En man och två kvinnor

"Ethan Frome" är en kortroman av den amerikanska 1800-talsförfattaren Edith Wharton, som bl.a. skrev "Oskuldens tid". Hon rör sig här dock långt bort från New Yorks överklass: Ethan Frome är en enkel man som bor i en lantlig by i New England. Han är gift med en äldre, sjuklig kvinna, vars unga kusin flyttar hem till dem för att hjälpa till i hushållet. Det är upptakten till ett romantiskt triangeldrama med överraskande utgång. Jag har lyssnat på boken som ljudbok på svenska, vilket var en trevlig upplevelse.

Betyg: EEEE

Vem var Samuel?

Jag tycker att Jonas Hassen Khemiri är väl värd ett Augustpris, men att han borde ha fått det för "Montecore - en unik tiger"  eller "Jag ringer mina bröder" i stället för årets "Allt jag inte minns". Den senare boken handlar om en författare som undersöker en ung mans död. Samuels familj och vänner är oense om vad som hände, vem Samuel egentligen var och om hans död berodde på en olycka eller om det var självmord. Jag lyssnade på boken i en fantastisk uppläsning av författarens bror Hamidi Khemiri. En fördel med att lyssna på boken är att uppläsaren ändrar rösten beroende på vem som talar, så det är lättare att förstå vem som säger vad. (Fast jag fick ändå lov att lyssna på första kapitlet två gånger innan jag fattade vilka som pratade. Sen var det inga problem.) Även om jag inte tycker att det här är Khemiris bästa bok är hans lägstanivå mycket hög och boken är väl värd att läsa!
Betyg: EEEE

Lemlästning och bröllopsbestyr

Efter att ha provat på noir- och pusseldeckargenrerna (i "Gökens rop" och "Silkesmasken") går J.K. Rowling, under namnet Robert Galbraith, nu vidare till psykopatdeckaren i tredje delen om privatdetektiven Cormoran Strike: "Career of Evil". Strikes sekreterare/kollega Robin Ellacott får en allt större roll och den här boken börjar med att hon får ett avskuret kvinnoben skickat till sig. Strike misstänker dock att avsändaren är någon som egentligen vill komma åt honom och ger sig ut på jakt. Rowling är säker som deckarförfattare och hon har skapat det charmigaste och intressantaste deckarparet sedan lord Peter Wimsey och Harriet Vane. Den stora frågan i den här boken, förutom vem som är mördaren, är om Robin verkligen kommer att gifta sig med sin trygga, men tråkiga och missunnsamma fästman fast läsaren redan från början förstått att hon och Cormoran är som skapta för varandra!
Betyg: EEEE

Nella och dockskåpet

För den som längtar efter en tjock, härlig, fantasieggande roman att försjunka i under julledigheterna har jag ett klockrent förslag: nyutkomna "Miniatyrmakaren" av Jessie Burton. Den börjar som en klassisk gotisk roman med att den unga Nella kommer ensam från landet till ett stort köpmanshus i Amsterdam på 1680-talet. Hon är nygift med husets herre, köpmannen Johannes, men blir snart varse att makten i huset har Johannes barska syster Marin. Johannes intresserar sig inte så mycket för sin unga hustru, men han ger henne ett storslaget dockhus för att hon ska ha något att pyssla med. Hon börjar möblera huset med hjälp av en hemlighetsfull miniatyrmakare. Hon får dock mer än hon bett om och miniatyrmakaren verkar kunna förutsäga vad som ska hända i familjen på ett kusligt sätt. Burtons beskrivningar av livet i Amsterdam på 1600-talet är fantastiskt vackra och livfulla. Jag drogs också snabbt in i historien och sträckläste boken, trots att jag egentligen inte gillar böcker med övernaturliga inslag, särskilt när de inte ens följer någon egen, inre logik. Jag tycker också att tonfallet i boken i längden blir lite för dramatiskt ödesmättat. Lite mer realism och humor hade inte skadat. Men trots dessa invändningar var det härlig läsning!
Betyg: EEEE
P.S. För den som gillar att läsa om Holland på 1600-talet rekommenderar jag "Tulpanfeber" av Deborah Moggach och "Flicka med pärlörhänge" av Tracy Chevalier. (Korta recensioner finns bland mina gamla boktips.) 

 Petronella Oortmans dockhus finns på riktigt och kan ses på Rijksmuseum i Amsterdam.

På den här sidan finns fler bilder av de olika rummen i dockhuset.

Mordet på en mexikansk musiker

I "Det brinnande rummet" ("The Burning Room") ägnar sig LA-polisen Harry Bosch för en gångs skull inte åt att lösa mordet på en ung kvinna. Den döde är i stället en manlig, medelålders, mexikansk musiker som blev skjuten när han satt på ett torg i Los Angeles och väntade på uppdrag. Det mest originella i hela historien är att mannen överlevde i tio år med kulan i kroppen, så när han till slut dör är det avdelningen för olösta ärenden som får hand om ärendet. Veteranen Bosch paras ihop med en ung, kvinnlig polis med mexikansk bakgrund. Det här var första gången som jag lyssnade på en Bosch-deckare, men det gick förstås lika bra det! Connellys deckare är alltid spännande och underhållande. Och även om Bosch är nära pension hos polisen så tänker Connelly inte sluta skriva om honom (hör intervjun i podcasten Inside the New York Times Book Review den 1 november 2015). Ytterligare en del i den långa serien har faktiskt redan kommit: "The Crossing".
Betyg: EEEE

Försvunna barn på Falklandsöarna

Jag blir mer och mer förtjust i Sharon Bolton! (Klicka på etiketten Bolton nedan så kan du läsa vad jag skrivit om hennes tidigare deckare.) I "Små svarta lögner" ("Little Black Lies") har Bolton lämnat London och polisen Lacey Flint och förflyttat sig till Falklandsöarna. Det är en fantasieggande plats som Bolton beskriver detaljerat och levande. Huvudpersonen Catrin är bedövad av sorg efter att hennes två söner dött i en olycka tre år tidigare. Hennes man har lämnat henne och sin bästa vän Rachel har hon inte pratat med sedan olyckan hände, eftersom hon anser att den var Rachels fel. Catrin har svårt att engagera sig i något, men att två små barn har försvunnit på öarna de senaste åren har förstås inte undgått henne. När så ett tredje barn försvinner dras Catrin in i letandet och livet tar en ny vändning. Jag gillar att Bolton inte presenterar alla omständigheter rakt upp och ned för läsaren utan man får pusselbit efter pusselbit tills man har hela bilden. Och då menar jag inte bara själva deckargåtan, utan personerna och deras inbördes relationer. (En annan författare som skriver deckare på det sättet är Eliot Pattison.)
Betyg: EEEE+

As Good as it gets?

Om det finns någon genre som heter "tantlitt" så hör "Livet enligt Hildy Good" ("The Good Life") av Ann Leary helt klart till den! Den har många ingredienser som man förknippar med "chick litt", men huvudpersonen är 60 år gammal och knappast någon duvunge. Hildy Good är framgångsrik fastighetsmäklare i en liten stad i New England där hon säljer mångmiljonfastigheter till nyrika uppkomlingar. Fast skrapar man lite på ytan är Hildys liv kanske inte så rosenskimrande som hon låter påskina: hon känner sig ensam, ekonomin är lite skakig och hon tar sig ett glas för mycket då och då - eller snarare mest hela tiden. Jag brukar inte gilla chick litt, men i denna variant tyckte jag att det var charmigt och underhållande.
Betyg: EEE+

En tecknare på flykt

"Var ska jag lägga mitt huvud?" av Rakhsha Razani är en självbiografisk grafisk roman/seriebok. Razani berättar om sin familj, om sin uppväxt i Iran, om flykten till Sverige och om svårigheterna att finna sig till rätta här. Razani är utbildad tecknare/illustratör och teckningarna i boken är utsökta och uttrycksfulla. Tyvärr håller texten inte lika hög klass, vilket får boken att kännas lite amatörmässig och kanske något som författaren i första hand skapat för sin egen och sin familjs skull.
Betyg: EEE
P.S. Missa inte Marjane Satrapis "Persepolis"!

Egoisterna och deras offer

Lotta Lundberg vann Sveriges Radios romanpris för "Timme noll" och det var välförtjänt. Det här är en av de bästa böcker jag läst i år! Romanen följer tre personer i tre olika tider: Hedwig, som 1945 försöker ta sig ut ur det sönderbombade Berlin. Tonåriga Isa, som iscensätter mord på sina dockor och får gå i terapi hos "psykot" i 1980-talets Uppsala. Och Ingrid, som 2005 ger upp sin yrkeskarriär som psykolog för att följa med sin parkinsonsjuke man till en skärgårdsö där han fått en tjänst som kyrkoherde. Berättelsernas enda gemensamma faktor är författaren och journalisten Cordelia Edvardson, men kopplingen är svag: Hedwig är Cordelias mamma och de andra två hör henne på radion och blir väldigt berörda av henne. Något annat som förenar de tre historierna är att de handlar om självupptagna människor och visar hur de närmaste drabbas av deras egoism.
Betyg: EEEEE
P.S. Nu vill jag läsa om Cordelia Edvardsons självbiografiska bok "Bränt barn söker sig till elden" från 1984. Där berättar hon om hur hon överlevde Förintelsen.

