljudböcker på brittisk engelska!)  Det är en på samma gång poetisk och realistisk tillbakablick, som jag tyckte om att lyssna på.
Betyg: EEEE

27 augusti 2016

Livets vardagliga mysterier

"Avd. för grubblerier" ("Dept. of Speculation") har blivit hyllad av kritiker och medfört ett stort genombrott för författaren Jenny Offill. Efter att ha hört om den på podradion Inside the New York Times Book Review hittade jag den på Storytel och lyssnade på den framför diskbaljan i sommarstugan. Det är en berättelse i jag-form om en kvinna, ett äktenskap, ett barn. Det är ingen rosenröd skildring som slutar med att de lever lyckliga resten av sina liv men det är inte heller någon helvetesskildring. Det är alltså ingen konventionell kärleks- eller äktenskaps(krigs)skildring. Jag uppskattade realismen i beskrivningen av relationen mellan kvinnan, mannen och barnet, men jag blev inte så berörd av boken. Jag tror att det är därför jag har lite svårt att sätta ord på vad jag tyckte om och inte tyckte om med denna bok. Jag borde kanske ha läst den vid något annat tillfälle och sett till att ha någon att diskutera den med? Jag tror att den skulle vara bra som bokcirkelbok.
Betyg: EEE

Mord och medelålders passion

"Kvinna inför rätta" ("Apple Tree Yard") av Louise Doughty hör till den nya, uppfriskande typen av deckare med opålitliga (kvinnliga) berättare, lite liknande "Gone Girl" och "Kvinnan på tåget". Huvudpersonen Yvonne Carmichael är en medelålders, gift kvinna med vuxna barn och en framgångsrik yrkesbana som forskare. Men redan från början får läsaren (lyssnaren i mitt fall) veta att hon är åtalad i en mordrättegång. Hela boken berättas i första person och berättelsen riktar sig till ett "du": hennes älskare och medåtalade. Sakta men säkert (och utan att tempot någonsin slackar) får läsaren veta vad som hänt och bakgrunden till det. Boken handlar om något så ovanligt som en medelålders kvinna som drabbas av passion (utan att det raljeras kring det). Historien är mycket skickligt genomförd, spännande och med ett feministiskt anslag som jag gillar. Jag har skaffat Storytel (igen) nu i sommar för att få tillgång till deras ljudböcker och det här var en av de böcker som förgyllde mina stunder vid diskbaljan och gjorde mig smått otrevlig mot personer i omgivningen som försökte vara vänliga och prata med mig!
Betyg: EEEE+

Livslögn de luxe

"De vackraste" ("Pretty Girls") ingår inte i Karin Slaughters serie om Sara Linton och Will Trent utan är en fristående deckare. Huvudpersonen Claires man blir mördad framför hennes ögon, vilket vänder upp och ned på hennes liv, men kanske inte på det sätt man skulle kunna tro. Hemligheter från det förflutna börjar nystas upp och Claire inser att hela hennes liv bestått av ett nät av lögner. Slaughters deckare är ofta brutala och kanske inte helt realistiska, men det spelar ingen som helst roll när det är så här välskrivet och spännande.
Betyg: EEEE

Mordet på Hawaii

"Huset som saknade nyckel" ("The house without a key") av Earl Derr Biggers kom ut 1925, men det är först nu som den blivit översatt till svenska. Det är den första delen i en deckarserie med den kinesiske detektiven Charlie Chan i huvudrollen. Historien utspelar sig i Honolulu och är ganska fånig, men charmig. En rik man blir mördad i sitt (olåsta) hus, som ligger intill Waikiki beach. Skildringen av 1920-talets Hawaii är fascinerande. Personerna i boken klagar på att det har blivit så exploaterat och tänker tillbaka på hur idylliskt det var på 1880-talet! Man kan ju bara undra vad de skulle tänka om de såg Waikiki beach nu...
Betyg: EEE


Waikiki beach, Honolulu, på 1880-talet...

...1925...

...och idag


06 juli 2016

Teddy's war

"A God in Ruins" av Kate Atkinson är inte en fortsättning på "Life after life" ("Liv efter liv") utan en parallellhistoria. I den här romanen står Ursulas bror Teddy i centrum. I "Life after life" skildrades en mängd olika alternativa liv för Ursula (och Teddy) så Atkinson har haft stor frihet när hon valt vilken version hon vill berätta om Teddy. Det handlar mycket om Teddys tillvaro som stridspilot under andra världskriget, som han överlever (eller gör han det?), men också om barndomen på Fox Corner, äktenskapet med grannflickan Nancy, dottern Viola och barnbarnen Sunny och Bertie. Jag har lyssnat på romanen i en underbar inläsning på Queens's English och tyckte mycket om den.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "Försoning" av Ian McEwan.

Berlins brokiga liv blir briljanta berättelser

Lucia Berlin är ännu en återupptäckt, amerikansk 1900-talsförfattare (som John Williams och Paula Fox). Jag hörde om hennes novellsamling "Handbok för städerskor" ("A Manual for Cleaning Women") på the New York Times Book Reviews podradio och beställde den på engelska från biblioteket. Tyvärr fick jag den bara på snabblån och hann inte läsa ut den. Nu har den kommit på svenska och jag har äntligen kunnat läsa klart. Även om jag brukar gilla att läsa på engelska måste jag säga att den här boken faktiskt gjorde sig ännu bättre på svenska. Det bygger förstås mycket på att översättningen av Niclas Hval är fantastiskt bra. Vad jag förstår har de flesta novellerna i samlingen självbiografisk bakgrund. De handlar om barndomen i amerikanska gruvstäder, morfaderns övergrepp, tonårens överklassliv i Santiago de Chile, livet som arbetande fyrabarnsmamma i San Francisco, medberoendet till en heroinberoende make och den egna alkoholismen. Sammantaget skapar de ett eget universum som man helst inte vill lämna, trots de tragiska inslagen. Missa inte den här, för det kan vara årets bästa bok!
Betyg: EEEEE
P.S. Läs också Alice Munros lika fantastiska noveller, som skapar ett helt annat universum.

