Miss Mary Bennet i nytt ljus

Mellansystern Mary i Jane Austens "Stolthet och fördom" var den fula, tråkiga systern som plågade sin omgivning med moralkakor och hemsk sång. Henne har Colleen McCullough (känd för "Törnfåglarna") gett revansch genom att skriva en fortsättning som utspelar sig tjugo år efter Austens bok: "Miss Mary Bennets självständighet". Efter att ha ägnat sin ungdom åt att sköta systrarnas hemska mamma blir Mary äntligen fri när modern dör. Efter att ha fått hjälp att åtgärda sitt problem med utslag i ansiktet visar det sig att hon är en skönhet. Hon har också blivit medveten om sin bristande sångröst och att det finns mycket bättre litteratur än predikosamlingar att läsa. Hon är politiskt intresserad och ger sig på egen hand ut på en resa i Nordengland för att samla material till en bok om fattigdomen och nöden. Resan går dock inte riktigt som hon tänkt sig. Under tiden försöker Elizabeth Darcy på Pemberley förstå varför hennes äktenskap inte är lyckligt och ta hand om sin syster Jane som är utsliten av alltför många barnsängar. Det är alltså (till en början) långt från gulligullet i P.D. James "Death comes to Pemberley" där Lizzie och Darcy kallade varandra för "my love", vilket jag tyckte kändes mycket okarakteristiskt. Här kallar hon honom för "Fitz" och han kallar henne för "Madam", åtminstone när han är på sitt välkända kalla och högdragna humör. McCullough skriver med humor och brassar på med äventyr och romantik. Jag gillar att hon, trots de verklighetsfrämmande äventyrsinslagen, sätter in historien i ett ekonomisk-historiskt sammanhang och tydligt pekar på hur ofria kvinnor var vid den här tiden. Det är ingen stor litteratur men härlig underhållning för Austen-fans. Betyg: EEEE

Det olösta fallet

Jag är väldigt kinkig och krävande när det gäller svenska deckare, vilket har lett till att jag nästan slutat läsa sådana, men då och då ger jag någon en chans. Efter att ha sett en fin recension har jag därför läst "En osynlig" av Pontus Ljunghill. Upplägget är inte så originellt: en hängiven polisman offrar allt för att lösa ett mord på en liten flicka och när det inte lyckas förföljer fallet honom under resten av karriären. Polismannen i det här fallet heter John Stierna och mordet på den lilla flickan Ingrid Bengtsson äger rum i Stockholm 1928. Tjugofem år senare går Stierna i pension, men han förföljs fortfarande av tankarna på mordet som aldrig blev uppklarat. En journalist söker upp honom och får honom att berätta om fallet. Första halvan av boken tyckte jag om: skildringen av 1920-talets Stockholm är fin och beskrivningen av polisarbetet gör mig intresserad. Tyvärr håller det inte boken igenom. Detaljer, som felaktigt använda pluralformer på verb, får mig att fundera på hur mycket annat som är felaktigt. Inte fanns det väl kopiatorer på 1920-talet? Kunde en ensamstående mor som arbetade på café verkligen leva på det sätt som Ingrids mor gör? Hur sannolikt är det att en mördare analyserar sitt eget psyke? Hur tilltalade folk egentligen varandra före du-reformen? Att sådana frågor upptar mina tankar är ett tecken på att deckarhistorien inte är tillräckligt spännande och när jag väl börjat irritera mig tycker jag att hela historien och dess huvudperson blir alltmer patetisk och ointressant. Betyg: EE+
P.S. Nu när jag läser om recensionen inser jag att recensenten sett samma brister som jag i boken, men att de inte förstört läsupplevelsen för honom på samma sätt som för mig. Jag måste nog bli mer uppmärksam vid min läsning av recensioner!

Finlandssvensk debutant

Trots en fin recension i Svenska Dagbladet hade jag inte så höga förväntningar på "Wannabe" av Sara Jungersten. Boken handlar om 21-åriga Tove som är vacker, smal, lång och duktig på att sjunga, dansa och spela teater. Hennes mål är att komma in på en teaterhögskola. I väntan på det har hon fått en liten roll i en musikal på teatern i Vasa. Hon älskar livet på teatern och att hänga med de andra skådespelarna på krogen efter föreställningarna. Därutöver är hennes liv ganska tomt och bakom hennes vackra, självsäkra fasad lurar osäkerhet och tvivel. Jag trodde inte att det skulle intressera mig att läsa om en person som är så olik mig till typ, ålder och livssituation, men Jungersten gör berättelsen om Tove angelägen, fängslande och tonsäker. En mycket bra debut!
Betyg: EEEE

A very funny woman

Jag antar att Caitlin Moran är en känd person i Storbritannien, men jag hade aldrig hört talas om henne när jag läste om hennes bok "How To Be a Woman" i en tidning. Man behöver dock inte veta vem hon är för att uppskatta hennes bok. I 16 kapitel går hon, med utgångspunkt i sitt eget liv, i genom hur det är att vara kvinna. Det handlar om sådant som mens, bröst, högklackade skor, hårborttagning, bröllop och barnafödande. Moran förklarar också vad feminism är och varför hon är feminist. Alltihop med stadig grund i sunt förnuft och pepprat med brittiska populärkulturella referenser och slangord, som jag nog inte fattade hälften av. Det gör inte så mycket, för man förstår vad hon menar ändå och hennes fantastiska humor går fram över alla språk- och kulturgränser. Jag har nog aldrig läst en så rolig bok som dessutom är så klok och inspirerande! Betyg: EEEEE
September 2012: Nu har denna underbara bok äntligen kommit på svenska med titeln "Konsten att vara kvinna"!

Roligt i Livs värld

När jag läser Liv Strömquists seriebok "JA TILL LIV!" inser jag att jag redan läst ganska många av serierna, förmodligen i tidskriften Bang. Det gör nu ingenting, för de är roliga, träffande och ofta ganska elaka. De handlar om sådant som varför moderaterna dog ut, varför barn är kristdemokrater och varför TV4-hallåor måste vara ihop med Niklas Strömstedt. Mycket vänster, mycket feministiskt och mycket kul!
Betyg: EEEE

Helvetet tur och retur

En man, som inte är Guds bästa barn, är hög på kokain och kör av vägen en långfredagsnatt. Han överlever men blir svårt brännskadad. Han ligger i sin sjukhussäng och planerar sitt självmord när en vacker och mystisk kvinna kommer in till honom och säger att de varit älskande i Tyskland på 1300-talet. Hon berättar sin fantastiska historia för den skeptiske men förtrollade mannen och får honom att vilja leva igen. "The Gargoyle" av Andrew Davidson är en fantasifull historia om kärlek, vänskap, död, konst, religion, fysisk plåga och psykisk sjukdom som ger mig lite av samma känsla som "The Historian", "The Magicians" och "Kryptan". Den är välskriven och skickligt uppbyggd, så om man gillar den här sortens bok är den väl värd att läsa. Själv är jag vanligtvis ganska skeptisk till vissa genretypiska ingredienser som lätt blir fåniga, men den här berättelsen sögs jag in i så att alla invändningar bleknade.
Betyg: EEEE