Många ord och lite mord

Sedan en totalsågning 2007 har jag hållit mig borta från Elizabeth Georges deckare. Nu har jag, på grund av bibliotekets begränsade utbud av mp3-böcker, gett henne en ny chans och lyssnat på "En ond liten handling" ("Just one evil act"), som är del 18 (!) i serien om Thomas Lynley och Barbara Havers. Den är lång som sjutton (777 sidor i pappersform) och några gånger var jag på väg att ge upp, men sen lyssnade jag vidare ändå. Det är till stor del Katarina Ewerlöfs förtjänst! I sin uppläsning gör hon mesta möjliga av den dialogtäta texten med miljoner insprängda ord på italienska. Man förstår att George har suttit i Toscana och skrivit, för en stor del av handlingen utspelar sig i Lucca. Denna charmiga småstad beskrivs i sådan detalj att man inte behöver någon guidebok om man skulle resa dit. Den adliga, genomgoda och urtråkiga kommissarie Lynley är lika outhärdlig som vanligt, men jag tröstar mig med att den ännu mer outhärdliga lady Helen i alla fall är borta ur historien. I stället har Barbara Havers en större roll och även om man kan bli lite trött på hennes sjabbiga utseende, konstanta svärande och eviga regelbrytande så är hon en frisk fläkt jämfört med Lynley. För att inte tala om hur mycket roligare det är att höra att hon får en italiensk beundrare än om Lynleys anemiska flirt med en tveksam veterinär från Bristol. Deckarhistorien, som är ovanligt oblodig för att vara i en deckare, kretsar kring kidnappningen av Havers grannes dotter.
Betyg: EEE

Bykänsla i storstan

I "Det slutna ögat" ("The Shut Eye") har Belinda Bauers flyttat sig från de små byar i sydvästra England där hennes deckare brukar utspela sig till London. Men hon skildrar inte den myllrande storstaden London, utan ett avskilt kvarter där man får följa en liten grupp människor, så skillnaden mot en by på landet blir inte så stor. Bauer berättar om en handfull människor: en kvinna som har förlorat sitt fyraåriga barn, hennes man och hans arbetskamrater på bilverkstaden, ett medium och en polis. Deras historier knyts ihop på ett intrikat sätt och jag gillar att Bauer är något så ovanligt som en oförutsägbar deckarförfattare.
Betyg: EEEE

Livet som blev som det blev

Varje ny novellsamling av Alice Munro känns som en present! Den senaste på svenska heter "På fri fot" ("Runaway", på engelska 2004) och jag har lyssnat på den som ljudbok. Den är inläst av Louise Raeder och i början irriterade jag mig lite på att hon hela tiden låter som om hon är full i skratt. Efter ett tag vande jag mig dock och tyckte att Raeders röst passade bra till Munros berättelser. Som alltid handlar novellerna om vanliga kvinnor i Kanada, om hur deras liv påverkas av tillfälligheter och om hur de handskas med de liv som de fick. Munro använder delvis samma grepp som i "Tiggarflickan" och närmar sig romanformen genom att låta tre av novellerna handla om samma person, Juliet, som läsaren får följa från ungdomen till ålderdomen. Även om varje Munro-novell är ett eget universum gillar jag att få följa Juliet under längre tid. Många element känns igen från andra Munronoveller, som tågresan tvärs över Kanadas väldiga landmassa, men jag blir ändå aldrig mätt på Munro.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "A Spool of Blue Thread" av Anne Tyler.

(Ännu) en försvunnen mamma

Tove Alsterdal är en av få svenska deckarförfattare som jag gillar. Hennes tredje bok, "Låt mig ta din hand", utspelar sig i Stockholm i nutid och i 1970-talets Argentina. Huvudpersonen Helene lever ett vanligt medelklassliv i Stockholms innerstad, med ett kreativt arbete, en trevlig man och två små barn. Hon har lämnat sin trasiga barndom i Jakobsberg bakom sig. Men när hennes syster Charlie dödsstörtar från sin balkong dras det förflutna upp till ytan igen. Spåren leder tillbaka till militärjuntans Argentina, dit Helenes och Charlies mamma försvann när de var små. Alsterdal väljer alltid intressanta ämnen för sina deckare, hon konstruerar spännande historier och är mycket skicklig på att gestalta dem. Miljöskildringarna är dock snäppet vassare än personskildringarna.
Betyg: EEEE