03 juli 2016

Paradiset på jorden?

Innan européerna kom till Tasmanien kan nog tillvaron för ursprungsbefolkningen där beskrivas som paradisisk: grupper av människor i paradisdräkt vandrade omkring i landskapet och levde som jägare och samlare. Sedan kom engelsmännen med sin "civilisation" och sina infektionssjukdomar. På 1850-talet fanns bara en liten spillra av ursprungsbefolkningen kvar. I romanen "English Passengers" av Matthew Kneale får en pompös och bokstavstroende kyrkoherde på landet i England vid den tiden en idé: han är övertygad om att Edens lustgård ligger i Tasmaniens okända inre. Eftersom det är upptäcktsresornas tidevarv lyckas han hitta en rik man som är villig att finansiera en expedition som ska bevisa prästens snurriga teologisk-geologiska teori. Med sig får han två skeptiska deltagare: en läkare som ser resan som en chans att samla in bevis för sin egen, lika snurriga, men ännu obehagligare teori: att den anglosaxiska "rasen" är överlägsen alla andra, och en ung botanist, om helst bara vill supa och sova. En otursförföljd sjökapten, som hade tänkt sig en liten smugglartur på Engelska kanalen, får det årslånga uppdraget att forsla den grälande expeditionen till Australien och tillbaka. Parallellt får man följa tasmaniern Peevay, som de senaste decennierna ruvat på hämnd mot engelsmännen för utrotningen av hans folk. Kneale berättar sin tragiska historia med engelsk, underskruvad humor och härlig äventyrskänsla, vilket gör läsningen av denna originella roman till ett nöje. Jag inser också att jag för första gången får läsa om hur det faktiskt kan ha varit i straffkolonierna dit England skickade alla sina oönskade element.
Betyg: EEEE
P.S. Romanen verkar inte finnas på svenska, men här står det i alla fall lite om den i SvD.

24 juni 2016

En kvinna går upp i rök

En av mina favoritdeckarförfattare är Ann Cleeves. Senaste delen i hennes Shetlandsserie med den sörjande polisen Jimmy Perez i huvudrollen heter "Thin Air" och utspelar sig på den nordligaste ön i Shetlandsöarna: Unst. Ett engelskt sällskap kommer till ön i midsommartid för att fira ett bröllop. En av kvinnorna i gruppen försvinner och Jimmy Perez och hans kollegor kallas in. Jag har alltid gillat Skottland och dess öar och för varje bok i den här serien blir jag mer sugen på att åka till Shetlandsöarna! Trots att risken att bli mördad verkar förfärande stor...
Betyg: EEEE

Mördad madonna

Min älsklingsdeckare arkeologen Ruth Galloway är tillbaka i en åttonde bok: "The Woman in Blue" av Elly Griffiths. Den utspelar sig i den lilla orten Walsingham i Norfolk. (Jag kände igen ortnamnet väldigt väl och tror att det beror på att byn nämns i Dorothy Sayers "De nio målarna".) Walsingham är en vallfartsort för både katoliker och anglikaner och när en ung kvinna i blå mantel (egentligen en badrock) hittas mördad går allas tankar mer eller mindre direkt till Mariakulten. Ruth dras in i historien genom en gammal studiekamrat som blivit präst. Cathbad befinner sig på plats och Harry Nelson blir förstås ansvarig för mordutredningen. Det är lika trivsamt som alltid!
Betyg: EEEE

Penny bortom Three Pines

Jag läser Louise Pennys deckarserie om kommissarie Gamache lite i oordning. Senast läste jag fjärde delen "Ett förbud mot mord" och nu fick jag tag på del sju, som heter "The Beautiful Mystery". Pennys skildring av mat är lika aptitretande som alltid, men här har hon faktiskt lämnat den lilla, idylliska byn Three Pines helt och hållet. Boken utspelar sig på ett avlägset munkkloster i den kanadensiska vildmarken och temat för boken är gregoriansk sång. Det är intressant och lärorikt och historien är ganska spännande, men Penny ligger lite för nära min gräns för när en deckare blir allt för allvarsam, ödesdiger och osannolik. Lite mer mys, tack!
Betyg: EEE

Den stackars mannen

"Den röda bokstaven" ("The Scarlet Letter") är en amerikansk 1800-talsklassiker av Nathaniel Hawthorne, som jag har lyssnat på som ljudbok i en passande gammeldags inläsning av Elin Abelin. Den utspelar sig på 1600-talet i Boston i den då nybildade kolonin Nya England. Huvudpersonen, den unga kvinnan Hester Prynne, har begått äktenskapsbrott och hennes straff blir att bära bokstaven A (som i Adulteress) i scharlakansrött på bröstet. Hon vägrar dock att uppge vem som är far till hennes barn och uppfostrar själv flickan Pearl i samhällets utkant.  Även om jag inser att det är en gammal bok och att moralen och kvinnosynen var annorlunda både på 1800-talet och bland 1600-talets amerikanska puritaner blir jag ganska upprörd när man får veta vem som är Pearls far och boken mer och mer börjar handla om hur synd det är om honom! Det här är en bok som man nog mest läser för allmänbildningens skull.
Betyg: EE