Skådespelaren Johan Hedenberg kommer vi som är tillräckligt gamla ihåg från teveserien "Varuhuset" på 1980-talet. Nu har Hedenberg skrivit en bok om sin uppväxt i Stockholmsförorten Grimsta: "Lill-Tarzan å jag". Hedenberg flyttar till Grimsta med sin familj i början av 1960-talet, strax innan han ska börja skolan. Hedenbergs är en borgerlig familj med stort socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital, men många av förortens andra familjer är socialt utsatta. På de kringbyggda gårdarna kryllar det av barn, som lämnas mer eller mindre åt sitt öde av vuxenvärlden, förutom när den griper in med utskällningar och kroppsstraff. När barnen är små flyr de verkligheten genom fantasilek och biobesök, men när de blir äldre kommer sniffningen och knarket in. Hedenberg klarar sig helskinnad igenom barndomen och blir plit på Svartsjöanstalten, där han träffar på mer än en av sina gamla bekanta. Andra har redan gått under. Stilen i boken växlar, beroende på vilken ålder Hedenberg berättar om. Ibland är den fylld av slanguttryck, ibland skippar han subjekten i meningarna och det är något som jag noterar men som inte stör min läsning. Hedenberg har hittat en ton som funkar och ett ämne som engagerar.
Betyg: EEE+