29 oktober 2016

Minnen av monster

Jag är ingen fantasyälskare, men Neil Gaiman har ändå stått på min läslista ett tag, eftersom han är en sådan centralfigur i genren och anses hålla hög kvalitet. Det passade mig därför bra att vi skulle läsa "Oceanen vid vägens slut" ("The Ocean at the End of the Lane") i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet. Tyvärr fick boken mig inte att ompröva min skepsis till fantasygenren. Historien utspelar sig i England på 1960-talet. Berättaren återvänder i vuxen ålder till byn där han växte upp och börjar minnas saker som hände när han var sju år. Han blev då bekant med en lite äldre flicka, som visade sig ha någon slags övernaturliga krafter. Ett monster i form av en barnflicka dök plötsligt upp i pojkens familj och en ödesdiger kamp mellan onda och goda krafter brakade lös. Jag tolkar boken som att den bland annat handlar om barns utsatthet och maktlöshet gentemot vuxna, men jag skulle hellre läsa en annan typ av bok på det temat. Till den här romanens fördel talar dock att den inte är så tjock och att den är skriven på ett mycket vackert språk.
Betyg: EE+

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar